Annons:
Etikettotrohet
Läst 6249 ggr
Underbarn
3/14/14, 10:45 PM

Ni som förlåtit otrohet

Ni som blivit bedragna av eran partner och försökt/eller har förlåtit/bearbetat otroheten, samt försöker fortsätta vara i lag med partnern. Berätta om otroheten, varför var h*n otrogen, hur var relationen till personen de var med? (Ex helt okänd, vän, ex osv) och hur bearbetade ni det i ert förhållande? Varför valde ni att stanna kvar? Blev det bra efteråt? Är ni i lag än? Berätta allt kring det. Såklart helt frivilligt. Jag är bara nyfiken!

Annons:
Medda
3/15/14, 3:43 PM
#1

Hmmm Jag hade varit "singel" i sex år, inte släppt in någon, inte låtit någon dejt träffa min son när jag och min pojkvän började träffas. Vi arbetade ihop och han hade precis separerat från sin sambo. Det var verkligen inte meningen att vi skulle börja träffas men det kändes "rätt" från första dagen vi hade en dejt. Jag har väldigt svårt att lita på killar och att släppa in någon så fort som jag gjorde var väldigt stort för mig, och av någon anledning så kände jag tillit till han, han nästan drunknade i mina ögon varje gång han såg mig och han behandlade mig så som jag aldrig blivit behandlat förr. Och det blev vi väldigt fort, barnen fick träffas och vi presenterade varandra för familj och vänner. Vid ett tillfälle när vi hade träffats i ca en månad berättade han för mig att han hade i slutet av förhållandet med sitt ex varit otrogen mot henne vid flera tillfällen med olika Kvinnor. Detta gjorde ju mig att börja bli osäker, så jag frågade honom om han hade träffat en annan kvinna sen vi började träffas och han svarade att han inte hade gjort det. När vi hade varit tillsammans i lite mer än 2 månader så satt jag och kollade bilder och hade det jätte trevligt. Sen kom jag fram till en grupp bilder som han hade tagit vid en stockholms resa någon vecka efter att vi börjat träffas. På någon bild var han på restaurang och det fanns en bild på en kvinna med, tänkte att det kanske är någon kursare för min pojkvän är väldigt social av sig och har lätt att prata med allt och alla. Men när jag bläddrade vidare så såg jag bilder på hans hotellrum, med champange, jordgubbar och choklad på bordet och samma kvinna i sängen.  Där rasade allt för mig, som om någon satt två knivar i mig, en i hjärtat och en i ryggen. Jag gjorde slut med honom och han bad och böna. Hans "ursäkt" var att det var precis i början och att han inte visste var han hade mig. Jag förlät honom och frågade om det var något mer jag behövde veta, han svarade att det inte fanns något mer och det var allt. Nästa gång jag satt med Ipaden så tänkte jag att nu ska jag se vad mer jag hittar, och såg bilder som han hade tagit när han var i Barcelona ca en vecka efter att ha varit i Stockholm och på bilderna fanns samma kvinna. Jag konfronterade honom och han påstod att de bodde där i hennes systers lägenhet men hade separata rum. Jag valde att tro på det fast jag vet att det är troligtvis rena bullshiten, ha sex ena veckan sova i separata rum en hel helg andra veckan? Inte så troligt. Detta har ju gjort att jag än idag är väldigt osäker på honom, trots att han försöker visa att jag kan lita på honom. Jag vet inte vad som är jobbigast, otroheten eller lögnerna.  Det har lämnat ett väldigt stort ärr och jag blir ibland nästan paranoid, särskilt när vi har bråkat. Det som gör saken svårare är att han är väldigt social och pratig, och han arbetar mycket med Kvinnor. Så det blir att försöka andas djupt när han addar Kvinnor på FB. Jag har pratat med han och bett han att vara ärlig om han gör något. Då har jag iallafall gett han en chans och "köpt" att han inte visste var han hade mig. Sen återstår det att se hur det går.

When life rains on your parade, dance in the puddles 🌈

🌺Änglar IFokus

[Devya]
3/15/14, 4:44 PM
#2

Min kille var otrogen med sitt ex. Vi var dock inte riktigt tillsammans vid det skedet men ville få det att fungera - med andra ord höll vi kontakten och sa alla de fina orden - jag älskar dig, jag saknar dig, jag vill vara med dig etc. Så på ett sätt kändes det ju som om han var otrogen. Det är dock något jag har lagt bakom mig. Jag förstår att det är lite knepigt då det gäller ens ex så det var lätt att förlåta (han behövde dock nog inte ens min förlåtelse).

Däremot är jag lite skeptisk och tror att han skulle ha lätt för att vara otrogen men jag hoppas då att han säger som det är eller gör slut med mig.

[mr_mac]
4/10/14, 7:54 PM
#3

Jag har varit otrogen min partner känner till de!

de som jag funderar på är mer eller mindre hur orkar hon med mig?

de har skett text mässigt ett flertal  gånger senast föra helgen tror jag de var…otroligt tolerant dam hur kan detta komma sig?

Honestyisdead
4/10/14, 8:13 PM
#4

#3 VARFÖR lämnar du inte henne? Fy tusan vad respektlöst att behandla henne så"

[Mintassen]
4/10/14, 8:21 PM
#5

Mitt första ex var sådan otrogen och jobbig nä jag förlät han inte till sist första gångerna ja ångar de som tusnan dock fick jag min underbara man eller rättare sagt kille Johan till sist nu  ❤️

JustMySelf
4/10/14, 8:54 PM
#6

#5 Du har väl också varit otrogen? Förlät ditt ex dig eller hur blev det? Om det är okej att jag frågar.

Annons:
[Mintassen]
4/10/14, 9:01 PM
#7

Japp det var jag typ sa inget för han gjorde det samma

Gur4m1
4/10/14, 10:24 PM
#8

#3 du konstaterar att din tjej är tolerant, du vet att ud gör fel. Fattar du vilken tur du har, eller testar du henne, VILL du stöta bort henne? :)

Jag har blivit bedragen och förlåtit men sen fortsatte aset att vara otrogen ändå, men med andra. Jag förlät säkert 3-4 snedsteg innan vi gick isär.

Min nuvarande pojkvän har bedragit mig, men känslomässigt och vi löste det och har kommit förbi det men det var hårt. Men det som gjorde det svårt var mest att jag hade så dålig erfarenhet sedan tidigare. å känslomässigt har det varit en kamp men rationellt kan jag förstå varför det hände och min del i det hela- även om det inte är MITT fel.

Han tydde sig till en annan tjej och hon blev kär i honom och han blev intresserad av henne men när det väl kom till kritan så valde han mig. Och jag hade varit en dålig flickvän en period på grund av omständigheter,så delvis förstår jag honom- delvis är jag arg på honom. för han vet VARFÖR jag var "frånvarande"i vårrelation, han vet vad som hänt mig och vad som pågick och det fick honom att också må dåligt men istället för att söka tröst hos mig eller ens prata med mig om det- så sökte han det hos någon annan, som först var en främling men sedan utvecklades till mer. Så det var inte direkt planerad otrohet- "nu ska jag ut å göra något fuffens!". Det bara blev så och man kan göra misstag.

Att förlåta kan vara svårt, att glömma helt är nog helt omöjligt. Men man måste komma över det och kunna lämna det bakom sig. Att inte dra fram det varje gång man har problem eller varje gång han far iväg ensam utan mig. Då skulle man bli galen och förmodligen sabba relationen. Men jag har mött folk som hållit ihop i tio år och varit otrognai början av relationen och fortfarande idag inte kan låta sin gubbe gå ut på krogen ensam utan att hen får panik. så… Men så skulle jag aldrig orka leva.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[mr_mac]
4/11/14, 3:43 PM
#9

Alla är emot mig de är inte mera än rätt! Jag gör fel de vet jAg också om! Men vi har visa saker i relationen som är som de är jag tänker inte ta de här' jag är säkert sjuk i huvet o borde dö precis som ni säger här o tro mig hade de löst något så hade ja gjort de nu:(

[tralala Livi]
4/11/14, 3:44 PM
#10

Aldrig. Han är min bästa vän i dags läget, men jag har fortfarande inte förlåtit honom. Jag hatar honom för det han gjorde mot mig. Jag blir äcklad när jag tänker på det och när jag blir arg på honom är det såna saker jag tar upp. Han har ursäktat sig säkert 1000-tals ggr, men ändå.

Honestyisdead
4/11/14, 3:49 PM
#11

9 Nu får du väl hejda dig lite! Ingen har skrivit att du borde dö eller är sjuk i huvudet.

Är det sånt du säger till din flickvän också? Så du ska få medömkan istället för hat?

[mr_mac]
4/11/14, 4:49 PM
#12

Nej

Gur4m1
4/11/14, 7:42 PM
#13

#9 det jag skrev var snarare "Vakna för helvete" ;) istället för den harang du skriver i #9. Otrohet sårar, men samtidigt ÄR man otrogen av en anledning. Där får man söka svaret hos sig själv och i relationen. Som du själv skriver så är det märkligt att hon står ut med det, tydligen om och om igen. Du borde inse att det kommer att komma till ett slut- där hon inte står ut längre och hon lämnar dig. Vad känner du inför det?

Man kan ångra sig och säga förlåt men det bästa sättet är att förändra sitt beteende, att jobba för att sluta vara otrogen- då måste man också våga möta problemet. Din partner är kanske en del av det, då måste ni jobba med det tillsammans. Eller våga be henne om hjälp att förändra detta beteende. Inte lova saker och sedan fortsätta i lönndom om och om igen ändå. för som sagt, man ska vara glad att man får en chans, att be om mer är att ha tur och till slut får man sparken från sitt uppdrag som pojkvän/flickvän. 

Ingen behöver dö för att genomföra en sådan förändring. Jag tror inte att folk föds till "otrogna jävlar" ;) Jag tycker du har fått en chans om hon vet om dina tidigare snedsteg och ni fortfarande är tillsammans. Så istället för att konstatera "oj det hände igen", hitta motivationen att ta reda på varför det hände igen, om du ens VILL vara i den här relationen? Om ja, vad behöver förändras`? VARFÖR är du otrogen om och om igen? :) Men det är inte dig det är synd om, det är synd om din partner som blir sviken.

iallafall, Lycka till.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Toxics
4/11/14, 7:46 PM
#14

Nja, i ett tididgare förhållande var jag otrogen. Men det var så himla längesen, typ nästan 10 år sen, så jag minns faktiskt inte.

~They say that "what does not kill you makes you stronger". i belive that if something is trying to kill you, it makes you angry.~

[Jane95]
5/6/14, 4:15 PM
#15

(X)Skriver ett kryss då detta är en låååång historia jag inte dragit upp på länge. Men eftersom samtalsämnet döck upp här, tänkte jag att någon kanske var intresserad av att läsa. Jag har förlåtit otrohet, det tog ett tag men vi har kommit över den delen. Jag och min Kille var väldigt små när vi blev tillsammans, redan när jag var 14år och han 15. Efter 1år så blev han kompis med en tjej som var kompis till min nära vän , inget konstigt med det, jag hade ju också killkompisar. Samma höst hände mycket, han börja gymnasiet, hans bästa kompis bror dog och det resultera en början på en depression. På sportlovet( alla hjärtans dag) kom han hem till mig en senare tid vi bestämt. Jag kommer ihåg mig själv sittandes och titta på moulin rouge den kvällen. Vi låg ner och pratade om allt möjligt, då plötsligt konversationen ändrades och han börja gå in på hur han gillade sina nya klasskompisar och de resultera att vi låg hela natten gråtandes, hade sex, grät och bara fråga varför, ingen hade något svar. Han åkte hem morgonen därpå och skrev att allt skulle ordna sig, så fort han mådde bättre. Denna vecka skrev vi en del men jag försökte umgås så mycket som möjligt med mina vänner(den jobbiga delen var nog att vi umgicks med samma personer oftast). Samma vecka var det en fest hemma hos hans vän, efter många om och men bestämde jag mig för att gå dit, man blir som ärligast när man är full tänkte jag(så fel jag hade). Jag mötte(låt oss kalla honom felix) och han var så full att han inte ens kände igen mig, då sa hans vän som var bredvid: men ser du inte att det är Jane? Felix krama mig och sa förlåt och gick sedan vidare. Jag var chockad och ledsen och sprang ner för trappan där två bekanta tjejer stod. Den ena sa : Jag hörde att ni hade gjort slut, tråkigt. Han har försökt hålla på med alla tjejer ikväll alltså, han försökte med mig och han hångla med Anna. Mina ord var stumma och jag sprang upp för trappan och börja svepa vinet, tills jag tillslut inte visste vad jag höll på med. Jag sprang ut genom dörren barfota i snön och var så nära att hoppa ut framför bilen då en tjej drog mig tillbaka. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, vart var killen jag en gång kände? Efter det kommer jag bara ihåg att jag vakna dagen efter av att min mamma låg vid fotänden. Jag och Felix skrev samma kväll och han berätta att han inte kom ihåg något och att han gärna ville träffas. Kanske var jag så pass chockad och dum, men dagen efter det blev vi tillsammans igen. Men ännu var jag inte hel, jag hade hört att tjejen han träffade på hösten(Sandra) hade legat under de lovet. Förstås så förneka han detta och jag försökte släppa det men min mage vred om nätterna och jag ville få ut mer. Jag börja skriva om hur jag mådde dessa nätter, det jag trodde hade hänt, det som senare skulle visa sig vara sant. Jag kände inte igen den här killen längre, alls. Så efter en månad gjorde jag slut igen, men det hindra inte oss från att fortfarande att träffas. Jag blev en "festtjej" och låg med en kille som jag visste att han inte gillade, det berättade dock jag dagen efter för honom. Han berätta för mig att han då också hade legat med en, dock inte den tjejen jag anade. Felix började komma på rätt bana efter detta, men jag, brydde mig inte om något. Jag ville ALDRIG igen bli lurad igen, NÅNSIN. Jag erkänner nu att jag hade fått honom om mitt lillfinger, jag blev även nära vän med tjejen jag misstänkte att han hållt på med. På sommaren var jag på en festival och träffa en kille från en annan stad och vi började umgås den sommaren. Jag berätta ingenting för Felix, dock. Jag umgicks med båda killarna under denna sommaren och tänkte att det rätta var att släppa Felix. Hos den andra killen(Jonte) så kändes det på ena sättet som jag mer eller mindre lyckades komma ifrån Felix, men ändå visste jag att det inte var kärlek. Jag och Felix bestämde oss för att bryta kontakten i slutet av sommaren men börja återuppta kontakten i mitten av hösten igen. Felix hade blivit sig själv igen och fått kontakt med läkare och börjat med mediciner( då det visade sig vara en manodepressiv sjukdom), vi insåg hur mycket vi saknat varandra, Jag berätta även om Jonte. Den hösten var väldigt svår, efter en månad tillsammans på ett nytt kapitel berätta Felix tillslut att han hade legat med Sandra, som jag hade misstänkt. Jag blev arg på alla i min närhet då även många vänner visste, och jag var ju kompis med denna tjejen nu. Jag försökte släppa det men sedan droppades en till bomb att det hade hänt två gånger och även att dem kysstes en gång när vi var tillsammans(misstänker att det var samma dag som han gjorde slut med mig första gången). Efter ett halvår börja vi komma på rätt bana igen men jag bröt kontakten med alla lärt känna igenom Jonte och även Sandra, Mitt krav var att Felix skulle bryta kontakten med Sandra då. Vi litar på varandra idag och är fortfarande kära. Imellanåt har jag haft drömmar som handlar om att inte kunna känna tillit på Felix men jag gör det nu. Skulle jag dock veta av någon i samma ålder i samma situation som detta skedde mig, så skulle jag nog avrått det. Jag och Felix lyckades oss ur det, men egentligen var vi för unga och galna för tänka smart. Jag vet att många runtomkring som var med i detta ser detta ur ett helt annat perspektiv än mig, men det bryr jag mig inte om. Vi är lyckliga nu och det är det som spelar roll för mig!

Upp till toppen
Annons: