Allmänt

Mamma gav sig av.

2014-01-26 20:41 #0 av: jalliman1

Idag gade jag ett planerat möte med mig mor (ligger på psyket) mötet vad kl 13.00 och fem över ett ringde min far och ssa att han var på sjukhuset och undrade om han fick komma upp i fem minuter. Jag sa till han att mamma var påväg och att det var redan bestämt. Han dycker då upp vid 13.10 och vi sätter oss i ett rum och pratar lite. efter fem minuter knackar det på dörren och det är mamma som är här. Jag säger att hon kan komma in och sätta sig men hon ropade ut mig och sa att hon inte vilja komma in för att min far var där.
När ja säger att han ska gå snart och frågar om har tid att vänta i fem minuter så vill hon inte de och säger att ja kunde ju skicka ut min far istället för att han trängde sig på. 

Jag sa att jag vägrar välja mellan dom och är så less på deras skit snack fram och tillbaka. Det hela slutade med att min mor vill inte hjälpa mig mer och tycker att jag gjorde fel genom att kasta ut dom båda. Min far skrattade bara åt mig och gick (han har varit kall hela mitt liv) 

Min mor ringde mig nu för någon timma sen (21.00) och sa att hon var så ledsen för att hon inte fick träffa mig och att hon tyckte det var tråkigt att jag valde min far framför henne.. 

Jag vet inte vad ja ska göra.. ska jag ha något med dom att göra? 

har varit så här ända sen ja var fyra och min far är förredetta missbrukare har ilske problem och min mor jobbar påå socialtjänsten men är maktmissbrukare och brukar ge mig skitennär hon haft en dålig dag. 

tacksam för svar!

Anmäl
2014-01-26 20:49 #1 av: Maria

Men fy fan säger jag bara för egoistiska föräldrar.

Det är väl du som ligger inne och får besök av dina föräldrar?

Försök att fokusera på att bli bättre och skit i deras märkliga krav och förmåga till att ge dig dåligt samvete.

Det är visserligen lättare sagt än gjort men försök.


/Maria

 

Anmäl
2014-01-26 20:54 #2 av: jalliman1

ja jag la inte mig själv när ja tog ett återfall av narkotika.. jag vet att dom vill väl men det blir bara fel hela tiden och dom lär sig inte.. vet inte om ja orkar med att ha dom nära.. 

samtidigt har ja små syskon hos dom båda som ja vill finnas för och hjälpa. lämnar ja mina föräldrar lämna ja mina syskon.. 

Anmäl
2014-01-26 20:55 #3 av: Maria

Du behöver ju inte lämna totalt men jag tycker att du ska göra klart att du INTE orkar med tjafs när du är "sjuk" och att du behöver lugn och ro.

/Maria

 

Anmäl
2014-01-26 20:57 #4 av: Sjöstjärna

Åh vad jag känner med dig och vad jag önskar att dina föräldrar kunde inse hur illa de gör dig. Det de håller på med har egentligen ingenting med dig att göra utan de använder dig på ett väldigt fult sätt för att för att ta ut sin frustration över sina egna otillfredsställande liv och för att vinna sympatipoäng. Jag tror nog att du vet det men förstår att det är svårt att inte ta åt dig och låta deras beteende såra dig ändå.

Som bekant går det ju inte att ändra på andra människor utan den enda man kan ändra på är sig själv. Mitt råd är att du lägger din energi på att hitta en egen trygghet och ett eget liv som rymmer din egen kärlek till dig själv och människor som verkligen vill ditt bästa och försöker att inte ha några förväntningar på dina föräldrar eller några förhoppningar om att de ska förändras. Håll gärna kontakten med dem men räkna inte med att de ska utgöra något stöd för dig utan bli istället glatt överraskad om de skulle göra det.

Din styrka kommer inte utifrån utan inifrån. Även om du mår dåligt nu så har du allt du behöver inom dig, du ska bara hitta fram till det och våga börja lita på det.Hjärta

Anmäl
2014-01-26 21:00 #5 av: jalliman1

Det låter som om du vet vad du pratar om! jag ska föröka ta till mig och föröka :) tack! 


Anmäl
2014-02-02 17:13 #6 av: _Fisken

En del föräldrar borde ha behandling själva på psyket. Tro mig. Vi är inte världens bästa människor. Säger man Förälder tror man automatiskt att det betyder trygghet. Icke. Har du tur har du föräldrar som ger dig det du behöver. Om inte, finn styrkan i dig själv och ha dem som "bekanta". Lägg inte hela ditt behov av trygghet och kärlek hos dem för du kan bli besviken. Försök också förlåta dem på sikt "ty de är bara människor".

Gå på gym. Studera. Förälda dig själv som människa så långt det går. Bli en bättre människa än de. Ärv inte deras egenskaper. Det är vad jag kan säga. Lycka till!

Anmäl