Dejting

Är han för "klängig"?

2014-08-05 20:12 #0 av: macarona

Jag är en dejtande tjej i mellansverige. Har varit singel ett bra tag men nu vill jag ha förhållande. Jag har fått kontakt med en kille på nätet som jag direkt kände bra kemi med.  Vi träffades, bowlade, fikade och bara surrade och det kändes bra.  Vi har inte pratat om huruvida vi är ett par ännu men vi vet ju båda vad den andra söker dvs fast förhållande.

Jag blir bara lite tveksam. I takt med att vi fortsatt dejta så vill han bara ses oftare och oftare.  Jag kan tycka att 3-4 dagar i veckan räcker. Är jag onormal som inte vill ses precis varje dag?

Vi bor i samma stad 7 km från varann och han kan inte förstå alls varför vi inte skulle kunna ses varje dag när vi kan köra emellan varandras bostad på några minuter. Men ibland vill jag bara träffa mina vänner och vara med dem en kväll. Han hindrar mig inte från det men jag ser och hör på honom hur jättebesviken han blir om vi inte kan ses direkt efter vi jobbat klart för dagen på våra arbetsplatser. Och jag minns en gång när en kompis till mig fick förhinder och inte kunde ses som vi planerat. Den här killen blev så lycklig att jag aldrig hört och sett honom så glad förut. Nu kunde han ju vara med mig från 16.00 och hela kvällen.

Jag säger till honom att det är viktigt för mig att få umgås med mina vänner också. Han säger att han förstår men hans kroppsspråk och tonläge visar något annat. Att han blir jättebesviken som inte får ha mig för sig själv bara han och jag.

Jag har frågat om inte hans vänner är viktiga för honom och fick till svar att han inga vänner har. Han har de personer som han jobbar med men de träffar han ju 5 dagar i veckan på jobbet och utanför arbetstid har de ingen kontakt.

Tror ni att en sådan här person som vill ha mig för sig själv varje dag och som inte har några egna vänner kan bli för klängig att leva med?

Anmäl
2014-08-05 20:18 #1 av: ChristineL

Jag tycker att du låter fullt normal! Vilket behov man har av att ses är ju olika från person till person, men om någon absolut kände att hen måste ses varje dag skulle jag backa, det kanske är början på svartsjuka och kontrollbehov tänker jag..?

Anmäl
2014-08-05 20:19 #2 av: Zepp

Eh.. grejen är nog trots allt att han inget liv har förutom jobbet!

Behöver ju inte vara något fel på honom ändå!?

Tyvär så är det nog så för många män.. och jag är inte så himla annorlunda heller!

Tror det är rätt typiskt.. kvinnor har mer vänner.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2014-08-05 20:23 #3 av: katerina_P

Han kommer förändras när han har varit tillräckligt mycket med dig, det blir oftast så här när ett par blev tillsammans, dom första månaderna umgås dem jätte mycket  men genom tiden kommer det att lösa sig, han kommer vilja träffa sina kompisar och inte bara dig hela tiden. ;) 

Anmäl
2014-08-05 20:30 #4 av: CelsiusT

Det beror på. Visst kan det bli för klängigt, eller så hittar ni en balans. Jag är själv en person som kan vara ganska "klängig" men det oftast då i början av ett förhållande, då jag är stormkär och alla känslor i kroppen styr. Efter hand så blir det lugnare. Men jag är ändå en person som inte är jätteaktiv med mina övriga vänner, har flera vänner men inte som jag träffar varje vecka men då och då. För mig är familjen viktig, för mig är det viktigt att umgås med min partner, det är sån jag är. Min sambo har ganska stort behov av egentid så där passar vi väl egentligen inte så bra ihop. Dock innebär inte det att jag måste vara tillsammans varje dag, och jag har ju egna intressen, fast jag involverar ju gärna min sambo i mina intressen så vi utövar dom tillsammans. Eftersom jag gärna umgås med min sambo ;P Så nu har jag faktiskt inte så många egna intressen kvar längre efter nästan 3 år ihop, utan nu är mina intressen även hans intressen. Sen har han dock några intressen till utöver mina, och det får han ju såklart ha. Han har större behov av "egentid" än jag har även om jag numera också kan tycka det är skönt att vara ifrån varandra en stund (fast jobbtimmarna ifrån varandra räcker faktiskt för mig). När vi började dejta och inte bodde ihop så sågs vi ungefär 3 ggr/v, man då bodde vi 1h från varandra också, kan nog hända att det hade blivit lite mer om vi bott nära.

Man är helt enkelt olika. Men det handlar om att kunna kompromissa, prata med varandra och vara ärliga om hur man vill ha det. Det har jag och min sambo varit vilket gjort att vi hittat en bra balans i vår relation.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-08-05 21:44 #5 av: Hera

Bara du kan avgöra om han är för klängig eller inte.

När jag träffade sambon hade jag gärna träffat honom varje minut. Är i och för sig samma sak nu 2år och 7 månader senare ;)

Vi har fått kompromissa eftersom han har större beho  för egentid.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2014-08-06 16:52 #6 av: [Yllhilda]

Det skulle kunna vara att han är typen som vill vara nära hela tiden, han kan ha dåligt självfötroende och känner sig osäker i er relation, eller känner sig allmänt ensam.

Oavsett vad så är det en god idé att prata med honom om det. Fråga varför han reagerar som han gör, hur han känner inför framtiden, skulle han bli ledsen när du umgås med väninnor om ni skulle flytta ihop, och så vidare.

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2014-08-06 18:26 #7 av: Zepp

#6

Jösses.. om någon ställde de frågorna till mig efter några dejter skulle jag lägga benen på ryggen!

Problemet för oss som är vuxna.. är att vi lever komplicerade liv, med lite olika förpliktelser hit o dit.. är det inte ex o barn så är det jobb och gamla föräldrar!

Man känner att livet rinner iväg utan att det ger särskildt mycket tillbaka av känslor och gemenskap!

Det i sig behöver inte innebära att man vet hur man vill ha det.. utan att man vill utvecklas.. finna de känslorna och gemenskapen.

Ju äldre jag blir.. ju mer suktar jag efter någon att promenera med vid vackert väder och göra lite korta utflykter med under helgen.. de helger jag har tid med sådant vill säga!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2014-08-06 18:51 #8 av: CelsiusT

#6 Jag som då är en person med stort behov av att umgås med min partner och som säkert kan upplevas som "klängig" skulle nog inte kunna se realistiskt på dom frågorna. Skulle nog ta väldigt illa upp och kanske inte ens se problemet, men definitivt inte kunna svara på frågorna. Och jag skulle nog inte kunna se det ur min partners perspektiv utifrån sådana frågor.

Däremot är det bra att prata med varandra och berätta om hur man själv ser på saken, tala om för sin partner vad man själv har för behov. Våga berätta hur man själv vill ha det. Prata och kunna kompromissa, försöka förstå varandra och hitta en balans som passar båda.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-08-06 19:11 #9 av: [luneri]

Jag tolkar det så som att han vill umgås mycket med dig eftersom han inte verkar ha några andra att umgås med, samtidigt som han vad jag förmodar tycker om dig väldigt mycket och har ett behov av att vara social. Det är inget fel i sig, men om du känner dig obekväm i det så kan det bli jobbigt i längden. Trots att han säger att han förstår, men hans kroppsspråk uttrycker något annat så kan jag säkert tro att du får dåligt samvete som umgås med dina vänner istället för honom i de situationerna. 

Jag tror det kan vara bra för honom att ha ett liv och vänner "utanför" ert förhållande också, och kanske han inte skulle bli lika klängig. Jag får känslan av att han nästan är beroende av att umgås med dig av den anledningen? 

Om det är början av ert förhållande så kan det mycket väl vara så att han är nyförälskad och det är dig han vill vara med hela tiden eller att han bara är sådan som person. Men om det är så jämt och ständigt, och det blir påfrestande för dig så är det nog bra att ni pratar ut om vad ni båda vill få ut utav förhållandet. 

Medarbetare på Konstnärer I Fokus

Anmäl
2014-08-06 21:54 #10 av: [Yllhilda]

#7  Så som Ts beskrev det lât det som att dettta hållit på i minst ett par månader, och då tycker jag inte det verkar vara orimliga frågor. Sen kan man ju faktiskt använda sitt huvud och skräddarsy efter eget behov och vänta till rätt tillfälle.

#8 Det du föreslog är ungefär det jag hade i åtanke.

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2014-08-07 08:35 #11 av: CelsiusT

#10 och ändå blir det väldigt olika om man väljer att lägga fram det som frågor (och där med nästan anklagelser/ställa personen mot väggen) jämfört med att utgå från sig själv och prata om hur man själv vill ha det och vad man har för behov och se vad man får för respons.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-08-07 09:40 #12 av: JazzBass

Har svårt att se nåt problem egentligen. Du har hittat en person som mer än nåt annat vill vara med dig, ju. Glad Är det inte en sån man vill ha? Givet att man själv är intresserad förstås.

Skulle ni flytta ihop efter ett tag blir det ju automatiskt mycket mer tid tillsammans, och det blir lättare att hitta tid för sina kompisar. I början av ett förhållande är det väl mer regel än undantag att man umgås avsevärt mindre än tidigare med dem, men det brukar ju normaliseras efter en tid, senast då man flyttar ihop. Helt som förut blir det ju förstås aldrig då man fått en ny person som första prioritet, men självklart blir det mer tid för kompisarna efter den första "smekmånaden" med sin nya partner, och mer senare när man flyttat ihop.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2014-08-07 09:58 #13 av: teddykaniner

Håller helt med #12, är det inte bra att du hittat någon som mest av allt vill umgås med dig? :)

Jag hade iaf blivit smickrad och så och man förstår att han vill bli prioriterad av dig eftersom han prioriterar dig :)

Anmäl
2014-08-07 10:00 #14 av: macarona

Det är klart att jag vill ha en partner som mer än nåt annat vill vara med mig men inte en person som ger mig dåligt samvete om jag en eller ett par gånger i veckan vill hitta på saker med vännerna. Jag vill inte att det ska vara tvång att måsta umgås 7 dagar i veckan annars blir han tyst, hänger med huvudet och det låter som världen rasat samman. Jag hade velat att han istället glatt kunde säga "ha så kul nu så ses vi imorgon" istället. Men nu känns det nästan som jag får ont i magen när jag ska hitta på nåt med nån kompis då han blir så deppig och då kan jag inte koncentrera mig på att ha kul med dom när jag vet att han sitter hemma och tycker synd om sig själv.

Naturligtvis blir det ju annat den dag man ev flyttar ihop, då ses man ju automatiskt varje dag, det förstår jag.

Anmäl
2014-08-07 10:29 #15 av: JazzBass

#14 - 1-2 kvällar i veckan tycker jag är helt rimligt att man satsar på sina vänner eller andra åtaganden, så inte ska du ha dåligt samvete för det. Har han inga egna hobbyn eller intressen han behöver egen tid för? Själv har jag haft så fullt upp tidigare i livet att jag varnade min nuvarande sambo för att jag knappast kommer ha tid att träffas jättemycket. Det blev dock så att jag drog ner på mina andra åtaganden för att ha tid med henne. Fortfarande kan det bli tre-fyra kvällar i veckan som jag har nånting, t.ex. denna vecka då jag övar intensivt med ett band inför ett bröllopsgig på lördag. Oftast är det bara nån enstaka kväll i veckan, jämfört med tidigare då en helt ledig kväll var en lyx jag mycket sällan fick njuta av.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Anmäl
2014-08-07 13:27 #16 av: [Yllhilda]

#11 Anklagelser? Jag har själv varit väldigt känslig för all form av kritik och ifrågasättande, men frågor om hur jag sett på framtiden med personen eller varför jag verkat ledsen i vissa situationer hade jag tolkat som intresse för min person och något som skulle föra relationen framåt.

Sen angående att berätta om de behov man själv har och utgå från sig själv.. Det går att ofrivilligt formulera dessa till "anklagelser" dem med. Saker som att vara trött eller lätt disträ kan få någon överkänslig att bli helt ifrån sig, och det faktum att man berättar om vad man vill kan få den andre att känna sig mindre viktig och kritiserad. Är det bättre eller rentav samma sak?

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2014-08-07 21:58 #17 av: _Fisken

Jag förstår dig och jag förstår han. Han måste lära sig att handskas med sina lustar helt enkelt och du ska inte ha dåligt samvete för du umgås med andra vissa dagar i veckan. Du har rätten att ta hand om dig själv. Så både du o han måste bearbeta era känslor.  

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.