Annons:
Etikettallmänt
Läst 2582 ggr
Skorpion76
2014-03-20 07:24

Det sociala spelet är verkligen krångligt

Det sociala spelet är verkligen krångligt och speciellt om man som jag har olika handikapp. Som liten fick jag ofta uppleva att min pappa var arg på mig för att jag inte följde det sociala beteendet och allt som hörde till, men det är faktiskt svårt att lära sig någonting när man inte har tydliga instruktioner på hur det egentligen ska fungera. Inom området vett och etikett finns det mängder med regler på saker som absolut inte är tillåtna eftersom det verkar störande i en större grupp eller ett större sammanhang, men jag har även upptäckt att det finns saker som borde vara etikettsbrott. Vad jag egentligen vill säga med detta är att det till exempel inte är tillåtet att släppa sig därför att det oftast luktar illa. Du som läser detta har säkert hört den här frågan:
- Vem är det egentligen som har släppt sig?
Man ska även kunna äta snyggt med kniv och gaffel. 
Det hör även till att man inte rapar så att andra kan höra det. 
Det är heller inte tillåtet att hålla kvar blicken för länge i ansiktet på någon, men hur ska vi göra då som inte klarar av att leva upp till allt det här? Det är väldigt viktigt att känna till att den som har någon form av autism har svårt för just det här. Den som har någon form av autism har bland annat svårt för:

1. Ironi och elaka skämt
2. Oönskad beröring
3. Dubbla budskap
4. Plötsliga förändringar
5. Speciella intressen
6. Drar sig ofta undan
7. Har svårt för den sociala biten

Nu ska jag försöka att förklara alla dessa olika punkter i tur och ordning.

1. Som autistisk tar man oftast saker och ting väldigt bokstavligt och väldigt mycket humor är väldigt kryptisk. Det är inte alla som förstår sig på den och den del humor gör till och med ut på att motparten ska bli sårad. Det är väldigt märkligt med tanke på att det faktiskkt anses vara ett etikettbrott att skratta när någon slår sig eller gör sig illa. Det har jag själv gjort flertalet gånger och fått möta väldigt mycket ilska på grund av det. Det verkar helt enkelt inte tillhöra vett och etikett att man inte gör sig rolig på andras bekostnad och det är något som verkligen får mig att känna att jag inte orkar tänka på vad som tillhör vet och etikett eller inte. Dessutom är det ofta så att iom man verkligen ber personen att sluta blir han eller hon än mer road av att man faktiskt blir arg och säger ifrån. Är inte det et etikettsbrott om något? 

2. Auistiska personer har svårt för oönskad beröring, men i så fall undrar jag vem som inte har det. Det sägs aty personer med Aspergers Syndrom har en känsligare hud, vilket gör att de upplever att en kram akan göra fysiskt ont, et gör ont att klippa hår eller naglar. De upplever också att visa kläder siom sitter år skaver eller svider. Jag har själv inga sådana problem. Jag tycker inte att en kram gör fysiskt ont, men att däremot få en kram av fel person, på fel sätt och vid fel tillfälle känns jättekonstigt. Dessutom blir jag ställd om jag får ui uppmaning att ge en kram exempelvis som tack för en gåva jag har fått. 

3. Autistiska personer har svårt med dubbla budskap och det innebär att det är väldigt viktigt att alltd vara konsekvent, men säg den person som inte blir ställd när han eller hon råkar ut för att en person säger en sak men i grund och botten menar en helt annan. Det är också ett etikettsbrott eller borde i alla fall vara det att lova en sak som man sedan inte håller. Tänk dig om jag skulle lova att följa med dig ut på stan och sedan går jag till en annan och lovar samma sak och sedan går vi ut istället. 

4. De har svårt för plötsliga förändringar, men då undrar jag igen vem som inte har det? Om du ställs inför det faktum att någonting har förändrats vill du naturligtvis veta orsaken och för en prson som har tal och språk kan kanske fråga varför, men en person som har autism oh saknar språk kan inte det. D'ärför är det inte konstigt att de grips av panik. 

5. De har väldigt ofta speciella intressen. Med det menas att de kanske har ett eller två intressen som de kan absolut allting om. Dessutom upptar inresset all tid och personen riskerar att försvinna in i en egen fantasivärld och inte klara av att umgås med andra personer som man ju ska göra i normala fall. Det är till exempel väldigt populärt att samla på saker. 

6. De drar sig ofta undan och jag vet inte hur det är för andra personer, men jag kan tänka mig att de gör det till slut därför att de ger upp. Om man får tillräckligt mycket negativ respons när man söker kontakt med anra människor så ger man upp till slut. Det är egentligen ganska naturligt, skulle jag säga. 

7. Peersoner med någon form av autism har svårt för den sociala biten och det är egentligen inte så särskilt konstigt med tanke på att det inte finns några instruktioner. I alla andra situationer finns det instruktionr av olika slag och så länge de finns kan du alltid gå tillbaka oh se efter vad du gjorde för fel, mn det sociala sampelet fungerar inte så. Där finns inga instruktioner oh det kan inte heller finnas några efterom alla situationer är olika, men det är ändå viktigt att komma ihåg att det är förklaringen till varför det inte fungerar.

När det gäller det där att hålla kvar blicken för länge är det verkligen ett problem för mig. Annledningen till det är att jag har ett synfel på synsinnet i hjärnan siom kallas för nystagmus. Det innebär att jag dels inte kan hålla ögonen stilla och dells att det tar en längre stund för min hjärna att räkna ut vad ögonen egentlign ser. Därför innebär det här att jag verkligen får problem och inte vet vart jag ska titta någonstans.


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Annons:
Honestyisdead
2014-03-20 10:13
#1

I punkt 4 skriver du "men en person som har autism och saknar språk". Träffar en stor grupp personer med autism varje vecla. Varenda en kan språk.

På punkt sex tror jag mer det handlar om att det tar för mycket energi att umgås med folk. Man blirtrött av det och trivs då bättre själv. Fast det gäller långt ifrån alla. Många med autism har ett rikt socialt liv.

Punkt ett är totalt främmande för mig. De autister jag känner skrattar varken mer eller mindre än en NT om någon slår sig. Och blir någon sur och säger till lyssnar dom och tar det på allvar.

Punkt tre om dubbla budskap förstår jag inte. Ditt exempel är inget dubbelt budskap. Det är bara ett svek. För övrigt undrar jag om du inte menar ironi. Ironi kan vara svårt inom autismspektrat eftersom man tar det som sägs ordagrant. 

Kan tillägga att jag själv har diagnos inom autismspektrat.

Skorpion76
2014-03-20 10:44
#2

Ett annat omch kanske bättre exempel på ett dubbelt buudskap är att den som oftas kräver att du ska lyda och göra så som du har blivit tillsagd brukar sedan skämta med dig och göra sig rolig på din behkostnad och dessutom inte heller lyssna på när du faktiskt säger ifrån att det inte är roligt. Jag vet inte om det har med autismen att glra, men jag har jättesvårt för att ta order ifrån någon som inte respekterar mig för den jag är.


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Honestyisdead
2014-03-20 11:10
#3

Dubbelt budskap är att säga en sak samtidigt som du gör en annan. Tex du säger att du inte gillar en kille, samtidigt så kysser du honom.

Jag tror de flesta har svårt att ta order från folk som inte respekterar dom. Känner inte igen att det har med just autism att göra.

Två personer med t.ex AS kan fungera väldigt olika. Det kan skilja många mil i problematiken.

Honestyisdead
2014-03-20 11:22
#4

Förresten kan jag tipsa om bokstavsfolk.ifokus.se

[Rumpstek]
2014-03-20 13:57
#5

Att skratta när någon gör sig illa är bara elakt.

Honestyisdead
2014-03-20 14:00
#6

#5  Tror de flesta kan relatera till att de råkat skratta någon gång om en person trillat så det sett roligt ut. Inte åt smärtan utan åt själva fallet.

Men som sagt, att skratta åt andras olycka har inget med autism att göra. Det är personlighet.

Annons:
[Rumpstek]
2014-03-20 14:04
#7

#6 Precis, man är lite elak om man gör det.

Honestyisdead
2014-03-20 14:06
#8

Nja, elak vill jag inte kalla det. De flesta slutar ju skratta ganska fort när de inser att personen slagit sig. Om man däremot skrattar FÖR att en person slagit sig, och dessutom skrattar ännu mer om personen som slagit sig blir sur, då kan jag kalla det elakt.

[Rumpstek]
2014-03-20 14:15
#9

Iofs behöver man inte ha något specialintresse som upptar all tid.

Honestyisdead
2014-03-20 14:17
#10

När man har diagnos inom autismspektrat? Nej det stämmer.
Det är dock inget ovanligt.

[Rumpstek]
2014-03-20 14:24
#11

#9 Det var väl vad ämnet handlade om, personer med dignos inom autismspektrat.

Det är inget krav att man har det.

Skorpion76
2014-03-20 14:51
#12

Det är också vad jag har fått lära mig att det är elakt at skratta åt någon som gör sig illa, men det är inte ett dugg bättre att öra sig rolig på någon annans bekostnad. Det är minst lika elakt och det lär man till och med barnen i skolan att de ska låta bli, men trpts detta finns det vuxna som inte har mer vet i sig och oftast är det också de som kräver att man ska lyda och uppföra sig ordentligt. Det är riktigt skrämmande!


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Sarah
2014-03-20 21:27
#13

De jag känner som har autism funkar väldigt bra i de sociala sammanhang jag rör mig i. Antar att det finns grader av autism, men de jag känner har alla lärt sig koderna utantill och funkar skitbra med folk. Antar att de är trötta då de går hem dock :) Umgås mest med akademiker där det uppskattas då man har speciella intressen och "nördar in" på ett ämne. I andra umgängeskretsar har väl alla någon typ av social "konstighet" och alla accepteras för den de är. 

Är man i en krets där det värdesätts att man äter med rätt bestick osv tror jag inte att det spelar någon roll om man är autistisk eller inte, det är inte en genuin miljö. Om bordsskick är viktigare än person, ja då kanske de inte är mycket att ha som vänner, autism eller ej.

Annons:
Gur4m1
2014-03-20 22:02
#14

Det sociala spelet är ganska krångligt för många som inte ens har autism eller AS. Jag har inte autism men jag har däremot ADHD och det har satt en del krokben för mig rent socialt. Efter att jag fick diagnosen blev mitt sociala liv så mycket bättre. Sen handlar det om uppfostran, vad man får med sig av sina föräldrar och människorna man växt upp med- vilka umgängen man rör sig bland och vad man förväntar sig. Mig roar det inte att umgås med folk som dömer ut mig eller stör vis på hur jag äter med mina bestick eller om jag råkar släppa en fjärt eller en rapning.

Jag skrattar åt folk som faller illa men tänker ofta när ja ser "funniest home videos" att "oj…hoppas hen inte ksadade sig för allvarligt /ÖVERLEVDE hen det där fallet?". Man skrattar ju oftast åt saker som man känner igen sig när det kommer till humor. Jag skrttar inte åt Jackass-humor, trots att de gör sig illa men det är för min egen del helt ointressant nrä folk medvetet försätter sig i livsfarliga, dumma slapstick-joke situationer- därmeot kan jag själv känna igen mig i att man gör misstag som inte är genomtänkta alltid och det kan gå illa. Av samma anledning tänker man i nästa sekund "Men oj…undra hur det gick?". Så man är inte elak för att man skrattar åt att det går åt helvete för andra. Man skattar av igenkänningsfaktor eller för att det ser lustigt ut men alla med en liten gnutta empati känner nog även lite sympati med "offret". 

Ibland stämmer orden "Lika barn leka bäst" och då syftar man alltså inte på utseende utan på värderingarna och förväntningarna man har på folk och sig själv.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: