Kärleks problem.. behöver råd
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i lite över 1 år & förlovade i 6 månader nu och vi har haft det både upp och ner. Den första tiden var såklart allt mycket gulligare än vad det är nu, ny kära och allt var frid. Vi pendlade i början eftersom jag bodde på andra sidan Sverige. Det gick ett halv år och då bestämde vi oss för att jag skulle flytta hem till honom, vi bor hemma hos hans mamma eftersom vi bara är 17 år och inte har råd med lägenhet än. Vi bråkar oftast om att jag är svartsjuk eller tycker det är jobbigt att vi aldrig umgås, men det är väl normalt att vilja umgås med sin pojkvän? det gills inte enligt mig att bara sitta bredvid honom när han spelar. Jag spelar också men det är inte som att umgås på riktigt enligt mig. Svartsjukan beror mest på att jag gått upp otroligt mycket i vikt senaste året för jag blev för bekväm i hans famn och sluta bry mig om kosten totalt. Jag är så osäker på mig själv och mitt självförtroende är nere på botten. Jag tänker hela tiden på att han kanske äcklar sig av att se mig, han kanske bara inte vågar erkänna det. Jag är så rädd att han skall välja någon annan, jag vill inte förlora honom även om han säger att jag aldrig kommer göra det så vet man ju inte.. jag har så svårt att lita på människor efter allt skitsnack överallt. Vi myser inte ens 1 gång i veckan längre, kanske bara när vi skall gå och sova, vi ligger på varsin sida av sängen och bara ger en söt godnatt puss. Kan hända att jag får 3-4 st under dagen men det är sällan om det inte hänt något speciellt som gjort att han vill trösta mig med en. Jag kan även lägga till en privat del, vi har nästan aldrig sex!? kanske 1 gång i månaden, om inte mindre. Det känns som han bara gör det för min skull, att det är som en bekräftelse på att jag fortfarande är älskad. Jag vet inte vad jag skall tycka längre, jag är så nojig hela tiden så att det är jobbigt. Mår psykiskt jävla dåligt över att inte veta om han tycker om mig, jag har frågat och svaret är ju att han älskar mig mer än allt annat och aldrig kommer lämna mig. Men är det ens normalt att knappast umgås med sin pojkvän? att inte ens mysa mer än 1 gång i veckan ? att aldrig ha sex ? Han känns som en bror för mig, vilket äcklar oss båda två.. snälla, ge mig några råd.. vad som helst..
(det med sexet kanske inte är så vanligt bland killar, för dom brukar vilja göra det rätt mycket. Han är inte ute efter att ha det, men lite borde han ju vilja? det är därför jag oroar mig)
Min spontana tanke är att du måste ta itu med dina problem helt oberoende av din pojkvän. Att du gått upp i vikt och som resultat av det känner dig osäker med dig själv är ju inget som egentligen rör honom. Alltså, det är inte hans fel/ansvar att jobba med det på det viset. Det är något du måste göra själv. Sen är det så att för många människor är det nog att samgås, istället för att umgås. Dvs man gör varsin sak men är i samma rum. Jag t:ex är en sån som älskar det för jag tycker om mitt eget utrymme. Ni borde kanske prata om det, vad du behöver och vad han behöver för att förhållandet ska fungera bättre. Att han inte vill vara fysisk med dig kan mycket väl ha att göra med att han känner av att du inte alls trivs med dig själv och därför vill visa respekt och ge dig utrymme.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
Jag tänker att det att du flyttat så långt bort gör att för mycket av ditt liv nu hänger på din relation med honom. Man behöver även space och att vara själv och du kanske inte hunnit hitta så mycket egna vänner och aktuviteter där i hans del av landet än?
#2 Det du skriver är sant, jag har faktiskt inte hittat något alls. Jag sitter bara hemma, men söker just nu till skola här och då får jag väl lite privat liv iallafall.
#3 Jag gjorde nåt liknande för 21 år sedan när jag flyttade 55 mil från släkt och vänner för att bo med min pojkvän. I början utan jobb eller egna vänner. ingen människa orker vara någon annans allt i längden. Du behöver ett eget liv både för din egen skull och för eran relations skull, upplevelser att berätta om osv. För min del blev räddningen när jag fick jobb, jobbarkompisar, mm. Så mitt bästa råd är: skaffa innehåll i ditt liv. Antingen jobb, utbildning, engagemang i nån kul förening, ideellt arbete. Hellre nåt som inte är superkul än ingenting. Och helst nu. Lycka till!
Jag tror inte att ni har något problem i relationen egentligen utan jag tror att du måste ta tag i dina problem. Hör av dig till ungdomsmotagningen och få en tid med kurator.
Sen så är det ofta så i förhållanden att när det nykära stadiet försvinner så kan det komma stunder man inte känner sig lika älskad. Ni får börja med att ha en dejtkväll en gång i veckan för att få mer tid med varandra? Gå på bio, gå ut och äta osv. :)
// Evelina
Samma ska hände mig, jag flyttad eöver hel Sverige för mitt ex och jag blev för beroende av honom- Vi spelade också mycket och öriga tidne satt jag mest och väntade på att han skulle ha tid för mig (men jag var ju alltid tillgänglig så….det var väldigt lätt för honom att ignorera mig).
Så ta tag i dina problem- din viktuppgång t.ex; då den påverkar din självkänsla.
Ta tag i att få mer kvalitétstid ihop. Dvs gör tydligare mellan när ni ÄR med varandra och INTE är med varandra. Att spela ihop är faktikst att umgås för många. Du får kanske börja gå ut och gå, träna, bli aktiv i en förening eller något som gör att du måste lämna hemmet några kvällar/helger i veckan + skaffar nya vänner att hitta på saker med. Får han mer tydlig tid borta från dig (blir ganska instängt och påträngande även om man älskar varandra- att bo hemma hos en förälder) så får ni pauser från varandra och kommer att uppskatta tiden tillsammans på ett annat sätt.
Dvs försök fortsätta leva så som du gjorde när han blev kär i dig? :)
Lycka till!!
Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com