Att leva tillsammans

Sårad

2014-02-06 10:52 #0 av: Annandag.

Jag känner mig så himla sårad och ledsen för en sak som hände i söndags. Jag kan börja med att säga att jag är en tjej på 22 år och jag och min kille har ganska nyligt flyttat ihop. Jag tror att jag har ganska dåligt självförtroende. Jag mår jättedåligt om någon inte gillar mig. Jag hatar att vara ovän med folk, det tycker jag är jättejobbigt.

Ja iaf så var jag och min kille hemma hos hans föräldrar i söndags. Jag tycker att jag har fått en bra relation till hans föräldrar. Inte så att vi är nära vänner men dom har iaf alltid behandlat mig väl och varit artig och trevliga. Så var det den här gången också. När vi gått ut och stängt dörren när vi skulle därifrån så kom jag på att jag glömt mina vantar i hallen. Jag gick tillbaka och smög in och sträckte mig efter vantarna som jag lagt på elementet i hallen. Jag gav mig inte till känna. Jag borde kanske ringa på eller knacka men som sagt så skulle jag ju bara hämta vantarna så jag tyckte inte jag behövde ropa till mina svärföräldrar som satt ute i köket. När jag precis fått på mig vantarna så hajade jag till då jag hörde mitt namn och jag stod kvar några sekunder vilket jag inte borde ha gjort men jag kunde faktiskt inte låta bli när jag fattade att dom pratade om mig. Olika snappade jag upp "jag kan verkligen inte förstå vad M (ders son) ser hos Anna".... och "ja jag kan inte med henne alls".. och "ja vi måste ju hålla god min. Det kan ju ta slut en dag" "ja det får vi hoppas"

Mina tårar började rinna och jag smög ut ljudlöst.

Min kille hade tack och lov gått till sitt jobb, Hans jobb ligger tvärsöver gatan till hans föräldrars hem. Jag vet inte hur jag annars hade förklarat för honom att jag kom ut storgråtande.

Jag har fortfarande inte sagt något till min kille. Han älskar sina föräldrar och jag vet att han skulle bli antingen så jätteledsen eller så skulle han inte tro mig. Jag tror det knappt själv. Att dom snälla människorna egentligen inte alls vill att jag ska vara tillsammans med deras son. Jag vet inte hur jag ska klara av att träffa dom mer nånsin. Jag kommer inte kunna låtsas att allt är bra. Så falskt. Och så falskt av dom att alltid varit så trevliga mot mig som dom inte gillar ens tydligen. Jag kommer aldrig våga konfrontera dom heller. Jag klarar det bara inte. Jag är för konflikträdd. Jag vågar ju inte ens prata med min kille och sambo om det.

Jag kände bara att jag behövde skriva av mig. Och hoppas att jag ska komma på något sätt till en bra lösning

Anmäl
2014-02-06 11:19 #1 av: Åsa S

Tänk istället att de är inskränktna och har fördomar, det är ju dom det är fel på inte du. Tänk såhär, jag ska visa dem att jag och deras son hör ihop och kan de inte acceptera det är det deras förlust. Man behöver inte älska alla som man blir släkt med och de behöver inte älska en tillbaka det som är viktigt är du och din pojkvän.


Kan berätta en historia från verkliga livet: Min mammas väninna träffade en amerikansk man som hon gifte sig med vilket hennes föräldrar inte accepterade pga av att han var färgad vilket inte ansågs riktigt passande ca 40-50år tillbaka. Det tog många år för hennes föräldrar att acceptera läget men efterhand blev de väldigt goda vänner. Så folk kan ändra sig efter hand när de upptäcker de haft fel.

Anmäl
2014-02-06 11:23 #2 av: Annandag.

Det är sant att man inte måste älska alla eller ens gilla alla. Men det är inte det som jag tycker är mest jobbigt. Det jag tycker är mest jobbigt är att dom låtsats gilla mig och varit trevlig och kramade om mig på julafton tex. Det borde dom inte gjort. Dom borde varit kort och sur mot mig och visat det dom egentligen känner inte vara falska.

Anmäl
2014-02-06 11:24 #3 av: Maria

När jag träffade min man så var han en riktig "svärmorsmardröm" och det tog ett tag innan mina föräldrar accepterade honom. De var alltid trevliga men jag visste vad det tyckte.

Det ändrade sig däremot och de kom att älska sin svärson.

Det var ju inte meningen att du skulle höra detta och de har sin fulla rätt att tycka och samtidigt så har de ju varit trevliga emot dig.

Det innebär ju att de accepterar sin sons val. De är trevliga och bemöter dig bra och det var ju otur att du skulle höra detta.

Jag tycker också att du ska ge dem en chans och med tiden så kommer de säkert att tycka bra om dig.

/Maria

 

Anmäl
2014-02-06 11:32 #4 av: Ronja06

Usch vad tråkigt! Jag har också dåligt självförtroende, och jag hade med säkerhet tyckt det vart jobbigt om jag satt i din situation. Jag är ju sådan att jag gärna vill vara vän med allt och alla.

