Förhållande

The Ending

2014-04-01 22:58 #0 av: _Fisken

Det börjar närma sig. Den dag min fd. sambo ska flytta ut. Den besvikna sambon. Hon går och kvar står jag själv. Är det så jag ville ha det? Nej. Absolut inte. Hon är den vackraste och den snällaste människa jag känt men hon gick inte ihop med mina barn. Total katastrof. Det blir *aldrig* några glada middagar tillsammans med henne och mina barn. Mina barn som är halva jag. Hon förstod aldrig hur mycket jag håller av dem. Jag kan dö för dem. Hon trodde att pappor bara avlade. Så gör de i hennes hemland. Hon visste inte att pappor kan vara så tillgiven sina barn så pappan gör slut med en stor kärlek för sin familjs skull. För det är faktiskt så. Mina barn är min familj. De är en del av mig. Om de gråter över att jag är med henne och de gråter och saknar mig då måste jag göra nåt. Det har jag nu gjort.
Jag är så innerligt trött på allt skit som varit de senaste åren. Operationer, skilsmässor och tröttsamma slitningar. Nu måste jag slicka mina sår.

Anmäl
2014-04-02 06:10 #1 av: Gur4m1

Bra att du vågade ta steget och vara en pappa och inte bara en "avelshanne". Jag antar att det inte är aktuellt från hennes sida att bli självförsörjande och fortsätta er kärleksrelation som särbos?

Starkt jobbat, tycker jag!
Det är inte lätt att lämna kärlek (men å andra sidan tar hänsyn till den största kärleken, barnen och familjen), men du hittar ny när du är redo.

Lycka till

Anmäl
2014-04-02 18:10 #2 av: Maria

Den snällaste människa du känt?

Då hade hon med all säkerhet förstått att dina barn är viktigast i ditt liv.

Du har tagit ett svårt men bra beslut.

Det är bara att önska dig lycka till med familjen.

/Maria

 

Anmäl
2014-04-02 18:17 #3 av: Gur4m1

#2 Om man kommer från en annan kultur och uppfostran där barn från andra äktenskap inte "ska inkluderas" från manssidan kan man väl fortfarande vara en snäll hustru om än lite...inskränkt. Själv tror jag att en verkligen empatisk och sympatisk människa skulle kunna acceptera och göra sitt bästa att få situationen att fungera- oavsett uppfostran och bakgrund, om man älskade sin man och inte bara antog, att man var i en maktställning, att ställa sådana krav.

Men hon var kanske ovanligt snäll mot TS? :D

Jag vet inte TS bakgrund, _fisken du kanske bara tror att hon är så jättesnäll pga dina tidigare relationer eller den relation du lämnade innan henne. Jag måste också ifrågasätta hur någon som är så oförstående inför relationen mellan far och barn kan ses som "snäll"?

Känner spontant att en sådan person faktiskt kör över sin partner. Det är inte en egenskap jag kallar för snäll, även om det kan vara en egenskap en del partner uppskattar. Men snäll? :D


Anmäl
2014-04-02 19:04 #4 av: _Fisken

Hej! Tack för responsen. Hon är två personer i en. En snäll och omtänksam kvinna som gav ALLT för mig. Sen på andra mörkare sidan fanns avsaknad av ödmjukhet och insikt i att de flesta svenska män håller av sina barn. Det visste hon inte. Det är hon inte van pga arv Maria. Just det gjorde detta förhållande omöjligt. Det blev bråk mellan barnen och henne och de kan aldrig försonas. Jag har försökte under tre månader men det gick inte att få ihop dem.
Jag kommer att sakna hennes ena bra sida hemskt mycket. Samtidigt kommer jag att glädja mig åt att barnen kommer att känna sig välkommen hit igen.



Anmäl
2014-04-03 00:46 #5 av: Forest

4 Särbos hade inte funkat antar jag? jag tycker du gjort rätt val du valde barnen före henne o det ska du ha stor klapp på ryggen för Tummen upp

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2014-04-03 06:34 #6 av: _Fisken

Under slutet av de tre månaderna då jag började inse att jag inte kan leva med henne så föreslog jag särbo förhållande. Det föll inte i damen på läppen. Hon blev mkt upprörd. Jag tyckte det var lite smart. Ta ett steg tillbaks och kanske reparera på längre sikt. Icke. 


Samtidigt blev/blir jag kraftigt bearbetad att jag gör fel som lyssnar på barnen för mycket. Att det är de som säger åt mig att kasta ut henne. När man blir så kraftigt muntligt påverkad så börjar man vackla. "Är det sant? Kanske jag lyssnar för mycket på barnen?".  Men vad jag SER är att de är ledsna över att de inte kan ha en normalt förhållande till mig. DET påverkar mig och den anledning gör att jag gick vidare till separation. Sen finns annan smolk i bägaren också men barnen är största anledning - att de inte känner sig välkomna till mig. Därför är jag övertygad om att jag gör rätt.

Anmäl
2014-04-03 08:37 #7 av: cykelpumpen

Jag vet ju långt ifrån hur det egentligen ligger till men mina tankar är följande.

Ska barnen få bestämma om pappa ska få träffa en ny partner eller inte. Självklart om den nya partnern beter sig illa mot barnen och inte vill acceptera dem. Då är det helt klart rätt att slänga ut henne.

Men jag vet fall där barnen bara är tjuriga och vill ha sin pappa ifred. Det spelar ingen roll vem pappan träffar så vägrar barnen att acceptera att pappa inte vill leva utan vuxenkärlek hela livet bara för att det tog slut med barnens mor.

Jag säger inte alls att det är så i Ts fall men jag känner till ett fall där det är så. Barnen vill att pappa ska vara med mamma. Han får inte skaffa någon ny.

Anmäl
2014-04-03 09:41 #8 av: Åsa S

Jo är ju rätt vanligt barn inte vill se sina föräldrar med nån ny även såna som ju egentligen är vuxna barn. Hade en bekant tidigare vars pappa dog när han var runt 20. Han sa att han skrämde bort alla män hans mamma träffade efter det, för det kändes bara fel och obehagligt ha nån hemma som inte var hans pappa. När han var 40 ångrade han att han inte låtit hans mamma träffa nån ny och han hade även insett det ju aldrig varit nått fel på de männen hans mamma träffat och att hon kanske fått ett annat liv ifall hon fått dela det med nån, men då var det ju för sent eftersom han mamma dog ca 60år gammal i cancer.

Anmäl
2014-04-03 12:52 #9 av: Gur4m1

Fast nu beskriver TS en kvinna, som dessutom verkar komma från en kultur där det r större skillnader mellan könsrollerna än många är vana vid i Sverige (ävne om vi cokså har dem). T.ex får jag för mgi att hon tänker sig att en man ska vara försörjaren- därav är särbo inte att tänka på. Det skulle vara som att "bara vara älskarinna". Hon skulle behöva vara självförsörjande och då uppfyller inte mannen i hennes liv sin roll?

Det blir samma sak med barnen- som är från en annan relation, något gammalt, obetydligt, mindre viktigt- inte hennes familj. PRecis lika vanligt är väl historier om _hemska_ styvmödrar, plastmammor osv- som barn som skulle förstöra för sina föräldrar.

Barn är just barn, vuxna är vuxna. Även vuxna barn har ett värde för en förälder, då man förhoppningsvis har en relation. Men barn är barn och blir man inte accepterad och respekterad så kan inte en vuxen förvänta sig samma sak- och ärligt, kommer hon från en sådan bakgrund som TS beskriver kan jag även tänka mig att hon har en del åsikter i hur barn ska vara "uppfostrade" också.

Att inte vilja leva som särbos för man förlorar statusen och mannens försörjning- så tycker jag att TS gör rätt som ändå väljer att lämna henne. Kärlek kan se ut på många olika sätt och i den här historien tror jag faktiskt att TS gör rätt som väljer barnen före kvinnan.

Anmäl
2014-04-03 20:06 #10 av: _Fisken

Gur4m1. Du lyckades pricka in en del rätt här. Allt började faktiskt bra. Sen skedde olika negativa saker som ledde till totalt haveri mellan mina döttrar och henne. Det berodde, i grund och botten, på kulturkrockar och uppfostran som jag ser det. Utanpå det var det illa talat från min sambo om mina barn. Det svider och gör ont. 

Jag kan inte låta barnen styra mitt liv hur som helst. Men jag måste och vill ta mina barns parti i en tvist om tvisten inte handlar om vanligt tjafs och allmän svartsjuka. Det gjorde det inte. Jag försökte under några månader och testa barnens åsikter men det var lönlöst. Jag pratade också med sambon men hon fortsatte att tala illa om dem. 

Det som avgjorde det hela var en arb.kamrats ord.  "Du borde faktiskt börja ha det bra någongång du också...."


Anmäl
2014-04-16 22:01 #11 av: _Fisken

Nu är det gjort. Nu har hon flyttat ut. Fy fasiken vilken jobbig dag. Usch! Aldrig mer. Polis. Sociala. Låsta dörrar. Dunkningar på dörren. Trötthet. Huvudvärk. Nu sitter jag i ett mörkt vardagsrum visserligen med möblerna kvar men all prydnad och lampor tog hon med sig. Jag har musiken och två stearinljus.
Hon sade till mig "You are not the boss!".  Har tänkt på det där. Nej, jag kanske inte var det i vårt förhållande men jag är boss över mitt eget liv. Jag tog kommandot över mitt liv och gjorde nåt. Jag drev en tänkt linje och höll fast vid den. Bära eller brista. Men idag skulle det ske. 
Jag önskar henne all lycka i världen men inte tsm med mig.

Nu ska jag ägna påsken åt barnen. Fullt ut. Tack Gode Gud för dem!



Anmäl
2014-04-17 01:45 #12 av: skotty

HEJA DIG!Tummen upp F*n va jag beundrar pappor som dig. Min pappa lämnade mig och mina syskon för en kärring som inte funkade ihop med oss. Vi var villiga att försöka, men inte hon. Blev en del "catfights" mellan oss som slutade i krokodiltårar för henne, att pappa tröstade henne och jag stack ut. Hade ingen kontakt med honom alls sen på nästan ett år. Då tog det slut ändå och han kom tillbaka, han sa inte ens "förlåt" eller nått och förväntade sig att allt skulle vara som vanligt. 6 år sen och jag har inte förlåtit honom än. Jag var 16 år då.

Så heja dig. Barnen kommer först, alla gånger. Pappan kan hitta en ny partner som det funkar med på alla sätt och vis, men barnen kan inte hitta en ny pappa.

Anmäl
2014-04-17 18:15 #13 av: _Fisken

Det har varit och är mycket lärorikt att läsa om hur ni andra uppfattar era pappor (föräldrar). Jag blir upplyst för det är mycket enkelt att sätta in mina döttrar i era situationer. Jag är tacksam för kommentarerna och att ni tar er tid att läsa.

Har varit idag och köpt fyra påskägg och godis. Sen har jag fixat mat så jag ska middag här med dem. Vi ska vara tsm hela påsken! Vi ska fira min yngsta dotter. Hon fyller 10 år. Mitt älskade yrväder Emma. Hon ville ha en pilbåge och jag hittade en rejäl en i leksaksaffären. Den har tre pilar med sugkoppar. Då ritar man med whiteboardpenna ringar på dörren in till hennes rum så kan man skjuta prick. Vinnaren får godis. 
Sen har jag köpt Sprite Zero och det tillsammans med konc lingondricka och is blir till goda röda drinkar i fina glas. Så ska det bli. 

Japp. Denna helg ska bli bra. Utan tunga sinnen!



Anmäl
2014-04-17 20:21 #14 av: Gur4m1

#13 Du har gjort ett bra beslut, #12 sammanfattar det hela väl och du verkar ha planerat en jättefin påskhelg för er. Lycka till! :)


Anmäl
2014-04-17 23:09 #15 av: mayolica

Tummen upp 

~ mayolica ~

Anmäl
2014-04-19 10:01 #16 av: Bjallstal

Så fantastiskt bra gjort utav dig! Fan bara att inte alla pappor är som du. Min bästa vän sedan dagis, hennes pappa har brutit kontakten med henne helt då hans nya fru, inte tycker att hon passar in i deras ideal och hon kan absolut inte förstå att min än skulle vilja träffa/prata med sin pappa ensam. För vad skulle on kunna säga till honom som inte hon skulle få reda på?

Under hela hennes uppväxt(han stack till sin nya är hon var fem) har han inte bemödat sig ett skit för att ta hand om sina tre barn från det förhållandet. Han kunde skicka vykort från semestrar han åkt på med nya frun och hennes barn från hennes tidigare förhållande. Ställa in de helger de skulle varit hos honom för det skulle ha gäster.

Jag som har en underbar pappa själv, verkligen hatar denna man, som fortfarande får någon jag tycker om att må så himla dåligt. Helt OT men ville bara säga hur fantastisk du är och skriva av mig lite.

Anmäl
2014-04-19 10:44 #17 av: _Fisken

Tack för de orden. Jag och mina barn är glad idag. När de är glada blir jag glad. Så är det. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.