Att leva tillsammans

hon vill inte sova ensam

2014-05-28 21:56 #0 av: sliten

Ska man som 40åring behöva åka hem till sin mor och sova 3-4 nätter i veckan för att modern inte vill sova ensam, har ångest och får diverse symtom av det såsom yrsel hyperventilerar, jagar upp sig, svimningskänsla illamående och tryck över bröstet. 

Hon har åkt in akut jag vet inte hur många gånger och fått genomgå alla möjliga tester och utredningar men det är inget fysiskt fel utan hennes oro som spökar. I början behöll de henne över natten men nu är de så vana vid att hon åker in att de tar lite prover och sen får hon vända hem igen. 

Det är min svärmor jag pratar om. Min man har suttit på akuten med henne för femtioelfte gången i år och nu är han hos henne och ska natta över. Här sitter jag med våra två sovande barn. Min man hade så sett fram emot sin fyradagarsledighet och hade hoppats att det skulle vara lugnt med sin mors orostankar dessa dagar men ikväll har hon varit riktigt orolig. Dock så snart hon är inne på sjukhuset är hon hur lugn som helst. Hon blir frisk bara av att se en läkare men när hon är hemma igen så börjar det om. Dagarna går väl någorlunda när hon kan ringa en väninna som hon har. Men när de sagt godnatt kommer hennes oro och då vänder hon sig till sonen och vill till sjukhus för att hon tror att hennes hjärta håller på att stanna trots flera normala EKG.

Hon har en del mediciner, både ångestdämpande och sömntabletter och det är mer än en gång som hon tar sin tablett men kan inte somna och ringer oss för att hon inte vill sova ensam.

Vi får så lite tid tillsammans pga detta. Hon säger att hon förstår det men hon kan inte hjälpa att hon vill ha någon hos sig på natten och det måste gå före för det är akut säger hon. Trots att flera läkare gång på gång förklarat att hennes hjärta fungerar bra. Hon håller inte på att dö.

Min man ringde mig medan mamman talade med en läkare tidigare ikväll. Han ville verkligen komma hem ikväll men han var tvungen att sova hos mamman. Det var till och med en sköterska på akuten som uppmanade honom att stanna hos sin mor över natten för att hon skulle vara lugnare. De tänker väl inte på att han är där inte bara denna natt utan många nätter. Och att han har en fru och två barn och ett heltidsjobb. Och att han snart går in i den berömda väggen.

Anmäl
2014-05-28 22:00 #1 av: Challa86

Kan hon inte flytta till ett gruppboende? Eller är hon för ung/frisk för det? 

challameow.wordpress.com 

Anmäl
2014-05-28 22:15 #2 av: sliten

Hon är 67 år och fullt frisk när hon har människor omkring sig. Men hon är ganska krävande och folk drar sig undan henne. Hon har en väninna kvar men hon har en tendens att nagla sig fast i människor. Hon har frågat flera damer om de vill sova hos henne och de har dragit sig undan när det inte stannat vid en pratstund med kaffe. Hon beklagar sig för oss att människor drar sig undan då hon vill att de stannar längre och hon tycker det är märkligt att inte väninnan vill sova hos henne då hon också är ensamstående.. 

Anmäl
2014-05-28 22:16 #3 av: Evelina!

#1 Man beviljas inte gruppboende bara för att man har ångest.

TS: Kan inte svärmor sova hos er? Ni får tid för varann och svärmor känner sig trygg med att ni finns i närheten? Det är ingen långsiktig lösning, men den finns.

/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning

Anmäl
2014-05-28 22:16 #4 av: [MrDiabolic]

Jag kan inte ställa en diagnos, så jag tänker inte försöka. Men jag kan komma med reflektioner. Jag kan tänka mig att hon känner sig ensam. Det kan ta sig alla möjliga uttryck. Och ångest är ju något som oftast ger kroppsliga symptom, så att hon far in till akuten när det sätter igång, finner jag inte det minsta konstigt.

Att bota någon annans ensamhetskänslor är inte en lätt sak. Jag läser mellan raderna (men jag kan förstås ha fel) att din svärfar inte är i livet, och har jag rätt i det, kan det ju vara en bidragande orsak, och sådana här reaktioner kan ju ibland komma väldigt långt efteråt. Oavsett vad anledningen är, så behöver hon hjälp, för varken hon eller ni kan ha det så där.

Och nej, när man är 40 år och har fru och barn, ska man inte behöva sova hos sin mamma 3-4 nätter per vecka.

Anmäl
2014-05-28 22:21 #5 av: Sjöstjärna

Gruppboenden är bara för personer med allvarlig funktionsnedsättning.

Det låter som svärmor kommit in i en ond cirkel där hon blivit rädd för att sova själv och där ångesten bekräftas varje gång som hon blir bättre när någon är hos henne. Hon behöver utmana sin ångest och inse att hon kan klara att vara själv för att bryta den onda cirkeln, men för att kunna/våga göra det skulle hon förmodligen behöva söd från psykolog eller KBT-terapeut. Försök att kräva remiss till psykolog från hennes läkare nästa gång hon är där, eller sök upp någon privatpraktiserande.

Anmäl
2014-05-28 22:36 #6 av: Challa86

Om någon får panikångest över att behöva vara ensam anser jag att de har rätt till hjälp i form av stöd i sitt boende. Särskilt boende kanske kan vara nåt, då finns ju iaf personal där dygnet runt. 

  • En 90-årig kvinna med vissa fysiska sjukdomsbesvär i förening med känslor av otrygghet och social isolering har vid en helhetsbedömning inte ansetts tillförsäkrad en skälig levnadsnivå genom insatser av hemtjänsten i den egna bostaden. Hon var därför berättigad till bistånd enligt socialtjänstlagen i form av så kallat särskilt boende.[7]


Nu har ju inte svärmor någon fysisk sjukdom, men om man kan trycka på att det vore bäst för henne att ha folk runt sig för att minska hennes ångest, så borde det ju ändå gå. 
Fast de har väl sina riktlinjer och normer att följa. Byråkrater -suckar-

challameow.wordpress.com 

Anmäl
2014-05-28 22:39 #7 av: Sjöstjärna

Det är långa köer till vårdboenden av alla slag, inte ens de som är riktigt sjuka får plats, så att någon skulle få flytta dit pga ångest över att sova själv finns inte på kartan.

Anmäl
2014-05-28 22:43 #8 av: Challa86

En annan sak TS kan försöka ta upp är byte av ångestdämpande medeciner eller sömntabletter. När tabltetterna inte fungerar brukar det funka att byta till något annat eller lägga till något mer. 

challameow.wordpress.com 

Anmäl
2014-05-28 23:27 #9 av: Lexie82

Hon kanske kan få hemtjänst, eller åtminstone en larmknapp? Det kanske kan dämpa hennes oro om hon vet att hon kan larma så att hemtjänstens nattpersonal kommer om hon behöver det.

Sen tror jag som #8 att en läkare behöver se över hennes mediciner eftersom de uppenbarligen inte fungerar.

Anmäl
2014-05-28 23:36 #10 av: Trollhund

Men skärp er, gruppboende är intläge här, inte heller hemtjänst, hemtjänst har absolut inte tid för folk som bara behövr sällskap.

Tycker honnborde få träffa psykolog och om något bli inlagd på psyk tills hon kan hantra sin ångest. Har hon fått trffa någon psykolog eller kurator eller något wådqnt?

Anmäl
2014-05-28 23:54 #11 av: Forest

Håller med 10, 


Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2014-05-28 23:56 #12 av: _Fisken

Hon skulle prova ut andra mediciner.


Anmäl
2014-05-29 08:55 #13 av: [silkesnosen]

Det viktigaste är faktiskt att hon får träffa en psykolog. Det här kan man ju inte medicinera bort. Hon är en människa som mår dåligt och att sonen vill finnas för sin mor är ju faktiskt fint. Sedan behöver hon ju finnas sina egna fötter, men det underlättas av att ni visar att ni finns där och hjälper henna att få riktig hjälp. 

Anmäl
2014-05-29 09:35 #14 av: pyromanen

Så kan man ju inte ha det, varken ni eller svärmor. Ensamhet ska inte medicineras, utan problemet ska tas tag i på riktigt. Tror som andra i tråden varit inne på att kbt eller annat samtalsstöd skulle kunna vara en hjälp.
Förr i tiden förebyggde man nog mycket av den sortens ensamhet genom generationsboende, t. Ex. Där äldre generationen bodde i en liten undantagsstuga på gården. Idag är kanske dom flesta äldre mycket friskare och far o flänger och engagerar sig i en massa, men denhär svärmodern låter som en som skulle behövd mer tillhörighet och trygghet.
Tyvärr kan ju en del ensamma personer bli " klängiga " som du beskriver och folk omkring kan uppleva den som en som tar hela armen om man sträckar ett lillfinger. Då blir det flr mycket och för tunga bördar för omgivningen som drar sig undan och det blir som en negativ spiral.

Anmäl
2014-05-29 10:34 #15 av: Gur4m1

JAg tänker också på sånda där generationsboenden som pratats mycket om den senaste tiden och fått ett uppsving (praktisktspeciellt om man har barn att ha far/morförldrar nära), där man bor med sin svärmor/värföräldrar/osv- som ett kollektiv eller i samma trapphus. Eller ordna så hon får en lägenhet/hus mycket nära ert? :) Eller är ni rädda att hon alltid är hemma hos er då?

Men ni kanske måste lära er att bara säga nej. Låt henne sitta hemma ensam en natt, Hon är ju som sagt frisk. När började detta beteende, har hon mist någon? Pyskiatrisk behandling är nog vägen att gå om medicinerna inte hjälper, vilket de ju inte verkar göra. Ensamhet är jobbigt för vissa människor :(

Anmäl
2014-05-29 10:39 #16 av: Maria

Jag kan tycka att det är ganska egoistiskt av hans mamma faktiskt.

Ångest och rädsla är visserligen fruktansvärt men hur kan man belasta sitt barn så? Det är för mig helt obegripligt.

Hon behöver hjälp och tyvärr så tror jag att ju mer sonen sover över hos mamman desto mer van blir hon vid att han ställer upp och det kommer knappast bli bättre. Snarare tvärtom.

Hon behöver behandling och hon behöver möta sina demoner och ta tag i problemet på egen hand.

Finns det inga kollektiv i närheten?

/Maria

 

Anmäl
2014-06-01 03:58 #17 av: born2b

Jag har jobbat i psykiatrin i några år...
Så länge ni hjälper henne så är hon "erat" problem.
Så verkar iallafall komunerna tänka.

Tyvärr så måste det ofta gå så långt att personen mår
riktigt dåligt, har dragit på sig en massa skulder och
ekonomoska problem, innan hon får hjälp.

Anmäl
2014-06-02 02:44 #18 av: vallhund

Varför dansar din man efter hennes pipa? Hon är knappast viktigare än hans nuvarande familj? Kan inte hon klippa navelsträngen så för väl han göra det; du kan sätta press på honom, morsan eller er.

Har hon ångest o medicinerna inte hjälper är det psykiatrin hon skall vända sig till, inte somaakuten, varför för de inte över henne till psyk när hon kommer in stup i kvarten? Ganska självklart att sköterskan tycker det är bra att sonen stannar, då slipper ju de ta hand om henne.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2014-06-02 09:16 #19 av: Mixxy

Det låter som att hon behöver hjälp av någon psykolog eller liknande, men ni har inte funderat på att skaffa henne en katt eller något annat husdjur som sällskap? Jag själv känner mig mycket lugnare när jag är ensam hemma när jag vet att jag kan gå in till mina illrar och vara med dom en stund om jag känner mig ensam.

Anmäl
2014-06-02 09:19 #20 av: Maria

#19 Det är en jättebra idé.Glad

Samtidigt så är det i allra högsta grad HON som ska skaffa en katt i så fall. Hon är ju inte helt hjälplös bara för att hon har ångest emellanåt.

/Maria

 

Anmäl
2014-06-02 09:24 #21 av: Mixxy

#20 ni kan ju framföra den idén till henne och erbjuda er att hjälpa henne om hon vill det :)

Anmäl
2014-06-02 13:16 #22 av: vallhund

#20 Uppenbarligen gör hon sig hjälplös för att kunna kontrollera/ha kvar sonen.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2014-06-02 16:52 #23 av: [silkesnosen]

#22 Jag ser inte att det är uppenbart på något sätt. Det här är en ensam person som mår dåligt. Emapti skulle jag vilja hävda underlättar i en sådan här person och att hon får hjälp att få stöd för sitt mående. Om min mor hade mått så här så skulle jag självfallet funnits vid hennes sida och följt henne till en psykolog eller dylikt.

Anmäl
2014-06-02 16:56 #24 av: Maria

#23 Skulle du satt din mor framför din egen familj? Dina barn t.ex?

Det handlar ju inte om att följa med till psykolog vad jag förstår utan att hon vill han någon som sover hos henne när ångesten kommer.

/Maria

 

Anmäl
2014-06-02 17:24 #25 av: [silkesnosen]

#24 Under en period skulle jag varit extra mycket där, men även tagit med mig min familj (Barn o.s.v..vilket säkert skulle underlätta för personen ifråga..), men jag skulle även sett till att söka hjälp tidigare. Jag har svårt att förstå hur man kan sätt någon framför den andra. Man har bara en familj och alla är viktiga. I vissa perioder kräver en del mer än andra. Det viktiga är att söka hjälp i tid...

Det är viktigt att se vad ångest är..det är något som är fruktansvärt och något man inte kan styra med viljekraft. Jag som även förlorat familjemedlemmar är oerhört mån om att finnas för samtliga. 

Anmäl
2014-06-02 17:25 #26 av: vallhund

#23

Hade du släppt allt flera ggr i veckan för att hålla mamsen i handen på akuten trots att du är medveten om att hon inte är döendes? Eller övernatta hos henne för att hon inte kan sova självP

Många av oss här inne kommer från dysfunktionella familjer o vi har lärt oss att man faktiskt måste avnavla oss för vår egen o våra nuvarande familjers skull, o alldeles speciellt för våra barn, de måste få uppleva att de är de viktigaste personerna i våra liv (tillsammans med ev partner), de skall inte behöva växa upp med föreställningen att de aldrig kan bli självständiga vuxna som har rätt att leva sina egna liv utan tvång/förväntningar att ta hand om sina emotionellt stukade föräldrar.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2014-06-02 17:30 #27 av: Maria

#25 Det handlar inte om att man inte älskar personen ifråga eller om att man har förlorat familjemedlemmar vilket många av oss har och det handlar inte heller om att finnas till.

Det handlar om att finnas till på rätt sätt. Att sätta ner foten kan också vara en kärlekshandling som i förlängningen kan bli till hjälp.


/Maria

 

Anmäl
2014-06-02 17:30 #28 av: [silkesnosen]

#26 Jag kommer från en familj och släkt som har haft svåra perioder och varit med om en hel del hemskheter, men det som gjort att man orkat är just att vi alla enas när någon har det svårt, då sluts leden och fightas för den som just då snubblar och faller.

Jag har full förståelse för att det finns andra livshistorier, men det gör ont i min själ att vända en familjemedlem ryggen. Utan min familj hade jag inte orkat allt det jag varit tvungen att möta i mitt liv och jag är väl någon som tror mer på storfamiljen. Jag har dessutom svårt att se hur någon i just det här fallet skulle må bra av att vända ryggen till . Dock menar jag inte att någon ska sova år ut och år in..utan att hon ska få hjälp. Sjukvården är många ggr väldigt okänslig och medicinsk. 

Anmäl
2014-06-03 20:43 #29 av: Elenril

Är din svärmor aktiv utanför hemmet och är det uteslutande på kvällarna hon får ångest?

Jag tycker definitivt att ni borde ansöka om trygghetslarm och hemtjänst så att hon har någon annan att vända sig till när ångesten blir för stor. Hon kommer säkerligen fortsätta att ringa till er men din man kanske får lättare till att säga nej om han vet att någon annan kan hjälpa henne.

Jag har själv jobbat/jobbar inom hemtjänsten och det är inte bara personer med fysiska handikapp som har hjälp utan även en del psykiska. De flesta som blivit beviljade social samvaro får det under dagarna, kvällarna kan vara ganska hektiska men det är ändå vanligt med tillsynsbesök då.

Har haft en bipolär dam med väldigt stark ångest som vi nog var hos mer än fem timmar per dag men det var lite av ett undantagsfall då hon mest var hemma i väntan på ett boende.

#10 Att avråda från att söka hemtjänst bara för att de redan har mycket att göra tycker jag är dumt. Kommer ju aldrig bli någon förändring i sjukvård och äldreomsorg om man inte fortsätter att ställa krav. Vård handlar inte bara om kroppen utan även om psyket.

Anmäl
2014-06-03 23:31 #30 av: vallhund

#28

Naturligtvis är dina upplevelser äkta o unika för dig, däremot inte universella.

I min familjs bakgrund fanns två tonåriga flickor som blev gravida med tyska soldater, flickorna var danskor, den ena förlovad med barnavlaren, den andra efter en ONS, som dessutom gav henne gonorré.

Familjen flyttade till Sverige för att skydda deras döttrar o deras barn.

Min mors död utlöste en biter arvsstrid, det var mycket pengar inblandade, mina bröder hade fått stora summor utbetalade. Jag vann konflikten men då fanns inte så mycket kvar.

Via en hundsajt blev jag kontaktad av en brorsdotter, hon hade problem med sitt förflutna o vi fick bra kontakt. Några månader senare var hon död, för egen hand. Jag mådde extremt dåligt av hennes självmord. Hennes mor o pojkvän försäkrade mig om att jag inte var orsaken, tvärtom, hon hade äntligen hittat någon som förstod vad hon blivit utsatt för.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2014-06-04 21:27 #31 av: Gur4m1

#30 ja vi är alla olika, själv hade jag aldrig låtit pengar komma emellan mig och min släkt, jag skäms för hur en del av mina släktingar bråkat om arv. Pengar är världsliga ting och ofta en källa till konflikt. En mor, specieltl en ensam mor, överger man helt enkelt inte så gärna. De bör absolut söka hjälp, men man måste nog förstå att det inte är märkligt alls att sonen ändå gör dessa, kanske för oss lite märkliga, uppoffringar för sin mor, utan att tänka på hur det påverkar sin egen familj. För honom är ju modern en självklar del av familjen med, hon har fött upp honom och vem vet hur detta varit när han växte upp, hur deras relation ser ut osv.

Min egen mormor tog hans om sin far (som ägnat sig åt incest)hela sommrarna innan ha slutligen dog, hon tog även had om sin mor, trots att modenr helt öppet anklagade sin dotter (min mormor) för att ha "ville" bli utsatt för dessa övergrepp. för mig var det helt ofattbart att hon ens ville prata med dessa människor, men för henne var det något hon behövde få göra.

Men nu är det ju "moderna" människor vi talar om, då tar man nte lika självklart hand om sina föräldrar och "offrar sig". Så säka psykiatrisk hjälp för modern är det bästa, och kanske även åtminstonde kolla upp möjligheten med hemhjälp, om det är något som skulle hjälpa. Inte för att jag tror att modenr har råd att anställa folk att komma och vara hos henne varje natt... För det kostar faktiskt. Min mormor fick EN gång varannan ecka, hjälp att handla och städa- då hade hon brutit sin lårbenshals och bodde i ett hus, kunde såklart inte köra bil.

Generationsboende är annars ett annat alternativ men hon verkar ganska krävande att ha omkring.

Anmäl
2014-06-05 09:16 #32 av: [Regnfru]

Jag tycker din man får sätta ner foten och säga till sin mor att det är nog nu. Han har viktigare saker för sig, han har en egen familj numera.

Har hon alltid varit sådan?

Anmäl
2014-06-05 14:22 #33 av: Gur4m1

Fast modern ÄR ju också hans familj. Man gör sig inte av med en annan familj. Men klart han måste ta hänsyn även till de- men det här är ju ett familjeproblem för honom.

Anmäl
2014-06-05 19:14 #34 av: Halvdansken

Vad händer om ni åker bort ett par veckor på semester? Kan hon sova då?


Jag tror mer det handlar om att hon har tråkigt och inte vill vara ensam. Känner igen beteendet från min egen mamma.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2014-06-05 23:27 #35 av: Lina Strindlund

tyvärr jättevanligt att gamla människor är ensamma och olyckliga, det borde inte behöva vara så. om man kunde ha dem boende hos sig (barnet /barnen) i ett extra rum så vore väl det mest humant. hon kunde ju då betala hyra och så får man bättre ekonomi. 


Men ok, jag skulle väl inte vilja ha svärmor/svärfar boende under mitt tak... hehe. men jag är såpass ung så det är liksom inte dags än. de har partnern kvar i livet ett bra tag till med tanke på åldern. hoppas jag blir mer tolerant med åldern... hehe


Medarbetare på Rexkanin iFokus och Omplacering iFokus.

Mina största intressen är Hälsosam livsstil, Djurens välfärd och Kristen tro. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.