Familj

(X) Mår dåligt hemma

2014-06-26 00:56 #0 av: Ocillz

Min familj accepterar inte att jag är trans.
Jag mår jättedåligt över det.
Nästan så att jag vill försöka ta självmord igen...

Anmäl
2014-06-26 01:09 #1 av: Winta

Tråkigt att de ej accepterar det. Du behöver söka hjälp att prata med någon att rensa luften och även gärna kontakta någon som är själv också trans som säkert förstår dig bra. De fler som är som du har upplevt samma sak och kommer med bra tips. Kolla mer på internet och forum så du hittar dit att känna dig "hemma" där du kunde prata ut med.

Jag råder dig också att följa din egen väg och inte låta någon bestämma över dig hur du ska vara och så. Du är du och ingen annan.

Om jag får fråga hur gammal du är, under 18 år eller över? Att kunna flytta till eget lägenhet? Låt inte deras negativa åsikter förstöra för dig. Att (nästan i tanken) ta självmord är inget värt att göra det. Kasta bort livet för din familjs grymma åsikter plus kan vara lite kunskaper också.

Hoppas du mår bättre snart.

Kram om du vill :)

Anmäl
2014-06-26 01:13 #2 av: Ocillz

Tack!
Jag är under 18.
Har läst och kollat på yotube om trans.
Har visat information för min familj.
Dom ändrar sig inte.

Anmäl
2014-06-26 01:27 #3 av: MsMusic

Livet kan vara tufft och jävligt, men det kan också vara fantastiskt underbart. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva min tjugoårsdag, men det gjorde jag. Ge inte upp!! Jag tror på dig! :)

Anmäl
2014-06-26 01:29 #4 av: [MikaelaR]

Finns det inte en sida som heter HBT här på ifokus? prövat att prata me dem där?

Anmäl
2014-06-26 01:32 #5 av: Ocillz

#3
#4Har gjort det.
Har inte direkt gett något yttligare.

Anmäl
2014-06-26 08:53 #6 av: Gur4m1

Kämpa på. Lev för dig själv och de som är bra i ditt liv. Det är inte alltid familjen är som på filmer-de som ska ge stöd, förståelse, trygghet och pepp. Tyvärr är det ofta våra familjer som "fuckar upp" vår tillvaro. så fortsätt att kämpa, var den du är. En dag har du hittat hem bland människor som älskar och accepterar dig precis som du är. Kanske även din familj mognat och ändrar attityd, ge dem tid att smälta, acceptera och förstå. Det.är kanske stort och svårt för dem, de kan nog inte relatera, människor har lätt att ignorera det de inte förstår.

Anmäl
2014-06-26 09:24 #7 av: JazzBass

Det har säkert tagit lång tid och varit jobbigt för dig upptäcka och acceptera din läggning, och att ens barn har en från normen avvikande sexuell läggning är sånt som också tar tid för föräldrarna att smälta, bearbeta och acceptera. Din läggning är din ensak, men den påverkar också alla i din omgivning, inte minst dem som står dig närmast. Jag vet inte hur länge de vetat om saken, men du måste ge dem tid att acceptera den här sidan av dig, det är inget som är gjort i en handvändning hur mycket de än älskar dig och vill att du ska vara lycklig. Jag kom att tänka på bl.a. följande reportage som finlandssvenska YLE gjorde om föräldrarna till en homosexuell son: http://svenska.yle.fi/artikel/2014/03/07/att-acceptera-att-barnet-ar-homosexuellt-far-ta-tid

Åtminstone här i Finland finns det föreningar för föräldrar till HBTQ-barn, kanske det finns nåt motsvarande i Sverige också? Gissar att det finns då Sverige ju ligger ca 20 år före Finland i frågor kring sexuella minoriteters rättigheter. Kanske skulle vara en idé att kolla upp och tipsa föräldrarna om i nåt senare skede när de kommit lite längre i accepterandet av din läggning?

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2014-06-26 10:37 #8 av: obstitant

#7 Trans är inte en sexuell läggning utan en identitet.

Jag vet att många transpersoner mår oerhört dåligt. Det är svårt att leva i fel kropp, och det blir inte lättare av omgivningens oförståelse och många gånger direkt grymma bemötande. Men det går att ta sig igenom det! Det går att hitta stöd till dess du kan få börja en behandling och bli mer dig själv.

Jag vet att det finns communities, men jag vet inte exakt var. Däremot vet jag det finns ett antal twittrare som förmodligen har bättre koll. Börja med att kolla upp TheMegaBitch och se vilka hon följer.

Det kommer inte att hjälpa dig med dina föräldrar, men det kommer att ge en motvikt i form av personer som förstår vad du går igenom, som du kan känna igen dig i, och se att andra har gjort samma resa.

Ta inte livet av dig. Det finns väldigt många år framför dig, inte så långt bort, då du inte behöver leva med dina föräldrar utan kan börja leva ditt liv som du vill och söka den behandling du känner att du behöver.

Anmäl
2014-06-26 11:48 #9 av: JazzBass

#8 - Det har du rätt i, fel ordval av mig. I praktiken tror jag dock inte det är så stor skillnad ur föräldrarnas och de anhörigas synvinkel, i avseendet att det är oberoende är fråga om en avvikelse från "normen" som de närstående oftast har mer eller mindre svårt för att ta till sig och acceptera. Det tar sin tid.

Bra inlägg av dig i övrigt, speciellt sista paragrafen skriver jag under helt.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2014-06-26 12:23 #10 av: obstitant

#9 Håller med delvis. Men jag tror ändå det är en mindre omställning att få veta att "jaha, Lisa gillar tjejer och inte killar som vi har antagit" än att få veta att "jag är inte din dotter Lisa, jag är din son Linus". 


Det är säkert omskakande och förvirrande för anhöriga, och det kan förklara varför de inte klarar av att bete sig stöttande, men att det är jobbigt för dem ska inte vara transpersonens problem. Hen har nog med sitt eget lidande utan att behöva bekymra sig för andras, eller vara stöttande och förstående mot dem när de säger  eller gör taskiga saker.

Anmäl
2014-06-27 10:53 #11 av: Winta

Undrar hur du mår och hur det har gått...?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.