Annons:
Etikettjobbet
Läst 3762 ggr
[heyliii]
4/16/14, 10:19 PM

Växer folk aldrig upp?

Jag är tillsammans med 10-talet andra i min ålder (19-25) ny på arbetet. Vi alla har erfarenhet från arbetslivet och de flesta bör vara mogna i och med jobbet, men jag får hela tiden förvånas. Vi har jobbat i lite mer än en månad och det snackas redan skit vitt och brett om andra i gruppen när någon inte är med. Vi jobbar ofta 4 st i samma schemaperiod och det snackas illa om både det ena och det andra. Dras skämt om någon "haha, så skulle typ emil ha gjort" "haha, typiskt att lotta sa sådär", och hånfullt. Det värsta är att de som är bäst på att snacka skit och döma andra är de som är äldst och som varit på många arbetsplatser. Speciellt snackas det illa om en tjej som har oturen att vara sjuk mycket nu i början. Jag förstår att det kanske känns som dålig stil eller vad som helst om det skulle påverka oss andra, men det gör det inte. Vi är för det första överbemannade. Men ja det skrockas om att hon antagligen är lat istället och grupptrycket har verkligen blivit stort som FAN i denna arbetsgrupp. Det har redan "tagits fram" mannen (suck) som styr och ställer och liksom väljer ut de han helst vill umgås med. Och man ser att folk känner sig speciella då han pratar extra med dem och ägnar dem uppmärksamhet. Är värsta gymnasiet. Värst är väl att jag känner mig utfryst i den schemagrupp på fem pers som jag är i. Började med att det inte finns platser inom samma område att sitta på, så man kan sitta hela gruppen. Arbetsplatsen ska försöka fixa det. Så jag har behövt sitta själv på en annan plats flera gånger för att de "teamar ihop" så att jag inte får en plats. Det är alltid jag som får sitta själv av oss fem. Värre blev det när det snackat ihop sig för att gå ut och äta till lunch, men jag inget fick veta. Jag frågade en kollega när hon hade lunch och då sa hon att hon skulle då äta pizza. Frågade om hon skulle äta själv, då nämnde hon namn på dom som hade bestämt. Då sa jag ifrån och kände att det var taskigt att de inte hörde med alla i samma grupp (Bara för att jag aldrig får en plats bland dom) och fick sen en typ utskällning av den här "populära" killen i min grupp som blev macho och sa "det här ska inte gå ut över henne, det kan du ta med mig!". Vi löste det och de hade glömt att höra med mig, men ändå. Kanske krångligt att kasta sig in i, men såhär ser det i alla fall ut. Började prata med chefen om det men den "populära" killen ordnade som till allt för stunden så att det inte kändes värt. Vill ju inte göra mig ovän med folk. Jag är för övrigt en sjukt social tjej som har grymmaste livet utanför jobbet, en skock med vänner, sambo osv. Men på jobbet i den här gruppen blir jag inte särskilt jämställd, fastän jag försöker. Nu inför en fest har de två "populära" killarna bestämt vilka som SKA eller BÖR förfesta med dom innan. Och inte är det alla inte. Värsta maktspelet. Undrar bara om någon känner igen sig i arbetslivet? Jag tar inte så otroligt illa upp av allt, jag har det ju bra övriga tiden i livet, men tycker det är ett riktigt omoget beteende. Grupptryck på hög nivå verkar det som. Många har ändrat beteende drastiskt jämfört mot de första dagarna för att "passa in", och få extra uppmärksamhet av de som tagit maktposition. Tack för mig…

Annons:
taylor__lambert
4/16/14, 10:24 PM
#1

Jadu, man kan väl säga att ingen människa växer upp, detta händer på en mängd arbetsplatser även när folk är i 30-40 års ålder, det är väl bara mänskligt antar jag.

Och oftast är det de där dumma männen som jämt ska ta tag i saker och förstöra och ge dåligt inflytande på folk.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Stallmima
4/16/14, 10:30 PM
#2

Detta händer nog lite överallt på arbetsplatser i hela landet, alla kan nog inte dra jämt.

vallhund
4/17/14, 8:23 AM
#3

Låter mer som dagisfasoner.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

[Lilyz]
4/17/14, 8:45 AM
#4

Så tråkigt att det ska vara så.. Men jag känner igen mig lite. Jag jobbar på en stor arbetsplats och här förekommer allt från skvaller och skitsnack till att folk kletar snus på väggarna. Vuxna människor. 😕

VeronicaKahlbäck
4/17/14, 9:33 AM
#5

Så tråkigt för att du hamnat i en sån grupp, lätt hänt när gruppen är så liten och på ett sätt ganska isolerad.

Jag har hunnit vara på några jobb och visst det är väl oftast några som går sämre ihop men bara på mitt första jobb som folk faktiskt blev utfrysta och regelrätt mobbade. 

Sjukt sorgligt sätt att spendera sitt på hur som och jäkligt frustrerande, framför allt när man själv alltid vill ha med allt och alla - alltid! Nu har jag inte blivit direkt utsatt själv men det har funnits tillfällen där jag inte gått med på "den leken" och då blir det såklart ett väldans liv, kanske haft tur för att det har alltid slutat med att "den elaka" fått ge med sej och antingen skärpt sej eller satt på sej offertröjan (det är då inte mitt problem).

Jag hoppas att allt blir bättre för dej hur som helst!

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

[heyliii]
4/17/14, 9:59 AM
#6

Låter verkligen eländigt om det är såhär här och var. Har nog problem med att ta mig till jobbet (har en tråd på kvinna ifokus) som beskriver det. Så har man svårt att känna sig bekväm på arbetsplatsen när man väl är där. Jag skulle aldrig haka på att snacka skit om nån. Tjejen som hade varit sjuk mycket försvarade jag och sa att vi har ju ingen aning om det kanske är något allvarligare och att vissa är mer sjuk. Har själv varit och är en av dom. Då tittade dom bara ignorant på mig och pratade inte mer med mig under fikarasten då jag inte höll med. Sån jävla stil. Hellre sitter jag då själv och härdar ut tills jag kommer hem än att delta i mobbing och grupptryck. Förvånande att inte fler känner så!

Annons:
Maria
4/17/14, 10:02 AM
#7

Jättetrist att det ska vara så.

Jag som är 50+ kan garantera att det inte har med ålder att göra utan det finns lite varstans.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Marvel-lous
4/17/14, 10:11 AM
#8

Precis som #7 säger så är det inget åldersrelaterat. Som konsult har jag arbetat på många olika platser och har jobbat med allt från fnittriga skvallertanter till ansvarsfulla ungdomar.

Ibland verkar det lite så att de som inte växer upp har tagit med sig mentaliteten och identiteten de hade i gymnasieåldern och kom liksom aldrig längre än så.

[heyliii]
4/17/14, 10:15 AM
#9

#7 Känner inte att jag vill leva ett sånt liv. Men vad har man för val då? När jag sa till den här macho-killen att jag hade kontaktat chefen angående det med att de "paxade" plats, fastän det är fria platser varje dag, blev han skitsur och sa återigen "sånt kan du ta med mig på en gång!". I det fallet kunde jag inte det då han inte ens var där, och jag mailade chefen allmänt och frågade vad som gällde angående platser, nämnde inga namn utan var bara en undran. Det sa jag till killen här också, men han tyckte jag ställde oss alla i dåligt dager som behövde kontakta chefen för något vi kan lösa själva. Jo tjena, han var ju i fråga inte ens där och jag hade ju tagit upp det! Verkligen dagisfasoner… såhär har det aldrig ens varit i skolan för mig. Sen är det en självklarhet att man ska kunna vända sig till sin chef om något är oklart, han tyckte för övrigt det var skitbra att jag hade tagit upp det. Men ja, då får man ju "sota för det" hos kollegorna.

VeronicaKahlbäck
4/17/14, 10:27 AM
#10

#9 Du får trösta dej med att har du ett jobb är det lättare att hitta ett annat, liten tröst när man väl är i det men iaf något.

På en genomsnittlig arbetsplats tror jag att dom svåra arbetskamraterna är i minoritet och är inte alls lika svåra att hantera.

Eftersom det redan verkar så infekterat i arbetsgruppen så tror jag ändå att försöka lösa problem genom att blanda in chefen är det som har störst chans att fungera.

/ Veronica, sajtvärd för Iller.iFokus

Gur4m1
4/17/14, 8:59 PM
#11

Jag skulle chilla, hålla mig utanför det där och inte gå in i att snacka skit och så smångom se dem falla på sitt eget grepp. Som du säger, jobbet är inte allt, men det ÄR viktigt att ha en bra arbetsmiljö på sin arbetsplats. Så om du hör folk snacka skit om dig så sa du säga ifrån och gärna ta det med chefen direkt.

Låter som ni fått jobbiga kollegor som ska styra och ställa men var den du är så skiner det igenom och du kommer lära känna likasinnade som inte heller vill vara med/får vara med i de där grabbarnas maktspel. De tär som sagt inte skolan längre…

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Gur4m1
4/17/14, 9:04 PM
#12

Sen är det mer eller mindre praxis att man pratar med sin närmaste chef. Så länge den där machokillen inte ä en gruppchef eller på annat sätt utsedd arbetsledare för er grupp (av chefen)så gör du inget fel alls i att kontakta din chef vid frågor. Det är ju chefens uppgift att se till att ni gör saker på rätt sätt men även att arbetsmiljön är okej.

Det är förmodligen inte alls "sånt vi löser i gruppen för annars hamnar vi i dålig dager" Det är HAN som hamnar i dålig dager och det är vad han är rädd för. Däremot kan många tycka att vissa saker, t.ex drama och oenigheter kollegor emellan ska skötas på "markplan" men jag anser att även då ska man gärna blanda in chefen INNAN det blir för infekterat. Så stå på dig.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[heyliii]
4/22/14, 3:00 PM
#13

Tack för era svar! Håller helt och hållet med dig Gur4m1. Tänker inte ändra på mig och definitivt inte snacka skit bara för att bli uppskattad eller nånting. Jag tycker bara det är så konstigt att dom flesta deltar i det här. Då blir ju den som tänker sunt, alltså jag i det här fallet, utanför och kanske till och med exkluderar ur sammanhang för att jag vågar stå på mig/ha en annan åsikt och inte vilja delta i skitsnack. 

Jag anser också att det är HAN som hamnar i dåligt dager. Tycker det är så konstigt då han är den som har mest arbetslivserfarenhet av oss och är äldst. Vill absolut inte dra mig för att kontakta chefen igen, men då drar ju skitsnacket igång om mig… Jösses.

Annons:
[heyliii]
4/23/14, 3:42 PM
#14

Känner att jag bara blir mer och mer irriterad. Jag jobbar som sagt samma arbetstider varje dag som 4 st andra i vårt gäng. Tidigare har jag alltid fått sitta själv för att jag prioriterar min morgon hemma än att vara på plats en halvtimme innan för att "paxa en bra plats", men idag kom jag innan den sista och satte mig då med de tre andra. Jag försöker småprata, hänga med i det dom säger för att visa att jag är social, men de bara snackar interngrejer, visar saker på varandras skärmar och skrattar och verkligen ignorerar mig -för att jag inte brukar sitta med dem? Nu på en rast kollade ena killen med resterande två (inte jag) om de skulle ta rast. Han sa till den här macho-killen jag har nämnt att "petra väntar nog in lena så dom kan gå, vi kan gå nu. är det okej då petra?" Och jag blir TOTALT ignorerad! Vad är det här! Har aldrig upplevt sånt här utfrysande och taskigt beteende i hela mitt liv. Nu hör till saken att jag hade tagit en längre rast förra veckan och jobbar då in rasten nu - men det här vet ingen om. Det allmänt dåliga beteendet från specifikt en person fortsätter då vi har en gemensam chatt vi nya, och där snackas det bland annat skit om en tjejs pojkvän i våran grupp, inför alla! Jag har redan sagt ifrån några gånger och känner att jag verkligen verkligen inte vinner något på att "käfta emot" eller säga ifrån mer. Men vad fan gör man i såna här situationer? Nu är jag i den här gruppen och de anser sig som en grupp på fyra och exkluderar mig ur saker hela tiden. Visst, jag har varit lite sjuk, men inte mer än andra och det är väl ändå ingen anledning att frysa ut folk. Usch, jag är då jävligt glad att jag har så stark självkänsla som jag har. Men känns ändå vedervärdigt att jag blir behandlad som luft i detta gäng på fem. En tjej pratar jag en del med av de fyra, men hon hakar ändå på grupptrycket sen och frågar inte om jag ska följa etc. Jag känner inte ens för att haka på nu. Nu hade jag ju inte rast samtidigt som dem, men att inte ens bli tillfrågad eller inkluderad.

[heyliii]
4/23/14, 3:51 PM
#15

Kanske ska tillägga att den tjejen inte ens var inlagd i den chatten. Vad jag ser har hon varit här hela dan och alla andra var ju inbjudna i chatten.

Gronstedt
4/23/14, 5:32 PM
#16

Utfrysning är svårt. Men alla gillar inte alla och trivs inte med alla, och de är inte skyldiga att umgås med alla. Så längde du inte fryses ut i jobbfrågor, eller på sätt som gör att du inte kan utföra ditt jobb, så är det inte så mycket man kan göra.

Gur4m1
4/23/14, 6:39 PM
#17

#16 precis,men man kan kräva att det ska vara en bra arbetsmiljö. Är någon utfrusen så är det en dålig arbetsmiljö. Utfrysning är första steget till saker som kan utvecklas till mobbing eller att dne utfrusne mår dåligt och blir sjuk. Det handlar inte om att "alla kan inte tycka om varandra" det handlar ofta om att en person, eller flera, är drivande- och medvetet fryser ut någon genom skitsnack. Detta påverkar även nya som kommer till jobbet, man dras in i det- antingen är man med och fryser ut eller blir utfryst med. Detta är inget som ska ske i en bra arbetsmiljö. Man kan ge förslag på aktiviteter, teambuilding för att förbättra gemenskapen i arbetsgruppen/företaget osv. Vi brukar säga rakt ut att nu är det nog med skitsnack på månadsmötena osv  om någon tjaffsat för mycket- gå hellre till chefen direkt om man har problem med någon i gruppen/arbetsplatsen än slänga käft om det ;)

Men…för att vara ne i gruppen måste man själv vara social. Att komma lite tidigare är en sådan grej. Så fungerar det på mitt jobb med- folk kommer en halvtimme tidigare, dricker kaffe och pratar grejer. Är man inte där så är man inte där och då kan man inte räkna med att få hänga med på spontana saker eller bli en i gruppen. Jag lider inte av detta, då ajg har två jobb och känner mig hemma i båda företagen och inte vill bli FÖR tight med folk på arbetsplatsen. Det är inte folk jag vill umgås med på fritiden. Men att folk ska vara TREVLIGA och ägna sig åt normalt hyffs är inte mycket begärt. så ta upp detta med din chef, om det fortsätter. Vem toginitiativet till den interna chatten t.ex?? Den var knappast menad för skitsnack om personer- om den var initierad av företaget(arbetsplatsen.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Gronstedt
4/23/14, 7:15 PM
#18

#17: Om mina arbetskamrater inte frågar om jag vill gå med dem ut på lunchen, är det då för att de fryser ut mig eller för att de inte tycker jag är speciellt kul att umgås med? Om det är det sistnämnda är det inte mycket att göra åt, ingen kan kräva att de ska umgås med mig på sina raster, eller att de ska dela sina privata skämt med mig, eller visa mig vad de tittar på privat på sina datorer. 

Däremot kan man kräva att de behandlar mig hövligt och sakligt i arbetet.

Gur4m1
4/23/14, 7:19 PM
#19

#18 handlar mer om att systematiskt frysa ut någon. Men ja, att inte vilja umgås, osv-jag gissar spontant att dne här gruppen även umgås privat skulle jag tro eller på något sätt har anknytningar i umgänge utanför jobbet. TS borde bara skita i dem. Men när saker som rör jobbet avgörs ovanför huvudet på en person i en grupp på 5 så känns det fel.

och et är sårande att "inte vara å kul att umgås med " när man till synes inte verkar ha fått en chans att visa vem man är. Men så äre. JAg skulle kolla runt om man kunde byta arbetsgrupp i framtiden.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

vallhund
4/23/14, 7:48 PM
#20

Jag tvivlar på att det är alla andra i gruppen som har fel o att de är borta lika mycket som dig.

http://kvinna.ifokus.se/discussions/533bf54f8e0e74509200034c-ingen-ansvarskansla

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Annons:
Underbarn
4/26/14, 3:20 PM
#21

Jag hade inte orkat med dom alls och inte ens försökt eller vilja umgås med dom. Skulle bara köra mitt race och jobba på så gott det går. vi har inte så här på vårt jobb (postkontor) vi är tre på 21-23 och de andra är vuxna 40-50+ och alla är väldigt pratsamma och trevliga. Vi hjälper varandra och har ett bra samarbete. Däremot på postkontoret vi samarbetar med (grannkommun, samma chefer) tror jag det är lite värre och ingen samarbete alls!

Piedestal
4/28/14, 10:22 AM
#22

Tyvärr är det så att många människor aldrig växer upp…

Humbugg
5/6/14, 3:06 PM
#23

När man läser TS äldre inlägg om att hon hellre väljer att vara lat än att arbeta förstår man att TS problem här i tråden är vinklat till sin egen fördel.

För egentligen är det rätt enkelt: Börjar man vara borta då och då tröttnar folk och de "överger" en på olika sätt. Av inlägget som länkas kan jag tänka mig att TS är borta någon dag i veckan, även om det kan verka lite (det blir ju bara 4 dagar i månaden) är det väldigt mycket. Ännu tydligare blir det om man är en begränsad arbetsgrupp på 5 personer, då är frånvaron extra tydlig även om man själv upplever att gruppen är för stor eller att man inte "behövs".

Att sedan gå till chefen varje gång man känner sig "utstött" är inte heller ett vinnande koncept i detta läge. Det gör gruppen snarare ännu tröttare på en och stöter ut en ännu mer.

Finns fall där man inte gjort något och ändå blir utstött men här verkar det snarare vara TS beteende som får gruppen att bete sig så här.

Hey, I just met you,
And this is crazy,
But here's my number,
So call me, maybe!

Gur4m1
5/6/14, 3:56 PM
#24

#23 gneomtänkt och empatiskt inlägg….NOT.

Jag har samma probelm som Ts beskrivit men jag "lider" av att jag osm ung fick det man idag kallas för utmattningssyndrom-aktigt, och hade även många depresisoner på gund av odiagnostiserad ADHD som innebar en massa lidande för mig både socialt, känslomässigt men även mentalt (som innebär att jag inte orkade med och ännu idag har svårt att orka med det "normala" människor TYCKER att man SKA orka). Så jag är lat… Tack så jävla mycket för den! ;) Inte för att JAg bryr mig om vad empatilösa oinsatta människor som du tycker i frågan ;/

Om TS nu har en problematiksom gör att hon inte orkar med vardagen på samma sätt som "normala"- aka "inte lata" gör, så ÄR det ett problem. Hon kan inte tvinga fram et tbeteende för att bli accepterad av andra. Du säger i princip att man får skylla sig själv för att man inte passar in- för d blir man utstött.

Skriv en bok om mobbing när du ändå är igång. *upprörd!*

Jag vill itne gå till attack på någont men jag upplevde det du skriver som en attack på TS och alla som har "osynliga sjukdomar" och problem. vi är de "lata" och "udda". Men det är inte en anledning att stöta ut någon ur en gemenskap- speciellt inte på en ARBETSPLATS.

Så jo, hon ska visst gå tilla rbetsledaren om detta är ett problem och dessutom gör att TS känner mindre lust till att gå till arbetet.  Det är inte deras sak att "straffa" henne för frånvaron.

Själv har jag kollegor som accepterar mig trots att jag knappt ser dem om veckorna. Hur går det ihop?

Sådär beter sig just unga och dumma människor, anser jag.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Humbugg
5/6/14, 8:48 PM
#25

gur4m1: Förstår inte vart du får all ilska ifrån? mitt inlägg handlar om TS inlägg och hennes äldre tråd. Det är även TS som använder ordet lat om sig själv så det är inte direkt mitt eget ordval.

Läser man de båda inser man att TS inte riktigt berättar hela historien om varför hon/han blir "utfryst" utan det finns mycket mer.

Därför tycker jag det är rätt galet att du kallar mig för empatilös och att jag borde skriva en bok om mobbing som du dessutom kryddar till att jag går till attack mot alla som är sjuka? vad tusan liksom?

Gör om och gör rätt!

Hey, I just met you,
And this is crazy,
But here's my number,
So call me, maybe!

Gur4m1
5/7/14, 11:34 AM
#26

#25 ja jag blev upprörd. Nu handlar dne här tråden inte om den tråden och vice versa. Så jag anser inte att den tråden förklarar det hon beskriver i den här tråden.

"mycket mer" är ju just att hon inte orkar vara lika social som de övriga, inte klarar av att var alika närvarande på jobbet som sina kollegor. Förklarar fortfarande inte varför just de personerna är otrevliga (jo, för så som de beter sig så är de just otrevliga) mot henne.

Du beskrev att det är e social grej. Är man inte på jobbet så drar kollegorna sig undan. Jag säger att det inte är okej.

Grupptryck är en mänsklig mekanism, det betyder inte att det är okej och att vi ska sluta vara uppmärksamma på oss själva för att inte "bli the wave" över helt galna saker. Hänger du med?

"För egentligen är det rätt enkelt: Börjar man vara borta då och då tröttnar folk och de "överger" en på olika sätt."

Man får vara sjuk, man SKA kunna vara sjuk, eller gå ner i deltid osv- utan att folk beter sig sådär. Det TS beskriver i sitt andra inlägg- beskriver ohn ju att hon känner isg lat osv- men det handlar förmodligen om att något är på tok. Något som går att åtgära eller något som gör det sådär jävla tungt en del dagar i månaden.

därför uppmanar jag TS att ta det på allvaroch söka hjälp att kolla upp det ordentligt. Kanske kan hon berätta för sin arbetsgrupp då? Tror du de skulle behandla henne mer förstående/bättre då? eller kanske sämre? :)

Jag vet att en del människor skulle uppskatta och dra bra nytta av att veta om min diagnos t.ex- medan andra skulle dra dålig nytta och kanske inte ens förstå min diagnos och istället dra elaka och ignoranta slutsatser från dem.

Jag önskar det förr än det senare, i en bra värld bör man eftersträva ett samhälle där folk gör det förra än det senare.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
tlover
5/12/14, 7:24 AM
#28

(har inte läst hela tråden)

TS är det att inte skvallra, frysa ut m.m. som du kallar vuxen så är det väldigt få som någonsin blir vuxna

Min man har vikarierat på flera olika arbetsplatser i 4 olika kommuner i över 10 år.

Han har inte varit på en enda arbetsplats där dom skvallrar, fryser ut m.m och det finns alltid nån som styr det hela.

Han har jobbat med folk från sommarjobbare som fortfarande pluggar och folk i pensionsåldern men dom som fortfarande pluggar beter sig bäst sen blir folk bara värre och värre.

Tyvärr.

l'm back

Humbugg
5/12/14, 7:18 PM
#29

LOL sanningen svider för vissa :)

Hey, I just met you,
And this is crazy,
But here's my number,
So call me, maybe!

Gur4m1
5/12/14, 10:48 PM
#30

Vad är denna sanning? :)

En del är skithögar och det är socialt accepterat (från vissa, som t.ex du?) att bete sig lika illa i vuxen ålder som i skolåldern.

Jag får vara glad att jag sluppit sådant beteenden från mina kollegor. Skitsnack mer eller mindre är svårt att undkomma men skulel jag någonsin få problem med en kolleg skulle jag inte tveka att gå till närmaste gruppchef för att få hjäp att medla och förbättra situationen. Sådär som mogna hanterar saker, istället för att man ska gå runt och lida i det tysta för "de tär så det är" för att någon minipsykopat bestämt att det är så den här gruppen ska fungera.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: