Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 15325 ggr
milow
8/1/14, 7:23 AM

Gemensamma intressen?

Jag undrar hur viktigt ni anser det vara att ha ett/flera gemensamma intressen med eran partner? Jag och min pojkvän har verkligen inga intressen gemensamt utan allt vi gör tillsammans kompromisssar vi om ( eller ah, vi har ett par gemensamma intressen t ex  att resa osv…). 

Det känns som att det alltid är något av oss som "offrar" sig när vi hittar på tillsammans, säger han att han vill göra något så är det ungefär det sista jag vill hitta på.. Hur känner ni? Hur mycket gör ni gemensamt med eran partner? Vad är "normalt"? Kan det bero på person, jag känner ibland att jag större ibland

att han och jag har ett gemensamt intresse än vad han har.

Annons:
ChristineL
8/1/14, 8:29 AM
#1

Vi har ett par saker gemensamt men våra stora intressen skiljer sig. Inget vi stör oss på. Vi får tid isär, tillsammans med våra vänner och tid gemensamt med eller utan vänner.

fruktgumman
8/1/14, 8:55 AM
#2

Vi har många gemensamma intressen såsom djuren, skidåkning, plocka bär och svamp, träning och köra skoter. Svårt att säga hur viktigt det är att ha gemensamma intressen. Jag vet dom som inte tycker det är viktigt alls men jag tycker det är viktigt att man iallafall tycker det är kul att hitta på saker tillsammans och att inte en hela tiden ska "offra sig"

_Fisken
8/1/14, 9:07 AM
#3

Jag har varit tsm med en kvinna som var olik mig i sätt och även vad gäller intressen. Vad jag säger här i kommentaren är mina erfarenheter. Andra personer har säkert en annan syn. 

Uttrycket "lika barn leka bäst" tycker jag har sitt berättigande. Förhållandet blir enklare om paret har en hyggligt gemensam idé om vad som är "roligt att göra".
I början på förhållandet kan olikheterna slätas över genom att säga "vi kompletterar varann" eller "oj va stimulerande".  Acceptansen är relativt stor i början. När tiden går och när ens personlighet blir mer finslipad och definierad kan dessa olikheter göra att kompromissandet inför gemensamma aktiviteter inte alltid känns bra. Det är kanske i den fasen i förhållandet då man kastar sig in i olika projekt där man kan mötas? Sommarstuga, hund, barn, renoveringar. Fungerar bra under ett antal år men är ändå en form av mun mot mun metod. Semestrarna kommer varje år och man vill inte alltid renovera sig igenom den. 

Du nämner att det finns en beröringsyta i ert förhållande och det är bla. att resa. Bygg då på detta och hitta på saker runt om resandet. Acceptera varandras olikheter och ha inte som krav att den andra alltid ska följa med på det du vill göra. Använd resandet mer som aktivitet. Att resa innebär ju inte alltid att åka till Grekland. Det finns andra resmål. 
Var också lyhörd på de stora skillnaderna. Typ den ena vill bo i lägenhet medan den andra vill bo i ett hus i skogen. Den ena gillar stadens brus och den andra gillar lantlig miljö.  Här måste man hitta en medelväg och jag tror inte det fungerar att kompromissa för mycket här. Lyhördhet och diskussioner måste till så bägge tycker det verkligen är okej. Att "vinna" en argumentation när man diskuterar de stora grejerna kan visa sig vara en förlust - för förhållandet.

Som jag inledningsvis skrev, det är mina erfarenheter och råkar jag ha generaliserat så ber jag om ursäkt för det men jag orkar inte ändra nu.

Honestyisdead
8/1/14, 9:07 AM
#4

Jag tror det är viktigt att dela intressen. Kanske inte alla, men i alla fall dom som tar upp mycket tid.

Vi delar fisket som tar upp väldigt mycket fritid och vi delar matlagning.

citytjejen
8/1/14, 9:29 AM
#5

MIn man och jag har några gemensamma intressen som är matlagning, resor, fixa/inreda hemma, musik och film. Sen har vi flera intressen som vi utövar på varsitt håll. Tycker att det är ganska viktigt att åtminstone ha något eller några gemensamma intressen, men viktigast är att ha samma grund och värderingar för hur vi vill ha våra liv och vårt gemensamma liv.

/Christina

Gronstedt
8/1/14, 10:41 AM
#6

I början (de första 10-12  åren) hade jag och partnern inga större gemensamma intressen, men för kanske 5 år sedan fick jag upp hen på en häst och sedan dess har vi stallet och hästarna gemensamt. Det ger oss mer att prata om och mer aktiv tid tillsammans. Men det funkade bra innan dess också.  Vi bor inte ihop, utan hen är hos mig på helgerna och en natt mitt i veckan, så vi har gott om tid att göra egna saker också.

Annons:
[Yllhilda]
8/1/14, 2:45 PM
#7

Många utvecklar ju ett intresse för att man vill känna sig närmare sin partner. I fall där ingen kan eller vill utveckla någon form av gemensam grund kan det tyda på problem att kommunicera eller kompomissa.

catcult
8/1/14, 7:44 PM
#8

Vi är båda intresserade av datorer, datorspel och teknik i allmänhet. Det är jätteskönt att ha samma intressen och jag tycker synd om de par i min närhet som har ständiga konflikter om deras partners intressen (eller brist av sådana).

"I will not be pushed, filed, stamped, indexed, briefed, debriefed, or numbered! My life is my own!" - Number Six

[melonen]
8/1/14, 10:19 PM
#9

Personligen, -men det är ju jag. Så skulle jag aldrig dejta någon som inte har något lika intresse som mig. För mig är motorintresse ett väldigt stort plus som jag även i så fall vill kunna dela med min parter 🙂

JodineFritzl
8/1/14, 11:22 PM
#10

Tycker det är väldigt viktigt. Hade ett storbråk idag angående det, att han inte alls gillar min hobby lika mycket som jag men då jag är beroende av skjuts och inte har något körkort plus lite problem med annat så blir det svårt när vi inte är intresserade av samma sak. Tycker att det är väl det man gör när man är ihop, sex och den biten kan man få även utan förhållande ju, har man däremot helt skilda intressen och hobbies blir det ett rätt trist förhållande i mina ögon..

_Fisken
8/2/14, 12:44 AM
#11

Ja. Man ska inte förringa problemen som blir av olikheterna. Därför ska man heller inte skaffa hus och barn alltför snabbt. Tycker jag.

pyromanen
8/2/14, 8:21 AM
#12

#11 Men man kan ju ha hus och barn som sitt stora gemensamma projekt/ intresse. :-)

MsSofieG
8/2/14, 11:45 AM
#13

Jag och min sambo har bra balans på gemensamma intressen och delade intressen. Och vi är båda två sånna här människor som älskar att lämna huset så ska den ena på något följer gärna den andra med, om inte för hobbyns skull så åtminstone för att få komma ut och träffa folk eller vara ute i natur :)

Annons:
_Fisken
8/2/14, 2:55 PM
#14

#12.  Det var listigt!! Tänkte inte så långt!  😂  Varje gång det knakar i fogarna bygger man ut eller renoverar köket!

obstitant
8/2/14, 4:50 PM
#15

Jag tycker bara det är bra om man har olika intressen! Dels har man då en egen sfär där man inte behöver vara siamesisk tvilling med sin partner hela tiden, dels kan det ju vara intressant att få lite inblick i något intresse som man aldrig annars hade kommit på tanken att titta närmare på. Vem vet, det partner sysslar med kanske visar sig vara skoj?

Men sen är det förstås också en fördel att kunna göra saker tillsammans ibland. Finns det verkligen _ingenting_ som båda uppskattar kan det ju bli lite svårt att umgås, och umgås vill man ju göra.

Vi har helt separata hobbies, men har hittat några sätt att umgås som vi båda uppskattar, som att gå ut och äta eller gå på teater tillsammans, så det försöker vi göra regelbundet också.

Honestyisdead
8/2/14, 4:52 PM
#16

#15 att man delar intressen är inte synonymt med att man sitter ihop ;)

Ronja06
8/2/14, 6:44 PM
#17

Min pappa sa alltid till mig, och säger fortfarande - enbart av erfarenhet igenom livet. Att de bästa förhållandena,  är de där man delar många intressen och åsikter. Man kan dela glädje på fler plan och dessutom minskar riskerna för framtida konflikter. Lite i samma spår som #3.

Mvh Emelie Förlägen

_Fisken
8/2/14, 6:54 PM
#18

Det är också mina erfarenheter. Det riktigt jobbiga infinner sig när man kämpat med olikheterna i 20 år och till sist inte orkar mer. DÅ är det jobbigt.

Åsa S
8/3/14, 10:40 AM
#19

Vi jobbar olika tider så vi har tid göra egna saker när vår partner jobbar och när vi är hemma båda gör vi saker tillsmmans för vi tycker om att hitta på och göra saker ihop. +Han tycker det är rätt kul med odlingslotter så istället för att jag bara gör sånt när han jobbar har han börjat trycka på att vi ska gå ner och skörda, vattna mm. ihop och det är ju bara ännu roligare att pyssla ihop.

obstitant
8/3/14, 11:52 AM
#20

#16 Eh, nej, det sa jag inte heller?

Jag sa att det är bra att också ha egna intressen och kunna göra saker på egen hand, i kontast till personer som aldrig kan göra saker utan sin partner, dvs beter sig som siamesiska tvillingar. 

Kan inte se att jag någonstans uttalade mig negativt om att öht ha gemensamma intressen?

Annons:
Michiis
8/3/14, 1:51 PM
#21

Jag och min pojkvän har helt olika intressen vilket kan leda till lite disskussioner ibland x) Eller rättare sagt vi är ganska olika i det mesta! Men jag tycker det bara bra, jag gillar att han inte är som jag. Jag lär mig mycket av han och blir inspirerad och fascinerad av han, dessutom så slutar jag aldrig att förvånas utav han. Alltså jag tycker det bara är bra att vi är olika. Jag ser inget dåligt med att vara olika bara man har en viktigt sak gemensamt med varann och det är att man älskar varann och vill vara med varann. Älskar man varann så gör man vad som helst för varann, vilket kan vara att jag som inte är speciellt förtjust i att fiska följer med min pojkvän och fiskar för att han vill det, för att tillsammans med min pojkvän kan en sån sak faktiskt vara ganska kul ;) 
Dock det som jag tror är bättre med när man har lika intresse är att man har lättare att hitta på saker tillsammans. För det är svåraste problemet mellan oss x)

// Michis

Llani
8/4/14, 9:52 PM
#22

Jag och min pojkvän delar i princip alla intressen gemensamt. 

Datorspel, musik, klädstil osv. Blir aldrig något problem för oss ^^

Bananbullar
8/5/14, 8:16 AM
#23

Jag och min pojkvän har en hel den intressen tillsammans. Jag är väldigt glad över detta då ingen behöver kompromissa. Mitt ex och jag hade nästan inga intressen alls gemensamt och det fungerade inte alls tillslut.


[Hayabusa]
8/5/14, 8:22 AM
#24

Min uppfattning är att det är viktigt att ha åtminstone ett eller ett par gemensamma intresse. Det går givetvis att kompromissa under en tid, men i längden blir det ohållbart.

milow
8/14/14, 9:09 PM
#25

Oj tack för alla era intressanta svar. Jag börjar känna av att det där "det funkar inte i längden" börjar stämma för oss. Det är svårt att få vardagen att gå ihop när man alltid vill olika saker… Samtidigt är det så svårt då mycket annat (tro det eller ej) fungerar väldigt bra. Varför ska det vara så jobbigt?

[FridaGenborg]
8/14/14, 9:25 PM
#26

Jag och min sambo delar intressen och gör mycket saker tillsammans, men vi har även egna intressen. Jag t ex tycker om matlagning och bakning och han gillar att sitta vid sin dator. Men vi gör alltid någonting tillsammans, vi går med hunden tillsammans och åker på hundkurser tillsammans. Vi tycker om att umgås med kompisar och vara med familjen, även gå på krogen ibland. Det fungerar väldigt bra och jag tycker vi har samma åsikter om saker och ting.

Med mitt ex delade jag ingenting, han ville inte ens umgås med kompisar, det enda han tyckte var roligt var att spela dator. Det fungerade inte alls i längden, vi gjorde slut efter fem år.

_Fisken
8/14/14, 9:49 PM
#27

Jag har upplevt att när tiden tryter, när man skaffat jobb, barn, hus etc. så är enda chansen att vara tsm är när nån part utövar nån hobby. Om man själv inte gillar partners hobby (från början står man ut) så till sist följer man inte med. Man utövar sin egna hobby istället. Efter ett tag inser man att man bara träffas när man går o lägger sig.

Annons:
[Tuulikki]
8/15/14, 12:57 PM
#28

En del. Vissa har vi gemensamt men den ena brinner för det mer än den andra. Men jag är jätteglad att vi delar det största intresset - hundar.

Ofta är vi av samma åsikt och är vi inte det kan vi diskutera det utan bråk. Är rätt skönt när den ena vill göra "sin" grej, tex spela datorspel, simma, träna lydnad, pyssla med inredningen - och den andre inte känner för det alls - att man kan säga att man inte vill utan att nån blir ledsen. Egentligen rätt självklart, men det har inte varit så här i mina tidigare förhållanden.

Enda gången jag kan bli nere för "ingenting" är när vi inte äter ihop.

[JeanetteK]
8/15/14, 1:28 PM
#29

Efter tjugo år ihop så delar vi mer nu än förr. Vi flyttade till en gård för tre år sen och har en del djur. Det är ju kanske inte en hobby utan mer ett sätt att leva, men vi delar det mer än när vi levde förortsliv. Våra hobbys utöver det är vitt skilda. Men det känns bara bra.

KissAnka
9/11/14, 3:04 PM
#30

Jag och min sambo har ganska olika intressen och precis som du skriver känns det ofta som att någon får "offra sig" under en aktivitet. Helt ärligt så tycker jag att det är väldigt jobbigt eftersom att jag givetvis börjar ifrågasätta om vi verkligen är rätt för varandra? Ibland är vi så olika och gillar så olika saker att jag undrar hur det överhuvudtaget kommer sig att vi blev tillsammans? När vi först träffades var man så intresserad och nyfiken att man i princip var lera och följde mest efter varandra. Jag tycker helt klart att det är rätt knepigt…

Mona22
9/11/14, 4:56 PM
#31

Våra stora intressen som är bilar och flyg delar vi men sedan har jag ett intresse för kryp och kräldjur och inte han . Har trots detta en del såna djur hemma 😂

Jag tror att det är väldigt viktigt att ha något gemensamt intresse, då blir det automatiskt att man gör saker tillsammans.

milow
9/23/14, 6:48 PM
#32

#30 jag tänker precis som dig. Samtidigt som jag älskar honom otroligt mycket tar det mycket på energin att det saker aldrig flyter på… Tiden får väl utvisa hur det blir  tänker jag. Vill verkligen att det ska fungera.

[Rhodugune]
9/24/14, 12:06 PM
#33

För mig har det hjälpt mycket att se på saken att en relation så vi har tre liv, ett tillsammans och ett var för sig.

Ens kärleksrelation ska inte vara ens hela lycka och källa till välbefinnande.
Det är omöjligt att man matchar på alla punkter, det är bara sunt att ha andra i sitt liv som man trivs med och kan göra saker med.

Hur viktigt det är att vårda relationer till familj och vänner och de intressen man har även om man inte delar dem med den man är tillsammans med.

Jag tror att det är långt mycket bättre att du tar dig iväg själv på dina aktiviteter än att känna att han måste med om han inte har intresset.
Visst vore det trevligt om han kunde anstränga sig och genuint intressera sig för vad du brinner för, men ligger det inte för honom så gör det inte det, även om det gör det för dig.
Vi är alla olika, det gör inte honom till en dålig människa.

En del har väldigt givande och fina relationer  där fokusen ligger på att dela en vardag tillsammans och där de har olika intressen som de utövar helt utan iblandning från den andra.

Hoppas att det löser sig för er, känner så med dig, kramen

nlinds
9/24/14, 12:19 PM
#34

jag och min sambo har inga intressen gemensamt. Så vi kompromissar 🙂

"After every storm, comes a rainbow" Regnbåge

Min blogg, titta gärna in ! http://www.nattstad.se/mikomi

Annons:
Cordata
9/25/14, 10:46 AM
#35

Jag tycker det är otroligt viktigt att man har roligt ihop, sen om man har det genom gemensamma intressen eller inte är en annan sak. Jag och min fästman har många gemensamma intressen, men även en del olikheter. Han är konstnär och jag tycker det är mysigt att måla. Jag älskar att vara ute i naturen och han tycker det är helt ok (så länge det inte blir för mycket vildmark). Jag gillar att sjunga och han gillar att lyssna på musik. Så även om vi kanske inte gillar alla saker lika mycket så kan vi ha roligt tillsammans i det vi gör. Jag skulle nog tycka det var svårt att vara i ett förhållande där man inte har en del gemensamma intressen, eftersom jag vill spendera så mycket tid som möjligt tillsammans och då blir det ju roligare om båda uppskattar det man gör. Sedan tycker jag det är viktigare att personligheten och grundvärderingarna klickar än intressena. Man kan ju även få nya intressen tillsammans, men inte en ny personlighet :)

Glöm inte att du är älskad och helt underbar!

[Rhodugune]
9/25/14, 12:04 PM
#36

#35 Kan tillägga att för mig är det otroligt viktigt att vi har de gemensamma intressen vi har annars skulle vi inte kunna vara tillsammans.

Anledningen varför det inte skulle fungera för oss annars, är att vi har ett långdistansförhållande och det går många månader imellan vi kan träffas.
Vi delar ingen riktig vardag, men vi skypar dagligen, spelar spel, tittar på tvserier och följer flera youtubare tillsammans.

Hade vi inte ettt stort spel intresse och tyckte om samma typ av serier, så skulle vi inte ha mycket vi kunde hitta på tillsammans förutom att prata, som vi visserligen gör mycket.
Samtalsämnena tar aldrig slut, men ibland är det bra skönt att sitta i mysig tystnad, se en serie ihop eller bara greja med vårt eget..

Upp till toppen
Annons: