Annons:
Etikettförhållande
Läst 1631 ggr
Kagamine
2014-06-22 16:17

Förhållande på distans

Jag är kär. Jag är kär i världens raraste, bästa, vackraste kille. Mitt enda problem är att han bor 1100km härifrån.

Vi har pratat i ungefär en och en halv månad, från början var vi bara vänner som halkade in på ett sexuellt spår, vi hade vår version av sex varje kväll, och från början var jag okej med att det bara var sex.

Under tiden dock, blev jag kär in denna underbara person, och tillslut var vi mer eller mindre i ett förhållande, även om vi inte vågade säga något.

Han, för att han ar lite fundersam över att ha ett förhållande, för att han inte ville binda upp mig från att träffa en kille som bodde närmre.

Jag för att jag inte ville förlora honom genom att säga något, och för att jag inte ville binda upp honom. Jag kände att jag kunde satsa på distans, men jag visste ju inte hur han kände om det.

Tillslut dock så samlade jag mod till mig och frågade, och han sa ja.

Vi har varit tillsammans i en och en halv vecka nu, officiellt det vill säga, och jag är lyckligare än någonsin. Vi pratar med varadra i timmar, om allt och inget, vi har dejter, sex och så vidare.

Vi är det där löjligt gulliga paret som alla vänner retas om och låtsas spyr i bakgrunden om.

Mitt enda problem med detta förhållande, är att han bor i Tjeckien. Varken han eller jag har mycket pengar just nu, han ska börja universitetet och jag är ett par år yngre och har därför inte mycket pengar att tala om.

Jag kan hålla ut såhär, jag känner att detta förhållande är något jag vill satsa på, men det gör ont att inte kunna kyssa honom, hålla om honom och bara… vara med honom….

Jag sparar, jag hoppas, men vi får väl se antar jag. En del av mina vänner är tveksamma att det här ska fungera, men jag tror på oss…

Min mamma vet inget än, jag är rädd att berätta att hennes dotters första pojkvän bor i Tjeckien och dessutom är äldre.

Pappa vet, han sa att så länge jag är lycklig så är det okej, han stöttar mig.

Någon som har tips? Om vad som helst? Jag var tvungen att skriva av mig, för detta är så jobbigt just nu….

Annons:
Arthedain85
2014-06-22 16:37
#1

75% av långdistansförhållanden skiter sig men så länge ni är helt öppna och ärliga mot varandra så går det att få att funka. Jag har själv haft ett med en tjej ifrån Filippinerna sen ett år tillbaka, dessvärre sket det sig för oss… men jag håller tummarna för er! :) "kärleken övervinner allt"!

Kagamine
2014-06-22 16:40
#2

#1 Tack så mycket 🙂

Jag har inget att ljuga om, och änså länge har vi varit väldigt öppna ^^

Jag hoppas att det fortsätter vara som det är nu helt enkelt, och att vi får träffas snart…

[rumelle]
2014-06-22 19:47
#3

Ärlighet och öppenhet tror jag är väldigt viktigt när det kommer till långdistansförhållanden, och att man litar på varandra. Sen tycker jag att det är viktigt att man håller kontakten regelbundet. Där är det lite olika vad som fungerar bäst från par till par. När jag och min sambo hade långdistansförhållande så pratade vi i telefon ca en timme morgon och kväll, varje dag. Om vi inte hade möjlighet till det så höll vi kontakt via internet. 

Så länge båda är förberedda på att det kommer att kunna vara tufft, och så länge båda ger sig tusan på att det ska fungera så har man ganska bra chanser i ett distansförhållande. 

Jag och min sambo hade distansförhållande i 6 år och det fungerade trots att det var svårt många gånger. Nu har vi bott tillsammans i fyra år. :)

Upp till toppen
Annons: