Annons:
Etikettotrohet
Läst 4858 ggr
[Devya]
6/22/14, 8:24 PM

Min pojkvän var otrogen

Jag fick reda på den här veckan att min pojkvän har varit otrogen. Han hade en annan tjej i flera månader, med andra ord levde han typ ett dubbelliv. Han hade sagt åt henne att han hade en finsk flickvän med att vi hade gjort slut.

Jag fick reda på sanningen genom att lura fram det ur honom. Jag har alltid haft på känn att något inte stod rätt till. Jag lovade dock honom att jag inte skulle börja gräla vilket han inte trodde på först. Han är chockad över att vi faktiskt inte grälade om saken och det att jag inte blev upprörd, förtvivlad eller började gråta.

Visst blev jag sårad. Klart det gör ont och ibland vaknar jag om nätterna och grubblar över det här. Sen försvinner det följande dag och allt är normalt igen.

Är det konstigt att jag inte är upprörd? Att jag istället kan förstå varför han gjorde det? Att jag är mera upprörd över hur illa han behandlade henne?

Jag fick läsa ett e-mail som hon hade skickat till honom. Hon ville prata med honom ansikte mot ansikte. Hon tyckte inte att hon förtjänade att bli dumpad via telefon. Hon skrev också om hur illa han hade behandlat henne då han hade ignorerat henne ofta samt kommit på ursäkter till att inte vilja ses. Hon är arg på hans själviska beteende. Jag förstår henne verkligen. Efter det jag fick läsa och det han själv berättade så blir jag ledsen över hur illa han behandlade henne. Inget förtjänar det. Alla förtjänar att bli behandlad med respekt. 

Jag ska tvinga honom att skriva tillbaka till henne (för han har inte gjort det utan låtit henne vänta i en vecka nu). Jag tycker att hon förtjänar att åtminstone höra en del av sanningen. Jag tror inte hon lär må bättre av att höra att han var otrogen, eller vad tror ni? På ett sätt vill jag att hon ska bli arg på honom men jag vill heller inte att hon ska må dåligt. Hon förtjänar inte det.

Hur skulle ni gjort?

Annons:
Honestyisdead
6/22/14, 8:30 PM
#1

Jag hade stuckit och låtit honom göra hur han ville.

PrincessMelpomene
6/22/14, 8:40 PM
#2

Förstår inte riktigt. Otrohet för mig innebär att det är något "fel", något som inte funkar, i ens nuvarande relation. Jag har själv en gång varit otrogen. Det var mot mitt ex och det är något jag idag faktiskt skäms över och inte är stolt över. Men vår relation gick utför och han förstod mig då jag berättade och vi gick var sitt håll för vi visste båda att det inte funkade. 

Så för mig betyder otrohet att man söker något hos en annan man inte får i sin egna relation. Så hade jag varit i din sits hade jag inte brytt mig så mycket om den andra tjejen. Det hade bara irriterat mig mer. Istället hade jag försökt få fram från min kille varför han kände ett behov i att vara otrogen. Sedan hade jag förmodligen haft stora problem att lita på min kille igen. Otrohet är något som verkligen kan förgöra ett förhållande. 

Sedan är det också i vilken grad han var otrogen på, alla ser otrohet på olika vis. Vissa tycker otrohet bara innefattar sex andra sexchatt, kramar osv. 

Men jag skulle väl råda till att du gör det som du känner dig mest bekväm med. Kan du förlåta din kille till 100% och känner tillit än till honom och han inser vad han gjort. Och ni kan diskutera varför han gjorde det och kommer fram till en lösning på det problemet. 

Lycka till.

Some days are just bad days, that's all. You have to experience sadness to know happiness, and I remind myself that not every day is going to be a good day, that's just the way it is!

[Devya]
6/22/14, 8:45 PM
#3

#1 Förståeligt. De flesta skulle säkert göra så.

#2 Vi har ett långdistans förhållande. Vi träffas ungefär varannan månad så det är ju mycket han saknar i vårt förhållande. Han saknar den där närheten, att få kramar då han är nere osv.

Han har också berättat att han tyckte om att få uppmärksamheten den första veckan. Sen blev det jobbigt att leva dubbellivet och han ville göra slut med henne men var för feg.

PrincessMelpomene
6/22/14, 8:51 PM
#4

#3 jag och min kille har också ett långdistans förhållande nu när han flyttat 160 mil ifrån mig för att kunna gå på just det universitet han vill. Att ses varannan månad är ju lyx. Jag får se honom på stora helger, dvs jul, påsk, sommarlov. Men då när han kommer hem igen är det inte bara jag som vill se honom utan jag måste dela honom med hans kompisar och familj också. 

Kan tycka det är en dålig ursäkt. Bara för att man han ett långdistans förhållande och inte träffas ofta, även om jag anser ni verkar ses ofta. Så är man inte otrogen. Älskar man inte sin andre så mycket att man kan vänta? Sedan finns det alltid sätt att få kontakt på, kanske inte kroppsligt. Men man kan ändå alltid finna vägar att inte känna sig ensam. 

Kan tycka dock att det låter som om han tog ett egoistiskt beslut och gick den enkla vägen. Bara för att kunna få närhet själv och får något han själv saknade utan att tänka på att såra andra människor runt sig.

Some days are just bad days, that's all. You have to experience sadness to know happiness, and I remind myself that not every day is going to be a good day, that's just the way it is!

Honestyisdead
6/22/14, 9:17 PM
#5

3 Du ska alltså stanna?

Förstår inte riktigt hur du ska kunna lita på honom efter detta när du redan hade problem med det innan.

PrincessMelpomene
6/22/14, 9:33 PM
#6

#3 vet att det kan låta hårt av oss att säga. Men jag kan tycka du skyddar honom och ger honom ursäkter för hans handlande. Du låter honom inte stå till svars för vad han gjort utan bara accepterar det. Ett långdistans förhållande gör det inte mer accepterat att vara otrogen, ett långdistans förhållande är av samma värde som ett vanligt förhållande. 

Du pratar om att han ska ge den andre tjejen respekt osv. Men du då? Att gå bakom din rygg och såra dig, är inte det att vara respektlös mot dig? Ska han inte tänka på dig i första hand?

Some days are just bad days, that's all. You have to experience sadness to know happiness, and I remind myself that not every day is going to be a good day, that's just the way it is!

Annons:
[Devya]
6/22/14, 11:03 PM
#7

#5 Jag har inte bestämt mig ännu.

Tilliten är i princip förstörd men jag går inte omkring och oroar mig heller. Allt ligger i mina händer just nu. Det är han som oroar sig för att jag ska lämna honom.

Kan jag lita på honom igen? Jag vet inte. Jag tror inte det. Varje gång jag ser på honom så tänker jag, det där är samma ögon som tittade på mig då han sa att han sa sanningen då han egentligen ljög. Det känns trist… Jag skulle vilja kunna titta på honom med samma glädje som tidigare men det tycks ha försvunnit.

#6 Jag är tillräckligt stark att gå igenom det här. Men du har förstås rätt, jag förtjänar också respekt.

Sarah
6/22/14, 11:25 PM
#8

du pratar om att det är synd om den andra tjejen, du ursäktar killen och samtidigt vill du hämnas på honom för någon annans skull… har du missat vad en relation går ut på? hämnd är inte en av ingredienserna. Du blir inte upprörd, du ska kanske göra slut senare, nyss var han en galen psykopat. Det enda jag kommer att tänka på är "vad håller du på med egentligen?" Förälskelsen försvann direkt men du vill titta på honom med glädje igen. Killen din må vara en idiot, men med dina tvära kast så börjar jag tycka synd om honom. Var ärlig, du är inte kär i killen, gör slut på ett vuxet sätt och låt honom gå vidare med sitt liv. Ta sen tid på dig att fundera på vad du verkligen vill ha. Den här killen är inte en av de sakerna.

Gur4m1
6/23/14, 5:45 AM
#9

Elle rär du kär men är minst lika känslomässigt stympad so din pojkvän? Och ni förvirrar bara varandra?

JAg kna absolut förstå att det kan finnas orsaker till otrohet som man kan och ibland bör ta hänsyn till, som många kan förlåta. Men att ha ett distansförhållande, och skylla på det- för att man var otrogen är ingen bra ursäkt som man bara ska svälja sådär. För vi är många som haft långdistansförhållanden, där man inte setts på flera månader- utan att man är otrogen för det. Man är ju kär i personen, trots att denne är flera mil bort. låter i  så fall att hans behov av "närhet" är rätt stort och hur ska man någonsin kunna lita på honom?

Sen var det uppenbart mer än sex när den här tjejen är så upprörd.

Och du lovar att itne bli upprörd, för att han ska berätta. Sen kände du dig duktig och bekräftad för att han blir imponerad av det- men ärligt, du har all rätt att BLI arg och ledsen, och upprörd på honom. Eller skulle han sluta älska dig då, eller sluta berätta saker för dig då? För att du reagerar negativt mot saker han vet han gjort som är negativa mot dig? 

Det är ju fint att ni har en öppenhet, men är du helt öppen mot honom om allt du skriver t.ex här. Det är ju en hel del tvivel- om du uttryckt sådant tvivel medans ni var isär så kan jag delvis förstå att han börjat söka sig mot andra, men det här gjorde han alltså i början av er relation.

Vad mer har han ljugit om? Eller kommer att utsätta dig för i framtiden? En hel dle skulle jag tro.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Devya]
6/23/14, 11:37 AM
#10

Jag blir lite upprörd över att läsa: "Var ärlig, du är inte kär i killen, gör slut på ett vuxet sätt och låt honom gå vidare med sitt liv."

Du vet inte om jag är kär eller ej för jag vet inte det själv. Jag har blandade känslor. Jag har tidigare kanske aldrig kunnat öppnat upp mig helt och hållet för honom eftersom jag har varit rädd för att bli sårad. Jag har känt mig väldigt osäker på honom och med all rätt också. Det skulle ha varit lätt för mig att göra slut med honom med tanke på att vi faktiskt bor i olika länder men ändå har jag stannat kvar vilket måste betyda något. Jag har känt en "connection" till honom vilket är väldigt svårt att hitta. Han och jag är ganska lika varandra sist och slutligen och jag kan förstå honom på många olika plan.

Missat vad en relation går ut på? Nej, det har jag inte. Men har du själv missat att man kanske går igenom en massa olika känslor då man upptäcker att ens partner har varit otrogen? Det är inte alltid rationella tankar som flyger igenom ens huvud. Ibland tänker man ihop saker och ting på grund av att man är upprörd. Jag har inte gjort något så dumt som att hämnas så du kan inte döma mig bara för att jag har råkat tänka tanken. Man måste hålla skilt på tankar och handlingar.

Tvära kast? Vilka tvära kast? Skulle det ha varit bättre om jag hade gormat och skrikit på honom för att sen säga: Jag älskar dig och vill få det här att fungera, etc.

Vi har enbart haft lugna samtal om hela saken. Jag har förklarat för honom vilka känslor jag går igenom då han har frågat. Han vet var jag står. Varför ska man tycka synd om honom i det här läget? Det uttalandet gör mig ledsen. Jag har inte varit något annat än snäll mot honom gällande hela grejen. Jag har inte försökt få honom att känna sig skyldig utan bara ha velat veta vad det är som gjorde att han gjorde som han gjorde.

Men kalla mig för omogen och att jag inte älskar honom bara för att jag har blandade känslor om hela saken. Tydligen är det ju ändå allt mitt fel oberoende eftersom man borde tycka synd om kille pga mina tvära kast.

#9 Är inte alla människor lite "känslomässigt stympade" på ett eller annat sätt? Oberoende så tycker jag inte om hur nedsättande du uttalar dig om mig och min kille. Folk tycks tycka om att döma och uttala sig nedsättande om saker som de inte vet mycket om. Det gör mig besviken.

Jag vet att jag har rätt att bli arg och upprörd men jag VILL inte bli det. Det skulle inte göra mig gott att få adrenalinet att pumpa så att jag får ont i huvudet. Jag gör det mest för mig själv och ingen annan. Jag vill kunna tänka någorlunda förnuftigt men även det är knepigt fast jag är lugn som en filbunke. Om jag faktiskt väljer att jobba på det här förhållande så vill jag förstås att han ska kunna fortsätta att vara ärlig med mig. Det kommer han inte att göra om jag reagerar med att skrika och ha mig. Bestraffning fungerar sällan, samma sak i ett förhållande. Om du bestraffar ett barn för att ha varit ärlig, vad tror ni barnet kommer att göra i fortsättningen? Ljuga för att undvika hård bestraffning. Det kanske låter som en löjlig liknelse eftersom vi talar nu om vuxna människor men det är ofta som vuxna beter sig som barn.

Jag har tidigare varit öppen om vissa tvivel som jag hade gällande det faktum om att vi bor i olika länder men nu är jag mer öppen än vad jag har varit tidigare. Jag har numera mera tvivel än någonsin, vilket är väl bara naturligt. Vi har dock inte pratat om saken på ett par dagar nu utan bara njutit av varandras sällskap och inte mycket mer än så. Vi har skrattat, ätit god mat och åkt till fina ställen och promenerat samt talat om livet och våra mål.

Han har friat till mig många gånger men jag har fortsatt att säga nej. Han sa att han kommer att fortsätta att fria tills jag säger ja.

Jag fick även veta att han har hoppats innerligt på att jag skulle bli gravid för då skulle jag vara hans…Vi har inte använt något preventivmedel då vi har varit tillsammans. Jag har dock alltid innerst inne vetat att jag inte kan bli gravid. Min syster kan inte heller bli gravid. Det är något som tycks hända en del Kvinnor i min släkt. Vissa är sterila och andra väldigt fertila.

Vi ska testa oss för könssjukdomar så småningom. Det är något jag har varit strikt med att vi måste göra.

Honestyisdead
6/23/14, 11:46 AM
#11

10 Du blandar ihop begreppen.  Att REAGERA när man får veta något sånt här är inte bestraffning eller barnsligt. Det är naturligt. Att inte alls reagera tror jag får mer negativ effekt. Då verkar ju hans handling vara ok.

Gur4m1
6/23/14, 11:55 AM
#12

#10 du tar märkliga beslut helt enkelt. det är väl mest det.

Att itne använda skydd för du "innerst inne vet att du är steril" och att han tror att du blir hans för att du blir gravid…

nä..

Lycka till.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Kalli
6/23/14, 11:57 AM
#13

Alla tycker inte att otrohet är världens undergång och folk förlåter värre saker än så. Devya vet nog bäst vilka känslor hon har eller inte har för sin pojkvän, det kan knappast någon här inne avgöra.

Annons:
[Devya]
6/23/14, 11:59 AM
#14

#11 Jag hade ungefär 6 timmar på mig att förbereda mig innan han kom hem från jobbet. Jag stålsatte mig inför det värsta. Jag gick igenom en massa sårade känslor innan han kom hem. Om jag skulle fått veta det huxflux då han var hemma så skulle det troligen varit en krigszon.

Jag har dock varit med om det här tidigare i mitt förra förhållande. Då var jag ett monster då jag fick reda på sanningen. Jag varken ville eller kunde tänka klart. Det var en mardröm och så vill jag aldrig reagera igen.

Jag har visst reagerat men på ett annat sätt vilket jag nyligen har märkt. Vi har pratat lugnt igenom saken och jag har ställt en del frågor. Han har märkt att det har påverkat mig negativt för ibland kan jag bli tyst och grubbla i flera timmar om dagen. Han känner av det tydligt då jag blir nedstämd och han har vetat direkt varför.

Min aptit existerar inte alls just nu och jag rasar i vikt. Även om jag inte känner mig arg eller upprörd så har det tydligen påverkat mig mer än vad jag trodde. Min kropp är ett bevis på det.

Honestyisdead
6/23/14, 12:00 PM
#15

13 Verkar inte så nej med tanke på allt som skrivits.

[Devya]
6/23/14, 12:07 PM
#16

#12 Märkliga beslut? Ja, det kan jag hålla med om faktiskt. Jag tror inte att jag har reagerat på ett förutsägbart sätt vilket förvånar även mig stundvis.

Det är ännu mycket för mig att ta in och kanske kommer jag till någon sorts klarhet så småningom om jag har tur.

#13 Tack. Det känns fint att höra även om jag inte försöker få medhåll från människor. Det blir dock jobbigt emellanåt att höra att man är omogen, känslomässigt stympad eller att man helt enkelt inte reagerar på ett naturligt sätt, att folk även tycker synd om killen och får mig att känna som om all skuld ligger på mig… även om jag förstår varför folk skriver sånt.

Gur4m1
6/23/14, 12:15 PM
#17

#16 nu är jag ingen som anser att man måste agera som ett monster för att man blir bedragen, men jag tycker i ditt resonerande så åker du fram och tillbaka (förståeligt) men jag får en annan slutsats än dig, det är mest det (att ni kanske inte alls passar så bra ihop). Känslomässigt stympad, Hämmad, avtrubbad, avståndstagande..kalla det var du vill. Du lägger band på dig och där har du resultatet: du kan t.ex inte äta just nu. Du mår uppenbart dåligt. Med tanke på att du undrar om han var psykopat och sen säga att ni faktiskt är rätt lika varandra…är det verkligen så, är ni verkligen lika varandra?

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

dejtbar
6/23/14, 12:17 PM
#18

Devya.

Jag har nu läst båda dina trådar och det jag tycker är "tvära kast" är att du i den andra tråden med rubriken "psykopatiska drag eller bara våldsam?" i inlägg #16 skriver:

"Jag är nog stolt över att jag har lyckats komma fram till beslutet att avsluta all kontakt med honom efter att jag har kommit hem. Jag hoppas bara att han inte lyckas manipulera mig till att ändra mitt beslut. Han är duktig på att ljuga och manipulera mig men jag är äldre och ser igenom väldigt mycket så kanske jag lyckas ändå."

Och sedan vill du helt plötsligt stanna hos denna människa som du påstod vara duktig på att ljuga och manipulera dig?

Det tycker jag är tvära kast

Gur4m1
6/23/14, 12:23 PM
#19

Älskar man någon r det starkt att orka kämpa för att vara kvar, om båda uppriktigt och ärligt vill det. I det här fallet, utifrån beskrivningen av TS pojkvän, så ser jag det inte som en styrka att stanna kvar. Pojkvännen har uppenbart en guldtunga och är manipulativ och hänsynslös för att få det han vill ha för stunden.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

obstitant
6/23/14, 12:31 PM
#20

Alltså det här: "Jag fick även veta att han har hoppats innerligt på att jag skulle bli gravid för då skulle jag vara hans…"

Det är den sämsta anledning till att vilja ha barn jag kan tänka mig. Och jag misstänker att han håller på och friar av samma anledning: Han vill att du ska vara "hans". Han vill binda fast dig, inte att du ska stanna av egen fri vilja. Han har betett sig som ett kräk, men vill inte ta konsekvenserna av det.

Samma kille som har en så intrasslad relation till sin bror att han till slut flippar och är nära att döda honom. Men fortfarande inte vill bryta kontakten med brodern, trots att de båda två far så illa av varandra.

Ledsen, men det här är inte sunt. Du kan ha hur mycket förståelse som helst för honom och att han säkert har det jobbigt på olika sätt i sitt liv, men du kan inte rädda honom genom att låta dig själv dras ner i samma malström. Huruvida han är en bra eller dålig människa är inte diskussionen här, utan huruvida han är bra för dig. Tycker du att han är det? Får han dig att känna dig trygg, glad och älskad?

Annons:
[Devya]
6/23/14, 12:53 PM
#21

#17 Att vi är lika varandra betyder inte att vi är samma person. Det finns givetvis skillnader. Din sista kommentar om psykopat var därmed mest onödig. Eller vart ville du exakt komma med det?

Jag mår givetvis inte bra just nu. Sen igen har jag alltid haft svårt med att hålla min vikt på en hälsosam nivå. Min aptit var inte vidare bra tidigare heller eftersom jag äter knappt något då jag är hemifrån men nu har det förstås blivit ännu sämre för om jag är väldigt nedstämd eller väldigt lycklig (just nu är jag nedstämd) så rasar jag i vikt

 Medans jag har fått kämpa med allt det här så har mitt ex börjat trakassera mig igen under de veckor jag har varit här och han har även börjat trakassera mina vänner. Jag undrar när allt kommer att falla ihop för mig.

#18 Ja, tvära kast i mitt tänkande men jag nämnde aldrig den delen för min kille. Att jag fundera på att göra slut med honom då jag väl kommer hem (vilket jag inte kommer att göra sålänge jag inte kommer på andra tankar då jag väl är hemma och inte längre påverkas av min killes närhet). Det var bara en tanke och som folk vet kan man tänka sjukt mycke olika saker på en och samma gång. Det betyder inte att jag självklart måste uttrycka allt som jag känner och tänker för min kille för jag vet att det mesta av det jag tänker kommer aldrig att hända. Jag tycker fortfarande inte att man kan tycka synd om killen bara för att jag har en massa funderingar om saken.

Jag skrev att jag hade bestämt mig då jag ännu var lite upprörd. Jag är inte längre upprörd.

Men visst, han är bra på att prata men jag har ju inte ännu bestämt mig. Just nu är vi inte tillsammans utan enbart vänner fast han fortsätter att introducera mig till hans släktingar som hans flickvän…

#19 Du har rätt i det. Han är bra på att få det han vill ha. Men han har mig inte ännu för jag har inte lyckats bestämma om jag faktiskt vill stanna kvar eller ej…

#20 Absolut. Det är den sämsta tänkbara orsak till att vilja ha barn.

Just nu känner jag mig inte trygg. Huruvida jag känner mig älskad? Jag tror inte det… Jag tror om jag ska vara brutalt ärlig måste jag svara nej på allt det där…

Gur4m1
6/23/14, 1:03 PM
#22

#21 ja att du säger att ni är lika, men du misstänkte honom för att vara psykopat. Du är ju inte spykopat. Det är en rätt stor skillnad mellan er alltså. Självklar tär man inte samma människor. Men hur kan du känna att du har mycket gemensamt med någon så manipulativ och ganska hänsynslös människa (hänsynslös både mot dig, mot tjejen han dejtade när han var med dig osv, idén med att "fängsla" dig med äktenskap, barn etc)?

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

GråttNyttHår
6/23/14, 5:08 PM
#23

Älskar man någon om man är otrogen? jag skulle säga inte. Jag tycker din kille låter som en psykopat. Och du som en människa som borde hela dig och bli hel känslomässigt. Skulle säga att det är en människa som har gått igenom mycket skit som nästan bara rycker på axlarna och inte direkt "bryr" sig då man får veta att killen är otrogen. Fundera på alla saker du skrivit om. Gör sedab ett beslut.

Den enda som kan ändra dig är du.

[Devya]
6/23/14, 5:26 PM
#24

#22 Det finns flera sidor hos en person än så. Ingen är perfekt och allra minst han. En människa har många sidor, ingen är enbart dålig.

Det han och jag har gemensamt är ganska mycket. Sist och slutligen kunde vi vara ärliga med varandra och genom det kom jag till insikt att vi är ganska lika. Jag förstår hur han tänkte då han var otrogen och jag förstår varför han ändå vill vara tillsammans med mig och inte låta mig gå. Det är inte lätt för oss hitta den där "connection" hos vemsomhelst. Det är därför vi dras till varandra och ännu mer nu då vi har varit så pass ärliga mot varandra. Det finns en viss frihet i det hela som jag kan inte sätta ord på.

Jag kanske är väldigt negativ nu men jag tror starkt på att det finns otroligt få förhållande där båda partnerna har varit trogna under hela förhållandet. Kanske jag är en pessimist men det är så här jag tänker.  Jag är hellre i ett förhållande där jag får höra sanningen istället för att leva i ett förhållande med en massa hemligheter. Den här sortens uppriktighet som nu har uppstått mellan min och min kille känns oerhört sällsynt för mig. Det känns som om jag kan säga allt till honom om mina tvivel och att han kan numera vara lika öppen med mig. Vi har varit brutalt ärliga om precis allt sedan den dagen allt kom fram vilket känns så befriande. Jag tror inte att jag kan finna det hos någon annan. Med honom kan jag vara mig själv för en gångs skull i mitt liv. Jag behöver inte dölja något. För en gångs skull i mitt liv kan jag vara ärlig om precis allt utan att han dömer mig. Det är en överväldigande känsla, något som är stort och mäktigt.

#23

Jag funderar hela tiden och jag skriver även brev för hand. Det känns som om det rensar upp allt som finns i mitt huvud.

Winta
6/23/14, 8:48 PM
#25

Frågan du skrev på slutet hur vi skulle gjort. Ärligt sagt…. Jag skulle lämna killen direkt för relationen är redan förstörd plus all förtroende / tryggheten försvinner bort. Om man skulle stanna i relationen kommer man ju känna med oro, otrygghet och rädsla om han skulle vara otrogen igen. Släpp taget och killen får skylla sig själv att han förlorat en fin tjej.  Vet att det kan göra skitont och man trott man aldrig skulle träffa en sån som han. Det hände mig som trott det men det var egentligen inte så. Jag gick vidare och blev kär igen.

Du är värd att ha en kille som älskar dig och aldrig skulle ens ta den tanken att göra så mot dig…

Önskar dig lycka till vad din beslut än blir och hoppas du mår bättre snart…

Gur4m1
6/23/14, 9:35 PM
#26

#24 även Hitler hade vänner, det gör honom inte till en bra person som man bör vara med.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Gur4m1
6/23/14, 9:40 PM
#27

#24 min pojkvän bedrog mig, känslomässigt…i 2 dagar. Han var helt ärlig om det. Så jag håller med, människor kan göra misstag. Jag blev arg, ledsen, förlät honom. Jag tror på trohet i relationer, men man kan hamna på sidan om, men skillnaden är att din pojkvän var otrogen mot dig…genom att ha en annan kvinna på sidan av dig, som en relation- precis som med dig, i över 2 månader!  :) Detta får du veta låååångt senare, och tjejen han var otrogen med har han inte ens sagt något till. De tär mer än ett litet misstag, han har haft gott om tid att nöta och stöta vad han ska säga, hur han ska agera, välja vilken väg han ska gå, OM han ska gå den. Så kudos att han "var så ärlig" mot dig! ;) Människan verkar inte ha ett samvete.

Mitt ex som var notorisk otrogen mot mig, som jag förlät om och om igen, rätt lik din kile på många sätt, otrolig egoist som alltid sa det jag ville höra- men han var alltid ärlig om otroheten. Fick veta samma kväll, morgon eller dag som det skett. För mig är det nog så svårt att förlåta ett sådant svek, att förlåta ett planerat svek, som pågått en tid… det är mer än bara förlåta ett misstag. Men jag tror på förlåtelse, det är inte otroheten enbart som gör att jag tvivlar på att han är en bra man, för någon kvinna, just nu. 

Så at tvara "ärlig" om sina misstag (som han iofs väntade jättelänge med att vara!och du fick lov att "lura fram") är inte så jädra ovanligt eller "unikt" som du verkar tro. Hur tror du att folk får veta att de blivit bedragna?

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Honestyisdead
6/23/14, 10:24 PM
#28

24 Det var inte bara en otrohet. Det var ett förhållande. 

Men du gör som du vill. Jag kommer aldrig förstå hur du försöker få ddtta till något bra. Det skrämmer mig faktiskt att du efter allt som hänt skönmålar det.

Känns verkligen som du blivit manipulerad.

Sarah
6/24/14, 12:41 PM
#29

Jag kan be om ursäkt för en del antaganden och en hård ton i mitt förra inlägg. Men, jag står för hur jag tolkar dig. Men, får det dig att må bättre över inlägget så kan jag säga att du VERKAR inte älska honom,  Jag menade inte heller att jag tycker synd om din kille i det stora hela, men du är nog inte så lätt att ha med att göra heller. Det är tvära kast och självklart lyser det igenom.

[Devya]
6/24/14, 1:17 PM
#30

#25 Det finns ju par som har lyckats ta sig igenom otrohet. Det är ingen omöjlighet precis.  Jag måste bara fundera på om det är värt det eller ej i den här situationen. Jag behöver lite mera tid på mig för att fundera ut hur jag ska göra.

#26 Jag tycker inte att man kan jämföra min kille med Hitler precis. Det är att gå för långt ännu en gång.

#27 Jag tror att de flesta känner på sig då ens partner är otrogen. Det handlar bara om vad man gör med den känslan, ska man ignorera den och ljuga för sig själv eller gör man något åt saken?  Jag valde att göra något åt saken.

Jag är ju villig att ha ett öppet förhållande med honom. Jag är en sådan person som skulle klara av det. De senaste året har jag blivit mer tolerant och börjat se olika nyanser i ett förhållande och även i mig själv. Det är inget som passar alla men jag vet att det skulle kunna passa mig.  

Det stör mig inte att min kille låg med en annan tjej och hade ett förhållande med henne. Det som stör mig är att han ljög om det. Så länge han är ärlig om vad han vill ha så kan det faktiskt fungera. Jag har inget emot om han vill ha flera förhållanden men han får inte ljuga om det. 

Jag har själv inget samvete men jag försöker ändå att göra det som är rätt. Mitt samvete dog totalt den gången jag var otrogen mot mitt ex och allt sedan dess har jag försökt att återuppbygga det. Om min kille inte har ett samvete så kan jag gott förstå honom. Jag hoppas dock att han faktiskt  vill återuppbygga sitt samvete precis som jag. Jag vill vara en bra människa, dock mest för min egen skull för jag vill tycka om mig själv och därför kämpar jag varje dag för att nå det här målet.

Nu ska ni missförstå mig rätt. Jag har ett samvete i många sammanhang men  inte då det kommer till otrohet och det är det jag personligen försöker arbeta på varje dag. Den dag jag var otrogen mot mitt ex så mådde jag inte dåligt som jag borde ha gjort vilket gjorde mig väldigt orolig. Jag vill ha tillbaka mitt samvete och jag kämpar varje dag. Lyckligtvis kan jag ändå ta beslut som inte sårar andra fast jag inte har mitt samvete i skick ännu.

Sarah
6/24/14, 1:58 PM
#31

Jag kan förstå att man förlåter otrohet, det är inte vad jag hänger upp mig på. Det som får mig att tycka att hela situationen är konstig är bara ditt beteende.

[Devya]
6/24/14, 2:02 PM
#32

#31 Vad är så konstigt med mitt beteende? Att jag inte kan bestämma mig?

Gur4m1
6/24/14, 4:19 PM
#33

#30 jag emnade inte att din kilel ÄR Hitler…. du sa något självklart: Att folk är olika och att du gillar honom osv. Jag menar att även hemska människor, som inte förtjänar det, kan bli omtyckta och omge sig med människor. Poängne var alltså inte att han är/är som Hitler. Bara att en person kommer bra överrens med folk betyder inte att de är bra människor som man bör vara  lag med, alla gånger.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Gur4m1
6/24/14, 4:22 PM
#34

#30 jag kände inte alls på mig att min partner var otrogen. Men han avr ärlig om det och sa det till mig. Dag 2. Inte månad 2. Jag är precis som dig, jag kan tänka mig ett öppet, sexuellt förhållande, däremot har jag svårt för lögner och därmed blir även känslomässiga relationer svåra om man inte kan prata om det. Han ljög för dig, ni hade inget ömsesidigt öppet förhållande, han gick bakom din och hennes rygg. Vad gjorde du mot ditt ex, en kyss? Och "stygga fantasier och tankar"?

Ahja…

Jag har sagt mitt. Kan bara önska dig lycka till. Hoppas det slutar på ett bra sätt, iaf för dig.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Amorell
6/24/14, 9:59 PM
#35

Jag ska försöka formulera vad jag tycker är konstigt med ditt beteende. Sedan 2013-09-25 har jag genom en snabbsökning hittat 7 trådar du skapat om dig, ditt ex och denna nuvarande pojkvän.

I trådarna har utvecklingen varit följande: 

1. I första tråden tvivlar du på om kärlek är möjligt för dig
2.I andra tråden ville din nya pojkvän att du skulle spela svårfångad och du var osäker på att du inte visste "vad du ska tänka och tycka om honom. "
3. I nästa tråd diskuterar du att ni inte hörs tillräckligt mycket och citat: "Men det stämmer nog att jag inte känner mig trygg i förhållandet för jag är inte säker på mina egna känslor för honom längre" 
4. Sedan i nästa tråd som är skapad DAGEN EFTER den andra tråden saknar du ditt ex som vid denna tidpunkt var (vad det framstår som men jag kan omöjligt veta) på upptrappningen till den stalkning han håller på med nu. 
5. Tre månader senare skapas nästa tråd som handlar om att du är förvirrad för att du hittat din pojkväns konversation med sitt ex. Och då citerar jag "Jag tänker ge honom tid tills söndag. Han sa att han skulle bevisa för mig att han älskar bara mig." 
6.  En vecka senare skapar du en tråd om ditt ex som stalkar dig genom din vän.
7. Och i denna så har allt detta hänt och då är du glad över ärligheten. 

I samtliga tidigare trådar om din nuvarande jämför du honom med ditt ex, särskilt vad gäller sex/kommunikation/känslor. Det är också intressant att du funderar på att gå tillbaka till ditt ex under en tid för att du "kanske gav upp för tidigt" efter hur du beskrivit hur han betett sig under den tid ni bodde ihop efter uppbrottet. 

Och det handlar alltid om väldigt stora känslor, saker du vet och saker du känner. 

Om jag var du skulle jag läsa igenom dessa och reflektera över vilka tvärkast det varit i dina känslor sedan i september. Jag skulle också fundera på att vara ensam ett tag och få lite perspektiv över mina känslor, låta dem lägga sig lite.  Få ett avstånd till relationer och få chansen att börja senare och kanske efter en tid hitta någon som inte behandlar dig illa efter ett uppbrott/stalkar dig efteråt/flörtar med sitt ex/är otrogen osv.  För samtliga relationer jag sett beskrivna i dina trådar senaste tiden har varit i det närmaste ofriska och det får mig att tro att du vant dig vid ohälsosamma relationer. Ge dig själv tid ensam.

~ Ysmn

Sarah
6/24/14, 10:09 PM
#36

#32 du finner en bra sammanfattning i #35. Att ha svårt att bestämma sig är inte konstigt i sig. Det brukar hända i relationer när man funderar på att göra slut. Det är dock inte ett tecken på kärlek som du funderade över tidigare, snarare tror jag att det är rädsla inför framtiden. 

Jag vet att du inte är tonåring, men just nu är det den känslan du ger, Stora känslor som springer åt olika håll hela tiden.

[Devya]
6/24/14, 10:44 PM
#37

Lika bra att den här tråden blir låst. Jag trodde det skulle hjälpa mig att skriva av mig men det gör det bara värre. Jag tror det är dags för mig att lämna iFokus för gott.

Jag har redan det jobbigt och allt som skrivs här gör bara att jag blir ännu mera deppad. Det känns som om jag bara har mig själv att skylla samt att jag är omogen, reagerar konstigt, har inget stabilt känsloliv för jag har skrivit om en hel del saker som får folk att tro att jag är vrickad.

Alla bara verkar vilja döma mig och kalla mig för korkad ( kort och gott). Kanske det är mitt fel att min pojkvän var otrogen, Tydligen är jag ju lika störd som honom om man ska ta er på allvar.

Ja,  jag har varit med om massor på en kort tid. Jag skulle vilja se den person som kan göra alla de perfekta besluten efter de har gått igenom allt jag har gått igenom. Ursäkta om jag inte lever upp till er bild av vad normalt är.

Amorell
6/24/14, 11:10 PM
#38

Devya, du missuppfattar. Det här är inte ett påhopp för att kalla dig korkad eller liknande. Det jag menar, och det jag försöker påtala med mitt inlägg, är att de flesta personer som blivit utsatt för sådant du blivit utsatt för av två olika personer på en relativt kort tid hade avslutat de relationerna för att minimera skadan, för att inte ta en ytterligare risk att låta dem skada en vidare. Men du gör inte det. Du återkommer till de relationerna. 

Det jag också vill poängtera med inlägget är att du har vant dig vid denna ohälsosamma typ av relationer. Därför ser du inte det som de flesta andra hade sett, och du reagerar inte som de flesta andra hade reagerat. Detta kanske är en generalisering av mig, men jag tror att många hade valt att skydda sig själva. Därför hade de flesta inte behövt gå igenom allt det du gått igenom, och därför inte stått inför de beslut du står inför nu. De flesta hade gått innan, skyddat sig själv. Backa lite. Det är inte så farligt att vara ensam. 

Det är upp till dig om du vill lämna iFokus, men tycker det vore synd om du gjorde det på grund av lite konstruktiv kritik som är ämnad att i slutändan gynna dig. Det som skrivits i mitt ovanstående inlägg kanske kan uppfattas som en hård sanning, men ibland så behövs det. 

Hursomhelst, vad du än beslutar, så råder jag dig vänligen att kolla igenom dina gamla trådar och fundera över vad du accepterat och kommit över i dina relationer. Vad du anser är relativt normalt. Vad du är beredd att kompromissa om. Fundera lite på vad du vill ha. Är det en stormig relation redan efter första året utan någon direkt säkerhet (vad jag kan se?) så fortsätt, men jag tror att du skulle vara lyckligare om du granskade dig själv och kom fram till att du var värd så mycket mer.

~ Ysmn

Sarah
6/25/14, 9:03 AM
#39

Amorell får säga det för mig med :)

Sarah
6/25/14, 9:08 AM
#40

De flesta har nog gått igenom många saker i sitt liv och pratar därför av erfarenhet. Det är mycket drama runt dig just nu och jag kan ju bara säga att det har jag haft min stora del av. Sen har jag gjort ett aktivt val, och vänt ryggen till den typen av relationer. Man vill rädda sjunkande skepp och försöker och försöker och försöker. Men, tyvärr blir man inte lycklig av det. Det bästa som hänt mig är min stabila, lugna, snälla kille. Inget drama, inga lögner, inget konstigt öht, bara en bra man som älskar mig. Vilket inte är så bara, det är så en relation ska vara, en relation ska ge trygghet.

Gur4m1
6/25/14, 10:20 AM
#41

aye! :)

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Gur4m1
6/25/14, 10:24 AM
#42

Tyvär kan ett storkigt förhållande, med drama och upp och nergångar- som inte är bra, förstärka ens "känslor" för personen som är centrum för det hela- men det är alltså inte kärlek utan jag ser det mer som små adrenalinkickar blandat med det där man vill ha, trygghet osv. Men det är förgängligt och kanske rent av falskt.

Det är lätt att bli förvirrad och blandaihop känslorna.  Det är ju skönt om man gifter sig och skaffar barn med en man av "rätt" orsak, så man slipper ångra sig ett sådant stort steg kort därefter. Det är nog ingen so skrivit här som inte gjort det just för att de engagerar sig och bryr sig. Vi är många som haft vår beskärda del av otrohet,  drama och förvirringar ;) …och dåliga partners. Bad to the bone.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Denna kommentar har tagits bort.
Gur4m1
6/25/14, 3:15 PM
#44

Storkigt =stormigt ;)

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Mops1
6/25/14, 6:53 PM
#45

Hej!

Jag har varit"den andra kvinnan".Det började med lite flirter..Jag visste om att han inte var singel,men kunde inte låta bli att flirta med honom.Vi trollbands totalt av varandra(i alla fall jag).Det året vi träffades mådde jag väldigt dåligt.Det gjorde även han till slut.Han ville inte kyssa mig.Bara ha sex.Jag var så förälskad i honom och gjorde allt som stod i min makt för att få vara nära honom…även om det ju inte gav mig så mkt ändå..Han sa många saker som gjorde ont..Jag var så himla förälskad,inte han.Han ville bara ha sex.Jag fick så klart skylla mig själv,jag visste ju om det.Jag tycker det är oerhört storartat av dig att tänka som du tänker.Inte många gör det.Många år senare tog jag kontakt med den han levde med då och jag bad om förlåtelse.Hon kunde aldrig förlåta mig.Idag är han skild.

Jag var så klart helt slut då under det året vi hade setts.Så himla jobbigt.jag gör aldrig mer om något sånt.

Många kramar från mig.

Sarah
6/25/14, 11:43 PM
#46

#42 hehe, storkigt förhållande :P Håller med, drama ger kickar och det får en att tro att kärleken är ngt extra. I perioder söker man drama, men det är ju mest en reaktion på att saker inte är som de ska.

[Devya]
7/4/14, 8:25 AM
#47

Jag gjorde slut med honom för någon vecka sedan. Han ville fortfarande ha sitt ex tillbaka som inte vill ha honom. Jag tror att han lider av någor som heter "the chase is better than the catch". Jag skulle ha kunnat förlåta det förhållande han hade med den andra tjejen men inte det här med hans ex. Det finns gränser för vad jag tolererar. Just nu är han inte glad över att han har förlorat mig men jag bryr mig inte. Det är dags att ta hand om mig själv och jag inser nu att jag aldrig tillät mig själv falla helt för honom. Kanske jag undermedvetet visste att det var för farligt. Åtminstone känns det som jag har redan kommit över honom. Jag är inte ens frestad att ha sex med honom mera. Han försöker mer än någonsin att få tillbaka mig just nu. Jag åker till en vän på söndag, han bor i ett närliggande land endast 120km härifrån och där stannar jag tills jag ska hem med flyget. Killen försöker som sagt få tillbaka mig och lovar mig guld och gröna skogar men hans charm fungerar inte mera vilket gör honom frustrerad. Han försöker då svänga på det och vill få mig att tycka synd om honom men den gubben går inte. Jag har varit så snäll mot honom men nu måste jag vara snäll mot mig själv. Dags att gå vidare på rätt sätt.

cinajo
7/4/14, 10:22 AM
#48

Det låter som ett klokt beslut tycker jag. Lycka till!

Annons:
Mops1
7/4/14, 3:39 PM
#49

Ja,det är dags att vi är snälla mot oss själva.Verkligen!

Gur4m1
7/4/14, 5:21 PM
#50

Skönt att höra, faktiskt.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Devya]
7/31/14, 10:39 AM
#51

Att göra slut med honom var det bästa beslutet jag någonsin har gjort. Jag är lycklig. <3

Gur4m1
7/31/14, 11:31 AM
#52

#51 Skönt att höra. :) Faktiskt jätteskönt, tänkt på hur det gick för "er".

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: