Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 1142 ggr
Okejee
6/21/14, 4:41 PM

Bisexuell kille med Aspbergers?

Vet att det är väldigt svårt för er att svara på men vet inte vart jag ska vända mej!

Har vart ihop med en kille i ett halvår nu å bor ihop och funderar ganska mycket på om han har Asperger och är Bi sexuell. Allt detta gör att jag ofta tvivlar på vårat förhållande. 

Han kan inte trösta mej när jag är ledsen och gråter utan han kan bli arg och frustrerad när jag gråter. Har han gjort mej ledsen kan säga "förlåt då!" på ett taskigt sätt och vägrar inse att han har gjort något. Han kan försöka komma å krama mej men så fort jag snyftar eller säger nånting så går han iväg å suckar åt mej. 

Han har inte några vänner. Jo 1 vän (dom jobbar tillsammans) dom verkar vara väldigt nära.  Hans jobb är hans liv! Han jobbar oftast alla dagar i veckan nästan 12 timmar och han kan, eller rättare sagt vill ALDIRG ta ledigt för att hitta på något med mej. Frågar om han vill åka med mej hem å träffa min familj eller gå på bio eller bara hitta på något tillsammans men nej det vill han INTE. Inte ens när han råkar ha tid över.

Den här kompisen är typ hans allt verkar det som för han vågar aldrig tacka nej till sin kompis när kompisen frågar om dom ska hitta på något som åka bort eller så. Men när det är mej så vill han inte ta ledigt för "vi ses varje dag ändå" Ja men det gör han med kompisen också. -.-  Det har fått mej å fundera lite på om han är bi sexuell. Kompisen tror jag garanterat inte är det för han verkar inte alls något "på" som min pojkvän är mot kompisen. 

Har sagt till min pojkvän att det inte kommer förändra nånting just om han skulle vara bi så länge han inte visar intresse eller gör nånting med någon annan kille/tjej medans vi är ihop. Han har inte precis blivit chockad när jag frågat honom utan mer tyst å säga lite försiktigt "näää". Han har antagligen inte kommit ut ur garderoben ännu så jag försöker å inte prata om det fast jag tror jag vet inerst inne.

Han har svårt för att hålla handen, pussas och vara kärleksfull när vi är bland hans vänner eller är ute och går. 

Han blir arg om jag säger något negativt om honom eller om jag bara frågar en vanlig sak som typ igår satt han å va så tyst å titta ut i fönstret och jag frågade han "Vad tänker du på?" "Näää det är inget!!" svarade han argt. Okej, shit ursäkta att sa jag då!

Han kan "skoja" om saker som inte är roligt. Jag var ledsen för att min katt var sjuk en gång. Och han sa "skjut den då!" å skrattade lite. När jag blev arg å sa ifrån så sa han att han skojade ju bara.

Annons:
Honestyisdead
6/21/14, 4:47 PM
#1

Verkar mest som han tar dig för givet.

B-hult
6/21/14, 4:57 PM
#2

Att vara tillsammans med någon med Aspergers kan vara väldigt jobbigt. Det beror naturligtvis även på hur hans aspergers visar sig men en av mina vänner har aspergers syndrom och det är samma sak med henne. Hon kan inte hantera allt för intensiva känslor, hon har svårt för vissa sociala situationer och har framför allt svårt att läsa av en socialsituation och agera "som man ska". Hon avskyr när något stör hennes rutiner och har svårt att acceptera förändringar.

Vissa delar av det här kan man arbeta på och förbättra, om personen vill. Men andra delar får man helt enkelt acceptera. Vilket kan vara jätte jobbigt om man är i ett förhållande och man vill att ens partner ska stötta en och förstå vad man går igenom.

Gur4m1
6/22/14, 9:15 AM
#3

Var tillsammans med en kille med AS och han betedde sig aldrig sådär som du beskriver din pojkvän. Nu förstår jag att man kan bete sig olika, men jag ser inte det här beteendet som typiskt AS att ha "rå humor" eller så, men däremot att man är socialt "akward". Men det kan handla allt från att man är "pinsamt tyst" eller inte har "vett" att vara tyst i ett läge där det inte är passande att prata på om vissa saker. Är han diagnostiserad, får han något stöd, terapi osv? Jobbar han med sig själv?

