Annons:
Etikettpsykologi
Läst 2533 ggr
Ellie1
2014-06-05 16:57

"Autism-test" vid psykologsamtal?

Hej,

Jag går sen en tid hos en psykolog, har inga diagnoser och misstänker heller själv inte någon diagnos. Fick dock för ett tag sen höra av en annan samtalskontakt jag enbart haft en gång på telefon, att jag kanske skulle kolla upp autism. Jag gjorde ett online test på nätet just för en indikation och det fanns inget i det som visade på att jag skulle ha någon sådan diagnos.

Nu undrar jag om man kan utgå ifrån att en psykolog automatiskt tittar efter tecken på t ex autism? Min psykolog har själv inte varit inne på något sånt här överhuvudtaget men då mina problem handlar om ensamhet, att inte ha så många vänner varken nu eller då jag var liten, så misstänker jag att hon ändå "fiskar" efter sånt här.

Att hon tittar efter om jag håller ögonkontakt, tänker även att det är möjligt att vissa frågor hon ställt har en utgångspunkt i att hon vill göra något slags test som en indikation för diagnoser.

Är det någon som känner till närmare om en psykolog ställer frågor utifrån sånt här, dvs inte bara för att få höra ens berättelse?

Annons:
[Yllhilda]
2014-06-05 18:02
#1

Att dem automatiskt kollar efter tecken på just autism tror jag inte, om något så söker psykologen bara orsaken till dina svårigheter, diagnos eller ej. Om du dessutom inte berättar så mycket för denne självmant blir det ju att denne måste "fiska" för att kunna hjälpa dig. Kan ju vara att denne söker en utlösande faktor, en händelse eller något annat som säger vad som kan vara ursprunget till att du uppsökt psykolog från början.

Gur4m1
2014-06-05 21:32
#2

Att man är ensam eller inte har många vänner säger inget om man har autism eller inte. Jag har ADHD och hade sådana problem, speciellt som yngre. Min syster har också ADHD men var alltid centrum i sin klass och bland sina vänner- så det där är ju väldigt olika. Känner däremot många med autism som UPPLEVER att de är ensamma och inte har vänner, fast de faktiskt har det, enligt mig ;)

Du får be om en diagnos. Om du själv misstänker något så ber du dem påbörja en diagnos. Det brukar innebära att du gör ett test t.ex som kanske visar om du har 8 av 10 svar i en viss skala så är du kanske, och bör genomföra en grundligare undersökning. 

Jag har gjort autismtest och annat på nätet och alltid fått "troligen autism" och högt på autismskala, ontrovert, antisocial osv. Stämmer inte alls med verkligheten, jag har "bara" ADHD och det har i sin tur, efterosm jag var odiagnostiserad hela min barndom tonårstid och vuxna ålder fram tills nyligen- har gett olika, mindre trevliga "följdsjukdomar" och sätt att hantera mitt tillstånd med min omvärld.

Så oroa dig inte om att psykologen sitter och dömer dig i helighet, men om du är nyfiken och har en misstanke, att folk omkring dig t.ex påpekat möjligheten (det var så jag började fundera över min diagnos,  som vuxen och till slut tog tag i det) så be hen göra en undersökning för att se om det är något att gå vidare med?

Jag har lite svårt att tyda om du själv tycker det är intressant och du misstänker det, eller om du är orolig att du blir "analyserad" utan din vetskap. Jag tror att hon skulle ha sagt till om det varit uppenbart. Själv gick ajg hos två psykologer. En a dem viftade bort mina misstankar om att jag kanske är bipolär,  eller har ADHD "eller att något" var mer permanent FEL med mig. Men ajg gick till honom på grund av en depression-

Nu vet jag ju att jag haft återkommande depressioner under mitt liv just pga att jag har ADHD och fått kämpa med det. Nu när jag inte längre har något att kämpa emot, har jag mått…fantastiskt.  

Så ta upp det med psykologen om du är nyfiken på det. Om det inte är uppenbart för psykologen så krävs det att man själv är starkt misstänksam att man har t.ex autism- för att pusha fram för att få en utredning. Känner man att man nog inte har den problematiken så är det skit samma ^_^

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

ru4real
2014-06-05 21:39
#3

Enkelt svar: Nej. En psykolog letar inte automatiskt efter bokstavsdiagnoser. Men frågan kanske kan komma upp då en erfaren person kanske kan se vissa gemensamma nämnare bland sina patienter och då ställa frågan om du vill göra en utredning.

Men bara för att en person t ex har svårt att koncentrera sig betyder det inte per automatik att den har adhd eller ngt liknande. Man kan ha en dålig dag, sovit taskigt eller en mängd andra orsaker bakom som gör att man inte är uppmärksam.

Wide Awake Dreamer
2014-06-06 20:06
#4

Är själv osäker på hur sådant där fungerar. Det jag vet är att när jag själv sökte hjälp hos psykologen på min vårdcentral, för att jag kände mig djupt deprimerad, så satte han diagnos på mig efter två möten. Diagnosen jag fick var fobisk personlighetsstörning.  

Ungefär 1½ år senare begärde jag att få göra en utredning om ADHD, för att jag tyckte att det stämde med de problem jag hade. Jag fick då göra en screening som sedan ledde till remiss för utredning. P.g.a. usla resurser inom mitt landsting så har den utredningen inte blivit av ännu. Nu i efterhand, när jag börjat läsa mer och mer om autism/asperger, så känner jag att det stämmer ännu bättre in på mitt liv än ADHD. Jag hoppas att utredningen, om och när den blir av, täcker in även autismspektrumstörningar.

Men hursomhelst, poängen i det jag försöker säga är att jag tror att du själv behöver begära att få göra en sådan utredning. Om du vill alltså. Fråga om din psykolog kan skriva en remiss till psykiatrin för att utreda. Tror det brukar vara så det går till. Åtminstone i mitt landsting.

Gur4m1
2014-06-06 22:15
#5

#4 samma för mig, att psykologen inte satte diagnosen, fick be om det själv- med en annan psykolog. När jag gjorde utredning för ADHD så screenade de mig för Autismspektrum också, då det rätt ofta verkar vara lätt att blanda ihop dem då de har en del gemensamt.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Ellie1
2014-06-07 00:14
#6

Yllhilda: Tack för ditt svar. Då vet jag lite närmare. Upplevde att vissa frågor min psykolog ställde kunde vara lite i linje med sådant man undrar vid vissa diagnoser, dvs hur man kunde umgås med barn när man var liten och liknande. Jag hoppas verkligen att det leder till att hon hittar själva upprinnelsen till mina problem för just nu känns det mest som att vi bara går runt runt och visserligen pratar på ett givande sätt men ändå inte hittar något sätt att komma vidare.

Annons:
Ellie1
2014-06-07 00:16
#7

Gur4m1: Tack för ditt svar. Jag misstänker inte själv någon diagnos men vill ändå veta om det är något sådant som psykologen sitter och tittar efter och därför ställde jag frågan som jag gjorde här. Nu verkar det som att det generellt inte är så att psykologer letar såna diagnoser men jag ska kanske ta upp det på ett fint sätt. Man vill ju så att säga inte klampa in och ifrågasätta frågor som ändå lett till att jag kunnat komma lite djupare in i de problem jag har.

Gur4m1
2014-06-07 07:18
#8

haha jag sa "JAg har ADHD, gör en diagnos" för alla säger M"jaaa…" till mig. Men jag var själv ganska övertygad utifrån det jag läst och min historik. För jag upplevs nog itne som "en dampunge" som många beskriver sig som när de har ADHD. Jag är inte energisk på ngot vis. Min syster trodde med på att jag var bipolär- men det stämmer inte alls in på mig Men jag har "vågor"  där jag plötsligt kan bli jätteaktiv, _nästan_ maniskt uppslukad av saker. 

När de grävde djupare och jag fått gå dit ett halvår så var det tydligen solklart att jag har ADHD men jag behöver inte ta medicin (behöver och behöver, det behöver jag nog om jag ska t.ex kunna studera eller någonsin kunna ha ett kontrosjobb). men vetskapen om hur jag är byggd har gjort det lättare att välja hur jag ska leva. T.ex har rutiner blivit väldigt viktiga, och jag jobbar med ett fysiskt arbete och väljer vardagsmotionen för min sinnesro, inte för träning" i sig. Träning är väldigt effektivt för att jag ska bli trött och sova bättre om nätterna. Sen ska jag även sömnutredas. 

Men jag har aldrig knarkar, hamnat i finkan eller varit den som var busigast i skolkassen- jag var otroligt hämmad, jag visste det men förstod först nu i vuxne ålder varför! Det var mitt sätt att "lägga band på mig själv", men resultatet blev ju att jag inte utvecklades socialt, alls. Hela min uppväxt mellan skolans fyra väggar änns som ett vaakum/hål. Man går runt och ser normalt sammanbiten ut men skriker innombords. Idag är jag jättelycklig och klarar av att göra de saker jag tar för mig- och jag klarar av att ta för mig ^_^
Så att bara veta om diagnosen, som varit  ett problem när ingen visste om det, blev i sig en skön befrielse och hjälp i hur man ska bemöta vissa problem. Jag föddes med ADHD och det är inte mer annorlunda än att jag även föddes som vänsterhänt, man får anpassa sig. Men ibland blir jag lite bitter över att ingen vuxen i min omgivning gjorde mina föräldrar uppmärksamma på att jag var annorlunda. För det fick ajg fota höra genom mina barndomsvänner, kusiner osv- att jag minsan var konstig, och som vuxen förstår jag ju att det var föräldrarnas som talade genom barnen.

nu blev det långt, men ja- lycka till med diagnostiseringarna. Är det något är det bra att det kommer fram, är det inget så är det ju jättebra det med.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

pirri17
2014-06-14 10:48
#9

ADHD då är man aktiv, ADD då är man lugn! Jag vet att James Oliver som lagar mat på TV och har 3 barn och fru och ADHD. Därför är han så aktiv när han lagar mat på TV! Man är så olika! Andra bor på ett grubbboende och vuxenboende! Mickael Jackson hade ADHD som han kunde vara aktiv på att dansa och sjunga på chen.

Brunett

Honestyisdead
2014-06-14 13:03
#10

9 chen? Känner inte till det stället.

Gur4m1
2014-06-14 13:22
#11

#9 nu har ju inte alla som är aktiva och energiska ADHD, energin och aktiviteten som en med ADHD ofta har, innebär cokså att de rätt ofta blir "utbränd". Sen är ADD eller en "blandning" av ADD och ADHD en vnligare variant blan tjejer- då tjeje ofta faller emellan då de inte blir lika utåtagerande och sådär stökigt aktiva som pojkar tenderar att bli när de har ADHD. Man kan kanske även se det på att i fängelset är det många män med ADHD, vet däremot inte alls hur det ser ut på kvinnofronten. Tjejer ansågs inte ens ha ADHD när jag var ung (men jag hade ADHD).

ADD är utan det hyperaktiva, man upplevs vara ganska frånvarande. Desto mer tenderar hända inne i huvudet, precis som jag upplever att många med ADHD beskriver det.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Yllhilda]
2014-06-14 14:06
#12

#10 Jag misstänker att det var ordet scen som menades. 🙂

Honestyisdead
2014-06-14 14:08
#13

12 aha, det stämmer nog :)

Annons:
Upp till toppen
Annons: