Allmänt

Förlora respekten

2014-01-17 14:27 #0 av: pernillaa

Började fundera, vad är det egentligen som gör att man har respekt för en annan människa? Vad innebär egentligen att man har respekt för någon annan?

Vad skulle kunna hända tror ni som skulle kunna få en att tappa respekten för någon?


Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2014-01-17 19:14 #1 av: ChristineL

Intressant fråga. Jag har respekt för folk som visar respekt tillbaka. Man accepterar (respekterar) varandras olikheter. Jag har ingen respekt för dom som ger sig på andra, främst djur och barn. Men ja, det är lite svårt att förklara...

Anmäl
2014-01-17 20:50 #2 av: Toxics

Alltså, för mig är respektera ungefär samma sak som att acceptera. Jag accepterar mina medmänniskors humör, sätt att vara och deras önskemål. 

Jag har dock ingen acceptans/respekt för de som gör andra illa medvetet eller riskerar att göra andra illa medvetet ( exempelvis de som medvetet sätter sladd på sin bil brevid en lekplats). 

Och för mig är det väldigt enkelt att tappa respekt. Det behövs bara att personen i fråga beter sig illa mot mig eller någon i min närhet. Eller beter sig illa mot vemsomhelst egentligen som inte förtjänar det. 

Men sen respekterar jag vara människor som jag vill ska respektera mig. För de personer som jag inte behöver ha respekt ifrån kommer jag inte heller respektera ( Och de är ex pedofiler, våldsförare och knarkare). 

Anmäl
2014-01-17 22:44 #3 av: Åskatla

Jag gör en skillnad på acceptans och respekt. Acceptans för mig är att erkänna någon/ts existens och att hen/den/det är på det sättet. Jag accepterar att det finns personer som är nazister, jag respekterar inte tankesättet. Acceptans är ett neutralt erkännande av existens.

Respekt, för mig, är ett synsätt som delas varelser och ting emellan. Jag respekterar per default fram till den punkt att personen (jag kan bara tappa respekten för människor, det är för tight bundet med moral) visar att hen inte visar respekt. Jag tycker att man visar respekt genom att kompromissa, att inte överskrida någons personliga gränser, att inte hata, att vara empatisk och att inte dra slutsatser utan fakta.


#2 , du säger att du inte respekterar "knarkare". Drogmissbruk är en sjukdom. En drogberoende kan inte kontrollera sitt behov av berusningsmedel, den är lika stark som för en icke-beroendes matbegär. Beroendet gör att man tänker irrationellt. Jag antar att du inte har tänkt igenom detta. (Ypperligt exempel på när jag tappar respekt för någon).

Anmäl
2014-01-18 00:31 #4 av: [TheMiko]

Att man ljuger om en eller för en. Sen är man ganska körd i mina ögon.

Anmäl
2014-01-18 00:47 #5 av: Vyer

Jag har någon form av grundläggande respekt för människor, rent generellt. Denna respekt kan bli större för individer som gör något jag upplever som bra/har bra värderingar som stämmer med mina. Respekten minskar/försvinner för individer som har värderingar som inte går ihop med mina/agerar på ett sätt jag finner respektlöst/osympatiskt.


Anmäl
2014-01-18 08:07 #6 av: [elmaek]

Respekt för mig är att hålla en annans privatliv privat, inte sprida runt en annan persons privata. 

Inom förhållande är det väl lite såhär för mig med:

Att också säga ''tack'' för att man gjort nåt lite extra i hemmet kan jag se som respekt. Man visar respekt för sin partner som engagerar sig.

Att ringa när man lovat, till exempel om ens partner är ute och festar och röjer, att ringa för att säga att denne mår bra. Det är respekt mot sin partner, att dämpa sin partners oro liksom.

Att få mig att inte respektera en människa måste människan upprepa dessa handlingar ovanför typ..

Anmäl
2014-01-19 11:21 #7 av: Toxics

3# jag tappar också lätt respekt för de som försvarar knarkare. Faktiskt. De har inte alltid varit beroende och men VÄLJER att börja. Det är ett val man gör som är fruktansvärt korkat. Och det vet man när man gör de, ändå gör man det.
Och sen så har jag en nära vän som drogade för ett tag sen. För att han föll för grupptrycket av hans vän. Hade det varit så att en knarkare hade sett sina droger som mat så hade han väll inte tvingat i sina vänner det!?
Nej usch. Sånt förstör bara livet för alla.

Anmäl
2014-01-19 12:11 #8 av: Gur4m1

#7 Fast ... jag tykcer du har rätt att känna så, men att säga att knarkare VÄLJER att börja knarka och lätt skulle avstå genom att bara välja bort det....då förstår man ju inte alls grejen med självskadebeteende, trauma, självmedicinering osv. Eller som i ditt exempel- grupptrycket (frågan är om han testade och fastnade eller bara testade ett tag och sedan slutade-?) Sen att vissa gener dessutom GÖR att en del är mer i riskzonen när det kommer till alkoholism och säkerligen även drogberoende av många slag. Själv tycker jag att rökning är otroligt korkat, då det inte tillför något rus och kostar massor med pengar och skadar en själv och omgivningen, men jag tappar inte respekten för en rökare.

Precis som att de tär liiite mer komplicerat bakom alla som behöver dyka ner från skyskrapor för att känna att livet är värt att leva, äter flera kg socker i veckan eller sitter och spelar (spel eller pengar) 24/7 dag ut och dag in. ...elelr skär sig i armarna eller självsvälter sig- kan inte säga att jag inte respekterar dem, även om jag inte alls förstår att man kan leva så.

Mycket av det som räknas som beroende är inte saker som är beroendeframkallande i sig i form av aktiva substanser som tar över hjärnan :P . Det är vad det gör med människan, ofta känslor, som blir beroendet. Så det måste inte vara substanser menar jag, som tvingar människan till underkastelse. Jag hatar knark och vad det gör med människor, det är hemskt- och du behöver inte respektera knarkare. Jag föredrar dock att respektera och acceptera dem, det är inte mins plats att döma varför de tar droger, eller gör andra saker som jag omöjligt kan förstå eftersom mitt känsloliv ser annorlunda ut. Jag vet itne deras historia---som efter de börjat bli beroende oftast blir en nedåtgående spiral som bara gör att beroendet får ett hårdare tag runt dem- knark, alkohol, rökning, ätstörningar, sexmissbruk, relationsmissbruk, otrohet....and on and on. 

Jag var arg på min släkting i många år, in till döden pga hens alkoholmissbruk. Idag, förhoppningvis klokare, önskar jag att jag kunde ha mött denna person på ett annat sätt trots detta missbruk. Istället tog jag det personligt och valde att avsky hen och avstå från denne helt och hållet- så vid begravningne insåg jag att vi lade en total främling i jord. Det kommer jag alltid att sörja. Det hör inte hit, men jag tappade respekten för personen, respekt, tillit och acceptans.

Ofta är det just bristen av respekt och acceptans som gör att människor börjar ta droger och framförallt blir kvar i olika missbruk -om jag får säga min egen högst ogrundade teori. Vet iallalfall att bristen av detta inte lockar någon till ta kampen med att sluta.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.