Ang bisexualitet är det fint att du stödjer honom men bra att inte pressa fram det. Det gör ju egentligen varken till eller från om han är bi eller inte för din del?

Det är ett problem hur han ser på er relation. Kanske ni flyttade ihop alldeles för snabbt? Han verkar ta dig för given och vara väldigt rädd att mista sin vän (kanske det kommer ur hans AS och det faktum att han har svårt att få nya vänner eller behålla de vänner han hittar och därför går med på allt och vill vara med sin vän?). 

Är man med någon med AS så ska man själv inte vara finkänslig och ha lätt att känna sig som ett offer, man ska nog gärna vara ganska självständig och tålamodig är min egen erfarenhet. När jag var tillsammans med min pojkvän med AS så visste han inte om sin diagnos, men jag anade att han var bisexuell (vilket han kom ut med något r efter att vi gjort slut). I vårt fall fick jag lov att göra slut för han var helt enkelt för klängig på mig. Jag har i min tur väldigt långt tålamod, och stort behov av egentid, jag har ADHD så vi fungerade jättebra när det kom till vissa saker, mindre bra när det kom till annat.

Så tror du det kan ha lite att göra med att han har svårt att ändra fokus, från relationen han hade innan han mötte dig?- till dig? rutiner är viktiga, förändringar "måste" ske stegvis. Spontanitet är nog ibland bara jobbigt eller rent av ett svårt koncept i en ovan miljö? Dvs med en arbetskamrat som han känt så länge är en tanke om att resa ihop inte lika "jobbig" som tanken att resa med dig- trots att du är hans flickvän, och ni ses varje dag osv.

Men att han är bi eller inte gör ju varken till för dig så länge han är trogen dig och känner att han vill vara monogam? :D

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Okejee
6/23/14, 12:42 PM
#4

#2 Jag har försökt få han att kontakta en psykolog men han tror verkligen inte att han har nånting men jag känner mej säker. Jag älskar han men jag tvivlar ofta för att det är som det är.. Jag vill kunna hitta på något å ha kul ihop och inte bara sitta här hemma varje dag (är arbetslös dessutom). Gå ut å äta, gå på bio m.m. 

Vi har gjort slut många gånger men jag har ångrat mej efter några dagar å kontaktat honom igen. Och nu har jag börjat tvivla igen… 

#3 Nej han är inte diagosierad och får ingen hjälp. Det som fått mej tänka lite extra är att hans bror verkar ha Aspbergers eller liknande för han var lite "speciell" eller va man ska säga när jag träffa honom. Ofta är väl det genetiskt så det är väl en chans att han med har det? Men nu är det ju inte för brodern har det utan för att hans betende känns konstigtt. Ja han är väldigt tyst av sej speciellt när jag är med han bland hans vänner.

Nej att han är Bi har ingen betydelse sålänge han inte visar intresse för någon medans vi är ihop. :))

Ja jag har med funderat på om vi flyttade ihop lite för fort. Vi har väl bott ihop i 3 månader skulle jag tro. Ja det känns så. Hans kompis verkar vara en väldigt accepterande människa och han kanske vet mer om Pojkvänen än vad jag gör för han har inte berättat något speciellt om sej själv eller hans förflutna. Jag själv har ADD^^

Gur4m1
6/23/14, 12:58 PM
#5

#4 Känner igen känslan att inte hitta på kul saker, men det är väl alltid småsvårt som arbetslös, att gå ut och äta och kolla bio- sådant kostar ju pengar. :/

Men försök fortsätta uppmuntra honom att kontakta en psykolog, kanske söka fram en sida där olikapunkter "stämmer" med hur du/han upplever sig själv, med diagnosen?

Jag blev uppmärksammad på att jag nog har diagnos ADHD av vänner- länge, tog år innan jag tog tag i det och kollade upp det. Han upplever kanske inte att han har ett problematiskt beteende.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: