Otrohet

Hur blev det såhär

2014-07-13 08:31 #0 av: Tanjis

Jag har vart ihop med en kille i snart 5 år. Vi har väldigt olika intressen respekterar det och får det att funka.
I gårkväll var jag ute med min syster och jag träffad en killkompis till henne för första gången, hennes killkompisar är äckliga, respektlösa och riktiga drägg (de flesta). När den här killen dök upp fick jag direkt känslan att wow vilken go kille, jag blev posetivt överaskad direkt. Vi klickade direkt och kvällen fortskred och det visade sig att vi hade väldigt lika intressen och nu ligger jag på hans soffa och har precis vaknat. Vi gosade lite men det var väldigt oskyldigt, han typ höll armen om mig och vid ett tillfälle ville han pussa mig men jag satte stopp där, han blev väldigt obekväm och bad om ursäkt och jag sa att det var oki och berätta att jag aldrig skulle göra något som jag inte skulle kunna stå för och som skulle riskera mitt förhållande men min sambo, min enda trygghet. Jag sa sen, vilken nitlott du drog som låter en förlovad tjej sova över, tänk vad mysigt du skulle ha haft om du hade dragit hem någon annan eller om jag va singel. Han sa då att det var trsist att jag var det då det kändes som att vi var soulmates men han respekterade det och försökte inte med något mer skumt.
Jag har inte gjort nått som var fel och mysa med andra killar på det sättet är enligt min sambo okey och mig med.
Nu när jag ligger i soffan så kan jag inte släppa tanken att jag skulle kunnat haft det bättre, tryggheten jag har värderat så högt känns inte så värt helt plötsligt för jag och sambon kan ju sällan göra saker tillsammans utan att den ena eller andra ska kompremissa.
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha ut av det här inlägget, men om ni har vart med om liknande, hur kände ni, vad hände sen?

Anmäl
2014-07-13 09:38 #1 av: Jetaime

Åh typiskt, skrev precis ett långt inlägg och så försvann det! Ahhh! Men iallafall så var jag i lite grann samma situation som du är för ett tag sen, MEN jag skulle aldrig gå så långt som att mysa/kela och sova över hos någon när jag är tillsammans med någon annan. Men man ser så klart på den saken olika och har olika definitioner av vad som är okej och inte.

Men jag började känna mer och mer för en kille som tränade på samma brukshundsklubb som jag och vi brukade träna tillsammans och diskutera väldigt mycket träningsmetoder osvosv. Och min pojkvän som bodde flera mil iväg som jag sällan träffade och som inte riktigt förstod mig och inte hade alls delat intresse, började jag fundera på hur rätt det var mot någon av oss. Jag tyckte om honom väldigt mycket, vilket gjorde det hela ännu svårare. Men nu i efterhand så vet jag att jag gjorde rätt beslut.

Så jag tror att du får bara tänka efter lite hur du egentligen vill ha det och hur du känner. Kanske är det bara spänningen du är ute efter? Prata med din sambo.

Sajtvärd för Australian Shepherd.ifokus!

Anmäl
2014-07-13 09:58 #2 av: Tanjis

#1 Du har nog rätt, det ÄR spänning som jag saknar. Jag är en väldigt social person som alltid gjorde massa roliga grejer som singel, att stanna hemma en helg fanns inte på min världskarta och jag var ofta ute och träffade folk och gjorde saker på vardagarna med efter jobbet och så. min sambo är väl direkta motsatsen, han har socialfobi på en mildare nivå, han tycker om att vara hemma och han gillar och lana dataspel med sina kompisar. Jag är inte på långa vägar ute så mycket som förr och jag känner ofta frustrerad och rastlös för jag vill ju helst hitta på saker med honom och det blir ofta hemma kvällar, bio och ut och äta som bäst men det tillfredställer inte mitt sociala behov och "äventyrslust". Det behöver ju inte vara romantisk spänning utan jag saknar nog spänning över huvudtaget så det kanske är därför jag tänker som jag gör just nu för det var ju lite spännande att träffa en karl som jag mycke väl skulle kunna tänka mig att börja dejta om jag var singel. 

Anmäl
2014-07-13 10:06 #3 av: Jetaime

#2 Jag ser det lite såhär, att det finns en anledning till varför man börjar tänka som man gör, och oftast är det något tokigt då, även om man kanske inte vill erkänna det då. Och som du säger är du kanske rädd att förlora din trygghet.

Vill du ständigt kompromissa? Fungerar det för dig i längden?

Sajtvärd för Australian Shepherd.ifokus!

Anmäl
2014-07-13 10:09 #4 av: Tanjis

#3 det har fungerat bra såhär långt så varför skulle det inte funka i fortsättningen, sen så är ju inte något förhållande felfritt alla par tacklas med något och gräset är sällan grönare på andra sidan.... Orsaken till varför jag hamna hos honom var för att min mobil var död, inga pengar hade jag till taxi och jag funderade på att gå hem vilket är en entimmas promenad och dessutom genom ett väldigt otryckt område.. min syster hade gått hem och jag och han hade vart på efterfest. Han tillät inte att jag skulle gå hela vägen sj och sa att jag fick sova hos honom

Anmäl
2014-07-13 10:16 #5 av: Bananbullar

Har varit i lite liknande situation. Var ihop med mitt ex och trodde att jag var nöjd med det. Men träffade en annan kille och började umgås med honom jätte mycket. Började prioritera bort mitt ex. Någonstans där började det gå upp för mig att jag inte alls var lycklig i mitt förhållande. Trots att det kändes läskigt så hade jag i mitt undermedvetna redan bestämt mig för länge sen. Jag tog steget och gjorde slut. 

Idag är jag tillsammans med killen jag träffade. Jag ångrar inte en sekund det val jag gjorde. Idag kan jag även säga att jag redan ett halvår innan jag gjorde slut med mitt ex kände att det inte fungerade men tröck bort tankarna. Tre månader innan jag gjorde slut offentligt hade jag inofficiellt redan gjort slut och gett upp inombords. 

Mitt råd: Tänk efter hur du egentligen mår? Är det något du saknar? Troligtvis är någonting tokigt eftersom dessa tankar har kommit upp. Prata med din kille om vad du tycker är fel. Våga ta steget! Det känns läskigt, jag vet, men jag ångrar inte en sekund att jag gjorde det.

Anmäl
2014-07-13 10:31 #6 av: Tanjis

#5 hela mitt liv är ju just nu uppbyggt på vårt förhållande. Jag skulle inta ha råd att bo sj ex och vi har två hundar och en katt, hur skulle det bli med dom? jag älskar ju min sambo och vårt förhållande är ju bra! min sambo är helt underbar! han har inga direkt egenskaper som jag tycker illa om, hans livsstil föredrar jag ju inte men ibland har vi hittat tillfälliga gemensamma intressen, ex vi tränade på gym tillsammans ett år och simmade. jag tror att man ska kämpa för sitt förhållande och försöka lösa de problem som finns hellre än att ge upp och göra slut, varken jag eller min sambo är omöjliga liksom

Anmäl
2014-07-13 10:33 #7 av: Bananbullar

#6 Känner du så så kör på det. Gör det som känns bäst. Men prata med honom, berätta om det är något ni måste ändra på/förbättra er. Jag tror också att man ska kämpa för förhållandet, speciellt när man har varit ihop en tid. Då kommer problemen krypandes och man ska inte ge upp i första taget. Men då är kommunikation a och o :)

Hoppas att det löser sig för er! 

Anmäl
2014-07-13 11:59 #8 av: Sjöstjärna

Jag tycker att du är orättvis mot dig själv om du accepterar att bygga en relation på trygghet istället för samförstånd. Jag skrev redan i den andra tråden att det kanske är så att du och din sambo faktiskt inte passar ihop. Ibland räcker det inte med att älska någon, livet tillsammans ska fungera för båda också. Om både du och den här nya killen upplevde att ni verkligen klickade med varandra, att ni har en massa saker gemensamma och att ni kan vara själsfränder så är det en riktigt stor uppoffring du gör om du låter honom glida dig ur händerna utan att ens att undersökt om det kan bli något. Har du inte råd att bo själv så flytta ihop med en kompis istället, stanna inte hos en kille som du inte har något gemensamt med bara för att det är billigt och bekvämt.

Anmäl
2014-07-16 20:37 #9 av: Gurky

Att stanna i ett förhållande bara pga trygghet är fel anledning och väldigt själviskt enligt mig. Sen så gör du dig själv och din sambo en väldigt stor otjänst om det är därför som du stannar kvar.

Anmäl
2014-07-16 23:13 #10 av: Tanjis

#9 som jag nämnt tidigare är det inte bara för trygghet... jag har kommit fram till att det är normalt att fundera på hur det skulle ha varit om drt var på ett annat sätt

Anmäl
2014-07-17 08:15 #11 av: [Yllhilda]

#10 Normalt, det är det absolut. Det luriga är att innan man undersökt saken så kan man inte vara helt säker. Funderar Ibland kan man bli förvånad över hur fel man haft eller hur mycket man lurat sig själv.

I ditt fall skulle det å ena sidan kunna vara ovilja att lämna den 'stabila grund' du har nu mot för det du verkligen behöver, och å andra sidan skulle du kunna vara enbart frustrerad över din killes inaktivitet. För att lösa problemen så måste ni prata om det. Prata, prata, prata.

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2014-07-17 12:18 #12 av: Tanjis

#10 jo jag känner mig frustrerad utav att vi aldrig gör något ihop, men i det stora hela kan inte livet kännas mer rätt än vad det gör med min sambo. Den enda ösnkan jag har är att få ta vara på livet med honom och uppleva saker med honom

Anmäl
2014-07-17 15:10 #13 av: [Yllhilda]

#12 Om ni kan prata med varandra öppet och förklara hur ni ser på saker. Att du gärna vill uppleva livet med honom, att det var så du hade tänkt dig att det skulle vara när du hittat någon du vill behålla länge, länge. Att äventyr och upptäcksresor inte behöver vara utan mys eller trygghet. Inte så att du begär att det ska vara så hela tiden, men ibland vill man ju bara dela det där lilla extra med den man älskar mest. Att ni åkte till Prag över en helg och att ni sedan med glädje kan se tillbaka och tänka att den tiden var eran.. osv.

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.