Jag tror att utan allt det där underbara och härliga ni hade tillsammans, så hade det inte gjort lika ont när hon sårade dig. Så det onda kom med det goda kan man säga.

Men jag vet precis hur du känner. jag hade en vän, en alldeles perfekt, underbar vän men världen bästa personlighet. Vi gled ifrån varandra, och jag har nog aldrig ångrat någonting så mycket som jag ångrar att jag lät henne glida iväg. Hon var en del av mig. En stor del av mig, nästan större än mig själv. Och jag saknar henne, mer än vad ord kan beskriva. Hon sårade mig dock inte, så där är skillnaden. 

men ibland kanske det är värt att gå igenom det svåra för att det lätta och underbara, väger upp det svåra på något vis.

#1 "Jag tror att utan allt det där underbara och härliga ni hade tillsammans, så hade det inte gjort lika ont när hon sårade dig. Så det onda kom med det goda kan man säga."

Det var klokt skrivet. Precis så är det såklart. Smällen blir tiofalt hårdare när man älskar någon innerligt. Själva sveket i sig var också av sådan karaktär att det inte hade varit lika stort om relationen inte var så nära. Jag hade troligen inte känt mig lika överkörd och bortprioriterad om sveket kommit från en annan vän, hade kanske till och med kunnat förlåta det rätt omgående… Men när det kom från henne blev det så oerhört starkt.

Det där funderar jag också på. Tänk om jag har överreagerat? Min känsla, min sorg och ilska kanske inte alls står i proportion till svekets natur, men just för att hon är hon och ett svek från henne gjorde så förbannat jävla ont, så kanske jag dömde henne alldeles för hårt? Att hon gjorde fel är det inget snack om, och min spontana reaktion var förmodligen rättfärdigad, men kanske var ett totalt bryt av relationen alldeles för mycket.

#2 Du ska ju inte behöva be om ursäkt för hur du känner. Dina känslor är bara dina och ingen annan kan säga åt dig hur mycket eller lite det ska/får kännas, eller hur lång tid det tar att läka. Kanske läker det aldrig, kanske känns det inte alls imorgon.

#3 Nej, visst är det så! Känslorna är de de är, så att säga, och är/har varit starka och verkliga. Ingenting jag tänker be om ursäkt för. Däremot har jag under kvällen insett att jag kanske kan lägga det bakom mig. Att saknaden är mycket större och relationen viktigare än besvikelsen och ilskan.

4# Jag tror, att vissa saker är värt att kämpa för. Om man verkligen känner att allt de där goda i en person är större och mer givande är det onda så suddas en del av de onda ut. 
Man kan känna sig sårad och besviken och arg, men i slutändan så gör saknaden ondare, Tycker jag iallfall. 

Du kanske ska jämföra lite hur mycket av de goda du mins och saknar med hur mycket av de onda du minns och känner av. Och sen ta ett beslut utifrån det. :)

Det avgörande här tycker jag är om du tror att din vän vill ha er vänskap tillbaka LIKA MYCKET som du. I annat fall tror jag det är dömt att misslyckas. Det är lite svårt att ge råd när man inte vet exakt vad vännen gjort dig.

En annan sak jag tycker du ska fundera över är hur din vän lever idag, är hon en person med många andra vänner? Då är också risken stor att hon kanske visserligen tänker på dig men inte alls så mycket som du själv gör och det säger jag inte för att vara elak.

Att du lägger upp olika strategier, så gör jag också, ska man säga upp en vänskap, ska man inte, ska man vara helt ensam. Viktigt är ju här om du tror att det svek du upplevde kan ske igen från den här vännens sida? Är hon ångerfull på riktigt eller ber hon om ursäkt för att hon inte vill gå in på djupet varför hon gör som hon gjorde?

När man ställer folk mot väggen på det sättet, när man själv är en person som har hög moral vad gäller vänskap, så är det tyvärr många som flyr. Flyr till andra vars födelsedagar kan glömmas, där man kan komma en timme för sent och där man inte behöver bry sig om en besviken vän så länge man har nästa vän att ta kontakt med.

Om det finns risk för att din vän är av den här sorten skulle inte jag bry mig att ta nån kontakt mer.

#6 Tack för fint svar :) Tråden är ganska gammal vid det här laget, jag tog upp kontakten med min vän efter lite pepp från olika håll och nu har vi en jättefin relation igen.

Pausen från varandra innebar nog att vi insåg att vänskapen behövde omformas lite och att vi behövde varandra i vårt liv men inte riktigt lika intensivt som innan. Väldigt konstruktivt och nyttigt. Den här gången tror jag att det blir lättare att bibehålla en sund relation.