Tyvärr är inte fallet alltid så, man kan inte bli älskad av alla. Hur gärna man än vill. Men sedan kan man alltid lära sig tycka om någon likväl efter lite tid. :)
Fortsätt vara den du är helt enkelt. Det viktigaste är väl att du och din sambo älskar varandra? Nu vet jag inte hur ofta ni ses - hans föräldrar och ni, men så länge de respekterar er så hade jag inte försökt lägga för mycket vikt i det hela. Var artig och låtsas som inget har hänt. Var glad, trevlig och tillmötesgående. Och känner du dig illa till mods skulle jag försökt prata med din sambo och berättat lite vad du hade hört. Lita på din sambo och fråga honom lite diskret något som "vad tycker dina föräldrar om mig". För att smyga in på ämnet lite fint. Kan vara skönt att kanske prata av sig lite? Eller kanske med en väldigt nära vän du litar på?

Sedan behöver man inte göra en big deal av det. Ni har varandra, var lyckliga tillsammans. Försök inte ta åt dig, var dig själv. Kram!

Anmäl
2014-02-06 12:19 #5 av: Hera

Men usch vad tråkigt att höra något sådant från personer man trodde tyckte om en.

Jag hade tagit upp det med föräldrarna på egen hand.
Berätta att jag hade hört det dom sade och att du beklaga att dom känner så men att du inte har några planer på att lämna deras son eftersom du älskar honom.

Tror det är bättre att få det ur sig än att hålla det inne och låtsas att man inte vet.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2014-02-06 14:13 #6 av: Gur4m1

#2 nej, folk beter sig inte så för folk vill inte skapa drama eller bråka i onödan och vad hjälper det att de visar sitt ogillande öppet mot dig? :) Då skulle de bara förarga sin son. De bestämmer inte över hans val. Så  ävne om detta sårade dig, jag hade också blivitjätteledsen, så försök lägga det bakom dig om du inte vågar konfrontera föräldrarna.

Börjar du vägra träffa dem och varanegativ mot dem utan att berätta för din kille - VARFÖR du gör så- så kommer du att bli den onda i det hela och kanske även ge en anlending som kommer att sluta med att din pojkvän gör slut- för du tycker inte om hans familj.

Ge dem en chans att lära känna dig. De tär oftare än du tror som föräldrar står ut med en partner för deras barns skull. Sen lär man sig kert älska sin nya svärson/svärdotter med tiden. De såg kanske att en annan typ av tjej skulle passa honom bättre, det betyder inte att de har rätt eller att de avskyr dig.

Anmäl
2014-02-06 14:21 #7 av: Annandag.

#6 Nej det är iofs sant att det nog inte varit så bra om dom öppet var otrevlig eller bråkade med mig. Men tex att krama nån man inte gillar. Det skulle jag aldrig göra. Jag skulle nog vara ganska neutral bara, inte trevlig och inte otrevlig. Men personer som kramar mig tror jag ju tycker om mig. Därför blev jag så chockad av det jag hörde.

Anmäl
2014-02-06 18:39 #8 av: Sarah

Man kan inte gilla alla direkt och jag tycker att de verkar ha uppfört sig korrekt. De är trevliga när ni ses och det borde vara det viktiga. Sen är det ju såklart jättetråkigt att du hörde det. 

Anmäl
2014-02-06 18:48 #9 av: Annandag.

Jag skulle helst vilja veta vad jag gör för fel. Hur ska jag vara för att duga i deras ögon om ni förstår. Jag är ju ingen gapig eller bråkig person. Ganska lågmäld ofta och ingen som startar konflikter. Kanske vill dom ha en svärdotter som är rappare i käften och är driftigare. Jag är ju en snäll person och älskar deras son och jag förstår inte varför dom inte tycker det räcker utan dom hoppas att det ska ta slut. Ja det var ju så svärmor sa att hon hoppades det. Och svärfar höll med.

#4 faktisk jättesvårt att vara glad trevlig och tillmötesgående när jag redan är dömd. Känns lite som att jag tappar sugen att anstränga mig då. 

Helst skulle jag vilja ha en ursäkt men det går ju inte när dom inte ens vet att jag hörde

Anmäl
2014-02-06 18:57 #10 av: Sarah

De kan ju inte be om ursäkt, även om de får veta att du hörde, man kan inte be om ursäkt för sina känslor :( Du är inte tillsammans med dem, utan med deras barn och vad de tycker spelar eg ingen roll, även om jag förstår att det känns. 

Anmäl
2014-02-06 22:28 #11 av: obstitant

Tänker lite som #10, att de har ju egentligen ingenting att be om ursäkt för. Ok, de gillar inte dig, varför vet vi inte men det kanske beror på att de är inskränkta, inte har gett dig en chans osv. Men oavsett anledning så är det deras känslor, och man känner ju det man känner.

Och trots att de inte är så förtjusta i dig och önskar att deras son valt att vara ihop med någon annan, så har de ansträngt sig att vara vänliga och välkomna dig in i familjen, och lägga sina känslor åt sidan i respekt för hans val.

Jag förstår verkligen att du blev ledsen, det är inte bara du som är överdrivet känslig och har behov av att vara omtyckt, det har vi nog alla. Verkligen jättetrist att de känner så! Men de har fortfarande inte gjort något fel egentligen.

Däremot kanske du ska prata med din sambo. Han ska ju vara din bästa vän, den du kan dela allting med, och han kommer ju att märka att du inte är som vanligt. Särskilt nästa gång ni ska träffa hans föräldrar! Ni behöver ju inte göra någon stor grej av det, men han kanske behöver veta varför du kanske är lite mindre översvallande nästa gång ni ses?

Mot dem föreslår jag att du gör likadant som de gör: avstår från att uttrycka dina negativa känslor och är artig och vänlig. Ni behöver ju inte bli BFF, men ni kommer att behöva kunna umgås utan att bli otrevliga mot varann.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.