Annons:
Etikettförhållande
Läst 782 ggr
[gosedjur3]
2/24/14, 10:57 PM

Så svårt :(

Sen flytten till Skåne har verkligen förhållandet mellan mej och min pojkvän tärt på mej. Varenda dag känns jättejobbig efter som vi nu har ett distansförhållande på typ lite mer än femtio mil :( men en av de jobbigaste sakerna av allt är att det känns som vi glider isär på något sätt eftersom vi inte hinner ses så mycket. Han var nyligen i Italien också och pluggade mer som kock och då kunde inte prata då på en hel vecka. De va så jobbigt och nu idag berättar han för mej att han blivit erbjuden jobb där i ca tre månader efter sommarlovet:( vi pratade tidigare om att han skulle flytta till mej och jobba här till det att jag gick ut skolan men det känns som att allt bara ändras:( visst han kan ju komma efter dom tre månaderna men idag när jag fick veta så trodde jag att allt bara skulle ta slut:'( ett alternativ var att jag skulle flyttat upp till Stockholm och sedan gå på samma skola som han gått på då eftersom de är ett internat. Men mina föräldrar är otroligt skeptiska på det eftersom att dom är rädda för att jag bara vill gå där för att han bor där. Trots det är jag arton och kan bestämma det själv men samtidigt så är jag också delvis rädd att det tar slut inte för att tror det. Men allt om Italien och Stockholm och Skåne känns verkligen så jobbigt just nu. Min pojkvän och jag har lovat att ses på påsklovet men just nu känns det som evigheter till det. Men de kanske bara är test på om vi verkligen kan hålla ihop trots allting eller om allt bara kommer att ta slut då. Jag vet inte men vi hade iallafall en framtid planerad men den kanske är ha lite omvägar då och då? Jag vill ju inte heller bara stå i skuggan av min kille och göra allt han ber mej om utan jag vill ju han ska lyssna på mej också. Hur ska jag göra, jag tycker själv de är jätte svårt:/ Mvh Elin

Annons:
[Devya]
2/25/14, 12:29 PM
#1

Med mitt ex så varade distansförhållandet i 4 år innan vi flyttade ihop. Vi sågs väldigt sällan under den tidsperioden - ca 3ggr i året.

Jag har också ett distansförhållande just nu och det fungerar om man bara försöker och kämpar på. Är det jobbigt? Absolut men det går bara om viljan finns där. 

Din kille måste få göra det han vill göra och du likaså. Jag tycker inte det är bra om man står i vägen för någons drömmar. Nu hör jag mest om vad han vill göra men vad är dina egna drömmar? Vad vill du göra förutom att vara tillsammans med din kille? Det är inte bra att låta sitt liv kretsa runt sin partner utan man måste också leva sitt eget liv.

OlgaMaria
2/25/14, 1:01 PM
#2

Jag tror ändå att du behöver låta honom göra det han ska göra. Och vem som helst förstår nog att det är mycket mer utvecklande för honom som kock att jobba i Italien än i Skåne. ;-) Det är en rolig och fantastisk chans för honom som han inte borde skippa.

Du behöver inte alls tänka att ert förhållande skulle ta slut pga detta. Ska det bli ni måste du tänka långsiktigt. Ni behöver båda också leva era liv och få era utbildningar. Klarar förhållandet det har ni en fantastisk framtid tillsammans.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

IdaKw
2/25/14, 1:57 PM
#3

Jag och min pojke har distansförhållande, nu vet jag inte milen mellan där han brukar bo, men är ca 1.5 timmars bilresa, vi ses varannan helg  och har oftast 1-2 veckor på sommaren. Men just nu har han flyttat till frankrike, 250 mil mellan oss han har varit borta.. Hmm.. 3 månader nu och ska vara borta 2 till. Det är sjuuukt jobbigt, vi hade dessutom en jobbig period just då han åkte, då det hände lite saker på hans sida som bråkade med mitt huvud (det gör det fortfarande). Vi pratar kanske 1 gång i veckan och skriver några meningar per dag. 

Jag peppade honom att till att åka, för det är ju hur kul som helst och han behövde det massor, tror han var på såå trött i psyket, så ville jag inte vara anledningen till at han inte åkte (men jag skulle ju inte ha blivit ledsen om något annat kom ivägen)  Dock var det ingen utbildning han skulle till, utan det är mest 5 månaders semester ;). Jag trodde inte alls att vi skulle klara det, eller att jag skulle klara det. Men som andra sagt över, bara man har viljan så! Det kan vara nyttigt ibland.

[gosedjur3]
2/25/14, 5:23 PM
#4

Självklart vill jag ju inte stå i vägen för någons drömmar speciellt inte den som jag verkligen älskar. Men just nu är det lite splittrat det här om Italien och om jag skulle byta skola. Vi pratar om det rätt ofta nu och jag har tydligt sagt att jag tycker han ska åka till Italien och vara med sina kompisar där om det är det som verkligen vill. Han är dock precis lika bestämd som jag på att han inte åker om jag flyttar tbx. Självklart blir jag ju jätteglad då, men jag klarar tre månader hoppas jag då. Jag menar vi har gjort det innan och vi kan nog fixa det igen. Jag kommer ju ändå kunna honom oftare om jag flyttat. Visst kommer jag sakna honom ännu mer än nu. Men det ordnar sej. Självklart vill jag inte heller hänga upp hela mitt liv på honom och jag vill ju självklart ha mina egna drömmar. :) Men ibland tar framtid oväntade omvägar och vem vet vad som händer.

// Elin

Upp till toppen
Annons: