Annons:
Etikettsorg
Läst 4457 ggr
sanniiis
5/7/14, 4:04 PM

Vet inte vem jag är längre, känner mig värdelös

Hej.

Jag vet inte om jag lagt inlägget på rätt ställe eller om jag skriver i rätt sajt, men jag gör ett försök.

Jag har känt mig deprimerad till och från i ungefär sex år, av anledningen att jag aldrig riktigt hittat mig själv. 

Jag har en underbar pojkvän, ett fåtal nära vänner och en familj jag älskar. Med andra ord de viktigaste punkterna i livet.

Men nu tar jag studenten om en månad, och jag har aldrig känt mig så ångestfylld. I tre år har jag stått ut med att gå en linje jag avskyr, och det enda jag lärt mig är att jag absolut inte vill jobba inom restaurangbranschen. Jag klarar inte av att stressa, har av olika människor hört att jag jobbar väldigt långsamt och jag vet själv med mig att det är sant…
Jag har dessutom varit för feg för att söka om till något annat  för jag vet varken ut eller in längre. Jag vet inte vad som är roligt, och var varit rädd för att även om jag provar något annat skulle jag inte trivas där heller.

Skoltrött är jag också, och trivs sällan ihop med andra människors sällskap (om jag inte valt att umgås med dem frivilligt förstås).

Så mer skola känns inte direkt motiverande heller…

Jag mår så dåligt över att jag inte vet vad jag ska göra sen.

Det senaste året har jag slutat bry mig om det mesta. Skolan går helt åt helvete och jag kommer gå ut med värdelösa betyg, jag struntar nästan helt i praktiken jag har nu det sista, får helt enkelt ångest bara av att vara där.

Jag får som blackouter så fort jag blir stressad, magen krånglar och jag måste helt enkelt ta det lugnt. 

Jag vill så gärna prata med någon och ja… Söka hjälp, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till. För några år sedan gick jag på samtal hos BUP, har gått hos kurator på ungdomsmottagningen och har varit i kontakt med skolsköterska som känner till mina problem.

Vill gärna ta kontakt men var vänder man sig och hur gör man? Jag vågar inte ringa t ex vårdcentral eller UMO, har telefonskräck.

Att gå dit och sitta i ett väntrum i evigheter känns lika läskigt, då jag inte klarar av att sitta med främmande personer.

Skolsyster skulle kunna slussa mig vidare, men eftersom jag har praktik som jag försöker gå på ibland är det svårt att ta sig till skolan och kolla när hon är där.
Vet inte vad jag ska göra :(

Annons:
Katti
5/7/14, 4:12 PM
#1

Det går säkert att skicka ett mail till skolsystern! Annars kanske någon (förälder t ex) kan ringa vårdcentralen och följa med dig dit?

Lycka till, såhär kan du inte ha det!!!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

LIMOUSIN
5/8/14, 6:24 AM
#2

Usch har det nästan precis som dig just nu!! Går med ut skolan nu om 1månad och mår som du

KitoBonito
5/8/14, 12:34 PM
#3

Jag vet precis hur det känns! Jag har vid två tillfällen i livet (än så länge) sökt mig till kuratorer, en vid högskolan och en medan jag arbetade, då gick jag till vårdcentralen och bad om hjälp. I din sits just nu hade jag sökt mig till Ungdomsmottagningen. De har folk man kan prata med och brukar vara bra människor, enligt min erfarenhet. Eftersom du snart slutar skolan och sedan kanske inte vet vad du gör efteråt hade jag vänt mig till UMO i första hand! 

Och telefonskräck har jag också haft och helt beroende på vad det är för samtal kan det fortfarande vara jobbigt att göra MEN jag har lärt mig det att man kan inte gå hela livet och inte våga ringa samtal. :P Det är fruktansvärt onödigt, jobbigt och dumt. Ta tag i det, impulsring, inse att ingenting farligt kan hända, låt dig vara nervös och att personen på andra sidan telefonen antagligen inte kommer träffa dig.

Ge dig själv en spark i baken och var modig. :)

Upp till toppen
Annons: