Annons:
Etikettförhållande
Läst 5493 ggr
NiklasTyreso
2014-07-01 12:26

Välja leva själv - Har folk problem med det?

Jag har valt att leva själv sedan 7 år tillbaka, men får konstiga reaktioner från andra kring mitt val:

- När jag säger att jag valt det skruvar folk på sig på ett "obekvämt" sätt. 

- Jag har även fått höra av folk att jag är för ung för att välja att leva själv.

- Min mamma och folk på jobbet har undrat om jag är homosexuell. 

- Folk har även frågat hur jag klarar av att leva utan en sexuell relation. 

För några år sedan date-ade jag ibland, och hade ett förhållande ett halvår, för att jag kände att det förväntades av mig, men jag trivs ju själv. 

Jag kan vara helt och hållet den jag vill vara, göra vad jag vill och behöver inte kompromissa, utan kan fullt ut göra vad jag vill och är intresserad av. Inte heller behöver jag förminska mig själv för att ge någon annan utrymme att utvecklas i en relation med mig.

Jag är skild man med ett barn, vältränad och med inkomst något över genomsnittet som inte har haft svårt att träffa Kvinnor. Har fortfarande ibland möjligheter att bygga närmare relationer med Kvinnor, men jag bryr mig inte.

Jag är inte asexuell och jag tycker sex är bäst i relation, inte med tillfälliga bekanta. Lever man i en relation gör man det dygnet runt 24-7 och sex är bara tillfälliga händelser någon eller ett par ggr i veckan. Sex motiverar mig inte att gå in i en relation. 

Jag bor i en mindre stad, inte i en storstad där ensamstående är vanliga även i medelåldern.

Alla konstiga reaktioner av andra göratt jag undrar. Är det socialt tabu att välja att leva själv om man inte är ung eller gammal?

Annons:
[GunillaF]
2014-07-01 12:35
#1

Har och har haft liknande reaktioner från andra, som du har. Jag har slutat bry mig efter så många år. Jag valde också att bryta upp. Bor i en mindre ort där de flesta verkar tro att de ska hålla ordning och koll på alla andra istället för att leva sina egna liv. Eller försöka skapa sig ett eget liv iaf.

Jag brukar tänka att det är avundsjuka och kanske missundsamhet som får folk att ställa konstiga frågor, fundera på och undra över det som inte alls bryr dem och sedan "skitsnacket" bakom ryggen…

Jag lever efter parollen "Sköt mig själv och skit i andra" nu för tiden 😉

Hoppas och tror att du gör det en dag du också. 🙂

LinaLj
2014-07-01 12:35
#2

Jag har stött på liknande reaktioner och framför allt då jag säger att OM jag skulle ha en relation just nu så vill jag ha en särbor relation. Jag kan inte alls tänka mig att flytta ihop med någon. 

Det jag har märkt är att folk tror att det ändrar sig när man väl är i en relation och när man sedan inte gör det, utan fortfarande tycker att man vill bo själv. Så är det nästan ännu värre. För då finns ju chansen där att få "svensson-drömmen" och så tar man den inte. 

Jag har tur som iaf har en familj som förstår då det är ett ganska vanligt val i min släkt att leva ensam. Men vänner, arbetskamrater osv brukar ha väldigt svårt för det.

NiklasTyreso
2014-07-01 12:40
#3

Tack för de två snabba svaren! 

Båda konstaterade ni att ni varit med om att folk har synpunkter på ensamstående så svaret på min fråga är nog att det är lite tabu att välja att leva själv.

OlgaMaria
2014-07-01 12:46
#4

Jag kan väl erkänna att jag tycker det är konstigt. Jag kan liksom inte relatera eller förstå det riktigt, för att jag själv verkligen vill dela livet med någon annan (min man). Tycker väl också det är rätt svårt att förstå om man inte vill ha barn. De egna känslorna tar över så att man inte kan tänka riktigt rationellt och sätta sig in i att någon annan kanske vill något annat. Men min hjärna går i alla fall igång - VARFÖR vill han inte ha en partner, kan vi lösa det typ… Hehe. 

Men det kan väl kanske vara bra ändå att vara medveten om hur andra tänker, att ja, det finns nog många som tycker det är konstigt. Du får helt enkelt acceptera det och äga ditt eget val ännu mer. Skratta åt folk - ja, jag förstår att du tycker det är konstigt, men jag är inte du och jag vill leva så här, så är det bara.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Maria
2014-07-01 13:44
#5

Jag skulle nog aldrig komma på tanken att tycka andras val av liv är märkliga även om de skiljer sig markant från mig själv och mina val.

Såpass väl har man väl lärt känna människor att man förstått att vi alla är oerhört olika.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

JoJo!
2014-07-01 13:45
#6

Tycker tyvärr alltid att man blir ifrågasatt om man inte gör som alla andra Och sen undrar folk över varför man valt annorlunda och kräver en förklaring …. Skumt Ingen skulle väl undra varför man dejtar, flyttar ihop, gifter sig, skaffar barn osv  Eller ?

Det är inte alltid lätt att  veta vad man vill Speciellt inte med en massa "påtryckingar" från omgivningen om vad man "ska" göra Jättebra att du kommit fram till att du vill bo ensam Varför ändra på det om det gör dig lycklig

Annons:
fruktgumman
2014-07-01 14:10
#7

Folk lägger sig alltid i när man inte gör som det förväntas av en.  Det var ett himla tjat om att jag borde skaffa barn ända till den dag jag verkligen blev med barn (av misstag) och gjorde en abort och steriliserade mig. 

Så lev ditt liv själv och njut av det.

Wide Awake Dreamer
2014-07-01 14:19
#8

Det finns en del fördelar med att inte umgås så mycket med folk. På så sätt slipper man bli utsatt för andras funderingar och spekulationer. Men å andra sidan kanske det skvallras desto mer istället? Det är säkert en och annan som undrar varför jag lever ensam. Och det finns säkert de som snackar om det. Jag är bara glad att jag slipper höra. Kan inte säga att det är ett aktivt val, utan mera något som bara blivit. Men jag tycker folk kan skita i det och sluta spekulera så mycket. Den dagen jag känner mig redo försöker jag kanske träffa en partner. Men jag är inte riktigt där ännu. Och det är min ensak.

Loris M
2014-07-01 14:40
#9

Håller helt med #6. Varje gång man är i minoritet oavsett vad det gäller, så blir man betraktad som konstig och avvikande. Folk vill gärna också hitta på orsaker till "problemet" och bota. Som i TS-s fall skulle kunna vara att du inte hittat "den rätta". 😃

Jag beundrar alla som vågar tänka utanför ramar och finna sin egen väg. Jag har flera kollegor som har särbo förhållanden och även det är lite "konstigt" i mångas ögon. Jag beundrar även de som väljer medvetet att inte skaffa barn eller medvetet väljer att leva själva eller att inte gifta sig.

Aldelles för många människor gifter sig eller skaffar barn bara för att alla andra gör det utan någon eftertanke. En del är tyvärr inte ens lämpade att ta hand om barn. Jag tror att det här mamma-pappa-barn, gifta sig och bo i en villa lyckliga i all sina dagar, är något som kommer att vara allt mera sällsynt med tiden. Förut när det var främst mannen som arbetade och Kvinnor var hemma var detta upplägg bra. Men idag behöver vi inte det längre på samma sätt. Men många väljer den enkla vägen eftersom det är enklare att följa strömmen än att tänka efter eller fatta beslut själv. Nu menar jag förstås inte att det är fel att ha ett förhållande eller gifta sig. Men att många väljer att göra det eftersom det är det som är normen.

Jag pratade med min man (som jag varit tillsammans med i 20 år) häromdagen om att jag skulle aldrig gifta mig eller bo med någon igen om vi två skulle gå skillda vägar. Det finns liksom ingen anledning tycker jag idag. Vill man ha ett förhållande kan man ha det utan att behöva flytta ihop. Men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att leva själv också mycket av samma skäl som du TS.

JazzBass
2014-07-01 16:40
#10

#9 - För min del handlar det inte om att inte tänka utanför ramarna. Jag trodde av flera orsaker att jag skulle få se mig själv som ensam resten av livet, och hade börjat se det som en riktigt bra idé, men plötsligt fick man sambo och kort efter också ett barn. Gifta är vi inte ännu, men det finns i framtidplanerna.

Jag håller med om att det är starkt att medvetet välja bort det vanliga om man tror mer på en mindre konventionell lösning, men jag tycker dock att det är lite på gränsen till nedvärderande att säga att folk bara gifter sig och skaffar barn för att andra gör det. Människor i alla kulturer i hela världen gör det. För min del är en stor del av meningen med livet just familjen, och all den glädje och trygghet som följer med den, inte minst i och med barnen. Att få se sina barn växa upp och eventuellt få egna barn, är nånting otroligt stort och vackert som knappast kan beskrivas i ord. Min sambos föräldrar, som aldrig kunde få fler än ett barn själva, var helt utom sig av glädje när de fick se vår son för första gången. Det var första gången min sambo sett sin pappa fälla en tår under hennes 31-åriga liv. De fick för första gången smaka på det som ju kallas livets efterrätt.

Jag vill utan tvekan uppleva samma sak själv, när det är min tur att befinna mig på ålderns höst. Jag vill ha en stor familj som berikar mitt liv på samma sätt som min familj och min släkt berikat mitt liv hittills, och jag vill skänka mina barn och eventuella barnbarn möjligheten att uppleva samma sak. Trots diverse problem som funnits skulle jag skulle ändå aldrig kunna drömma om en bättre uppväxt än den jag fått, mycket just tack vare den fina gemenskap som alltid funnits där i släkten och familjen. För mig finns det nog inget finare och större än det. Det är nåt jag värnar om.

En sak som samlivet också ger är en direkt trygghet i fall av sjukdom. Om pappa inte hade haft mamma i närheten när han som 38-åring drabbades av hjärnhinneinflammation hade han med all säkerhet dött. Det var en hårsmån ifrån att gå så illa, men tack vare snabba insatser fick han lyckligtvis leva vidare, utan bestående men. Människor som lever i parrelationer drabbas också generellt mindre av sjukdom och lever längre. Troligtvis på grund av att de är lyckligare överlag.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

NiklasTyreso
2014-07-01 17:12
#11

Jag blev aldeles varm när jag läste tråden! Tack föralla förstående tankar!👍

Aspekten barn tycker jag var en intressant synvinkel. Bara för att man trivs med att leva utan relation måste man ju inte ha en längtan att vara barnlös. Jag har ett barn att slösa tid och kärlek på så jag missar inget.  

Att som man aktivt och tydligt uttalat välja att leva själv, kan minska chanserna att man inte får vara med om att bli pappa. Särbos med barn är ju inte så vanligt.

Vill man som jag inte ens vara särbo, inte vara i en relation, då minskar nog möjligheterna ytterligare att få barn.

Ni har helt rätt i att man/jag ska unna andra att känna att de valt rätt väg i livet oavsett om man valt att leva själv eller i par, med man eller kvinna, med eller utan barn. Tack igen!

[GunillaF]
2014-07-01 17:22
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#12

.

Loris M
2014-07-01 17:50
#13

#10 Håller med dig i precis allt du skriver, förutom i det här: "…. men jag tycker dock att det är lite på gränsen till nedvärderande att säga att folk bara gifter sig och skaffar barn för att andra gör det."

Tror att du missuppfattat mig här. Jag menar naturligtvis inte att alla som gifter sig gör det av fel anledning - för att alla andra gör det. Men  jag vet att det finns folk som gifter sig av fel anledning eller just för att alla andra gör det. Genom mitt tidigare arbete har jag kommit i kontakt med väldigt många familjer där barn kommit till av en slump eller som någon prydnadssak, eller som ett sätt att behålla mannen m.m. och där man ingår äktenskap/sambo förhållande för att det är det som förväntas av dem eller av andra anledningar …. Det är dem jag syftar på.

Jag är själv gift och har barn och skulle inte vilja ändra på det. Det var mitt val, då för 20 år sedan och det var rätt då och det är det fortfarande. Men skulle jag bli ensam nu, skulle jag tänka på andra sätt. Mest för att jag är 20 år äldre, mina barn är stora och jag har inte samma behov som då att ha en man i mitt liv.

Om vi väljer att leva själva, sörbo, gifta, sambo… är var och ens sak och kan säkert ändras under tiden. Men inget är mera rätt eller fel.

Annons:
Praefatio
2014-07-01 19:06
#14

Att folk ska bry sig så oerhört mycket om hur andra väljer att leva sitt liv?! Blir helt matt. Lever själv i en lycklig parrelation och har barn på bakning men har en bästa väninna som absolut inte vill leva med någon och inte vill ha egna barn. Inte för att hon är asexuell, inte kan tänka sig ett förhållande någon gång eller hatar barn, hon vill bara ha sitt eget boende och prioriterar andra saker än kärleksrelationer och det klassiska normativa familjelivet. Det övergår mitt förstånd hur någon skulle kunna kritisera ett sånt livsval, det skadar ju ingen? Vi är ju alla olika. Jag ser verkligen inte det konstiga i att trivas själv.

Hon har tack och lov familj och vänner som inte lyfter på ögonbrynen åt hennes val, men jag har förstått att hennes kollegor inte är lika förstående och att hon får höra kommentarer ibland: "Har du träffat någon?" Jäkla tjat.

Nej, lev du ditt liv precis så som du vill. Du är verkligen inte ensam om ditt val av liv, vad folk än säger.

Gur4m1
2014-07-01 19:25
#15

Förstår inte problemet. Ha en relation utan att flyttaihop då? :) Eftersom du gillar närheten tänker jag.

Jag har en pojkvän, vi har varit tillsammans i 6 år. Vi bor inte ihop, vi bor i en varsin lägenhet, med vårt eget utrymme, våra egna liv- men även gemenskap, när vi båda känner för det.

Jag har varit sambo 2 gånger tidigare, kan inte påstå att jag gillade det så speciellt. Vi har pratat om att flytta ihop, men det är mer av praktiska skäl. Då har vi beslutat att vi ska ha en trea, just för att ha ett varsit rum, för vi har våra behov av att vara ensamma.

Tror jag bara fått frågan en gång, var när vi varit ett par i ca 4 år, som hans släkt under en julmiddag undrade "jaha, har ni inte flyttat ihop än?" men jag kände inte att de dömde mig, så finkänslig behöver man ju inte vara. Klart de blev lite förvånade. Nu när vi fortf är tillsammans men inte bor ihop har de väl fattat att vi visst tycker om varandra, trots att vi inte flyttat ihop.

Jag vill flyttaihop för jag vill ha barn t.ex, och nu när jag jobbar är det svårare att hitta tid tillsammans, utan att planera- bor man ihop ses man ju "automatiskt". Men vi är måna om vår "egentid" och "vår egen plats". Så du är inte ensam om att leva själv och vara helt nöjd med det. Gäller bara att du ska hitta någon annan där du känner starkt för, som också dela din känsla runt det här med att bo ihop.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Besserwissern
2014-07-01 19:41
#16

Jag fattar inte syftet med tråden? Du skriver att du inte har några problem med att skaffa tjejer och driva det till en vidare relation, men att du inte bryr dig. 

Om man inte bryr sig så startar man väl inte en sådan här tråd?

Jag är en riktig ensamvarg och jag skiter fullständigt i hur andra uppfattar mig och mitt leverne, det är ändå vanligen inget folk jag blandar in i mitt liv, så varför bry sig om huruvida folk har problem med det eller inte.? Sorry Niklas, men det låter mer som att du själv har problem med det val du gjort. Om det nu är så som du säger - att det är ett val. Jag känner naturligtvis igen reaktionerna du radar upp, men som sagt inget jag ligger sömnlös över. Jag skulle väl iofs kunna tänka mig någon särborelation på lagom nivå, men som riktig enstöring så är förutsättningarna för att hitta lämplig tjej minst sagt begränsade. Det ges liksom inga tillfällen att träffa någon när man vanligen håller sig för sig själv.

Kalli
2014-07-01 20:14
#17

#16: Som jag förstod det bryr han sig inte tillräckligt för att vilja skapa en relation med de Kvinnor han träffar, det är inte samma sak som att inte bry sig/bli irriterad när andra människor försöker lägga sig i ens liv? Du gör det kanske inte. Så bra för dig, alla är olika. :)

#4: Man behöver inte alltid förstå, det räcker med att acceptera och inte ifrågasätta.

Winta
2014-07-01 21:30
#18

Ja det var inte kul med att folk inte respekterar eller förstår dig… Men bara o skita i det. Din väg och ingen annan ska styra din väg. Jag har varit själv i 2 år och trivdes riktigt bra. Men oxå innan det var jag särbo med en kille i 7 år och det var många som frågar oss om vi inte ska flytta ihop? Fick också såna tråkiga beteende och en del dömer oss. Vi har bara bestämt så och i framtiden kanske flyttar ihop men inte nu då. Sen tog det slut och vi blev goda vänner. Jag tyckte det var skönt att leva ensam och gå på egen väg.  Nu frågar vissa mig om jag träffat någon men nej. Jag tar för nuet för varje dag. Lev din liv som du vill och må bra. :)

Gur4m1
2014-07-02 05:53
#19

#17 Det är när man inte förstår som det kan bli svårare att visa empati och sympati t.ex och även om man accepterar det så kan det väcka nyfikenhet. Det vi inte vill förstå, VILL vi ju förstå- så då kan det ställas fårgor som kan upplevas som "ifrågasättande". Jag kan ju bli nyfiken på varför någon är vegan, utan att det betyder att jag ifrågasätter att Hen är vegan- tyvärr är vi så pass känsliga en del, och om vi fått frågan ofta, att vi då upplever att vi måste försvara, utbilda och att vi blir ifrågasatt i vårt val.  

För mig handlar det mycket om vad som sägs efter frågan. När min pojkväns släkt frågade så svarade vi och sen var det klart med det. Om de fortsatt att ifrågasätta och slängt ur sig saker som "jaha, ja jag kan inte alls förstå hur ni kan leva så" eller på något sätt antydde att vår relation var mindre än någon annans (t.ex deras) så hade jag surnat till. Men inte av att folk är nyfiken på mig, som på sätt och vis valt att leva annorlunda än normen.

Så frågor får man ta, det kan ses som ifrågasättande men man får nog ha överseende med att folk blir nyfikna och vill veta mer. Men om det blir otrevlig stämning och folk inte kan acceptera det och ska bjäffsa så får man sätta ner foten.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

JazzBass
2014-07-02 10:57
#20

#13 - Ja, jag missförstod dig nog lite, och håller med om det du skriver nu. Ibland verkar det som att vissa tror att bara man får det där barnet eller gifter sig så blir allt bättre, men om relationen är dålig från början löser det nog ingenting. Snarare är det som katten som klättrar högre och högre upp i trädet för att det är lättare än att klättra ner. Till slut ramlar den ner av en eller annan orsak. Man får väl skylla det här på att få är speciellt erfarna i unga år, och alla gör ju misstag.

TS: Det är bra för dig om du kommit till en slutsats för hur du vill leva. Stå på dig bara. Men för att svara på frågan i rubriken, så visst har folk problem med att folk väljer att vara ensamma. Det finns alltid folk som har förväntningar på en själv, inte minst de egna föräldrarna, som ju bara vill att ens barn ska vara lyckligt. Många tror nog att man inte kan vara helt 100% lycklig utan en parrelation, och själv kanske jag lite hör till dem också. Jag kände mig aldrig helt lycklig då jag var singel, kanske för att jag var det mestadels ofrivilligt. Jag är klart lyckligare nu. Är singellivet däremot ett väl avvägt val, där man har tillräcklig erfarenhet av båda levnadssätten, liksom du har, och man också har tänkt på hur man vill ha det några decennier framåt, så gör man nog bäst i att lita på personens omdöme och hålla tyst. 😉Vi är ju alla olika.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Annons:
Lakeside
2014-07-03 18:52
#21

Jag tror det är andra som speglar sin egen rädsla för att du gör saker som de aldrig skulle våga. Oftast när folk uttalar sig (gäller även mig själv ofta även om jag försöker vara öppensinnad) så är det mesta deras egna tankar om sina val t.ex. som de ifrågasätter och har inte alltid jätte mycket med dig att göra.

Jag förstår att man vill leva själv med allt vad det innebär. Jag är själv en person som behöver extremt mycket frihet även om jag i dagsläget har en sambo jag älskar <3

Upp till toppen
Annons: