Allmänt

Min verklighet

2014-06-20 15:47 #0 av: ensamtjejen

Ensam på midsommar

ensam på jul

ensam på alla hjärtans dag

ensam på påsk

ensam på sin födelsedag

och ensam årets övriga dagar.


Anmäl
2014-06-20 15:50 #1 av: Saffran0Spice

+1 

Anmäl
2014-06-20 15:53 #2 av: [Gurkskal]

Tråkigt att höra att du känner dig så ensam :/

Tyvärr finns det många i den situationen.


Hur kommer det sig att det blivit så?

Ingen familj eller vänner?


Du får gärna skicka ett pm om du vill skriva av dig.

Anmäl
2014-06-20 15:57 #3 av: Maria

Usch, vad ledsamt det låter.Ledsen

Har du ingen familj?

Hoppas du får en bra midsommar trots allt.

/Maria

 

Anmäl
2014-06-20 16:04 #4 av: Sjöstjärna

Samma här! Och jag ser det som en möjlighet till att välja själv hur jag vill leva mitt liv och vem eller vilka jag vill dela det med. Fördelen med att inte ha några "måste-relationer" är att man kan välja en helt ny "familj" och ett nytt umgänge. Jag går inte på några fester eller tillställningar som jag inte vill gå på eller inte har utbyte av. Inga uppslitande familjemiddagar, inga tråkiga släktträffar, inga upprepande kompisfester där samma människor blir fulla år efter år och samma människor strular och flirtar år efter år.

Jag är i ett, för mitt liv förmodligen, unikt och alldeles fantastiskt läge där jag har alla möjligheter att själv välja precis den sortens umgäng som jag vill ha, och eftersom jag inser och uppskattar den möjligheten så tar jag god tid på mig att bestämma vilka människor jag vill ha i mitt liv framöver, vilka som verkligen ger mig det utbyte jag söker och vilka som har liknande livsmål som jag har så att vi kan stötta och peppa varandra att nå dit vi vill.

Idag är jag speciellt tacksam över att få tillbringa dagen precis som jag vill, att slippa sitta på en tråkig midsommarfest och låtsas att jag har trevligt, att slippa se folk bli fullare och fullare och mindre och mindre intressanta och att få gå och lägga mig i min egen säng precis när jag vill. Och imorgon kommer jag att glädjas åt att jag är en av dem som inte är bakfull och bedrövlig eller som vaknar upp i alldeles fel säng. Skämtar

Det är inte situationen som bestämmer hur våra liv ser ut utan vad vi gör av den situationen.

Anmäl
2014-06-20 16:06 #5 av: ensamtjejen

Kusiner är väl de närmaste släktingarna och vi känner inte varann. Har inte setts på minst 20 år.

Men jag ville inte skriva en "tycka synd om"-tråd. Jag behövde bara skriva. Det regnar och jag kan inte ens ta en promenad på midsommarafton.

Kanske ska jag åka till gymmet. Där är jag nog ensam en sådan här dag/kväll.

Anmäl
2014-06-20 16:12 #6 av: Sjöstjärna

Låter som en utmärkt idé att ta en runda till gymmet. Kanske hittar du någon intressant person där som du får lust att börja prata med och som du kan ta en fika med. Tänk vad spännande med en ny bekantskap på midsommarafton! Det behöver inte vara den stora kärleken eller din nya bästis, men kan vara en givande bekantskap ändå. Ha så skoj! Vinkar

Anmäl
2014-06-20 16:15 #7 av: [Gurkskal]

Det kan jag förstå, kan vara väldigt nyttigt att bara skriva av sig ibland :)


Skulle inte vara helt säker på att du blir ensam på gymmet dock, finns som sagt många fler i samma situation.


Men jag önskar dig en trevlig kväll i vilket fall hur du än väljer att spendera den :)

Anmäl
2014-06-20 23:23 #8 av: xxmammaxx

Synd om det verkligen är så.. Hur gammal e du? 

Anmäl
2014-06-21 12:53 #9 av: Besserwissern

Varför kan du inte ta en promenad för att det regnar? Paraply, regnställ? 

Man ska inte se begränsningar utan möjligheter. Själv föredrar jag förvisso att vara ensam eftersom jag är ganska introvert, så avsaknaden av midsommarfester är typ obefintlig, men om man nu har böjelse för det så måste det finnas hur många allmänna arrangemang som helst att besöka om nu inte vill vara ensam. Man väljer ju själv. Läser man på ensamhet ifokus så blir man nästan mörkrädd, sajten består ju nästan bara av folk som sitter och beklagar sig och tycker synd om sig själva. Med den inställningen så kommer dem få fortsätta att vara ensamma...

Anmäl
2014-06-21 13:07 #10 av: bibbi70

9. vad hade du väntat dig för folk som skriver på ensamhet i fokus då? Folk som har fullt upp med att umgås med andra? Sajten heter ju ensamhet och då är det förmodligen väldigt ensamma människor som är medlemmar där. Antar iallafall jag.

Anmäl
2014-06-21 13:07 #11 av: _Fisken

#9. Jag håller definitivt inte med alls! Ensamhet är en känsla och den kan uppkomma efter skilsmässor, flytt, dödsfall, mobbning etc. Det går inte att göra nåt åt omedelbart. Är man stark så söker man sig utåt. Är man svag, efter en förlust, så finns risken att man isolerar sig mer och mer. Så tycker de synd om sig själva så är den känslan fullt berättigad. De som är försvagade behöver stöttning. 

Anmäl
2014-06-21 13:52 #12 av: linda88

Jag sitter i exakt samma situation. Väldigt få vänner o de flesta bor långt bort som är upptagna med sitt hela tiden. Dålig relation med familj och träffar aldrig någon som vill annat än att ha sex. Jag är en ensam människa och ja visst känns de ledsamt men jag har accepterat det. Sitter o gråter ibland för de är skönt men ja...

Anmäl
2014-06-21 14:16 #13 av: Gur4m1

Man får skilja på självvaldensamhet och ensamhet so är utom sin kontroll, som _fisken tar upp.

Jag är ensam, och gillar det oftast, men det är skönt att kunna välja- vilket jag kan numera när jag byggt upp ettnätverk. För det är vad man behöver göra, det kommer inte av sig själv. Man måste engagera sig och hitta vänner/situationer där man kan vara social, och även ibland, våga ta för sig och ge.

Men själv tycker jag att vänskapsrelationer som blir krävande inte är något att ha. Jag vill ha trevligt och ha en blanding av lätsamhet och allvar. Igår firade jag midsommar med vänner, bortbjuden på mat, om inte jag blivit inbjuden så skulle jag firat den ensam (med min pojkvän- om inte han hittat på något med sina vänner), eller åkt till släkten! Kanske just för att jag har alternativ, så känns ensamheten inte så dålig. Att inte ha valet...måste vara jättejobbigt ibland. Det blir ju lätt så att det man inte har, det längtar man efter allra mest.

Så TS om du inte trivs med ensamheten, kanske sätta upp ett mål att ha vänner som du kan bjuda in/bjudas till inför nästa års midsommar? :)

Anmäl
2014-06-21 14:30 #14 av: Besserwissern

#10

Nej, jag förväntar mig inte folk som ska ha fullt upp med andra, men den ständigt beklagande & tycka synd om sig själv attityden som råder där sätter nog ganska stora käppar i hjulet om man nu vill komma ur ensamheten. 

Jag skulle helt ärligt undvika en person som beklagar sig och tycker synd om sig själv. Det är bara en nedåtgående spiral..

Nu skriver ju TS själv att detta inte är en "Tycka synd om" tråd, och så uppfattar jag det inte heller. Kanske därför hon skriver här och inte på ensamhet?



Anmäl
2014-06-21 16:09 #15 av: _Fisken

Tur att det finns folk som orkar bry sig då.....

Anmäl
2014-06-21 16:33 #16 av: ensamtjejen

ja jag blev inte HELT ensam på gymmet. Det var en till där men han var inte ett dugg kontaktsökande. Han hade musiklurar instoppat i öronen exakt hela tiden och tittade inte upp en enda gång. Och när jag sa hejdå när jag lämnade lokalen fick jag inget svar. Så kan det gå.

Anmäl
2014-06-21 16:36 #17 av: _Fisken

Han var alltså också "ensam"?  Egentligen är man det ganska ofta - eller kanske inte ensam, man är själv. Det har olika betydelser. 

Gå med en förening om du vill ha lite mer kontakt med folk. Men du kanske inte vantrivs alltid?

Anmäl
2014-06-21 16:36 #18 av: [Gurkskal]

#16 Låter som mitt gym här också. Sen kan det ju finnas 1000 olika orsaker till varför så det är nog ingen ide att spekulera ens.

Anmäl
2014-06-21 16:44 #19 av: ensamtjejen

#17 Han var själv men förmodligen inte ensam. I stort trivs jag att vara själv också men ibland blir det skittråkigt rent ut sagt att aldrig ha nån att vända sig till, bolla tankar med osv. Klart man hejar på folk man möter på promenader, eller växlar några ord med kassörskan när man handlar mat. Men inte så man träffas över en kopp kaffe precis.

Jag såg en tråd om någon som var missnöjd över att hennes vänner bara ville prata strunt med henne. Jag skulle tvärtom vara överlycklig om jag hade nån att prata strunt med ibland.

Ha en trevlig fortsatt midsommarhelg alla!Glad

Anmäl
2014-06-21 18:13 #20 av: Besserwissern

#15

Om jag inte brytt mig hade jag nog knappast lagt energi på att ge min syn på saken. Jag hade helt enkelt skitit i tråden! Man kan bry sig på olika sätt, antingen konstruktiv kritik som en hel del många gånger behöver - en spark i häcken för att få ut tummen ur röven. Fy vilka grova ord va? Eller så kan man "bry" sig genom att förstärka ett okonstruktivt beteende - "stackars dig som inte har några vänner". Är det en medmänniska?

#19 Jag förstår till fullo, jag föredrar många gånger att vara själv, trivs absolut inte grupp, men skillnaden är väl att jag har de där vännerna jag kan ringa och bolla ideér med. Det är dem du behöver, för du tycks ju inte vara ute efter att beklaga dig. Hur gammal är du och vad har du för intressen?

Trevlig midsommar!


Anmäl
2014-06-22 09:06 #21 av: Gur4m1

Just på gym har jag faktiskt fått kontakt med en del, men jag är tjej och det är bara tjejer som tagit kontakt med mig och vi har pratat om saker. Det börjar ju oftast smått. Att man säger hej, kanske hjälper till eller frågar om hjälp med en maskin, vikt eller övning. Ibland kna jag se att en tjej är jätteduktig på en övning och jag blir nyfiken och ber henne visa/berätta lite om det. En tjej gav till slut sitt telenr tll mig för att vi ska kunna planera gymträffar!  ^_^ Så ge inte upp TS!

Men när en person går med hörlurar så är det oftast ett tecken på att de _vill_ vara ifred. De har musiken för att fokusera/motiveras till träningen, inte där för socialt umgänge alltså. Så ge inte upp, men känn dig inte nedslagen för att en person som med hörlurar visar avståndstagande inte säger hej eller visar socialt intresse i dig. En del vill vara ensamma/ifred. Gymmet är kanske enda gången under dagen där han verkligen kan fokusera och vara ensam. Då kan ditt närmande upplevas som lite irriterande och påträngande. Men det finns garanterat andra, de som är mer öppna för social kontakt på gymet, som du kan börja prata med ^_^ Gymmet är ju om något ett ställe att träffa "en likasinnad". Man är ju uppenbart där för att träna, och träning är ett intresse för många.

Anmäl
2014-06-26 17:26 #22 av: OneSound

Du kanske kan gå en kurs? Kanske lära dig ett nytt språk eller så. Jag träffade två nya genom en utbildning :) Det är inte alltid lätt att ta kontakt, men bättre att försöka än att bara finna sig i att vara ensam. Att fråga om någon vill luncha är en bra start, eller kanske en fika!

Anmäl
2014-06-27 09:56 #23 av: JazzBass

Hobbyer är bra sätt att skapa kontakt med andra människor, då/om man vill ha det. Gymmet kan funka, men då är det bäst med gruppgymnastik tror jag. Många vill koncentrera sig på sin träning snarare än umgås med okända människor, och det sista man ska vara om man vill få kontakt med nya människor är att vara påträngande.

Själv är jag relativt blyg och dålig på att ta kontakt med nya människor och har haft mina perioder av ensamhet och få goda vänner. Men jag har idag ändå flera hundra goda bekanta via en massa engagemang jag varit med i: några band, en jazzklubb, en fotoklubb, en musikskola och en del spinoffs från dessa. Om man är lite enstöring som jag och behöver en del egentid men också tycker om att umgås med folk emellanåt så är diverse klubbverksamheter bra. Man håller sig aktiv och engagerad, träffar många nya människor, och man lär sig mycket. Alltid är det någon/några som man kommer extra bra överens med och blir vän med. Det finns också många välgörenhetsorganisationer man kan bli aktiv inom; t.ex. röda korset, amnesty, rädda barnen, unicef och så vidare. Och förstås körer, snickarklubbar, syföreningar och allt möjligt. Rekommenderas! Glad Ett bra sätt att få in foten i diverse sammanhang är också att gå nån kurs som #22 tipsar om.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2014-06-27 22:47 #24 av: Gur4m1

#23 problemet är att vi svenskar alltid är så rädda att vara påträngande. Man ska inte vara det, men man får aldrig kontakt med någon om man inte ÄR just "påträngande" dvs kontaktsökande- dvs tar kontakt genom att börja prata, ställa en fråga eller "Hörru du, asså det där är inte rätt". En del kan ta det helt fel, säkert, men ajg har hjälpt många äldre kvinnor om kommit till gymme toch uppenbart inte haften aning om vad de gör- då jag ser det, då går jag fram och hjälper. Sen vågar de ofta komma och be om hjälp, eller bara prata när de ser mig andra gånger på gymmet. Man måste våga ta risken att tränga sig på lite- sen får man vara smart. Som sagt, går någon runt med sina hörlurar och sköter sitt och uppenbart är där för att ge 110% på sin träning, så kanske man inte ska knacka på dennes axel mitt i en knälyft :P

Men man kan absolut komma fram när det verkar lämpligt och börja nacka, ge en komplimang, kanske be om tips t.ex. Sen brukar "det ena leda till det andra". T.ex "åh du är inte ärifrån, var har man din dialekt" "jaha Dalarna, ja men där har jag varit, min sambo har stuga där" "ja precis, visst är det god mat där, har du besökt bla bla". Och plötsligt har du en "bekant" som du kan hälsa på, stanna och fråga hur läget är, kanske får ni ännu mer kontakt och planerar in att vara på gymet samtidigt, kanske upptäcker att ni har mer gemensamt- går å fikar, snackar sport...what ever Sånt sker naturligt delvis, delvis för att man faktiskt vågar sträcka ut en trevande hand efter kontakt. Men ja, det finns de som tittar snett och nog tänker "Stick ditt äckel, fan va skum du är som försöker söka kontakt med mig" ;) En inte så socialt inriktad person, just då eller alls. Men den risken får man ta.

Anmäl
2014-06-27 22:53 #25 av: Gur4m1

Min första kontakt på gymmet var med en tjej i omklädningsrummet. Av någon anledning kommenterade hon en sak gymme var helt nytt) och jag passade på att fråga om hon tränad emycket, något annat än där på gymmet och så började vi snacka. Jag berättade att jag ville lära mig att lyfta fria vikter men var lite mesig, ville inte träna själv osv- då erbjöd hon sig att hjälpa mig, efterosm hon kunde det osv. Detta skedde inte där i oklädningsrummet, utan det blev mer att man såg varandra, hälsade, och när vi hamnade brevid varandra på cylarna, när vi värmde upp så snackade vi, sne började man medvetet välja att sitta vid varandra på cyklarna, och slutligen bytte vi nummer och började träna ihop- för vi kom bra överrens och trivdes. Visade sig att ingen av oss var från orten och sökte nya vänner ^_^ Och jag är inte en överdrivet social person men med åldern har jag börjat skjuta bort "jag tränger mig på -känslan" mer och mer... för man måste våga ge för att få. Precis som med dejting och kärlek så är det värsta som kan hända, att man raggar upp en psykopat som BFF ;)))))))(eller att de inte är intresserade, men då går man vidare, för det är DERAS förlust!!!).

Anmäl
2014-06-28 00:36 #26 av: JazzBass

#23 - Jag ser det absolut inte som påträngande att inleda en kort konversation med en okänd person, så länge denna inte är mitt uppe i nåt eget. Däremot kan man bli påträngande om man drar ut på konversationen mot motpartens vilja och inte följer med h*ns kroppsspråk.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2014-06-28 09:17 #27 av: [Daisy-Moa-Elsa]

Som många nämnt är gym och andra aktiviteter riktigt bra ställen att träffa människor. Även om mitt mål med mina aktiviteter inte var att få nya vänner måste jag säga det var en riktigt trevlig bieffekt, som massa grädde på moset. Vill bara ”visa” dig vilka möjligheter det finns med mina erfarenheter nedan till att få nya vänner och bekanta.

Dels började jag arbeta ideellt med hemlösa djur för många år sen, jösses vad vänner man kan få där. Folk i alla åldrar och personligheter från runtom hela stan. Även om man inte vill börja umgås utanför kommer man få många roliga timmar där på volontärpass, deras öppet hus med mera. Kanske finns nåt hundstall eller kattstall eller annan ideell förening i din närhet, de har alltid behov av nya volontärer?

Min träning har gett mig ett gäng grymma vänner, vi har ett ålderspann mellan 24-58 i dansgruppen. Dansen ( afrikansk dans) sammanför oss men vi har även fantastiskt roligt tillsammans utanför dansen.  Den här glada träningsdansgruppen har till och med lett till att vi de senaste åren gjort dansresor till Afrika tillsammans.

Man kanske inte får vänner omgående, ge det lite tid så kommer du upptäcka en dag hur många nya goa vänner och bekanta du har runtom dig.

Hoppas du hittar nån aktivitet som lockar dig och ger det en chans, ibland behöver vi jobba lite på att få vänner och vara lite ”osvenska” som #24 skrev och ta första kontakten.


Anmäl
2014-06-28 16:41 #28 av: Mops1

Prova att gå en buggkurs till exempel.

Ute på dansbanorna runtom i sverige är du aldrig ensam:)

kram

Anmäl
2014-06-30 00:09 #29 av: Forest

Har du tid för ett djur kanske en hund så kan jag säga att genom hundar brukar man träffa nytt folk. Jag har träffat min kompis på så sätt just bara för att hon har hundar och vi med har det så vart det först hej sen prata mer o mer. Skrattar Tycker annars att 28 kom med bra tips buggkurser brukar även singlar gå på och det tror jag är roligt att kunna folk buggar mer o mer även yngre personer. Jag hoppas att du träffar en fin vän Blomma 

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.