Annons:
Etikettallmänt
Läst 4040 ggr
mariemarie.
2014-07-11 14:26

lesbisk och skäms

Jag är lesbisk (antagligen eftersom jag absolut aldrig tänt på nån kille men attraheras av tjejer)

Men jag skäms, jag vill inte vara sån. Jag vill vara som alla andra. Ja jag vet det finns även andra som är homosexuella men absolut ingen som jag känner iallafall och alla förväntar sig också att jag också ska vara som alla andra. Jag är 22 år gammal och hatar att känna såhär. Varför kan jag inte bara bli kär i en kille och leva ett vanligt liv med villa volvo ungar. Jag vill inte sticka ut.

Hela tiden får jag kommentarer som "När ska du skaffa dig en kille då" och "ska du gå singel länge till eller? ut och ragga killar nu i helgen. Ingen frågar ju varför jag inte skaffar en partner, de säger kille, vilket betyder att det är det som förväntas av mig och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde bli kär i en kille som alla andra. Mina föräldrar frågar också när jag ska komma hem och presentera min första pojkvän.

Alla mina tjejkompisar har killar, och har de inga förhållanden så träffar de iallafall killar och ligger med. Men ingen som är 22 som jag är ju fortfarande oskuld och aldrig haft förhållande.

Speciellt två av mina tjejkompisar attraheras jag mycket av men bägge två har ingen aning och de babblar på om snygga killar de träffat osv.

Jag vill vara hetero!

Annons:
KastKatt
2014-07-11 14:37
#1

Det är jättetråkigt att du känner att du inte är nöjd med dig själv och din egen läggning. Men ibland är kanske inte livet som man tänkt sig, kanske borde du jobba lite på din inställning, varför är du så negativt inställd till homosexualitet?

Att vara homosexuell betyder inte att du inte kan få det typiska svenssonlivet, den enda skillnaden att du kanske kommer ha en kvinna vid din sida istället för en man, och kön är ju (förutom vad gäller ens egen läggning) ganska oväsentligt.

Testa att gå med i några hbtgrupper på facebook/likanande och prata med likasinnade.

Greetings.

Legacy Mwari.
-En berättelse om en annorlunda familj!

Candela
2014-07-11 14:41
#2

Jag tror det bästa är att försöka acceptera vem man är, bara då kan du bli lycklig! Kanske behöver du någon terapeut att prata med, så du kan få ventilera dina känslor och lära dig att du kan accepteras av andra oavsett hur du är.

Dina föräldrar och vänner nämner ordet "kille" för att majoriteten av människor är heterosexuella. Det betyder inte att de skulle vara emot att du är homo, bara att de inte har tänkt i de banorna helt enkelt.

Nästa gång de tjatar kan du ju säga "Tänk om jag inte vill ha en pojkvän då?", det kanske får dem att tänka till.

mariemarie.
2014-07-11 14:44
#3

#1 nej jag har ju inget emot homosexualitet som så, men jag känner så eftersom ALLA i min omgivning tycks förvänta sig att jag är som dom med tanke på alla kommentarer som är om att jag borde "skaffa kille" "ragga killar" och "visa upp min första pojvän"

Det hörs ju redan i de kommentarerna att det är hetero man "ska" vara.

Candela
2014-07-11 14:49
#4

#3

Det handlar inte om att man "ska" vara hetero (som att motsatsen skulle vara negativt), bara att det är det vanligaste och att man därför förväntar sig det.

Har du homofober i familjen eller vänkretsen? I så fall kan jag tänka mig att det är jobbigt. Men i annat fall kanske det mest blir en aha-upplevelse för dem, att de äntligen förstår varför du inte har pojkvän, eller försöker skaffa en.

Det är nog de som kommer känna sig dumma över att ha tjatat.

mariemarie.
2014-07-11 14:54
#5

#4 homofober vet jag inte. Det har helt enkelt aldrig diskuterats homosexualititet. Varken med  mina föräldrar eller mina vänner har jag aldrig pratat om homosexualitet. Fast jag minns en gång på TV för flera år sen. En kändiskille som är gay var framme på scenen och mamma sa då. "Ja där är ju han som är lagd åt fel håll va"..

"ja"  svarade pappa.

Candela
2014-07-11 14:59
#6

Jobbigt 🤔

Jag kan säga att jag med har "kommit ut" i min familj, med ett personligt livsval jag gjort som  var oacceptabelt hos mina föräldrar (handlar alltså inte om sexuell läggning, men ändå en enormt stor fråga för mina föräldrar).

De blev besvikna först. Försökte övertala mig åt andra hållet. Men med tiden har de accepterat mig, och jag upplever även att deras egen världsbild har vidgats. De verkar inte lika trångsynta längre som när jag var yngre.

Självklart kan du välja att leva i ett heterosexuellt förhållande. Ha sex med någon du inte attraheras av, skaffa barn, leva ihop. Men kommer du någonsin känna dig tillfredsställd med ditt liv?

Annons:
_Fisken
2014-07-11 15:54
#7

Att tända betyder att tända sexuellt. Du kanske tänder på sex med Kvinnor men du kanske inte kan älska dem?

mariemarie.
2014-07-11 16:14
#8

#7 ingen aning men jag har ju aldrig kunnat älska en kille/man heller. Känner inte alls någon sådan kärlek till dom. Bara kompiskänslor. I mina drömmar lever jag iallafall ihop med en kvinna. Och har inte bara en sexuell relation.

Gur4m1
2014-07-11 16:18
#9

JAg är hetero så jag vet inte vad du går igenom, eftersom jag är normen. Det är grejen, heterosexuella är normen, precis som att vara vit är normen i Sverige, Vit, kristen, svensktalande, välutbildad, 2.5 barn och villa i förorten. "Tyvärr" (Eller tack gode gud?) är normen ändå inget många är ;)

Jag känner jättemånga "lesbiska" men de är bisexuella. Då tenderar man ändå oftast att ta den "lätta" vägen och välja normen- en relation med en man.

Jag tillhör ett minoritetsfolk, är inte kristen. Är dessutom kvinna. Sitter jag och önskar att jag föddes till något annat? Nope. Man måste acceptera den man är. Just lesbisk är samma sak som att man föddes med blå ögon eller som vänsterhänt- man får lov att acceptera det och leva med det. 

Bli din gemenskaps första öppet lesbiska då? För det finns garanterat fler lesbiska/bisexuella i din närhet, men den miljö du beskriver är inte så vänlig och uppmuntrande mot norbrytande beteenden och val.

Det vore en sak att du VÄLJER att tatuera hela din kropp och folk dömer dig och du bli utanför men du har faktiskt inte VALT att bli homosexuell. Däremot har du valt att dölja det för din omgivning. Du vet inte hur de kommer att reagera. Bara för att din familj uttrycker sig negativt inför dig nu- när de inte vet, så betyder det inte att reaktionerna blir negativa om du kommer ut med att du är gay. Snarare tvärt om så ger du dem förmodligen en stor chans att bli upplysta och informerade, de kommer att få en chans att omvärdera sin syn på homosexuella. För det är så normala människor reagerar när någon som står dem nära- är avvikande.

Däremot komemr det säkert fårgor runt det hela, kanske även ifrågasättande- eller så faller allt på plats för dem och de inse hur dumt det varit att de tjatat på dig om killar, att innerst inne är det här kanske precis vad de "vetat".

Så sluta avsky en så stor och viktig del av dig själv, som kan göra dig lycklig. Lita på att dina föräldrar och närmaste vänner faktiskt älskar dig. Men ja, börja inte ragga på dina vänner, speciellt om de inte visat något tecken på intresse eller att de själva är bi/homosexuella- det kan kännas ganska kränkande. Jag skulle själv bli jättesårad och förmodligen ta avstånd om en killkompis plötsligt börjar stöta på mig, men även där är ju människor olika.

Sen hindrar INTE homosexualitet dig från att vara Svensson med barn, villa och volvo. Se dig omkring. Hur tror du att lesbiska lever egentligen? Är alla arbetlösa café-campande hippies? ;)

Gay-par kan få barn, det löser man på flera olika sätt. Det finns inga lagar mot att gaypar ska få köpa volvo eller bo i villaområden ;) Folk i allmänhet i Sverige idag är faktiskt ganska öppna. Möter man på idioter….well. Jag är hetero och möter också ständigt på idioter. Det finns gott om såana så det räcker till oss alla.

Snälla, förvägra dig inte en så viktig sak som kärlek och att få vara nära den du faktiskt längtar efter. Men ta den tid du behöver för att våga komma ut inför din familj, men vet att om det är en bra familj, så kommer de över det. DU är inte fel, DU har inte gjort något fel. Men nej, ALLA kommer inte att förstå, alla förstår inte. Kanske det skulle hjälpa för dig att komma i kontakt med andra gay-tjejer över nätet, dela erfarenheter, prata om hur det är att komma ut osv.

Önskar dig lycka till.
Var modig,stå upp för dig själv. Skäms inte!

Eftersom du inte verkar vara den som vill gå i spetsen för gayparader så är ju den kända Slalomåkerskan Anja Persson ett exempel på en lesbisk kvinna som varit väldigt privat av sig och verkar leva ett riktigt Svenssonliv med sin flickvän och deras barn. Att hon kom ut förvånade inte många, och inte hindrade det henne i karriären att vara lesbisk.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Gur4m1
2014-07-11 16:28
#10

en vän till mig hade en familj där det..rent kulturellt var förkastligt att vara homosexuell. Han vågade inte komma ut, hans mor hade sagt något i stil med att hon skulle förkasta sin son om han kom ut som homosexuell (i ett annat sammanhang), kanske rent av döda honom (mhm!). Men när han väl, efter lång tid av psykisk sjukdom- till stor del orsakad av att behöva förtrycka denna sida hos sig inför sin familj- som trots allt är så viktig för honom- kom ut med det….så hände inget, inget annat än förståelse och kärlek. föräldrarna som uttryckt sådant hat mot homosexuella förändrade sin bild helt. Det blir annorlunda när ens eget barn "plötsligt" är det man inte förstått- då blir det ju något man faktiskt KAN förstå, för man känner ju sitt barn. De tär iallafall vad jag tror hände mellan dem.

Däremot måste de hålla hans läggning hemlig för släkten för att han inte ska utsättas för fara, men den närmaste familjen älskar honom och respekterar honom, trots hur de uttryckt sig nedlåtande om homosexuella förut.

Vi har det bra i Sverige, här är det inget brott att älska den man vill älska. Ta vara på det! :)

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: