Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 1123 ggr
Ewepewe
2014-08-08 22:36

Osjälviska val, vet inte vad JAG vill.

Hej, jag har gjort en del osjälviska val eftersom jag vill leva med min sambo men inte funderat på vad JAG vill. Jag flyttade med min sambo så att han skulle kunna studera. (Jag har redan studerat och söker jobb inom min bransch, men har annat jobb) Han är nu färdig men nu visar det sig att det är svårt att återvända tillbaka till länet (som han "lovade") där vi vill bo så vi hamnar nära våra familjer. Jag känner mig förtvivlad men jag är ju medveten om att detta kunde ske givetvis.

Jag har gett upp en del av mig för att han ska kunna studera och nu kanske vi måste flytta ännu längre från det liv vi vill leva. Men visst, vi får väl ge det några år och sen "hitta hem" igen.

Känns som allt kretsar runt honom nu, han vill skaffa familj också och det vill jag med, men jag vill ha ett bättre jobb och ett boende närmare familjen först, men nu verkar det så långt bort. Sen har jag så svårt att hitta vänner att hänga med också, de få jag nu hittat i denna stad kanske jag måste flytta från snart. Jag vill landa. Jag har inte funnit mig själv till fullo och det känns som det blir svårare när man flyttar runt… eller så blir det enklare.

Min sambo har inte heller några vänner att hänga med, så då han jobbar skift så blir jag såhär deprimerad och ensam i denna skitstad, haha. Vi har liknande intressen men oftast blir det knappt att vi gör någonting och oftast har han ingenting spännande att säga mig under våra måltider… Vad gör man åt en sådan sak?

Är lite rädd för framtiden men oftast löser sig allting.

Annons:
[Ztevo]
2014-08-08 22:42
#1

Har du sagt detta till honom?

Ewepewe
2014-08-08 22:54
#2

Ja, jag pratar med honom om vad jag tycker, tänker och känner så fort jag känner nåt. Men han kanske inte tar in det nog mycket… måste bara sätta mig ned och prata mer med honom.  Kan inte ändra på honom direkt, han är ingen jätte pratglad typ. Det är nästan alltid jag som föreslår vad vi ska göra som skapar en inre stress… Ska vi spela kort? Jamen vill du det eller? Eller är det jobbigt, vill du göra något annat? Ska vi åka till stranden eller? Bla bla. Känner ni igen er? 🤓

Svarttusch
2014-08-08 23:04
#3

Vad är det som gör det svårt att flytta "hem"? Om det varit ett uttalat löfte så bör det ju hållas så gott det går. Får ni bägge era drömjobb kommer det ju bara bli jobbigare att flytta. Jag skulle nog försöka prata med honom och om det inte går kanske försöka få hjälp av någon utomstående. Vill han flytta tillbaka nån gång eller försöker han helt enkelt hålla dig kvar? Vill han skaffa familj kan det ju vara smart att bo nära sina kära då man kan behöva stöd osv. Det är också lite jobbigare att flytta en längre sträcka med barn även om det såklart går. 

Ultimatum är aldrig rätt, men däremot kan du ju faktiskt säga att du inte vill skaffa barn fören ni flyttat tillbaka. Ett förhållande handlar ju om att ge och ta. Eller är det inte han som hindrar en flytt?

Hälsningar Malin <3
Medarbetare på Marsvin ifokus
Min hemsida

Ewepewe
2014-08-08 23:19
#4

Vi vet vad vi vill, men han måste ta jobb där han får. Vill inte vänta fler år på att skaffa barn, vill inte att det ska "bli för sent" för vår del, men då finns risken att det blir ännu längre bort från våra familjer och det skulle vara skönt att ha dem i närheten som stöd. Men vi får hoppas på det bästa, vårt slutmål har vi ju gemensamt..

[Ztevo]
2014-08-08 23:26
#5

Ja. De viktigaste är ju ni.

Sedan hur nära, eller hur långbort släkt o vänner bor, är kanske sekundärt? 🙂

pyromanen
2014-08-09 07:26
#6

Kanske kunde ni skaffa boende "hemmavid" som ni vill och om han får jobb han måste ta längre borta så får han fixa nåt litet billigt extraboende där? Då är ni på väg till målet och han kan söka nya jobb hemmavid, det är alltid lättare att få jobb om man redan har ett jobb ?

Annons:
JazzBass
2014-08-09 07:53
#7

#4 - Vi bor 400km från mina föräldrar och 500km från tjejens, lyckligtvis är det åt samma håll i alla fall. Det funkar hyfsat. Men jag förstår dig, att inte ha några av föräldrarna nära till hands gör det svårt med barnvakter och sånt. Än så länge är sonen dock så liten att barnvakt inte är aktuellt (helammas fortfarande).

Men så farligt är det inte att bo långt "hemifrån", så att säga. Det står och faller på hurdant liv man lyckas forma åt sig. Trots att en del av mig vill flytta tillbaka nån gång så känns det inte alls aktuellt ännu. Jag har bott 10 år på nuvarande ort och har ett rätt stort kontaktnät här, ett jobb jag trivs med, och har en del andra aktiviteter jag inte vill ge upp (i första hand mitt band). Dessutom bor min tvillingbror  i närheten med sin familj, och lillbrorsan studerar i närheten. Tjejen har inte bott här lika länge, men har också flera av hennes bästa vänner här i regionen. Hon har lite mer hemlängtan eftersom hennes föräldrar är äldre och lite sjukligare än mina, och hon är enda barnet. Troligtvis flyttar vi i nåt skede, men svårt att säga om det blir om 3-5 år, 10 år eller kanske aldrig. Enda felet med nuvarande ort är att det är för långt hemifrån, allt annat är bra här var vi bor nu.

Det skulle vara ett jättestort steg för oss att flytta, när man får bygga upp hela kontaktnätet på nytt. Det är som att börja ett helt nytt liv. Så i det avseendet så är det bra att så snabbt som möjligt flytta dit man känner man vill bo senare i livet. För ju längre man bott på ett ställe, desto svårare verkar det vara att flytta.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Upp till toppen
Annons: