Annons:
Etikettförhållande
Läst 2204 ggr
thenewbreed
2/3/14, 3:12 PM

velig i min kärleksrelation

Jag känner mig lite förvirrad. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag är 18 år gammal och han är lika gammal pojkvän. Vi har varit tillsammans i 8 mån nu och han är helt underbar. Vi har lätt att prata om saker så det uppstår sällan missförstånd eller så. Vi har ju smågräl ibland men vi båda är duktiga på att prata om det efteråt och lösa problemen. Han är inte konflikträdd.

Mina känslor pendlar som tusan. Jag är så kär och glad att jag har honom. Helt underbar som person. Men ibland känner jag ingen attraktion just för att hans kläder får honom att se mycket yngre ut än vad han är. Han är helt ointresserad av kläder eller så och jag tycker det är såå oattraktivt att han har på sig illa åtsittande jeans som är för stora eller för små, gamla slitna billiga jumpaskor, och typ en trasig vit t-shirt. Jag vet ju att utseendet inte är allt men jag börjar liksom tappa den här lilla glöden. Är han inte avklädd så har jag faktiskt svårt att bli kåt därför att jag inte alls tänder på öh.. pojkar. När han inte har kläder så ser han ju faktiskt så vuxen och manlig ut som han är. 

Jag har börjat bli lite trött på hans omogna sätt ibland med. Så mycket att jag ibland överväger att göra slut när jag har en dålig dag och bara inte orkar med flams och trams. Men jag älskar honom och vill ju verkligen vara tillsammans med honom. Men ibland så tvekar jag på grund av sådana här fåniga saker. Är det bara jag som är så här velig eller är det typ normalt?

Kan tillägga att detta är min andra pojkvän och mitt första 'långa' förhållande.

Medarbetare på bildredigering! :)

Annons:
Honestyisdead
2/3/14, 3:17 PM
#1

Så har jag känt när jag inte älskat personen på riktigt.

thenewbreed
2/3/14, 3:26 PM
#2

#1 hmm, ja det kanske ligger något i det. Men liksom det blir väl alltid så att när ny-kärleken lagt sig att man börjar störa sig lite på saker. Men liksom, när vet man när det är dags att avsluta relationen och när vet man om man ska vara kvar. Jag trivs ju i förhållandet superbra i övrigt.

Medarbetare på bildredigering! :)

Honestyisdead
2/3/14, 3:32 PM
#3

Håller inte med. Jag stör mig inte något alls på min sambo efter mer än två år. Du stör dig dessutom på hans person. Hur han klär sig och hur han är. Det anserintejag hör till. om dutröttnat på det redan efter 8 månader tror i alla fall inte jag detär rätt känslor.

[Yllhilda]
2/3/14, 3:55 PM
#4

Småsaker man stör sig på är mycket vanligt.

Det där med kläder; 

Min kille - som har ordentligt med skägg - kan vara ruskigt "hobo" om han inte trimmar sagda skägg och samtidigt bär stora, utslitna kläder, men är rysligt stilig när han fixat till sig. Därmed inte sagt att om din kille ALLTID klär sig osexigt enligt ditt tycke att det inte betyder något, då kan det vara värt att prata med honom om saken.

Sen kan det vara så att man tvekar på att det är bra av olika anledningar. En del är osäkra i sig själva och tror det är partnerns fel, andra är osäkra för att dem aldrig varit med så länge att förälskelsen gått över i kärlek, med flera.

Hur känner du när du tänker på att lämna honom?

Honestyisdead
2/3/14, 4:01 PM
#5

4 Småsaker är tex att man inte plockar undan eftersig osv. Ts visstehur killen klädde signär domblev ett par. Ochjag förmodaratthon visste hur han är. Eller vad föll hon för?

Honestyisdead
2/3/14, 4:01 PM
#6

Beromursäkt för mina svårlästa inlägg. Telefonen dummarsig.

Annons:
oh-la
2/3/14, 4:10 PM
#7

visst kan jag bli helt knäpp ibland på min sambo när han retas med mig, eftersom han är en riktig retsticka, men det är å andra sidan också något jag tycker om hos honom i 9 fall av 10. det är den där sista lilla delen, när jag int eär på humör, som jag kan bli trött på honom. och visst kan jag ibland fråga honom om han trillat in i garderoben när vi ska iväg nånstans, för helt ärligt undrar jag ibland om snubben inte är färgblind, men jag stör mig inte på honom. det känns inte rättvist :P vi har inte varit tillsammans i 8 månader, utan 8 år och visst har vi haft upp och nedgångar, men aldrig så att jag stört mig på honom som person. inte ens när nykärleken började bli mer rutin (för jag kan ärligt säga att jag fortfarande kan känna mig helt nykär och fnittrig när jag får sms från honom eller när jag ser honom :)) du får nog tänka till lite. kanske är du själv i en svacka? då kan jag ibland känna att jag har mindre tålamod med personer i min närhet. tänk också på att den enda du kan ändra på är dig själv.

[Yllhilda]
2/3/14, 4:18 PM
#8

#5 Exempelvis det ja.

thenewbreed
2/3/14, 4:27 PM
#9

Jo alltså just nu har jag sjukt mycket press, går sista terminen på gymnasiet, han går dock i tvåan och kan slappna av mer än mig. Jag är också deprimerad, har Borderline, har precis kommit ur självskadebeteende och har precis blivit diagnotiserad med ADD. Så det blir ju ibland att jag hamnar i ordentliga svackor och tvivlar på allting när jag känner att det blir för svårt i skolan eller så.  

Ja jag har alltid vetat hur han klär sig, vi har gått i samma skola i 2 år. För det mesta ser han helt ok ut faktiskt. Han har några snygga band-tshirtar och ett par snygga tighta linnen som framhäver hans muskler. (han vill bli bodybuilder så tränar som fan). Jag verkligen älskar när han har linnena eller tighta t-shirts. Men just jeansen.. nästan lite så där töntigt uppdragna ibland så det blir en skärtskåra hahah. jag som är så himla svag för tighta svarta jeans med nitbälte på killar.. Men det är ju inte så att det är en stor roll i vår relation och det var inte hans utseende jag föll för utan hans helt underbara personlighet. Jag var först inte intresserad av honom alls men efter att ha lärt känna honom föll jag ju mer o mer för honom. tog flera månader innan vi ens började dejta om man säger så. Men när han väljer en vit t-shirt med ketchupfläckar på och hål vid magen alltså. neeh tycker inte det är attraktivt någonstans. Och hade önskat att han inte klädde sig som en tolvåring ibland. 

Men som du säger, när jag inte är på humör, alltså har ångest eller liknande så orkar jag inte flams och trams. och blir därmed sjukt irriterad på honom när han kommer och ska skrämma mig när jag sitter och försöker koncentrera mig på att inte gråta. Störa sig är väl fel uttryck att använda sig av, men omogna beteenden har jag lite svårt för. Men ja när jag är på humör så är det ju inget jag stör mig på alls utan då är jag väl mer helt med på noterna. 

Därav förvirringen hos mig. Är det något som är normalt i en relation eller borde jag göra slut. Jag har alltid haft svårt med relationer och har svårt o veta vad som är liksom.. ok och inte ok. Är det ok att vara sur och så på sin partner och senare vara totalt nykär igen?

bto känner också det där fnittriga ibland och känner mig aldrig så hemma som när jag ligger mot hans bröst innan vi ska sova.

Medarbetare på bildredigering! :)

Sarah
2/3/14, 5:18 PM
#10

Förstår dilemmat, man vill ju tända på partens utseende och stil också, även om det inte är det viktigaste. Jag och min kille har faktisk eldat upp några av varandras kläder som vi hatade :O 

Många kan fråga, har du valt rätt kille om du stör dig på stilen? Visst är det en relevant fråga och det ligger mycket i den. Men jag tycker absolut att man kan ha gjort rätt val och ändå störa sig på sådana saker. Jag kan störa mig otroligt mycket när min kille låter skägget bli långt. Hela ansiktet ändrar form och jag tycker att det är så jäkla fult! Jag tappar också lite av glöden då. Det där råa liksom. 

Jag hade ett rebound när jag och killen gjorde slut (tillsammans nu igen) och jag skämdes ögonen ur mig pga reboundens kläder då vi var ute. Nu gillade jag ju inte den här killen alls egentligen, men hans stil var så ful att jag blev sjukt avtänd. 

Stil är viktigt för vissa, så är det bara. Varför inte gå ut och shoppa tillsammans? Köp snygga tröjor åt honom, eller ta med honom till en jeansaffär där de kan hjälpa till på ett bra sätt.

OlgaMaria
2/3/14, 5:33 PM
#11

Absolut kan sånt där vara normalt i en relation, och speciellt när man inte mår bra själv så kan man störa sig på saker som man annars inte stör sig på, eller få mindre tålamod med saker man kan se förbi när man mår bättre.

Jag tänker så här… vad fint att det är kläder du stör dig på och inte något som sitter djupare i hans personlighet. Kläder är ju något ytligt och säger inte så mycket om vem han är. Det går säkert också att förändra med tiden. Han bryr sig säkert om dina åsikter kring vad han har på sig. Det är svårare att ändra på någons personlighet. 

Och det är klart att man kan tala lite olika språk när den ene mår bra och den andre dåligt. Den ene vill busa och den andre gråta. Ja det är klart att det kan bli knas. Men som du säger… du gillar den där sidan hos honom när du själv mår bättre. Du får fundera på hur du ska hantera de där situationerna.. om du kanske behöver en stund för dig själv då.

Ingen är perfekt. Men när man är kär så känns det som att den där personen är perfekt. Men man känner sig inte alltid så kär och på topp känslomässigt. Då kan man störa sig på så gott som vad som helst. Och det säger kanske mer om situationen, än om ens partner.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

thenewbreed
2/3/14, 5:44 PM
#12

#10 jag vet inte. Jag känner mig så hemsk och ytlig. Men har försökt att liksom när han har något snyggt på sig att säga att han ser bra ut i det och visst har det gjort att han bär t.ex den tröjan oftare då. Men grejen är typ alla hans kläder är ärvda från antingen storebrorsorna eller hans far. Han har aldrig behövt köpa kläder liksom. Han bryr sig heller inte om vad jag har på mig och det är ju t.ex. lite tråkigt när man köpt något extra fint och man har på sig det för hans skull och han bryr sig inte alls. Eller om man köpt lite sexiga underkläder. han bara rycker på axlarna. Dock har han ju visat intresse för olika saker som han själv skulle vilja ha på sig ibland. Men det händer inte ofta.

Men jag skulle ju kunna föreslå en shoppingtur eller nåt någon dag då vi båda köper kläder.

Medarbetare på bildredigering! :)

OlgaMaria
2/3/14, 5:57 PM
#13

Jag och min man shoppar alltid kläder tillsammans åt honom. Jag tycker det är roligare än att köpa till mig själv och han tycker också om att jag engagerar mig och vill att han ska se bra ut. Jag har jättemycket inflytande i vilka kläder han har idag. Han kan säga nej till vissa grejer men det händer heller aldrig att han köper något som inte jag gillar. Dessa shoppingturer brukar vara jätteroliga och kännas riktigt romantiska. 

Han är inte så intresserad av att vara med och shoppa till mig, däremot har jag lärt mig vad han gillar så jag köper grejer som jag gillar och som jag vet att han kommer gilla. Jag har också ändrat min stil mycket från den jag hade innan jag träffade honom. :) 

Jag tror det här är ett ganska enkelt problem att lösa, på sikt. Man har ju kanske inte pengarna att ändra hela sin garderob över en natt, när man går på gymnasiet. 

I början hade min man massor med kläder jag verkligen inte tyckte om. Nu har han nästan bara kläder jag verkligen gillar, förutom en massa t-shirtar han fått i present från sina föräldrar som det vore otrevligt att dissa och aldrig använda. ;-) Nåt får man stå ut med.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
thenewbreed
2/3/14, 8:14 PM
#14

#13 hahaha vad härligt!

Jag kanske har gjort det här större än vad det egentligen är. haha det blir lätt så när man är som jag.

Medarbetare på bildredigering! :)

cc33314
2/3/14, 8:21 PM
#15

Det viktiga är att älska dig själv din partner allt och alla. Ha också förlåtelse för dig själv allt och alla alltid.

Upp till toppen
Annons: