Annons:
Etikettkluringar-och-undersökningar
Läst 2076 ggr
[Yllhilda]
2014-06-05 22:23

Ringa polisen vid brott.

Min kille bevittnade nyss ett slagsmål(för ca en halvtimme sen) mellan ungdomar som höll på att spåra ur, men polisen hann dit innan fler blev skadade. Det fanns flera vittnen.. den ende som ringt polisen var min kille. Den så kallade bystander-effekten.

Nu min fråga; 

Hur många av er har ringt polisen när ett brott höll på att begås?

Annons:
Gur4m1
2014-06-05 22:46
#1

JAg ringer alltid, både för att jag blivit utsatt, sett andra utsättas och gett tips när jag sett saker. Grejen är att jag bor i ett område där det varit både upplopp och gänguppgörning (Linköping). Så jag har "bussat" polisen på ungdomsgrupper som härjat kring centrum, störande beteende, inbrott osv.

Menar….man ringer 114-14 och berättar vad som pågår och värre är det inte. Tyvärr verkar det vara så att ju fler som är vid ett pågående brott, så är det lätt att man tänker "nån annan".

Igår hände en sak, inget kriminellt, men det påverkade mig och en kollega. Min kollegas reaktion när jag frågade "vem ska man kontakta för att lösa det där då?" "äh…det gör någon annan, det där fixar dom".

30 min senare hade jag, tack vare min älskade smartphone med internet, snokat reda på numret och kontaktat dem- för jag ville inte lägga över det på att andra ska fixa det- JAG var kanske den som var den som andra trodde skulle fixa det -_- men fixat blev det…om det var pga mitt samtal eller någon annans vet jag inte, men jag vet att jag tog mitt ansvar och påverkade "mitt öde" ;) '

DÄREMOT skulle jag aldrig gå emellan, typ ens om det var en man som misshandlade ett barn eller så- för jag är tjej, en väldigt liten, så jag skulle få rådäng. Inte kan jag några häftiga moves heller, för att bända armarna ur led eller så…så ringa är mitt bidrag till mina medmänniskor och samhället ;) ringa och gnälla på saker!

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Yllhilda]
2014-06-05 23:15
#2

#1 Tänk om vi hade fler som du. 😇

Just den här gången hade jag min kille som ringde, men en gång tidigare då det var bråk frågade jag en annan åskådare om jag skulle ringa. Jag fick ett "Nej, det där löser sig snart". Det löste sig inte men förflyttades sakta utom hörhåll. Jag ångrade mig bittert efteråt. 😭

Gur4m1
2014-06-05 23:36
#3

#2 ganska typiskt svenskt att "man löser det själv"-mentaliteten. Man tror ju att vi är sålaglydiga och alltid gör det korrekta men vi är ganska duktiga på att fölaj de lagar vi vill… och t.ex "äh orka ringa för slagsmål, de bankar på varandra sen är det över, det där har jag själv råkat ut för tio gånger". Tyvärr går det ju inte över om någon blir illa skadad eller liknande.
Så reglerna är:
Be inte om lov, agera bara. Polisen tarin tips på 114-14, och de säger till om någon/andra redan anmält. Man kan inte anmäla "för mycket" så hellre ringa än att anta att andra gjort det.
Är det ett mycket allvarligt brott som pågår ska man ringa 112 såklart.

Ett gäng killar i 16årsåldern var väldigt upphetsade och agressiva och kastade isklumpar på förbipasserande. Jag var tvungen att gå förbi dem, rädd som fan- men jag hade bett min pojkvän kolla upp nr till polisen, OM något skulle hända.
Inget hände, men jag gick en bit sne fick jag första isklumpen kastad i huvudet och på ryggen. Då vände jag mig om och skrek att jag ringt polisen och sen sprang jag fort som vinden hem till killen som bara bodde några hundra meter bort.

Efteråt…kände jag "fan…jag ska inte bara hota med tomma ord, jag SKA fan anmäla" så jag ringde. Då berättade de att de redan fått en massa anmälningar från andra och att de skickat en bil dit. Det kändes sjukt bra. Inte bara att jag gjorde det, utan att andra också gjort samma sak! :) Nu var det bara "ungar" tänker ni, men det var killar med läderjackor och hotfullt kroppsspråk. De flesta 16-18 år men de hade en 13årign med sig också! De hade gått på några studenter och en tjej.
Inget allvarligt men kunde lätt urarta till det + kändes inte tryggt för folk. 

När det är barn så tvekar man ju att anmäla men samtidigt behövs det kanske, just därför. För att de ska förstå allvaret i vad de gör- och kanske, det uppdgas hur de har det hemma. för barn med föräldrar som bryr sig, har inte ungarna springandes ute på byn 22:00 en vardagskväll när de bara är i högstadieåldern….anser jag. Speciellt i mitt område där gängbildningar pågår, föräldrarna måste börja lägga sig i vem deras barn umgås med.

Ahja…misshandel hoppas jag aldrig behöva anmäla. Fy :(

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Sweelin
2014-06-06 00:41
#4

Jag såg två män som stod och slogs vid en ganska trafikerad väg. Jag skrek åt dem att det skulle sluta, annars skulle jag ringa polisen. Jag fick ett fult ord tillbaka och jag hojtade till min dåvarande pojkvän som sprang ut och ställde sig emellan dem medan jag ringde. Som tur är så blev han inte skadad. 

Polisbilen kom bara efter typ 30 sek, så troligen hade någon hunnit före :)

Vi fick vittna tillsammans med en kvinna som stannade med bilen, hon kände tydligen ena killen.

Va lycklig och gör andra lyckliga<3

Leon1973
2014-06-06 00:47
#5

Har ringt flera gånger, även fått agera vittne i rättegång mot en pyroman som vi tog på bar gärning.

be inte om hjälp om du inte vill ha den

Gur4m1
2014-06-06 07:16
#6

#4 klassiskt! :D Din pojkvän agerade först när han blev tillsagd. Men modigt och bra gjort av er båda! Men det visar att vissa handlar, andra är mer avvaktande, och jag tror det är i vår natur (och jag tror även det många gånger är en ganska  hälsosam sådan, för individen i fråga, att man inte instinktivt går emellan). Heroes lives forever, heroes dies young. Men att ringa är inget stort risktagande så det tycker jag att folk ska bli bättre på, att reagera och agera mot brott.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Arthedain85
2014-06-06 08:55
#7

Jag har gått emellan ett flertal gånger med blandad utgång. När jag gick emellan när en främling gav sig på min vän blev jag grovt misshandlad, blödde från hela ansiktet. Ringde polisen direkt men efter drygt en vecka las fallet ner i "brist på bevis".

En annan gång var på dansgolvet på en klubb här i stan som ett par främlingar gav sig på varann jag gick emellan och det lugnade ner sig.

Vid ett fjärde tillfälle var det en kille som jag "fått ansvar för" för en kväll som var nära att hamna i bråk men jag gick emellan och det lugnade ner sig.

Även en gång när jag hade fest hemma hos mig så var det en kille jag gått på gymnasiet tillsammans med som precis kommit ut från fängelset som skulle börja bråka med en av mina andra gäster när jag gick emellan. Det som jag tycker är intressant i det här fallet är att när vi gick på gymnasiet hängde jag med honom på min första fylla och blev misshandlad av honom och en kompis till honom och nu 10 år senare gick jag emellan när han sett ut ett nytt offer…

Sen hade vi även en incident på stället där jag praktiserade. En kvinna blev knivhuggen, jag gick emellan och tryckte upp han mot väggen men han slet sig och sprang iväg och min kollega låg och förblödde på golvet så jag sa till tre andra som praktiserade där att ta hand om henne medans jag ringde efter en ambulans. Hon överlevde med en hårsmån.

Det låter kanske som jag är en stor biffig kille som kan få folk att sluta bråka men jag är bara en mager datanörd :P

[Yllhilda]
2014-06-06 09:05
#8

#7 Det är råg i ryggen på dig, grabben!

obstitant
2014-06-06 10:02
#9

Det finns en hel del psykologisk forskning om det där fenomenet, särskilt såna situationer där många människor ser något hända och ingen gör något. Det kallas "diffusion of responsibility", dvs ansvaret sprids ut på så många att alla tycker de har ett sånt litet ansvar att någon annan lika gärna kan göra det.

Så om man själv blir påhoppad bland folk, eller om man funderar på att ingripa när någon annan blir utsatt (vilket förstås bör göras med försiktighet) är det smart att engagera någon annan. Välj ut en person som du ser i ögonen och säger "hjälp mig!" alternativt "kom, vi måste hjälpa till". Då måste den personen ta ställning istället för att bara vänta på "nån annan".

Och ringa kan och bör man självklart göra även om man inte vågar blanda sig i direkt.

ChristineL
2014-06-06 10:11
#10

Jag har själv ringt. En stammis, alkoholist, kom in och stank och kunde knappt stå på benen och så kör han bil! Nej nu jäklar! Tänkte jag så jag ringde och anmälde detta, dom tog honom inte den gången, men nån månad senare, han blev av med körkortet på plats :) Det var fem år sen och han kör fortfarande inte bil :)

oh-la
2014-06-06 10:34
#11

inte polis, men ambulans har jag ringt ett par gånger. en gång när en man signat ner mitt på göteborgs centralstation. vi var nog ett gäng på 15 pers som såg honom. en tjej började med hlr och jag ringde ambulans. tror det var fler om ringde den gången, men varför chansa och låta bli tänkte jag. vet dock inte hur det gick med honom. när ambulansen rullade in kände jag att det inte var min sak att stå där och hänga mer.

en annan gång satt jag på spårvagnen hem mitt i smällkalla vintern på väg hem från krogen. såg på en hållplats att det låg en tjej i en snödriva. det var garanterat fler än jag som såg det, men det var jag och en kille som kastade oss av spårvagnen, ringde ambulans och försökte få kontakt med henne tills dom kom.

sedan stötte jag och min sambo på en liten farbror som också ramlat och slagit sig ganska illa, blödde från ansiktet och var riktigt förvirrad. då hade någon ring ambulans redan, men sambon hoppade in och tog över tills dom kom då han själv jobbar i ambulansen. han kunde ställa lite frågor till farbrorn och sedan redogöra för ambulanspersonalen vilket dom tyckte var bra.

jag bara hoppas att om något händer mig finns det någon där ute som faktiskt ringer 112, oavsett om det är en misshandel, eller om jag blir sjuk eller skadad.

Praefatio
2014-06-06 11:41
#12

Jag har bara varit med om något sånt en enda gång, det var när jag jobbade natt och det blev ett rejält bråk utanför. Skitotäckt. Jag ringde aldrig själv, utan ropade bara ner till baren (där telefonen var) att de skulle ringa, vilket de gjorde. Bråket bröts dock upp på mindre än ett par minuter eftersom herrarna valde att starta det mitt i en korsning mellan olika uteställen, så det kom typ tio vakter till undsättning…

Däremot har jag vid flera tillfällen varit den (enda) som ringer 112 i andra situationer. Människor har en vidrig egenskap att strunta i att ringa ambulansen om den som behöver den ser ut på ett visst sätt. Verkar stört omöjligt att få hjälp om man ramlat omkull och slagit i huvudet/svimmat/somnat i kylan som alkoholist t.ex. Har vid flera tillfällen sett avdäckade män, uppenbara "fullgubbar", ligga avsvimmade mitt på gatan medan folk bara går förbi och tittar besvärat. Själv går jag fram, ruskar, pratar, och ringer 112. Sedan stannar jag tills ambulansen kommer och läget är under kontroll. Alla människor har rätt till vård. Även fyllon som kissat på sig och ligger i sina egna spyor. Alla människor är lika mycket värda!

Har även varit med om samma sak när en ung kille satt avsvimmad på en hållplats. Klockan var bara elva på kvällen, det var fullt av folk och pojken var helt borta. Skrek alkoholförgiftning lång väg, men både ungdomar och vuxna bara skrattade åt honom (!) och fällde kommentarer som "Ojdå, lite mycket att dricka lite tidigt på kvällen eller?" Blev så jävla förbannad! Killen var typ 17-18 och var medvetslös! Ringer man inte ambulans då, oavsett om det är han själv som druckit för mycket?! Tydligen inte, enligt festande människor. Fy fasiken. Provocerande.

Sweelin
2014-06-07 15:22
#13

#6 Nja. Han var på väg ut och såg inte ens slagsmålet. Jag hojtade att han skulle skynda sig till mig, jag i stort sätt pekade åt deras håll och han sprang dit utan att tveka :)

Va lycklig och gör andra lyckliga<3

Annons:
viktoria91
2014-06-07 16:20
#14

Jag har ringt själv. 2 gånger vid inbrott i affären mitt emot, ringde först och sprang ner sen. 1 gång när några "coola" ungdomar tände eld i soptunnor, ringde först sedan släckte jag. Dem kom aldrig och kollade att elden var släckt.

Intehärutandär
2014-06-07 20:53
#15

Jag har ringt en bunt ggr. Medvetslösa fulla fjortisar i diket utanför, grannar som öppet slåss - med och utan tillhyggen. Våld emot oss osv. Hellre än gång för mkt, än för lite. Jag vill inte ha på mitt samvete att jag KAN ha räddat livet på någon, men blundat.

Denna kommentar har tagits bort.
[Emma--]
2014-06-08 17:17
#17

Jag har ringt en gång. Det var väl egentligen "onödigt" så att säga då det var flera som gick emellan. Det var en kille och en tjej som började bråka och han började slå henne. 

Men jag ringde ändå och beskrev paret. Det lugnade ju ner sig omgående då det var folk som gick emellan.

Men hellre att jag ringde och berättade vad som hänt och ger polisen en chans att kolla upp det, än att gå och fundera vad som skulle hända sen.

tlover
2014-06-08 21:40
#18

Jag svarade annat då jag bara blivit misshandlad (en gång) och aldrig sett nått då nån annan blivit misshandlad.

Jag har däremot frågat en tjej om killarna störde henne (jag var inte säker om dom var vänner och bara skämtade el om det var allvarligt), hon tyckte jag var konstig/överreagerade men jag överreagerar helldre än att bara stå och se på.

l'm back

Fizzy
2014-06-08 23:23
#19

Utsattes själv för misshandel och hoppades ärligt folk skulle ringa men ingen ringde. Så hem åkte jag med bussen blödde från munnen och lite från näsan och svimfärdig.

Inte en enda frågade hur det var med mig. Trots att misshandeln hände framför folk.

Blivit jagad av en full man för att jag vägrat köpa ut till honom och då letade jag bara upp väktarna som jobbade i närheten.

Annars har jag haft turen att slippa mer olyckor och misshandel. Skjutningar där jag bor har hänt minst 8-9 gånger under min uppväxt men det tog knappt 60 sekunder innan polisen var där då det oftast var bandidos tillhåll det skedde på. Dom bevaka dom som hökar.

May the Gerbils be with you :3

Praefatio
2014-06-08 23:31
#20

#19 Det där känner jag också igen tyvärr :( När min kompis och jag var 14 år blev vi hotade av två påtända vuxna tjejer, som utöver att trycka in oss i ett hörn så vi inte kunde komma därifrån också både slog oss, drog oss i håret och spottade på oss. Det gick förbi mängder av folk varav många tittade besvärat, men ingen reagerade eller hjälpte oss. Mitt vuxna jag idag förfäras av bara tanken. Barn ska inte behöva klara sig ur sådana situationer själva. Man behöver kanske inte ingripa själv om man inte tror att man kan övermanna förövarna, men man kan ju i alla fall leta upp en väktare.

Samma sak har jag tänkt om ett tillfälle då jag satt och grät våldsamt (!) på en spårvagn, även då väldigt ung. Det var först efter tjugo minuter på vagnen som någon klev på och kom fram för att fråga hur i hela världen det var fatt. Vid det tillfället fanns inget behov av polis eller dylikt, det var en extremt hjärtekrossad tonårig flicka som grät och inte en misshandlad/våldtagen/hotad, men det visste ju inte medpassagerarna…

Lite jäkla civilkurage önskar man att folk hade. Lite medkänsla.

Annons:
Fizzy
2014-06-08 23:39
#21

#20

Håller med till hundra, barn om något borde man hjälpa. Civilkurage är inget vanligt i vårt samhälle. Men jämnt tjatar folk om att vi måste hjälpa medmänniskor.
Nej usch jag önskar att fler griper in.

Jag vet själv att jag skulle hjälpa folk i nöd. Man får framstå som ett exempel och hoppas andra tar efter.

May the Gerbils be with you :3

tlover
2014-06-09 07:46
#22

Dom gjorde väl ett test i civilkurage för några år sen för TV. en kille som misshandlade en tjej (skådespelare), den enda som stoppade det var en vithårig gammal tant ingen annan (även om nästan alla andra var större och starkare än tanten)

l'm back

Ria74
2014-06-09 09:55
#23

Jag ringer polis och går emellan om jag ser något händer.

Jag frågar heller en gång för mycket om en person behöver hjälp än en gång för lite.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Afturelding
2014-06-09 14:56
#24

Jag har bara anmält brott som barn, och båda gångerna har en vuxen ringt. Vilket ju är förståeligt.

Som vuxen har jag aldrig bevittnat ett brott där polisen inte redan varit på plats, men jag har ringt 112 vid allvarliga olyckor.

/Rebecca
Sajtvärd på kladsomnad.ifokus.se
Medarbetare på fantasy.ifokus.se

LinaLj
2014-06-10 09:01
#25

Jag har faktiskt bara behövt ringa en gång. En kvinna som stod och skrek åt en liten pojke och sedan slog till honom. Det var inne vid boden i byn och hon som äger affären gick emellan innan jag hann fram men jag ringde polisen medan hon tröstade den lille pojken. Sådant gör mig bara så vansinnigt arg så jag tvekade aldrig.

Sedan har jag ringt ambulans ett par gånger både privat och i jobbet.

Tant Grön
2014-06-10 11:54
#26

Jag hörde en gång hur dom nyinflyttade grannarna bråkade. När hon lät allt mer panikslagen och skrek av rädsla så tog jag på mej jacka och skor, (beredd att fly nerför trappan om mannen skulle hota mej) och ringde på. Sen dess har det varit lugnt och det är över ett år sedan.

Upp till toppen
Annons: