Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 2833 ggr
pernillaa
4/5/14, 4:15 PM

Är det okej...

…att sörja litegrann att man inte får någon omsorg av sin partner när man har 2 barn?

Eller är omsorg något man utövar i en relation utan barn?

Självklart går barnen i första hand men när någonting jobbigt händer och någon part lider, är det okej att förvänta sig en kopp te, kanske att bli nerbäddad eller att man får en varm riskudde mot smärta - utan att man behöver be om det? Trots att man är vuxen och kan ta hand om sig själv?

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
[Thiah]
4/5/14, 4:18 PM
#1

Omsorg tycker jag ska finnas i alla relationer människor emellan.

[rumelle]
4/5/14, 4:27 PM
#2

Det är kanske lite olika hur man är som person. Vissa ser bara inte de där småsakerna som man kan göra för att göra livet lite lättare för en partner som inte känner sig pigg, trots att kärleken finns där. Och vissa förstår bara inte att partnern uppskattar de där småsakerna då de själva inte sätter något större värde vid sådant. Det kan vara svårt att få någon att ändra ett beteende utan att det känns konstlat för den personen, men det är ju aldrig fel att prata om det.

pyromanen
4/5/14, 4:57 PM
#3

Om man har barn eller inte spelar bäl ingen roll i princip. Sen kan det i praktiken spela roll om orken inte räcker längre än till barnen, som självklart går före ifall de t. Ex är sjuka. Men barnen kan ju hjälpactill också, med att nädda ner mamma om hon är sjukmed pappas hjälp kanske. Man kan inte förvänta sig att någon ska läsa tankar. Så att behöva berätta vad man skulle uppskatta behöver inte vara negativt. Särskilt om partnern inte är van att tänka i dom banorna spontant så kan det vara ett sätt att han lär känna dom dig och dina behov bättre. Särskild om det kan sägas i en positiv inte anklagande ton typ : oj vad jag är hängig och trött tänk vad skönt det skulle vara för mig om ni kunde bädda ner mig mysigt.

Maria
4/5/14, 5:52 PM
#4

Det beror ju alldeles på vad eller hur man är som person.

Någon kan gå hemifrån för att låta den andra vara ifred. Det kan också vara omsorg medan någon annan pysslar om.

Det gäller ju att känna varandra såpass så att man kan ge varandra vad man behöver och att man kan kommunicera.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

OlgaMaria
4/5/14, 7:11 PM
#5

Visst vill man ha en massa saker utan att behöva be om det, men bättre att säga vad man önskar innan man blivit irriterad över att den andre inte fattar. Våra partners kan inte vara tankeläsare hela tiden.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Gur4m1
4/6/14, 10:24 AM
#6

Omsorg är ingenting man ska behöva be om men ibland kan man behöva förklara vad det är man behöver för att den känslan ska infinna sig. Så viljan att ge omsorg kan finnas där men en person vet inte alltid vad det är du behöver eller när. 

Men klarade han av det innan barnen kom in i bilden så borde han klara det även nu. Till TS också: Har du fortsatt visa omsorg efter att barnen kom in i bilden?

Du är inte hemsk som känner att du också behöver bli lite ompysslad ibland, eller vill pyssla om din partner eller "er".

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
pernillaa
4/6/14, 2:16 PM
#7

Tack för era svar. Han har egentligen alltid varit dålig på att visa omsorg men har helt slutat med det sen vår son föddes. Förrut gjorde han det åtminstone NÅN gång. Tänker mer på min inställning till det. Sörjer det liksom och har verkligen pratat öppet och tydligt med honom om min stora önskan om att bli omhändertagen om det är något speciellt. Är less på ord och behöver handling. Han är lite trög.
Nu har jag genomgått 3 tidiga missfall på rad och det har tärt något enormt på mig. Men han har inte en enda gång erbjudit mig en alvedon ens eller att göra maten ens en gång. Han avlastar först när jag brytit ihop. När jag sitter och gråter eller haft ett vredesutbrott.
Vill liksom att vi ska vara 2 om att underhålla relationen också. Önskar bara att han såg mig och mina behov NÅN gång. Så jag har gett upp om att prata och att ta hand om honom. orkar inte ge utan att få något tillbaka. Men förhållandet blir så stelt och trist. Vet bara inte hur jag ska få honom att förstå. det behöver inte vara hela tiden. Jag accepterar att vi går på rutin för det mesta men under speciella omständigheter som det varit nu så önskar jag att han själv ville visa att han brydde sig.
Han bryr sig, det vet jag. Och jag vet att han älskar mig, men jag har svårt att acceptera att han inte visar det.

Ha en bra dag! // Pernilla

Maria
4/6/14, 2:42 PM
#8

#7 Det känns som ni har en massa att reda ut innan ni försöker skaffa fler barn.

Har du gett upp att prata med honom så är väl risken stor att det ni inte kommer någon vart.

Kanske ni behöver gå på parsamtal?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

pernillaa
4/6/14, 2:46 PM
#9

Faktiskt tog jag mod till mig och pratade med honom nyss.

Förklarade att jag inte kommer över det här behovet jag har av att bli bekräftad genom handling ibland och inte bara ord. Tror han förstod.

Ha en bra dag! // Pernilla

ChristineL
4/6/14, 9:26 PM
#10

Omsorg ska alltid finnas, kanske svårt 24/7 att visa det, men det är inget man ska tvivla över finns där.

Roamer
4/7/14, 7:26 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#11

Om du inte säger klart och tydligt hur du vill ha dig har du heller ingen rätt att förvänta dig att det blir så. Du kan hoppas in till de djupaste mörker av helvetet självt men om du inte uttrycker dig på ett sätt så din partner, eller vem du nu vill ska agera annorlunda, förstår så kan du inte sen sitta och tycka synd om dig för du inte blir förstådd. Det är svårt att förmedla sina förhoppningar ibland, men det är din skyldighet att göra om du vill förändra. Det går inte per automatik även om alla hollywood serier och filmer säger att det gör så. Verkligheten är betydligt mycket mer cynisk och tro att det bara kommer hända som i en reklamfilm för trisslotter är naivt. 

Alla förhållanden måste man jobba på, dagligen. Även efter man skaffat barn men problemet är att energin är bortblåst och det är plötsligt ytterligare en person som ska få uppmärksamhet. Därför ska tid avsättas endast för att ta hand om varandra och helst ha lite förutbestämda aktiviteter så blir det minst energiåtgång när det händer. Förslagsvis minst en kväll i månaden. Fortsätt att kommunicera med honom löser det sig nog på sikt, men förvänta dig ingen större förändring av ett enda samtal. Du kommer behöva diskutera detta igen med stor sannolikhet.

pernillaa
4/7/14, 8:55 AM
#12

Ja har man pratat om det i några år och skrivit både brev, mail och sms tycker man ju att han borde ha snappat upp det. Vet inte om han varit mottaglig. Så har inte sagt något på ett tag nu för jag är så djävla less på att vara den i vårt förhållande som ska bära allt och fixa allt. Så senaste tiden har jag bara försökt acceptera att han är såhär men nu när det kom till de här missfallen trodde jag faktiskt att han skulle ställa upp mer men icket.

Vi tar en paus över sommaren med den här barnbiten. Får se hur vi gör. Har insett att jag vet inte om jag kan bortse från det här behovet jag har, och vet heller inte om han kommer förändra sitt beteende. Han säger att han vill men han gör det inte av någon anledning.
Känns viktigt att jag vet att han finns där för mig om det blir motgångar, och då inte bara genom att stå och säga "jag önskar att jag kunde göra något".
Som sagt, måste väl ta ställning till hur jag ska hantera mina egna känslor kring det. Kan ju inte förvänta mig att han ska förändras. Ställde bara frågan mer för att få en uppfattning om hur andra ser på det där med omsorg i ett förhållande med barn.

Ha en bra dag! // Pernilla

Roamer
4/7/14, 9:29 AM
#13

Finns ju flera möjligheter där och ett kan vara att han inte vet hur han ska göra och är rädd att göra fel. Många män är inte i kontakt med sina känslor och blir panikslagna när någon visar dem, så du måste vara övertydlig med vad du vill och behöver. Du tycker du visar att du behöver en kram men i hans sinne kan det vara så att du vill ha en tonfiskmacka för det är så hans behov fungerar. Ni behöver nog ta diskussioner kring detta och barn är en stor sak, så är ni inte på samma nivå om hur det blir med barn så kommer det bli jobbigt. Det måste ligga nästan lika mycket fokus på er relation som det är för barnets bästa och lägger ni allt fokus på barnet är det troligt att det spricker mellan er. Talar av egen erfarenhet och har insett vart det gick snett för min del. Ibland funkar det inte och man måste gå vidare, men de flesta saker går att övervinna med engagemang och kommunikation, om det kommer från båda håll.

Annons:
pernillaa
4/7/14, 9:34 AM
#14

Tack för era svar. Jag har varit tydlig men han verkar vara trög. Jag tror han har varit för mycket i sitt eget med jobb osv. Men nu tror jag han är mottaglig för nu har han rott i hamn anställningen han kämpat för. Så ska se om han är lättare att ha att göra med nu. Ska ge det lite tid.

Ha en bra dag! // Pernilla

OlgaMaria
4/7/14, 9:41 AM
#15

#14 Du kan också passa på att fråga honom vad han behöver mer av i relationen. Försök inte gissa eller passa upp honom så som du önskar att han gjorde mot dig. Försök lyssna på vad han egentligen längtar efter i er relation. Om han känner att du intresserar dig för honom och förstår honom, så kanske han också blir mer öppen och mottaglig för dina behov.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

pernillaa
4/7/14, 9:58 AM
#16

Jo jag har frågat vad det är han vill ha men han vet inte riktigt. Jag har sagt att jag förstår att det kanske beror på hur hans föräldrar har det i sin relation och så. Han säger själv att han uppskattar sånt som jag vill ha.
Men tror det har något med hans erfarenheter av förhållanden.
jaja, vi får se hur det går. Ger det lite tid som sagt.

Ha en bra dag! // Pernilla

Cordata
10/30/14, 2:08 PM
#17

Hej, hur har det gått för er? :)

Glöm inte att du är älskad och helt underbar!

pernillaa
10/30/14, 2:15 PM
#18

Ja det går sakta framåt. Vi är fortfarande tillsammans. Jag har sörjt litegrann det som har varit och gått vidare. Lärde mig någonstans där på vägen att ta hand om mig själv och barnen först och främst och låta sambon komma ikapp när han var redo. han börjar väl knappa in och förstå grejen så smått. =)

Ha en bra dag! // Pernilla

[Eleya]
10/30/14, 4:35 PM
#19

Det även balansgång som ni själva får upptäcka och utveckla. Jag hade definitivt velat ha omsorg även med barn. Jag tror kommunikation är nyckeln i att få veta vad den andra vill, men ni ska inte tjata eller gå varandra på nerverna, det förstör.

Upp till toppen
Annons: