Annons:
Etikettförhållande
Läst 986 ggr
[Mononoke]
2014-06-13 22:03

Förändrade känslor för en vän

Är så förvirrad över en relation..

När jag och min vän träffades så klickade det direkt. Vi hade samma intressen och lika värderingar i mycket. 
Idag har han barn och familj och det är självklart att det förändrar vänskapsrelationen då hans liv kretsar kring barnet. Och det är så det ska vara också. 

Men dom senaste 2 åren har han dejtat fler än jag kan komma ihåg och jag som vän har försökt förstå och väntat på att min vän skulle ta sig tid att umgås. Första året var det en svår omställning för mig, men jag förstod då han gick igenom skilsmässa. Men när vi väl träffades så satt han antingen vid datorn och alla dejtingsajter, eller vid telefonen och snackade med de han skulle träffa. Vi skulle umgås en hel helg, men jag fick upprepa allt då han var så upptagen med dator och telefon. 

Nu har han ett fast förhållande, och är mer familjeinriktad än någonsin och jag är så glad för hans skull. 

Men efter första sommaren, och första året där jag alltid var sist så har något hänt med mina känslor för relationen. Han pluggade och hade aldrig tid att träffas på grund av det, men hade tid att dejta varje helg. Det kändes som att jag bara fick vänta på att min vän skulle ta sig tid för mig och det har skadat mina känslor och min ork även om jag fortfarande bryr mig om min vän.

Vi träffas i snitt var 4:e månad då helgerna alltid innebär familjeaktiviteter för honom. Och på veckorna är omöjligt för båda mer eller mindre.

Jag saknar min vän, men det känns inte som att våra liv passar ihop just nu. Jag vill inte känna såhär, men vad gör man?

Annons:
Gur4m1
2014-06-15 07:59
#1

Ni har ju på sätt och vis vuxit isär. Men att han valt att jaga efter kärleken före att umgås med sin vän….ser jag inte så konstigt. Han verkar vilja ha en familj. 

När e person har en familj verkar det som att "singelvänner" eller träffar ensam med vänner blir ofta lagda åt sidan. För familjer umgås med andra också, med andra familjer. Så om du hade skaffat familj också så kanske ni hängt kvar som vänner men på ett annat sätt. Er relation hade utvecklats eller gått i botten naturligt. 

Jag gilla rint enär vänner börjar ställa kra voch är oförstående inför att man kan välja att göra annat än att umgås med dem- och inte ska behöva försvara eller förklara det. Men jag har faktiskt sagt åt min bästa vän att han var för dålig på att höra av sig. Då vi gick från att höras varje dag- till att han aldrig svarade när jag ringer, och hörde av sig med 1-2 månaders mellanrum och då bara kunde snacka 5-10 minuter. 

då förändrades det, efter ett tag. Men vissa saker är utom ens makt. och du vinner inget på att sitta och slå hans dejtande emot ditt umgänge. Att han "väljer" familjen/ relationer framför din vänskap. Hans drift att ha en familj ä som sagt kanske stor, och de flesta med familj, vet hur svårt det är att klämma in vänner och "tu mans-tid".

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Lakeside
2014-06-15 10:15
#2

Det är alltid svårt när man glider ifrån vänner fastän man inte vill. Jag tycker det låter som att du borde ställa lite krav på din vänskaps relation. Jag har länge gått med på vänskaps relationer där endast jag hör av mig men det har jag tröttnat på nu. Vad är det för vän som aldrig ringer upp, svarar i telefonen och aldrig kan prioritera en? Okej att de har ett annat liv också men man kan åtminstone skicka ett meddelande och säga "Hej, jag såg att du ringt". Jag tror att det ibland är så att man måste släppa vänner för de kommer aldrig ändra sig och är man missnöjd med relationen så är det kanske lika bra, för släpper man någon så innebär det utrymme för att träffa andra nya vänner. Men det gör ont och på ett sätt är det ju som att göra slut. Jag tycker du ska berätta hur du känner, han kanske bara har fastnat i sitt beteende men beredd att ändra sig om du säger åt honom, är han inte beredd att ändra sig alls och prioritera dig så vet du ju det. Har han inget utrymme för dig så är han kanske inte en så bra vän heller? Jag tror man träffar majoriteten av människor för en period i livet när det passar och man behöver varandra och det är helt naturligt. Klart att det gör ont att en relation tar slut men tänk på vad ni haft och vilka andra du kommer träffa i livet. Men vissa människor sätter helt klart djupa spår hos en och det är jätte jobbigt att skiljas från sådana människor.

Upp till toppen
Annons: