Annons:
Etikettfamilj
Läst 2455 ggr
JossanH
4/8/14, 1:58 PM

Semester eller inte..?

Jag tar det från början.. Bor i samma ort som mina föräldrar och 2 bröder med familj. Min ena bror R och hans tjej har bokat utlandsresa (de brukar åka 1-2 ggr per år) och ringde mina föräldrar om kattvakt. R skojade och frågade om de skulle med (kort varsel), och efter några om och men beslutade de sig för att det skulle gå och de skulle åka med. Frågade om jag kunde kolla till deras katter och R frågade om jag kunde ge deras katt medicin ett par ggr under denna vecka, vilket jag sa att jag kunde. De medicinerar honom varannan dag för kronisk sjukdom. Min andra bror skulle också hjälpa till med katterna. Mina föräldrar åker utomlands nu på fredag och nästa resa är om 3 veckor. De åker oftast 2-3 ggr per år. Ibland fler om det är småresor. Så till min situation.. Jag är gravid och barnet är beräknat till juli, det kommer alltså vara drygt 2 mån kvar om 3 veckor när de ska åka utomlands. Vi har länge pratat om att göra en liten resa till Norge då vi bodde där för 5 år sedan och det skulle vara kul att hinna med nu under våren, innan det blir för jobbigt med magen, men vädret ändå blivit lite varmare. Eftersom båda fyller 30 nu så har vi önskat oss pengar till detta i 30 års present. Så alla vet våra planer. Eftersom jag har varit föräldraledig i snart 2 år så var det 3 år sedan vi var iväg på en riktig semester och bodde på hotell. Detta har känts som den perfekta familjesemstern! MEN, sambon jobbar borta varannan vecka så vi är ganska låsta på vilka veckor som vi kan åka. Jag blir även "arbetslös" i mitten på maj och då måste jag skriva in mig första dagen det händer, annars förlorar jag min sjukpenninggrundande inkomst. Enda gången vi kan åka är då mina föräldrar och bror är bortresta. Vi åker dagen efter och kommer hem en dag innan dom.. Detta har gjort att dom är jättesura på mig. Vi vill verkligen komma iväg, för när väl nästa barn är fött vet vi ju att det kommer dröja minst 1-2 år innan vi känner att vi orkar/vill ge oss ut på en sådan här lång resa igen! Resan tar nämligen 14 timmar med tåg och väntetider så det är inget man gör med en liten bebis. Jag vet ju att jag sagt att jag kunde ta katterna och att min bror nu blir ensam med ansvaret, men samtidigt är det lite nu eller aldrig för oss. Katten som ska ha medicin är världens snällaste, men de tror inte att någon annan än jag klarar av det i princip, men sist jag hjälpte till förstod jag inte riktigt varför, då den inte gör motstånd och det är flytande medicin som ges enkelt med spruta i munnen. Mina föräldrars katter behöver bara få gå ut och släppas in och ges mat några ggr per dag. De säger att det inte finns någon annan som kan ta hand om dom, mamma pratar om att de aldrig skulle bokat om de hade vetat att vi skulle bokat upp oss då, och Rs sambo har börjat prata om att avbeställa pga det. Jag har sagt att är det så illa- att ingen annan kan får vi väl lov att avboka och se om det går att utföra längre fram i graviditeten- eller ptja, vänta ett par år till :/ Känslig som man är just så ringer jag och gråter till min sambo som tycker att det är orättvist av mina släktingar att lägga all skuld på mig, att de ju åker utomlands flera ggr per år och att det här är första gången vi ska iväg på 3 år, och faktiskt unna oss något! Jag slits med ett förkrossat dåligt samvete och vet inte hur jag ska göra! Jag tror inte att det skulle vara omöjligt att få hjälp med katterna utifrån, men alla verkar förbannade över att vi bokat resa samtidigt och ser plötsligt ingen potential i någon annan människa.. När vi bokade trodde jag inte att deras resor stod och föll på vår resa, men har ju förstått att de ser det så.. Vi visste inte när dom bokade att just detta datum skulle vara typ enda chansen för oss. Så vad gör man i sådan här situation!? Avbokar? Det känns så tungt att behöva göra det, för vi skulle verkligen behöva komma iväg lite tillsammans…

Sajtvärd på Iller.ifokus

Annons:
AnnaFagerell
4/8/14, 2:02 PM
#1

Tja, de bokade först och du lovade. Så jag kan förstå din släkt.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Afturelding
4/8/14, 2:13 PM
#2

Visst är det så att du lovat, och de har rätt att vara irriterade på grund av det. Men samtidigt så är det ju lite så med graviditeter, att saker kan ändras ganska hastigt, och då måste de ha förståelse för det också.

Jag vet dock inte vad ni ska göra. Försök hitta någon som kan ta hand om katterna tillsammans, för är katten så snäll så borde de flesta med kattvana klara av att ge den medicin.

/Rebecca
Sajtvärd på kladsomnad.ifokus.se
Medarbetare på fantasy.ifokus.se

[WickedAlly]
4/8/14, 2:25 PM
#3

Men vad tycker din andra bror om att han blir ensam med ansvaret för katterna? Om det inte är något problem med honom så borde det ju inte vara några bekymmer?

JossanH
4/8/14, 2:53 PM
#4

#3 problemet är väl att han jobbar mycket och det blir ganska tufft att åka till 2 ställen flera ggr per dag, plus att de inte litar helt på att han ska klara av det känns det som.. Jag ser inga konstigheter i att han skulle ge medicin, men tror inte att R är helt bekväm i att be honom om det.. Och kan jag ge på måndag och fredag så borde det bara vara onsdag som ska medicineras.. Det kan hända att de blivit så arga och besvikna på detta extra moment att de överreagerar stort nu. Att de väljer att inte se några möjligheter pga att jag ställt till det för dom :/

Sajtvärd på Iller.ifokus

pyromanen
4/8/14, 3:22 PM
#5

Prata ihop dig brodern och se om inte han kan stödja dig i att det funkar att han tar hela ansvaret.

[Devya]
4/8/14, 5:19 PM
#6

Men hur är det med katthotell då?

Annons:
JossanH
4/8/14, 5:24 PM
#7

Phu! Det har löst sig! Sambons lillasyster kommer bo hos oss och sköta mina föräldrars katter och min andra bror och eventuellt en kompis till R kommer ta ansvaret för deras katt. Har även fått indikationer på att R med sambo själv tycker att dom överreagerade en smula.. Att jag inte är den enda i världen som kan sköta deras katt. Slutet gott allting gott!!!

Sajtvärd på Iller.ifokus

Upp till toppen
Annons: