Förhållande

Flytta ifrån varandra

2014-01-30 20:41 #0 av: eliiinnaa

Jag, 20, och min pojkvän, 28, har varit tillsammans i snart 3 år och de första ungefär 1½ året hade vi ett distansförhållande på ca 75 mil. Vi träffades regelbundet under mina lov, då jag fortfarande gick skola, pratade och hördes av varje dag. Så när tog studenten valde vi att bli sambos så jag flyttade ner till honom i oktober 2012.

Vi bodde där i ca 7 månader innan vi valde att flytta upp till mina hemtrakter, då jag inte hade mått bra under tiden jag bott där. Nu har vi bott här i ca 8 månader och nu är det hans tur att inte må bra.

 

I början på månaden kom han fram med att han vill ta en paus och flytta hem. Paus för mig = göra slut, medan det inte alls är det för han. För han är det mer att komma ifrån varandra ett tag, få tid för oss själva och för att känna efter hur vi känner.

Jag är kär och älskar han så mycket. Medan han fortfarande älskar mig, men har tappat lite känslor och inte tror riktigt på oss just nu. Dock så tror han på oss framöver.

 

Jag har försökt att få fram hur han vill att den här ”pausen” ska vara och hur länge, men har inte fått några riktiga svar då han inte riktigt vet själv. Men som det verkar så är det samboendet som han vill ta en paus ifrån då vi inte riktigt fungerar så bra där. Våran kommunikation till varandra har inte varit den bästa och vi har sett lite olika på jobbsituationen vi haft (han har jobbat i orten vi bott och jag haft jobbat 7 mil utanför). Förutom det har vi det bra och trivs tillsammans.

 

Så just nu är jag ett vandrande nervvrak. Jag förstår att han mår dåligt och vill hem, då jag känt likadant. Till en början hade jag väl lite svårt att acceptera det, då det känns så drastiskt med en flytt på 75 mil ifrån varandra igen. Men nu har jag gjort det och kan hålla med om att lite tid ifrån varandra kan vara nyttig. Jag vill gärna tro på Oss, men det som får mig att känna mig osäker är att han tappat lite känslor.

Jag vill inte förlora honom, men det känns precis som det är det jag håller på med. Så på ett sätt känns som att ska jag göra det så vill jag göra det nu och inte om några månader. Men helst av allt så vill jag ju inte det i huvudtaget.

 

Ska jag tro på oss och ge oss lite tid, eller hur bör jag göra? Någon som har eller har haft liknade situation?

Anmäl
2014-01-31 14:33 #1 av: Gur4m1

Bara frmatidne kna utläsa- om du själv är säker på dina känslor så, även omd et såklart är smärtsamt och jobbigt- bör du kanske chilla och lyssna och ta till dig det han säger. Menar du att du vill göra slut, varför? för att vara först? Vara den som dumpar? :) Eller för att det blir utdraget och smärtsamt för er båda?

Ni hade distansförhållande förut, så nog klarar ni kanske några månader igen? Däremot skulle jag fundera över varför det inte har fungerat så bra för er att bo ihop. Förr eller senare vill man ju bo i samma ort, för det är både dyrt och tidskrävande att resa fram och tillbaka över så stora avstånd. 

Vad pause innebär bestämmer ju ni ihop.

Jag, när jag har haft paus- har behövt ladda mina batterier, slippa ifrån pressen jag lätt kan uppleva i en relation- att man ska bry sig om någon annan och visa en massa hänsyn osv. Då har jag kunnat säga "okej, den här veckan ses vi inte" för jag vill bara umgås med mig själv eller mina vänner.

Det betyder inte att jag inte älskar honom eller vill göra slut, eller dejta andra. Det betyder att jag behöver tid för mig själv med fokus på mig själv och kanske även reflektera över relationen och vad jag vill med den (måste inte stå mellan att fortsätta eller göra slut- kan handla om VART vill vi/jag med den? bra och dåliga saker).

En del menar att de får dejta andra under en paus, andra ser paus som ett "snällt sätt" att låta relationen rinna ut i sanden, ett sätt att göra slut. Men oftast, tror jag, så är det vad man kommer överrens om. Behöver ens partner vara ifrån och som du beskriver det- han har inte mått bra nu senaste tiden, så skulle jag försöka ge honom det. För att dämpa min egen oro skulle jag försöka att ägna mig åt mig själv och mitt arbete och även ta tid att fundera över vad jag vill och vad man kan förändra i relationen för att få det att fungera.

Det är lätt att man får panik och blir superklängig eller får smått ångest när man är isär, att det känns outhärdligt. Men om du vill ha en chans här, och inte bara låta det ta slut- så skulle jag ge honom lite tid för sig själv att tänka och känna hur han vill göra med allting. De flesta problem ahr lösningar så länge man är redo att geomföra det och känner att det är värt det, att relationen är värd det. Ingen ska behöva må dåligt i relationen, eller hur? Önskar dig och honom lycka till, hoppas ni kommer fram till något gemensamt.

Anmäl
2014-01-31 15:18 #2 av: eliiinnaa

Ja, på ett sätt känns det som det skulle vara bättre att göra slut nu istället för att dra ut på det och göra det smärtsammare. Men jag vill ju helst av allt inte det, jag vill ju så gärna att det ska fungera så hur jobbigt de än känns nu till en början så ska jag försöka ge det en chans.


Visst vi hade ett distansförhållande tidigare och det funkade bra till en början, och säkert kan göra det igen. Dock är vi lite oense om hur länge den här "pausen" ska pågå. Det är vårt att säga ett datum rakt upp och ner, så jag antar att det är tiden som får visa det.


Men jag känner mig så maktlös när jag lagt alla kort på bordet om hur jag känner och tycker, medan han inte kommit med så mycket mer än att han vill hem. 


Vi är båda överens om att det kan vara bra för oss båda att få komma ifrån varandra och få lite egentid, då vi gjort oss alldeles för beroende av varandra hela tiden. Vi har i stort sett inte gjort något för oss själva för att just jag/han velat det, utan gjort det mesta tillsammans. Vi har även varit dåliga på prata med varandra om hur vi känner och tycker, dock något som vi ändrat på de senaste veckorna då vi pratat mer än under nästan hela tiden vi varit tillsammans. Så lite har vi pratat och kommit överens om vad vi ska göra annorlunda om vi skulle ge oss på ett till försök.


Men känslan av att inte veta något tar död på mig.

Anmäl
2014-01-31 18:51 #3 av: Gur4m1

Ge honom dne tid han behöver. Att du känner såhär är väl för att du älskar honom? Så vad skadar det att ge honom det han säger att han behöver. Som det gamla talesättet om att släppa fågeln fri och återvänder den så är det kärlek? :)

Behöverinte sätta datum, han kommer tillbaka när han är redo eller så tar det slut mellan er när någon av er får nog. Men du måste våga backa lite ch ge honom utrymme om du nu vill satsa på er relation. Det finns ingenting annat du kan göra i nuläget.

Anmäl
2014-02-01 00:01 #4 av: mimåne

Jag förstår att det kan vara påfrestande för dig att berätta hur du känner om allt men inte få mer svar från honom än att han "vill hem". Men jag tänker också att om han får åka hem en tid så kanske han kommer underfund med vad han vill och sina känslor. Att få tankarna till det rätta kan vara svårt för honom nu när han längtar hem till familjen. 

Det finns ett talesätt som säger att "Ibland behöver man vara ifrån varandra för att inse hur mycket man älskar varann"

Jag tycker att du ska ge honom denna tiden och se hur det känns ensam under tiden. Ingenting behöver ju betyda endera fortsättning eller slut. En paus för att tänka på framtiden och vad ni egentligen vill.

Medarbetare på akvariefisk ifokus

Anmäl
2014-02-02 21:15 #5 av: AnnaMariaK

Jag kan föreställa mig att det känns svårt för dig just nu. Men tänk så här i stället: är det äkta kärlek kommer den att må bra av en paus. Kommer ni ifrån varandra för gott då får det bli så.

Under tiden ta hand om dig själv, känn efter, finns det något som du kan göra själv att må gott av. När man lever ett tag i en tvåsamhet förlorar man en del av sig själv, anpassar sig till den andre, ändrar på sådant som var äkta. Till slut finns det risk att ingen riktigt trivs eller utvecklas.

Se det här som din chans att hitta tillbaka till dig själv och utveckla de sidor som du kanske håller igen.

Du är så ung och har hela livet framför dig.

Styrkekramar <3

Anmäl
2014-02-03 10:34 #6 av: Sarah

Det där med att tro på relationen fi framtiden men inte nu är en varningsklocka för mig. Tror man att det ska funka i framtiden om man inte är beredd att ta fighten nu?

Jag förstår visserligen känslan av att vilja flytta isär. Det behöver inte vara att göra slut. Men, en paus = slut.

Jag och min kille gjorde slut och flyttade isär. Sen ett halvår senare eller ngt började vi träffas igen och nu är vi förlovade och särbos. Vi behövde komma ifrån varandra för att reda ut vad vi kände, men vi gjorde slut, båda träffade andra och sen träffades vi på nytt och blev tillsammans igen.

Anmäl
2014-02-04 06:06 #7 av: Gur4m1

#6 man kna ju ha olika behov, och därför olika orsaker för pausen? Ni träffade andra och kanske därför uppskattade varandra på ett annat sätt efter ett halvår? Jag tog en paus från min pojkvän (vi bodde inte ihop men vi sov hos varandra varje natt) i 2-3  månader och jag var inte med någon annan under den perioden, inte han heller av vad jag vet. Ärligt hade jaginte brytt mig just då om han träffat någon annan- trots det älskade jag honom när vi blev tillsammans och jag älskar honom idag. Jag älskade honom då också men det var andra känslor i vägen. TS sambo, om han blivit depreimerad och det dessutom inte flutit på smidigt mellan paret, kan jag mycket väl förstå att det "blivit för mycket" och man måste komma bort för att kunna "känna". Ha tid för sig själv. Lite som att man bör skaffa jobb innan man köper hus, eller att man prioriterar att kissa framför att läsa en bok. Vi har ju vissa basala behov och går det nog långt så blir man egoistisk utåt sett för man måste kämpa med sig själv så mycket (eller med sin partner).

Anmäl
2014-02-04 11:22 #8 av: Sarah

#7 visst, det är rimligt att det är så för några. Men, för de flesta som säger paus tror jag att det handlar om rädsla för att göra slut men att det eg är det man vill. 

Anmäl
2014-02-04 13:11 #9 av: Gur4m1

#8 ja, så upplever jag det med, men bland "flickvän/pojkvän". Tonåringar eller folk som inte bor ihop :)

Anmäl
2014-02-04 13:41 #10 av: mimåne

#8 Jag tror inte att det behöver vara så. Jag kan absolut se att man blir förvirrad ibland och behöver stanna upp för att se vart man är påväg egentligen.

Medarbetare på akvariefisk ifokus

Anmäl
2014-02-04 23:33 #11 av: eliiinnaa

Nu har det gått 5 dagar sen han tog sitt pick och pack och for. 5 dagar som har varit mindre lätta för mig, men desto lättare för han. Nu börjar det dock kännas lite bättre så länge jag inte tänker på honom så mycke och sysselsätter mig med annat. Impulsköpte en systemkamera som ska få min lediga tid att gå.

Jag har gjort klart för han att jag inte kommer höra av mig, så vill han och när han vill att vi ska ha någon kontakt så kommer han att få höra av sig först. Då hela det här var hans idé, och jag vill ge han den tid han behöver. Eller iallafall försöka ge han det även om det är svårt i nuläget. 

Jag vet inte heller än hur det här ska fungera, men vi får ta det när han känner sig bättre och kanske faktiskt vet något. Så fram till dess kan jag väl inte mer än hoppas på att det ska fungera och lösa sig?

Anmäl
2014-02-05 19:30 #12 av: AnnaMariaK

Oavsett hur det går med honom se till att göra sådant som du mår bra av. Systemkamera är en bra början (jag har själv en sådan och lyckades få in foton i flera miljökalendrar). Finns det något du vill lära dig gör det. Danskurs, språkkurs, hantverk eller annat som drar in dig och gör ditt liv intressantare. Vem vet, du kanske upptäcker så småningom att prinsen var en groda. Som sagt du har hela livet framför dig. Du kan bli det du vill.Blomma

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.