Annons:
Etikettkänslor
Läst 2027 ggr
elevation
2/17/14, 8:23 PM

Är jag kär eller ej?

Går omkring och funderar lite, och känner att jag måste skriva av mig, och ställer den klassiska frågan - Hur vet man om man är kär?

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i kanske 4 månader eller något sånt. Han är jättebra på alla sätt, ibland kan jag bara titta på honom och le och tänka att han är bara min. Men samtidigt så känner jag inte de här "omtalade känslorna", jag svävar inte på moln. Mitt liv fortsätter precis som tidigare, inget mer med det. Det har inte gjort mitt liv perfekt liksom att hitta en partner, jag går inte omkring och är överlycklig.

Jag står väldigt väldigt nära min syster, och hon är och kommer alltid vara den första personen jag ringer om någonting har hänt. Inte min pojkvän. Är inte det konstigt? Borde jag inte känna att jag vill att han ska veta först? Som jag känner nu, vad det än gäller, så kommer min syster gå före precis allt och alla. Henne vet jag att jag verkligen verkligen älskar, hon är ju min familj och jag känner det hon känner, och skulle göra vad som helst för henne.

Är rädd för att prata med honom om det, rädd för att prata med någon jag känner överhuvudtaget om det. 

Läste att man är kär när man automatiskt tänker "Vi" iställer för "Jag". Fast problemet i det här fallet är att jag tänker "Vi" ganska ofta men menar då min syster och jag. 
Han har sagt, möjligtvis lite på skämt men det ligger nog lite allvar i det, att vi skulle kunna flytta över sommaren till hans familj. Jag känner inte alls att jag skulle kunna göra något sånt för honom. Jag skulle aldrig lämna min familj.

Nu tillbaka - Hur vet jag att jag är kär? Jag blir ju svartsjuk (är det ett tecken?) men samtidigt så undrar jag om jag kanske är en sån person som inte har starka känslor bara, gillar inte människor direkt och är inte särskild social. Jag är mer av en likgiltig person när det gäller det mesta, så jag undrar om det här kanske är min version av kärlek? För det stämmer liksom inte överens med den kärlek jag ser runtomkring mig.

Annons:
OlgaMaria
2/17/14, 8:27 PM
#1

Ja, så länge du vill vara tillsammans med din kille för att du tycker om honom så är du kär.

Att du är närmre din syster då du bara varit tillsammans med din kille i 4 månader är inte alls konstigt. 

Och jag tror också att människor är olika när det kommer till känslor, och det är inget fel med det.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

JohannaEkroth
2/17/14, 8:32 PM
#2

#1 Ja, så länge du vill vara tillsammans med din kille för att du tycker om honom så är du kär.

Håller inte med. Kärleken till en partner är mer än så. För precis som du skrev ovan kan man känna inför en vän också, eller en förälder om man har nära band. Det kan likväl vara en fadersgestalt man söker som tjej.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Sarah
2/17/14, 8:53 PM
#3

Att livet fortsätter som vanligt är bara sunt tycker jag, så länge du har lite tid för din partner :) Sen är det inte konstigt att du är närmare din syster, man blir inte så förtrolig med ngn man varit tillsammans med så kort tid. Min kille är min bästa vän nu, men det har varit en lång väg dit. Är 7,5 år sedan vi träffades och de första 2,5 åren handlade mest om fysisk attraktion och förälskelse. Sen tog det slut för att när förälskelsen la sig, hade vi inte så mycket att bygga på längre. När vi sen började träffas igen kände vi båda att vi behövde bygga upp ngt annat om vi skulle försöka igen. Det var då vi verkligen började bli vänner. Men, det är de senaste åren som vi verkligen är varandras närmaste. Det är de senaste åren som vi blivit den självklara att ringa när ngt händer. Att bygga upp det tar tid :) Var länge jag ringde mina vänner först då jag ville prata om riktigt jobbigt, sen ringde jag honom.

Honestyisdead
2/17/14, 8:54 PM
#4

Svävar inte jag på moln, saknar personen så fort vi inte ses och inte vill dela allt med honom så är jag inte kär.

Sarah
2/17/14, 8:58 PM
#5

Tycker att det är skillnad på att vilja dela allt och att vilja dela först. Jag har alltid velat dela allt med min kille, men länge var han nummer två att dela med. För att andra kände mig bättre. Nu känner han mig bäst och är den självklara att ringa först, men så var det inte alltid.

Snuttefia
2/17/14, 11:09 PM
#6

Det viktigaste är väl inte om du är kär eller ej….eller?

Det viktigaste är väl att bygga upp ett förhållande eller en relation. Om allting flyter på bra och du verkligen tycker om den här personen satsa då din energi på att bygga upp konstakt och relation med han. Sen är det ju väldigt svårt att avgöra om man är kär jag förstår hur du tänker, men försök att inte fastna i den frågan då kanske du överanalyserar slut förhållandet. Låt allting flyta på och om det är rätt så kommer det att kännas bra. Kärlek är en stor kraft och en stor gåta, men lycka till och grattis till förhållandet. All the best/ Snutte

M.V.H Snuttefia

Annons:
Malin688
2/18/14, 8:05 AM
#7

Att vara kär är mer än att bara sväva omkring på moln. Det är tillit, vänskap, skratt och trygghet. Även om du berättar för din syster i första hand får han väl veta det strax efter? Jag har 3 systrar som jag står nära, står även min mor och far väldigt nära. I början av vårt förhållande fick dom veta allt först. Nu 2 år senare och sambos är han min bästa vän, min trygghet och han är den som går i första hand :) Det tog oxå ungefär 6 månader att det skull3 börja bli så ;) Kan du tänka dig en vardag utan honom? Kan det gå en hel dag utan sms/samtal? När ni ör ifrån varandra, tänker du på honom då? Framtiden, är han en del av dina planer? Fundera på det, är svaret ja så är du kär :)

Blandad kompott är en bra kompott :)

Malin688
2/18/14, 8:06 AM
#8

Eller rättare sagt, går svaren åt det positiva hållet? ;)

Blandad kompott är en bra kompott :)

Gur4m1
2/18/14, 10:11 PM
#9

Jag ringer ofta mina vänner eller syster innan ajg hör av mig till min pojkvän. Skillnaden är att min pojkvän får veta _allt_, alla ina vänenr fåritne det. Att en syster som står en nära får stor plats är ju förståerligt. Tror inte du sa jämföra relationer på det viset.

Däremt var min tanke när jag såg TS rubrik: Är du kär så behöver du inte fråga det. Behöver du fråga andra om du är kär så är du nog inte det.

Sen är det lite som med orgasmer. Fol uplever det olika och när man läser om det i böcker eller ser på film så får man en bild av "hur det ska vara" som kanske inte alls stämmer ihop med hur det ÄR för en själv. "gå på moln"…wtf lixom. VAD menar man med det. man GÅR ju inte på moln. FJÄRILAR i magen, hur hamnade där då? HUR känns fjärilar i magen som? :)

Det är en känsla som är svår att beskriva som man helt enkelt bara vet när man känner det och folk har försökt förklara det på olika sätt. Förälskelse innebär ofta att DEN personen är i ens fokus och någon som upptar mycket av ens tankar…

Men som någon skrivit redan, att vara självsätndig och inte hela tiden vara besatt av sin partner är sunt tycker jag. 

Svartsjuka och saknad betyder inte att man är kär. Vill du umgås med honom, vara nära och känner du dig trygg med honom? Är han åtminstonde den du pratar med helst, näst efter din systerom du får veta något bra eller har problem? :) 

Men som sagt,  måste man fråga andra om man är kär så är man förmodligen inte så kär. Det är lite som att fråga andra om man är mätt eller skitnödig tycker jag.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: