Annons:
Etikettallmänt
Läst 7230 ggr
SofiaLex
8/13/14, 2:24 AM

Inte glad över att min vän ska få barn

Jag vet att det inte anses vara helt "korrekt" att inte vara glad över att ens vän ska få barn men så är det i mitt fall. Jag visade inte detta för henne då hon berättade då det skulle såra henne och förmodligen väsentligen försämra vår vänskap. Att hon skaffar barn och blir lycklig är såklart en positiv sak men det jag ser är en vänskap som inte kommer att kunna fortsätta speciellt bra.

Jag är dels inte speciellt barnkär och har själv aldrig längtat efter barn och trivs inte att umgås med personer som har barn. Det är ju i sig också något som ses som väldigt fel, speciellt om man själv är kvinna och tycker så. Men jag vet att jag inte är ensam om att tycka så. Jag har bara henne som vän och det är därför redan nu svårt att kunna upprätthålla en sån kontakt som jag önskar då hon är mer upptagen än jag på andra håll vilket är förståeligt då hon dels har sambo, dels flera andra vänner. När hon sedan väl får barnet blir det ju så gott som omöjligt att kunna hålla en vuxen och bra kontakt.

Jag har redan försökt träffa andra vänner så behöver inga råd om att söka mig till föreningar och liknande.

Jag undrar istället och skapade tråden för att höra om fler här känner som jag eller kanske är i samma situation? Att vara över 30 och försöka hitta vänner som inte planerar för barn, hus osv verkar i det närmaste omöjligt så jag känner mig bara uppgiven och nere av tanken på att den enda vänskap jag har kommer att försvinna till stor del.

Jag vill inte ha en massa negativa kommentarer om "hur jag kan vara så elak som tycker så här" utan istället dela erfarenheter med andra i samma läge som jag.

Annons:
Honestyisdead
8/13/14, 2:43 AM
#1

Man behöver inte förlora vänskapen för att någon får barn. Visst blir det något år som man måste vara med sitt barn, men sedan kan man träffas utan barnet om du inte kan tänka dig vara nära det.

Förstår inte riktigt varför du inte trivs med folk som har barn. Hon kommer fortfarande vara samma person, fast mamma.

Tarotstollan
8/13/14, 3:52 AM
#2

#0. Du är inte ensam! Jag är heller ingen barnmänniska.
Jag har varit i samma sitts som du och har nästan ingen kontakt med mina f.d. kompisar p. g. av att de skaffade barn.
Jag försökte i många år att ha kontakt med dem men de hade aldrig tid med någonting. Det var inte frågan om att gå ut och festa och sådant utan bara träffas, fika och prata. Efter 10 år så hade vi växt ifrån varandra och numera 30 år senare kanske vi pratar med varandra 1-2 ggr om året i telefon eller om vi springer på varandra i en affär.
Visst det var kul att se bebisarna och så men den  vänskapen försvann i samma veva!

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Cahira
8/13/14, 5:11 AM
#3

Jag är inte heller barnmänniska och när personer i min omgivning fått barn så har man faktiskt lärt sig gilla deras små charmtroll. :) Jag ogillar fortfarande andras skrikiga ungar, men jag har bra vänner med bra värderingar i uppfostran så deras barn är faktiskt inte helt pjåkiga att vara med. ;)

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

AnnaFagerell
8/13/14, 6:07 AM
#4

Varför ska ni inte kunna hålla en vuxen och bra kontakt? Den kommentaren förstår inte jag alls… 

Min bästa vän var likadan som du. Gillade inte allas barn men hon gillade faktiskt mina. Du vet inte hur Du kommer att förändras när hon får barn. Kanske blir du en helt annan person också. 

Tyvärr så förstod inte min vän hur mycket jobb jag fick med tre barn och allt runt i kring det och förväntade sig att man skulle finnas där lika mkt som tidigare vilket gjorde situationen ohållbar. 

Det du behöver göra är att acceptera att livet innehåller barn. Att din vän har barn och kommer säkert ha flera… Du behöver inte gilla barnen, bara acceptera dem. De kommer ett komma i första hand givetvis men jag lovar dig att hon kommer att tycka om dig lika mkt ändå, bara ha lite mindre tid över. Och det kommer att vara upp till dig om du vill hjälpa henne och finnas där för henne för det kommer vara Du som måste hålla ihop allt för hennes tankar kommer vara någon helt annan stans. Hon kommer dock uppskatta all hjälp och stöd hon kan få, det lovar jag. 

Jag tycker bara om mina egna barn men jag accepterar andras barn och en del barn mer och en del mindre. Men du får inte välja, du måste acceptera hennes barn eller acceptera att inte ha henne i ditt liv. 

Jag tycker att du ska granska dig själv. Varför planerar inte du för hus och barn? Vad är det som gör det så? Kanske har er vänskap "hållt" dig kvar på en nivå och nu är det dax att ta steget till nästa? 

Jag tycker det är tråkigt när folk inte vill ha barn, som min syster som inte vill, men jag hoppas att man tänkt igenom det många gånger för jag tror att en del av dessa ångrar sig längre fram. (pratar inte om de som inte kan få)

Medarbetare på djurskydd.ifokus

[Wolf.]2
8/13/14, 6:45 AM
#5

# 0 Oj oj oj du är inte ensam ska du veta,jag har aldrig vart en barnmänniska och kommer aldrig någonsin att bli vilket har lett till att jag brutit med flera genom årens lopp som skaffat barn just för jag inte vill umgås med dom.

Till och med när jag var barn själv (48 år idag) så umgicks jag hellre med vuxna än barn och det var väl för tur att dom var barnkära och tog till sig mig som liten.Minns jag sa till min gamla faster att barn ska jag aldrig ha,vänta du sa hon tillbaka och menade att självklart skulle jag det men vem fick rätt jo jag för det där är något jag alltid vetat om och alltid trivts i vuxnas sällskap men inte i barns.

Vi är helt enkelt olika och det får vi ju vara,en del trivs med barn andra inte och man får liksom anpassa sig och sitt därefter.

Jag har aldrig ångrat att jag inte skaffade barn,tvärtom så är det för mig helt rätt men istället är jag en enormt djurkär människa och kan omge mig med djur hur mycket som helst men undviker alla sällskap där barn förekommer.Vet inte hur många gånger jag bara lämnat och gått där barn funnits med i bilden,så är det bara och jag gör som jag själv vill och trivs i den frågan.

För det inte sagt jag ogillar barn men jag trivs bara inte med.Vi är olika men det är tragiskt att vänskaper försvinner när ens vänner skaffat barn men ensam är du då rakt inte och jag vet fler som känner precis likadant.

Det här var en intressant tråd eftersom det verkar vara så tabu att säga jag vill inte ha barn eller umgås med men varför det är så kan jag inte förstå och jag säger alltid vad jag tycker och känner i den här frågan för det finns ingen som helst anledning att utsätta sig för situationer man inte trivs med och det får dom som skaffar barn respektera lika som jag får respektera att dom bildar familj och då håller jag mitt avstånd istället.

Gronstedt
8/13/14, 7:33 AM
#6

TS, många med barn inser ganska snart att det är väldigt trevligt att umgås med någon vuxen som har annat än barnprat i huvudet. Barnen tar tid och måste ta tid, men ofta hamnar man som nybliven förälder i "barnträsket", där man bara umgås med andra nyblivna föräldrar eller med stjärnögda fåntrattar som pratar bäbisspråk med både en själv och barnet. I det läget kan en vuxen människa, som har något annat än spädbarn mellan öronen, vara guld värd. Så du ska inte förutsätta att du inte kommer att ha någon plats i din väns liv bara för att du inte blir alldeles rosafjollig över att hon får barn.

Annons:
JazzBass
8/13/14, 8:08 AM
#7

#0 - Det är inget konstigt i att du reagerar som du gör, tvärtom gissar jag att det är mycket vanligt. När min sambo berättade om vår kommande tillökning för en av hennes kompisar som inte har barn, blev denna lite nedstämd, trots att de bor över 50 mil från varandra och ändå träffas väldigt sällan nuförtiden. Jag tycker inte att du behöver spela glad, då barnet såklart kommer påverka er relation negativt. Var ärlig istället. Du kan förstås vara glad för deras skull (och det tycker jag du ska vara), men ledsen över att er kompisrelation kommer att hamna i kläm eller åtminstone förändras. Det sista väger förstås tyngre ur din synvinkel. Jag är nästan helt säker på att din kompis inte kommer att bli ledsen eller arg på dig fast du inte är så glad över deras kommande tillökning som hon är. Min sambo kände på sig hur kompisen ifråga skulle reagera på nyheten, så det kom inte som nån överraskning för henne. Och inte är de mindre kompisar för det. De talar lika mycket i telefon med varandra nu som tidigare, men träffas kanske något mer sällan.

Livet funkar så att de flesta paren skaffar barn, och det innebär ett rejält steg vidare i livet. Plötsligt har man ansvar för en ny, helt hjälplös liten människa som inte klarar sig utan åtminstone ena förälderns ständiga närvaro. Själv gav jag också upp en stor del av mitt förra liv i och med att jag skulle bli pappa, och kvar blev bara de fritidsintressen jag absolut inte vill ge upp: Bandet jag spelar i, och fotointresset (som dock ändå fått se sig nedprioriterat; finns inte tillräckligt med tid eller ork). 

Men helt behöver och skall man inte ge upp sina kompisar fastän man får barn. Umgänget med kompisarna får dock speciellt i början ske på barnets villkor, och det är klart lättast att umgås hemma hos den som blivit förälder. Att åka iväg med ett litet barn är alltid ett litet projekt i sig, och ska helst tajmas in rätt med tanke på barnets sömn och mat, annars blir det en misslyckad resa. (Jo, det är en resa att åka in till ett café i stan eller till en kompis).

Kom förresten att tänka på följande välförfattade artikel på nätet som handlar om just det här ämnet:

http://www.huffingtonpost.com/christine-skoutelas/once-we-become-parents-we-dont-want-to-hang-out-with-you-anymore-but-not-for-the-reasons-you-think_b_5270148.html?ncid=fcbklnkushpmg00000037

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

viktoria91
8/13/14, 8:58 AM
#8

Du är inte ensam! Jag är inte heller barnkär och tycker dem är allmänt jobbiga. Pappan till barnet kan väl ta ungen så ni kan träffas ibland sim vuxna människor utan bajsblöjor och flasha brösten?😉

viktoria91
8/13/14, 9:03 AM
#9

#4 Varför ska alltid frivilligt barnlösa bli ifrågasatta i sitt val?! Det är så tröttsamt! Inte går jag och frågar dem som valt att skaffa barn om dem tänkt igenom det och säger att ni kommer sääkert ångra er längre fram! Det är så respektlös att påstå att vi inte tänkt igenom vårt beslut och det måste ifrågasättas ända in i klimakteriet varför vi är onormala eller som vissa gillar att säga, inga riktiga Kvinnor.

fruktgumman
8/13/14, 9:10 AM
#10

Jag är 37 och kommer aldrig heller att skaffa egna barn men jag skulle aldrig drömma om att bryta kontakten med vänner som får barn.  Alla mina jämnåriga vänner har barn eller planerar för barn och det är bara att acceptera. Visst får dom lite mindre tid över när dom har ett eller flera barn att ta hand om men vänskapen finns ju kvar.

Det allra första året när barnet behöver sina föräldrar som mest så är vännerna förstås mer upptagna. Men barnen växer fort och det är inte alls omöjligt att behålla en vuxen och bra kontakt med sina vänner men dom har bara inte tid att ses precis lika ofta som tidigare.

[Wolf.]2
8/13/14, 9:19 AM
#11

# 9 Håller helt med dig för ingen annan kan ju avgöra vad som är rätt för nån annan oavsett det gäller barn eller nåt annat.Vi är ju bara olika med olika val 🙂

Jag har ändå tur som har några vänner som skaffat barn där vi inte förlorat kontakten utan dom respekterar att när vi träffas gör vi det utan barnen medan andra tog det slut med för dom inte förstod alls.

Nu tycker jag bra om barn men jag är inte den typen som kan umgås med och det här är ju nåt vi själva avgör vad vi trivs med och inte det kan ju ingen annan avgöra åt oss utan man måste bara vara som man är.Däremot när dom blivit några år då är det hur roligt och mysigt som helst med barn men som nån skrev rosafjoll åldern där går jag bet.

dejtbar
8/13/14, 9:24 AM
#12

#4"Jag tycker det är tråkigt när folk inte vill ha barn, som min syster som inte vill, men jag hoppas att man tänkt igenom det många gånger för jag tror att en del av dessa ångrar sig längre fram."

Varför skulle det vara tråkigt för dig att andra människor inte vill ha barn?

Tänk om alla vi frivilligt barnlösa hade uttryckt oss så om ni som gör valet att skaffa barn. Vilket liv det skulle bli.

dejtbar
8/13/14, 9:31 AM
#13

Ts, Vissa personer blir så uppslukade av sina barn att de mer eller mindre bryter kontakten  med sina barnlösa vänner. Men är er vänskap äkta och genuin så håller den även fast hon har hus, sambo och barn.

Annons:
Gronstedt
8/13/14, 10:20 AM
#14

#7: Finns det bara ensamstående föräldrar där den artikelförfattaren kommer ifrån?

#12: +1.

[Bananpudding]
8/13/14, 10:41 AM
#15

Varför skulle ni inte kunna ha en vuxen kontakt? Hon ska ha barn, hon ska inte bli ett barn.

Intehärutandär
8/13/14, 10:45 AM
#16

Jag har flera vänner som inte har barn, medans jag nu har en tonåring. Min närmaste vän och jag umgicks som vanligt. Visst blev det blöjbyten och nattning, men jag ändrade inte mycket på livet. Vi shoppade, åt på restaurang, käkade glass på stan, hade filmkvällar osv.

ChristineL
8/13/14, 1:08 PM
#17

Är i liknande sits fast tvärtom ;) Jag är vännen som fick barn, och min bästa vän har då inga planer på det trots att vi fyller 30 i år. Jag har alltid velat ha barn och min vän aldrig. Hon har aldrig gillat barn men ingen blev gladare än hon när hon fick reda på att vi var gravida. Lite annorlunda situation här trots allt då hon visste att vi kämpade i två år med att få barn, det var utredningar och hormonbehandlingar som avlöste varandra. Jag valde ändå att inte prata så mycket med henne om detta då, men efteråt var hon jättenyfiken på allt. Visst förändras man när man blir förälder, men det är NI som väljer var eran relation ska ta vägen. Min dotter är snart 15 månader och jag och min vän har fortfarande inte glidit isär. Tröttnar du på hennes bebisprat så måste du ju kunna säga ifrån, om ni nu är så nära vänner så måste ju prata även om dessa känsliga saker.

JazzBass
8/13/14, 1:30 PM
#18

#14 - Knappast, varifrån fick du det?

Men det är förstås så att modern får axla det mesta av barnskötandet i början av barnets liv då om man ammar barnet, vilket ju starkt rekommenderas (om bara möjligt) som enda föda minst 6 första månaderna och som komplement följande 6-månadersperiod eller så länge man nu vill/kan. Det ska ske tillräckligt ofta  under helamningstiden att det ofta inte är praktiskt möjligt att avlägsna sig mellan matningarna. När man slutat amma kan modern lättare vara frånvarande längre perioder utan problem.

Sen är det ju så också att när man fått barn, umgås man klart mindre på tu man hand med partnern, och man vill ta vara på de korta stunderna som dyker upp. Tröttheten som många erfar p.g.a. att barnskötandet kan vara väldigt tungt både fysiskt och psykiskt, gör också att lusten till övriga aktiviteter minskar, som umgänge med vännerna. Det är skönt också att slappna av på soffan efter en lång tung arbetsdag.

Sen är ju småbarn väldigt olika i hur mycket jobb de kräver av föräldrarna. Vissa är lugna och lättskötta och sover på natten, andra precis tvärtom. Så det är inte för alla som det går att göra som #16 gjort, men till viss del är det nog också en inställningsfråga, hur tungt man uppfattar att det är att göra olika saker. Där finns stora individuella skillnader.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Gronstedt
8/13/14, 1:57 PM
#19

#18: Från det författaren skrev om att man inte har en ledig sekund utom när barnet sover, och då måste man vaka över det med ena ögat samtidigt som man försöker utföra de nödvändigaste hushållssysslorna.

Även en ammande kvinna kan utan problem vara ifrån barnet en timme eller två, och betydligt med om man investerar i en bröstpump.

JazzBass
8/13/14, 2:03 PM
#20

#4"Jag tycker det är tråkigt när folk inte vill ha barn, som min syster som inte vill, men jag hoppas att man tänkt igenom det många gånger för jag tror att en del av dessa ångrar sig längre fram."

#12 "Varför skulle det vara tråkigt för dig att andra människor inte vill ha barn?

Tänk om alla vi frivilligt barnlösa hade uttryckt oss så om ni som gör valet att skaffa barn. Vilket liv det skulle bli."

Varför skulle man inte få tycka att det är tråkigt när folk inte vill ha barn? Folk får väl tycka vad de vill? Lika mycket som jag tycker att man måste acceptera andras val i livet, så tycker jag också det borde finnas förståelse för den sorg och tomhet som ens egna eller partnerns föräldrar kan känna av att aldrig få ett barnbarn, till exempel.

Jag tycker också det är tråkigt när/om folk inte vill ha barn, speciellt om det gäller folk i min nära släkt. För min del skulle det kännas lite som om jag dog lite grann och en del av mitt livs mening skulle försvinna, om t.ex. mitt (önskar dock att det blir "mina" i framtiden) barn inte skulle vilja ha egna nån gång i framtiden, eller ännu värre, om de skulle lämna jordelivet före mig. En som inte fått egna barn kan nog inte förstå hur stor glädje och lycka ett barn (eller barnbarn) för med sig. Nånting större än det, som berikar livet lika mycket finns inte, enligt mig. Därför är det nog många som undrar om frivillig barnlöshet faktiskt är genomtänkt. Man får hoppas att det är det, då tiden för barnanskaffning ju är rätt begränsad.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Annons:
Honestyisdead
8/13/14, 2:11 PM
#21

#20 Barn skänker endast glädje och lycka till dom som vill ha barn.

Jag är en av de frivilligt barnlösa. Min faster som är 54år likaså. Hon har aldrig ångrat sig. Inte jag heller. Och jag vet att jag inte kommer ångra mig heller eftersom barn inte är något för mig.

Skulle vilja påstå att frivillig barnlöshet oftare är väldigt noggrant genomtänkt till skillnad från en del barnaskaffande.

Ria74
8/13/14, 2:14 PM
#22

Jag är i samma situation fast tvärtom som du TS. Min bästa vän vill inte längre umgås sedan jag fick barn.

Jag har föreslagit otaliga gånger att vi kan göra något utan att min dotter är med men hon vill inte ses över huvudtaget. Tråkigt, men tyvärr inte så mycket att göra åt.

Jag är samma person som innan jag fick barn, har samma intressen bara att jag utökat min familj. Det känns ytterst tråkigt att folk tror att man blir enbart mamma/pappa när man får barn och bara vill göra barnsaker och prata barn. Jag älskar fortfarande shopping, att träffas över en fika, eller att ha filmkväll och måste inte ha med dottern då.

Sen blir det ju så att när man har familj så hinner man kanske inte ses med sina vänner lika ofta eller lika spontant som när man är singel. Men det kunde lika gärna varit ett jobb som tog mer av tiden, eller ett förhållande. Bemödar båda sig att ses och prata regelbundet behöver det inte bli ett problem.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Gronstedt
8/13/14, 2:17 PM
#23

#20: Så nedlåtande du resonerar, när du inte tilltror vuxet folk förmågan att göra egna livsval.

Så osympatiskt du resonerar när du anser att släktingars grämelse har en plats på samma karta som vuxna människors och deras potentiella barns bästa. Att skaffa barn för att någon annan inte kan skaffa sig en mening med sitt liv är nog faktiskt steget värre än att skaffa barn för att man inte kan skaffa sig någon mening med sitt eget.

Så själviskt du resonerar när du tycker att du det är lämpligt att nämna ditt livs mening på samma dag som dina barns och deras potentiella barns livs mening, om de nu skulle välja att inte leverera din barnbarn enligt din plan.

Så beklämmande att det är så många som är som du, och anser att den personliga övertygelsen om att man vet bäst ger rätt att göra dessa tröttsamma och nedlåtande uttalanden, maskerade till medkänsla. Sluta ni undra och acceptera att frivillig barnlöshet är just frivillig.

viktoria91
8/13/14, 2:35 PM
#24

#21 Word!! Många skaffar barn till höger och vänster med flera partners ibland också utan att tänka eller bry sig direkt. Att inte skaffa "parasiter" är ofta mer planerat.

dejtbar
8/13/14, 2:36 PM
#25

#20 "Jag tycker också det är tråkigt när/om folk inte vill ha barn, speciellt om det gäller folk i min nära släkt. För min del skulle det kännas lite som om jag dog lite grann och en del av mitt livs mening skulle försvinna, om t.ex. mitt (önskar dock att det blir "mina" i framtiden) barn inte skulle vilja ha egna nån gång i framtiden"

Se till att skaffa många ungar själv då så du inte riskerar att göra som min svärmor; bara skaffa en son och sedan bli jättestött när hon inte får några barnbarn  från oss och aldrig vill ge upp att tjata på oss fast vi inte vill ha barn. Skaffa dig en annan mening med ditt liv istället för att hänga upp det på att ditt barn måste ge dig ett barnbarn. Var och en har rätten att själv välja och man ska inte behöva känna sig pressad av sina nära anhöriga och hur dom anser att man bör göra.

Skogsraah
8/13/14, 2:49 PM
#26

#24 Men ursäkta. Är det inte lite onödigt att kalla levande varelser, människor, som för övrigt inte ens valt att komma till livet, för parasiter? Vilken barnslig ton. Låt oss säga att jag av någon anledning inte skulle gilla gamla människor, trots att vi många kommer bli gamla själv, inte skulle jag kalla dem parasiter för det! Vi alla har ju dessutom varit barn. Är det onödigt att bli född alls då eller?

Kom igen… Barn måste ju födas, trot eller ej.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

JazzBass
8/13/14, 3:17 PM
#27

Gissade att mitt inlägg #20 skulle röra om i grytan.

#21 - Hur kan man egentligen veta det utan facit i hand? Men förstås, har man skaffat facit så går det inte att göra det ogjort.

#22 - Tackar och bockar för de fina komplimangerna! (Ironi). Om du missade det, så skrev jag att man förstås måste acceptera andras livsval, även om det är trist för en själv eller t.o.m. en stor sorg. Sen är vi väl alla i så mån själviska att det är saker som vi vill uppleva under vår begränsade tid här på jorden?

Jag vill inte att mina barn ska skaffa barn för att JAG vill det, utan för att DE vill det. Vill det det inte, så får jag väl lov att acceptera det och leva med den sorg det skulle innebära.

#25 - Det är planerna. Min sambo är för övrigt enda barnet (föräldrarna kunde inte få fler barn), och den lycka jag såg i deras ögon när de fick se vår son första gången går inte att beskriva. Lyckotårarna rann som aldrig förr.

"Skaffa dig en annan mening med livet…" - Meningen med mitt liv innefattar barn. Punkt. Mitt liv är och har varit väldigt innehållsrikt, men inget har varit så stort, och skänkt livet så mycket mening, som att få ett eget barn.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Annons:
Honestyisdead
8/13/14, 3:31 PM
#28

#27 Man vet det om man känner som jag gör inför barn vid denna ålder och alltid har känt så. Mitt liv innehåller precis de delar som gör mig lycklig.  Ett barn hade hindrat mig från att leva det liv jag lever och vill leva. Det finns alltså ingenting som är positivt gällande barn för mig. Inte skaffar man barn i förebyggande syfte för att sådana som du påstår att man kan ångra det.

Vänd på det. Hur vet du att du inte ångrar att du skaffade barn sedan? För ja, det finns dom som ångrar även det.

Meningen i DITT liv är barn. Men nig fattar du väl att det INTE är meningen med livet för alla?

sundsvallstjej
8/13/14, 4:01 PM
#29

I början när barnet helt ska ammas kanske du inte får så mycket egentid med din väninna men kortare stunder kanske pappan kan ta hand om barnet så att ni kan hitta på något även om det inte innebär att ni kan resa iväg utomlands precis.

Tror du inte att du klarar alls att umgås i närheten av barnet? Även om du känner så nu så kan det ändras när väl barnet har kommit.

JazzBass
8/13/14, 4:11 PM
#30

#28 - Hur man känner för ett eget barn går inte att jämföra med hur man känner för ens som inte är av samma kött och blod. (Undantaget eventuellt adoptivfall). Det är en helt ny form av kärlek som föds i en då ett eget barn kommer till världen, och som man måste uppleva själv för att förstå.

Ångra sina barn? På riktigt? Alltså önska att de människorna, som man själv satt till livet och älskat kravlöst sedan deras födsel, inte fanns? Ska nog slå rejält slint i skallen eller i uppfostran om det ska gå så illa…

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Ria74
8/13/14, 4:47 PM
#31

#27 Jag antar att du skulle skriva till någon annan och inte mig i #22 eftersom jag inte har sagt något om andras livsval.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Gronstedt
8/13/14, 4:57 PM
#32

#30: "Hur kan man egentligen veta det utan facit i hand? " Hur kan man veta att barnlösheten var "fel", utan facit i hand? Men nog är det enkelt att studera hur föräldrar har det, räkna lite på saken och bestämma om det är så man längtar efter att få ha det.

Naturligtvis finns det gott om människor som ångrar att de satt barn till världen. Av många olika och ytterst väl balanserade skäl. Inte minst att man blivit förälder utan aktivt val eller utan goda förberedelser - vilket många blir. Att hävda att det slagit "rejält slint i skallen eller i uppfostran" för det, är bara ännu ett bevis på hur du sätter din egen självbild som måttstock för vad som är rätt för alla. Redan det sentimentalistiska "och älskat kravlöst sedan deras födsel" visar hur enkelspårig du är i frågan. De barn som ångras är inte i första hand de vars föräldrar älskat dem kravlöst sedan deras födsel. Och till och med du borde veta att beklämmande många barn inte älskas, varken kravlöst eller på annat sätt, när de föds. Ofta av personer som gärna hade varit barnlösa, om de hade fått välja och inte hade pressats av sin omgivning och av konvenansen till att gå med på något som de egentligen inte längtar efter.

"Hur man känner för ett eget barn går inte att jämföra med hur man känner för ens som inte är av samma kött och blod. (Undantaget eventuellt adoptivfall). Det är en helt ny form av kärlek som föds i en då ett eget barn kommer till världen, och som man måste uppleva själv för att förstå." Du menar naturligtvis hur DU känner för DITT eget barn och den kärlek som föds i DIG när DITT eget barn kommer till världen, eller hur? Det är knappast universellt. I synnerhet inte för dem som gärna hade varit barnlösa.

Det är patetiskt när ni som hävdar det fantastiska med barn sätter era näsor i vädret och förklarar alla andra som mindre vetande med förklaringen att "ni kan inte veta eftersom ni inte provat - om ni bara gjorde som ni borde skulle ni fatta att det är det enda rätta".  Varför inte vända på det och sätta er in i att ni inte kan fatta hur underbart det är att inte ha en enda unge och ingen önskan om att ha varken en eller flera? Varför inte sätta er ned och tänka ett varv till och konstatera att ni som har barn eller som vill ha barn inte har någon aning om hur det är att inte vilja ha några?

#26: Barn måste födas? Varför i all sin dar då? För att den mänskliga rasen ska fortleva? Det är väl knappast något självändamål.

I övrigt kan jag bara hålla med Hera i #28.

Honestyisdead
8/13/14, 5:01 PM
#33

#30 Du har noll koll på hur människor fungerar. Verkligheten är den att alla inte fungerar, tänker eller känner som du. Dags att vakna och vidga vyerna. 

Och håller med ovan.

sundsvallstjej
8/13/14, 5:33 PM
#34

Hade alla respekterat andras val att leva skulle inte en sån här diskussion ens uppstå där man försöker överbevisa varann att det man själv valt är det rätta. Jag har barn men kan mycket väl förstå att många inte vill ha barn. Jag ville inte ha barn de 30 första åren av mitt liv men plötsligt så ville jag det. Nu tror jag det är rätt ovanligt att som jag ändra sig efter 30. Är man 30+ och fortfarande inte har nån barnlängtan är det nog troligt att det är så man vill ha det.

Annons:
[Bananpudding]
8/13/14, 5:37 PM
#35

Förresten, har du funderat på terapi?

Gronstedt
8/13/14, 5:45 PM
#36

#35: Vem vänder du dig till?

[Bananpudding]
8/13/14, 5:47 PM
#37

#36 Ts, naturligtvis.

Gronstedt
8/13/14, 5:49 PM
#38

#37: Varför skulle TS behöva terapi?

[Bananpudding]
8/13/14, 5:51 PM
#39

#38 Hon beskriver att hon enbart har en vän, och som hon nu är rädd att förlora. Det kan hon behöva gå och prata om.

Gronstedt
8/13/14, 5:54 PM
#40

#39: Jaha.

Praefatio
8/13/14, 6:20 PM
#41

Vilken intressant diskussion det blev!

TS: Det är jättetråkigt att du känner som du gör. Jag tycker att du är stark som försöker visa glädje inför din vän fastän du känner så mycket tvivel själv!

Jag är gravid med mitt första barn och har lite reflektioner. Hoppas att de kan hjälpa på något vis. För det första så får vi väl konstatera att ja, livet kommer förändras för din vän. Hon kommer ha en ny komponent i vardagen som hon aldrig kan ge upp, ett barn går ju inte att göra sig av med. Kan hända att hon till viss del förändras som människa under tiden också - men till det "bättre" eller "sämre" (vilket ju är subjektivt) kan du ju inte veta än!

Jag har verkligen inte blivit någon momzilla och det måste inte din väninna heller bli! Med tanke på hur mycket jag längtat efter barn så tror jag att min omgivning är förvånad över hur lite jag pratar om graviditeten och bebisen. Visst blir det lite småprat om det, men jag tycker att det är jätteskönt att bara få prata vanliga grejer större delen av tiden! Blir till och med rätt trött på alla de som verkar tro att hela mitt liv kretsar kring graviditeten och bebisen och inte vill prata om något annat. Bebissnack får jag nog av ändå, på nätet och i föräldragrupp och med min mamma, fästman och barnmorska. Kan inte tänka mig annat än att jag när barnet har fötts kommer känna att det är guld värt att ha människor runt omkring som vill prata om helt andra grejer.

Absolut, första året kommer barnvagnen få hänga med för det mesta, det är ju en nödvändighet. Ett spädbarn behöver sin mamma väldigt mycket. Å andra sidan sover ett spädbarn väldigt mycket också… Första två månaderna kommer man säkert att befinna mig i något slags bubbla då man försöker anpassa mig till det nya livet och allt kommer att vara så överväldigande att det för tillfället går att tänka på annat än bebisar, men sedan kommer chocken ha lagt sig och bebisen bli vardag och är din väninna det minsta som jag så kommer det vara skitskönt att få träffas och känna att man får vara den person man alltid varit. Att slippa vara 110% mamma hela tiden. Det är ju en pusselbit av ens identitet, inte hela ens identitet. Jag skulle bli jätteledsen om folk började se mig som bara mamma och inte som… ja, mig själv.

Så… ge inte upp hoppet om din vän. Du måste inte vara glad, det är helt okej. Det är okej att vara ärlig, du verkar ju vara finkänslig nog att inte trampa på din väns känslor och börja snacka om att barn är parasiter och äckliga eller något, så uttryck du på ett bra sätt att du är orolig för att hon ska förändras. Berätta hur mycket du tycker om och värdesätter henne och säg att du hoppas att ni kan fortsätta ha en relation fastän du kanske inte vill vara vännen som bara snackar barn hela tiden. Förhoppningsvis förstår hon dig!

Annons:
JazzBass
8/13/14, 7:29 PM
#42

Nog med beskyllningar mot mig och mina åsikter nu. Jag har för det första aldrig sagt att jag inte accepterar att folk väljer att inte skaffa barn, tvärtom. Jag har önskat förståelse för att anhöriga kan bli besvikna över att andra väljer den vägen. Vi bor i en social värld, och vi och våra val påverkar andra, vare sig vi vill det eller inte. Speciellt så stora val som detta (som för många inte ens är ett val; de måste acceptera barnlöshet och sorgen det innebär för dem).

För det andra tycker jag det är fult att kalla folk själviska, osympatiska och enkelspåriga utan att man känner personen. Är det ens enligt forumreglerna? Jag anser verkligen inte att jag är det, och jag skulle inte få för mig att kalla nån av er andra här i lika nedsättande ordalag. Jag kan också gott förstå att folk väljer barnlösa vägen ungefär lika väl som att folk väljer att skaffa barn, men att påstå sig veta både hur det är och känns att ha barn utan att ha det tycker jag inte man kan göra. Ni utan barn kan kanske veta ungefär hur det är att ha barn, men hur det känns att ha det kan ni inte veta utan att erfara det. Sorry. Acceptera det faktumet.

För det tredje så handlade inte den här tråden om det här ämnet, utan det är ett sidospår. Tråden får gärna rensas så kanske nån till svarar på ursprungsfrågan. Det här får bli mitt sista inlägg i den här tråden i alla fall.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

viktoria91
8/13/14, 7:36 PM
#43

#30 Det finns dem som ångrar sina barn och som är fullt friska. Precis som vissa ångrar att dem skaffade katt, hus, bil eller vad för nåt som helst.

Gronstedt
8/13/14, 7:47 PM
#44

#42: Beskyllningar? Inte alls - bara åsikter. Och nej, jag ödar ingen förståelse på folk som sitter och är "besvikna" på andras livsval. Antingen de är besvikna över sina näras religiösa val, sexuella läggning, yrkesval eller barnlöshet, barnavlande eller val av boplats. Att vara besviken på sina barn för att de inte skaffar barn är lika lågt som att vara besviken på dem för att de väljer ett annat yrke än man tänkt sig, eller på att de väljer en annan religion eller har en sexuell läggning som inte passar i de egna planerna på hur familjelyckan ska se ut.

Uttrycker man själviska (som när man sätter sin egen besvikelse före andras behov), osympatiska (som när man inte sätter sig in i och utan gny godtar andras livsval och rentav gläds för deras skull) och enkelspåriga (som när man i inlägg efter inlägg hävdar att man själv har rätt och alla andra saknar tillräcklig erfarenhet för att fatta det) åsikter, så blir det lätt påpekat. I synnerhet när man, som du, helt nedsättande antyder att de som gör andra livsval än du inte är förmögna att tänka över dem och fattar dem enbart för att de inte förstår att de har fel och du har rätt.

"Ni utan barn kan kanske veta ungefär hur det är att ha barn, men hur det känns att ha det kan ni inte veta utan att erfara det. Sorry. Acceptera det faktumet." Ni som har barn eller vill ha barn eller tycker om barn kan inte veta hur det är att inte ha barn, inte vilja ha barn och/eller inte tycka om barn utan att ha erfarit det. Sorry. Acceptera det faktumet. Ingen har påstått sig veta hur det är att ha barn utan att ha det, bara att man kan se tillräckligt mycket av det för att veta om man vill ha det så. Om man sedan saknar varje föräldradrift blir valet ännu enklare.

Angeånde sidospår: Trådar utvecklas. Så länge inte TS protesterar, så fortsätter de utvecklas. Jag tror om inte annat att TS har sett att det finns fler än hen som har upplevt barn som störande i tidigare fungerande relationer.

"som för många inte ens är ett val; de måste acceptera barnlöshet och sorgen det innebär för dem". Varför dra in ofrivillig barnlöshet, som om det var ett argument mot frivillig barnlöshet?

Honestyisdead
8/13/14, 8:27 PM
#45

"Jag kan också gott förstå att folk väljer barnlösa vägen ungefär lika väl som att folk väljer att skaffa barn, men att påstå sig veta både hur det är och känns att ha barn utan att ha det tycker jag inte man kan göra. Ni utan barn kan kanske veta ungefär hur det är att ha barn, men hur det känns att ha det kan ni inte veta utan att erfara det. Sorry. Acceptera det faktumet."

Ingen av oss utan barn har påstått att vi vet hur det känns att ha barn. Däremot vet vi vad barn i livet innebär. Självklart inte allt, men tillräckligt för att själva kunna välja om det är något för oss eller inte. 

Däremot så har du tvärt om visat att du inte alls förstår att folk väljer den barnlösa vägen. Läs dina inskränkta inlägg i tråden och tala sedan om om du verkligen tycker dina inlägg visar på den minsta lilla förståelse.

Och förståelse för anhöriga om man väljer att inte skaffa barn? Nej, det kommer jag aldrog ha. Det är nämligen MITT LIV och mitt val. Som tur är visade min familj mer förståelse än vad du gjort. 

Jag hoppas dina barn slipper få veta följande om de väljer den frivilligt barnlösa vägen. För det där är så respektlöst och egoistisk att jag vet inte vad.

"För min del skulle det kännas lite som om jag dog lite grann och en del av mitt livs mening skulle försvinna, om t.ex. mitt (önskar dock att det blir "mina" i framtiden) barn inte skulle vilja ha egna nån gång i framtiden"

Varför du över huvud taget drar in ofrivilligt barnlösa är en gåta för mig. Vi snackarom att VÄLJA bort barn eller välja att skaffa barn.

Praefatio
8/13/14, 8:30 PM
#46

"För min del skulle det kännas lite som om jag dog lite grann och en del av mitt livs mening skulle försvinna, om t.ex. mitt (önskar dock att det blir "mina" i framtiden) barn inte skulle vilja ha egna nån gång i framtiden"

Det citatet ger mig rysningar i hela kroppen. Fy fa-an för att lägga ansvaret över sin egen lycka och meningen med ens eget liv på sina egna barn. Det gör man bara inte.

JazzBass
8/13/14, 8:53 PM
#47

Får väl bli ett till inlägg då.

Okej, den meningen kanske var lite väl drastiskt formulerad. Citatet att "dö lite grann" är hämtat från nån låt, minns inte vilken dock. Ingenting i mitt eget liv kommer gå före mitt barns bästa. Finner det (eller nåt kommande) det bäst att förbli barnlös kommer jag respektera det beslutet och inte älska barnet mindre för det. Inte är det så att hela livet står och faller på barn, men visst är det en stor önskan hos mig att nån gång få uppleva glädjen att ha barnbarn också. Men ingen ska skaffa barn för att jag vill det, utan för att de vill det.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Honestyisdead
8/13/14, 8:56 PM
#48

#47 Det var ju väl!

Annons:
AnnaFagerell
8/13/14, 10:10 PM
#49

#43 Visa mig någon som ångrar sina barn och där föräldrarna är "fullt friska"… Det är nog bra många fler som ångrar bilköp och katt…

Sen tycker jag det är mer normalt att ifrågasätta folk som inte skaffar barn än för de som får barn eftersom det är naturens gång…  Att fråga är inget konstigt tycker jag och att man tycker det är synd är för att man vet vad de skulle gå miste om. Sen gör ju alla som man själv vill men att fråga så att man förstår varför är inget fel tycker jag… 

Sen tror jag att många som påstår sig vara frivilligt barnlösa faktiskt inte är det

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Honestyisdead
8/13/14, 10:16 PM
#50

#49 Nej, det är inte normalt att ifrågasätta varför någon annan väljer att inte skaffa barn. Det är inte din sak.

Jag tror inte alls att det är vanligt att man påstår att man valt det om så inte är fallet. Säger man att man inte kan slipper man att folk som tex du ifrågasätter.

Jag funderar själv på att säga att jag inte kan för att slippa att andra ifrågasätter och försöker övertyga mig om att det kommer komma och att jag kommer ångra mig.

viktoria91
8/13/14, 11:07 PM
#51

#49 Du känner kanske att du mister något om du inte skaffar avkommor. Jag skulle känna att jag mister otroligt mycketo om jag skaffat avkommor. Mitt liv hade tagit slut. Varför måste man ifrågasätta folk som inte vill ha barn, som inte älskar andras söndercurlade skrikrövar? Jag ifrågasätter inte varför folk är homosexuella, varför vissa inte vill hålla påed ridning, varför vissa föredrar skidsemester framför solsemester. Det är deras val, deras liv och inte mitt. Är dem nöjda så är jag nöjd. När majoriteten ifrågasätter ditt avkommeskaffande på ett negativt sätt och halvt idiotförklarar dig för att du kommer ångra ditg, är för ung för att kunna tycka något och inte vet vad livet handlar om. Då är det inte så kul. Varför skulle man ljuga om att man är frivilligt barnfri? Det är ett underbart liv! Det enda livet för mig

IdaT
8/14/14, 12:37 AM
#52

#51 Varför detta nedsättande sätt att uttrycka sig? Parasiter och skrikrövar känns inte direkt som uttryck som någon med förståelse för andras livsval skulle använda om sina vänners barn. Hur skulle du själv känna dig om någon som välker att inte rida använde sig av argumentet att den personen inte vill befatta sig med raggiga parasitbärare och minsann inte tycker om gnäggrövar?

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. - Søren Kierkegaard
Följ min vardag med djuren på bloggen.

Praefatio
8/14/14, 12:58 AM
#53

#51 Får faktiskt hålla med #52 här. Det är verkligen helt okej att inte tycka om eller vilja ha barn men att uttrycka sig om andra människor som du gör är varken trevligt eller acceptabelt.

viktoria91
8/14/14, 6:58 AM
#54

#52 Tror du inte jag har hört liknande uttryck om hästar innan? Vad andra tycker om mina djur bekommer inte mig. Har många gånger har jag inte hört att hon inte är en riktig häst då hon är en ostammad import. Jag tycker skrikande ungar är jobbigt, och ännu jobbigare när föräldrarna inte säger till dem. Eller när föräldrarna låter dem komma skrikandes med en viftande pinne mot vår valp, det är ju ok för hunden är liten och söt. Kul för valpen att fen ska jag rädd för ouppfostrade ungar. Skulle hunden försvara sig är det tyvärr den som får skiten pga föräldrarnas bristande engagemang. Kommer barn in hosig så vet föräldrarna att dem åker ut riktigt fort om dem är jobbiga mot djuren eller skriker.

viktoria91
8/14/14, 7:00 AM
#55

#52 Så du får jättegärna kallaina djur precis vad du vill, jag bryr mig inte för dem är iaf väluppfostrade, sociala, snälla och lugna. Brukar själv kalla min inte alltid så rena ponny för gris eller skitröv. Flodhäst var också populärt ett tag om du vill ha tips.

Annons:
[Bananpudding]
8/14/14, 8:23 AM
#56

#55 Men varför kallar du bar för fula ord? Skulle du kalla mitt barn det med?

AnnaFagerell
8/14/14, 8:24 AM
#57

#51 Vad tråkigt att du känner att ditt liv skulle vara slut pm du skaffar barn. Men det är ingen som säger att du inte ska känna så, det är ju så du känner men det kommer alltid finnas de som kommer att tycka det är konstigt. 

Jo, det är faktiskt ganska normalt med undrande människor och jag har folk nära mig som gärna vill ha barn men som inte kan och dessa säger gärna att de inte vill för sanningen är jobbigare. Och jag förstår dem!

Det kommer alltid finnas meningsskiljaktigheter och det är väldigt bra tycker jag. 

Att kalla barn och hästar parasiter är lika barnsligt vilket som, då ska man nog inte ha någotdera för då är man nog själv inte vuxen än =)

Medarbetare på djurskydd.ifokus

AnnaFagerell
8/14/14, 8:25 AM
#58

#55 Jag tror du har helt fel uppfattning om barn. Mina barn, iaf två av tre =) , är lugna, snälla och väluppfostrade. Den tredje lever ett ganska vilt liv helt utanför mina önskningar men vi jobbar på det. En häst som inte är väl uppfostrad är inte så rolig, likaså barn som hamnat fel så det har nog ingen betydelse vilket.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

dejtbar
8/14/14, 9:09 AM
#59

#57 ja det är klart att folk får undra och fråga varför. Men sedan måste de acceptera det svar de får. Många av de som tycker att barn är livet accepterar inte det svar de får! De fortsätter att tjata om att jag visst kommer skaffa barn. Och att jag kommer ångra mig. Och att jag gör fel val som väljer bort barn. Det är ju det som är jobbigt. Inte att folk frågar EN gång. Utan när de inte ger sig  med sitt tjat om att "det är klart att du ska ha barn" osv

Gronstedt
8/14/14, 9:30 AM
#60

#49: "Visa mig någon som ångrar sina barn och där föräldrarna är "fullt friska"… " Hur många som helst, utan problem - om det inte hade varit så att i din definition av "fullt frisk" ingår att inte ångra sina barn. Många, många skaffar barn för att det ska vara så, är normalt, man blir ifrågasatt annars, partnern så gärna vill och så vidare - det är inte et samma som "frivilligt". Det är i stort sett först efter VVII frivillig barnlöshet (liksom till exempel samkönade förhållanden) ens har funnits på kartan som ett livsstilsalternativ, och det bara  i sekulära, rika länder. På samma sätt som många homosexuella (även i upplysta, vidsynta Sverige) fortfarande lever i heterosexuella förhållanden för att de inte har något uthärdligt alternativ, finns det gott om människor - både män och Kvinnor - som har barn de inte skulle ha satt till världen om valet hade varit fullkomligt fritt.

"… ifrågasätta folk som inte skaffar barn än för de som får barn eftersom det är naturens gång… " Det är inte "naturens gång" att ha överlevande avkomma i en överbefolkad värld. Skulle vi följa "naturens gång" skulle vi antingen inte bli dräktiga, eller kasta fostren, eller föda dem för att se dem dö av stress och resursbrist. Som ju så många honor av Homo sapiens fortfarande gör i mindre rika länder.

"Att fråga är inget konstigt tycker jag och att man tycker det är synd är för att man vet vad de skulle gå miste om." Vi vet exakt vad vi går miste om: en stressfaktor och resursbelastning vi inte vill ha, eftersom vi saknar den barnlängtan som får folk som vill ha barn att vilja ta den belastningen. På vad sätt är det "synd"?

#52: Det är väldig många som uttrycker sig både så och betydligt mer nedsättande om hästar, ridning och folk som håller på med hästar, så det var ett tämligen uselt exempel.

#56: "Skulle du kalla mitt barn det med?" Bara på förekommen anledning.

#57: "Vad tråkigt att du känner att ditt liv skulle vara slut pm du skaffar barn". Vad är det för tråkigt med det?

"…ganska normalt med undrande människor …". De som tycker det är konstigt nog att undra över borde ha hyfsen att hålla sitt undrande för sig själva - på samma sätt som de borde ha hyfsen att inte högt och ljudligt "undra" över att någon är till exempel homosexuell. Det sistnämnda är ofint och kan rent av vara ett hatbrott, men det förstnämnda är helt legitimt och något som frivilligt barnlösa är skyldiga att uppskatta? Det är tråkig nog inte ovanligt med undrande människor - det betyder inte att det är normalt.

Att folk nära dig ljuger om sin barnlöshet betyder knappast att frivillig barnlöshet alltid är en lögn. Att anta det verkar som en väl beprövad härskarteknik. Om jag säger att jag har inga barn för jag vill inte ha några barn och jag är nöjd med mitt liv utan barn med en partner som inte heller vill ha barn - så kan du alltid idiotförklara mig och partnern genom att säga "Å stackare, jag förstår att ni måste ljuga för er själva och alla andra om detta hemska, att ni inte kan få barn!" En väldigt bra teknik för att nedsätta sin kontrahent i omgivningens ögon, men mer direkt fungerar den nog tyvärr bara för att göra de som faktiskt ljuger i frågan, som dina bekanta, mer nedslagna. Vi som faktiskt är frivilligt barnlösa blir mer fulla i skratt.

Maria
8/14/14, 9:30 AM
#61

TS verkar ju redan ha bestämt sig för att vänskapen kommer att försvinna.

Det kan jag tycka är en lite konstig inställning faktiskt för tycker man om en vän så förändras  knappast den känslan av ett barn, en flytt, en sjukdom, nytt jobb eller andra stora händelser.

Visst, vänskapen förändras men det gör livet också. Tycker man om varandra "på riktigt" så kommer vänskapen bestå är jag övertygad om.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

JazzBass
8/14/14, 9:33 AM
#62

Håller med AnnaFagerell. Vem anser att ouppfostrade och skrikiga ungar inte är påfrestande? Jag gör det, lika mycket som jag tycker att högt skällande och alltför livliga hundar är det. Och fastän de egna barnen kan vara nog så jobbiga emellanåt så älskar man dem ändå, och uppfostrar dem kontinuerligt enligt bästa förmåga. Ork får man av varje leende och skratt, och att se dem utvecklas och lära sig nya saker hela tiden. Det är ju inte skrik, gråt och blöjbyten hela tiden. (Blöjbyten är dock helt kul faktiskt, då man lätt får bra ögonkontakt med barnet och kan skoja lite med det. Blir mycket skratt vid skötbordet hos oss).

På ett sätt förstår jag mycket väl att man kan tycka att ens liv är slut om man skaffar barn, i och med att det medför en så stor förändring i livet. Plötsligt är man inte fri att göra vad man vill längre, utan en annan människas grundläggande behov kommer i första hand och det är bara att rätta sig efter det. De kostar massor samtidigt som familjens inkomster sjunker, de tar massor av ens tid och försvårar livet på många vis, men de ger paradoxalt nog ändå så mycket tillbaka och berikar livet att det känns värt det. För mig åtminstone.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Annons:
[jenny-]1
8/14/14, 9:36 AM
#63

Ojojoj, vilken diskussion.
Jag är en av de (ännu iaf) frivilligt barnlösa. Jag tror inte att jag någonsin vill ha barn. Inte för att jag hatar dem, utan för att jag har andra saker i mitt liv som ger mig allt jag vill ha.  Jag har aldrig haft en längtan efter barn eller känt att jag missat något. Jag är 24 år. Kanske kommer det ändras, kanske kommer min biologiska klocka börja ticka, kanske kommer det en punkt i livet då barn känns som meningen med livet. Who knows?
Därmed INTE sagt att jag inte förstår de som vill ha barn. Jag kan förstå att man väljer att skaffa barn. Jag respekterar och accepterar det mer än väl. Jag är till och med glad för de vänner jag har som skaffat barn och har inget emot att umgås med dem. Jag kan tycka att barn är söta/charmiga/fina/goa. Jag blir antagligen världens bästa moster när min syster får barn (hon har alltid velat ha).
Jag skulle aldrig lägga mig i någons val att skaffa barn/inte skaffa barn. Jag kan möta människor som har barn och som absolut inte borde vara föräldrar av olika anledningar, men skulle aldrig säga det högt. Jag kan möta människor som hade vart världens bästa föräldrar men som väljer att inte skaffa barn. Det lägger jag inte heller någon värdering i, det är deras val.
Att kalla barn för fula grejer bara för att man inte gillar barn är aldrig okej.

Ni som tycker att folk går miste om något om de lever ett barnlöst liv… tänk så här istället:
"Vad skönt att inte alla väljer att skaffa barn, annars kanske mitt barn skulle behövt gå i en skola/dagis där grupperna är så stora att mitt barn inte skulle vara en individ utan en i mängden" ;)

Det är inte brist på människor i världen. Däremot brist på förståelse för varandras val.  Jag tycker att det är olämpligt att föda ett barn bara för att omgivningen tycker så. Jag blev född till ett par föräldrar som verkligen ville ha mig, som hade väntat mig. Jag hade inte velat bli född till ett par föräldrar som skaffat mig för att dom inte skulle ångra sig senare i livet. Även om de hade älskat mig lika mycket. :)

Mycket jag jag jag… men här fick ni min bild. Hoppas att det ger mer förståelse.

[Bananpudding]
8/14/14, 9:37 AM
#64

#60 Som du bestämmer eller? Om mitt barn går lugnt i affären, tar och håller upp en tröja för att titta på den, så skulle du kunna rusa fram och skrika fula ord till hen?

IdaT
8/14/14, 10:16 AM
#65

#54 Med det argumentet förutsätter du att alla barn är ouppfostrade och skrikiga, det är dom inte. Sedan vet jag inte om jag tycker att tysta barn som inte vågar ta något initiativ är barn som är väluppfostrade, aktiv och ouppfostrad behöver inte gå hand i hand, men det är ett sidospår.
Anledningen till att jag uppfattar att du vill dra alla barn över en kam är just ditt sätt att uttrycka dig. För att vara helt ärlig tror jag att du skulle få betydligt med förståelse och acceptans om du valde att uttrycka dig på ett sätt som visade på förståelse och acceptans från din sida.

Om jag hade barn och diskuterade detta ämne med dig så är jag ganska säker på att jag skulle bli defensiv och tyvärr falla tillbaka lite på "anfall är bästa försvar", eftersom jag skulle behöva känna att jag skulle behöva försvara mitt val att skaffa barn med näbbar och klor.

#60 Varför det? Det var ett försök att hitta en jämförelse som #52 skulle kunna relatera till och inget annat. Det säger ingenting om vad jag känner för varken hästar eller barn.  (Edit inom parentesen: Inte heller säger det något om vad jag anser om valet att skaffa barn eller att inte skaffa barn, eller om människorna som gör dom olika valen.) Den form av exempel jag gav är nedlåtande på ungefär samma sätt som jag tycker att #52 uttryckt sig.

En nedlåtande kommentar är nedlåtande oavsett om den riktar sig mot barn, djur, homosexuella, kristna eller marsianer. Jag skulle bli otroligt ledsen om någon kallade mitt (hypotetiska) barn för parasit. Precis som jag blir ledsen om någon kallar mina hästar hot dogs, min hund spismatta, familjens katter värdelösa, min bror bögj***l (hoppas att det är okej med den censureringen för admin) eller mig (som är sjuk) lat eller slavdrivare.
Alla dessa är exempel ur verkligheten och jag kan inte säga att det är skillnad på hur kommentarerna känns för mig baserat på vilka som är vanligast eller ovanligast. Snarare beror det på vem som säger något, hur den säger det, när det sägs och till vem den säger det.

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. - Søren Kierkegaard
Följ min vardag med djuren på bloggen.

thessanh
8/14/14, 1:41 PM
#66

Varför kan du inte glädjas åt din vän som ska få barn? Ja du tycker inte om barn,  men din vän är väl ändå din vän? Och förmodligen ser hon fram emot att bli mamma så då tycker jag du ska vara glad för hennes skull. Jag är inte överförtjust i barn men flera av mina vänner har barn. Inte dumpar jag dem för det. Jag behöver ju inte stå ut med koliknätter, byta bajsblöjor och torka upp spyor. Jag behöver inte ens hålla i barnet. Förmodligen slipper du också det för är ni vänner så vet hon väl din inställning till barn.

Visst blir hon mer upptagen än innan barnet föds. Men det är ju bara som det är.  Vuxentid med sina vänner vill hon förmodligen ha i fortsättningen också.

Honestyisdead
8/14/14, 1:59 PM
#67

Annafagerell

Vill bara berätta för dig att det är stor skillnad på att fråga och på att ifrågasätta. 

Det sistnämnda är inte ok. Någonsin.

AnnaFagerell
8/14/14, 2:16 PM
#68

#59 Helt rätt! man frågar en gång och sedan får man nöja sig med det svaret. Men så resonerar jag i allt… tjat är bara trist. 

#60 Är väldigt glad att jag inte har ett dyft gemensamt med dig. Du verkar vara ganska nedlåtande och aggressiv. Jag uppfostrar mina barn till att fråga sådant som man vill ha svar på, annars får man inte lära sig ett skit. Och jag hoppas någonstans att du själv frågar och undrar saker som du verkligen frågar om också, för annars är det nog ganska svårt att ha ett normalt arbete och fungera normalt i det sociala livet. 

#61 Det är nog en rädsla som gör att man uppfattar det så. För att TS ska vara beredd liksom. Är ett personligt försvar mot besvikelse. Helt normalt. 

#62 Precis. Och om man tror och tänker att livet skulle vara slut får man ju hitta andra infallsvinklar. Det finns ju de som blir ofrivilligt gravida, behåller barnet och lever livet annorlunda men som inte ångrar det. Det gäller nog bara att bryta ett mönster man är van vid, att hoppas och tror att man kommer att leva ett annorlunda, men bra liv. Folk är för negativa känner jag. 

#67. Men nu menar jag fråga, en gång och sedan punkt. Jag har frågat min syster varför hon ej vill ha barn. Jag förstår inte resonemanget men jag accepterar hennes val.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

JazzBass
8/14/14, 2:20 PM
#69

#67 - "Det sistnämnda är inte ok. Någonsin."

Låter fint, men vad skulle till exempel vetenskapen vara utan ifrågasättande? Sker det nånsin något framsteg inom vad-som-helst, om folk inte ifrågasätter andras ageranden?

Aga som straffmetod för barn försvann/minskade kraftigt när det började ifrågasättas. Homosexualitet (bl.a.) är mer godkänt idag än någonsin tidigare på grund av att man började ifrågasätta gamla värderingar. Så du får nog stå ut med att saker och ting ifrågasätts, och även vara glad för det. Annars sker aldrig några förbättringar. Sen gäller det att kanske vara lite mer finkänslig än t.ex. undertecknad var i några inlägg ovan. Jag ville främst få fram en poäng och överdrev kanske därför något, och om nån tog illa upp av det ber jag om ursäkt om det.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Annons:
AnnaFagerell
8/14/14, 2:23 PM
#70

#69 ofta är det okej att ifrågasätta om man själv gör det…  oavsett vem som gör det känns det som, bara denne själv inte blir ifrågasatt, märkligt eller hur =)

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Honestyisdead
8/14/14, 2:26 PM
#71

#68 Då borde du inte skrivit "ifrågasätta".

#69 Att ifrågasätta andras val i frågan om att inte skaffa barn, det är aldrig ok. Sen kan du dravla vidare bäst du vill.  Det raderar dessvärre inte det du skrivit.

Gronstedt
8/14/14, 2:30 PM
#72

#62: "… de ger paradoxalt nog ändå så mycket tillbaka och berikar livet att det känns värt det. För mig åtminstone." Precis. För dig. Inte för mig och inte för andra frivilligt barnlösa. Det är därför vi är frivilligt barnlösa. För oss finns inga fördelar som kan väga upp nackdelarna. Eftersom barn saknar varje attraktion för mig, är det och kan aldrig bli "värt det".

#64: Jag bestämmer vad som är förekommen andledning för mig, ja. Till förekomna anledningar hör sannolikt inte fridsamma barn på tillräckligt avstånd. Hur kom förresten "skrika fula ord" in i bilden? Det var väl fråga om att omnämna i mindre smickrande ordalag?

#65: Exempel på något som händer en person ungefär 7 dagar i veckan utan att vederbörande tar vid sig, är dåliga ägnade att påvisa för personen hur hemskt något är.

JazzBass
8/14/14, 2:30 PM
#73

#70 - Precis! :-) Dock inte speciellt märkligt. Det är aldrig direkt kul att bli ifrågasatt men med ett öppet sinne lär man sig förhoppningsvis nåt nytt även om det inte skulle ändra på ens egen åsikt om saken.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

IdaT
8/14/14, 2:39 PM
#74

#72 Hur menar du? Vem blir ifrågasatt 7 dagar i veckan, för vad och var får du den siffran ifrån?

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. - Søren Kierkegaard
Följ min vardag med djuren på bloggen.

Honestyisdead
8/14/14, 2:50 PM
#75

#70

Jag ifrågasätter definitivt inte om någon skaffar barn. Likaså om någon berättar attdom inte sskaffar barn.

#73 Vad menar du att vi  frivilligt barnlösa skulle lära oss av ifrågasättning??

[Bananpudding]
8/14/14, 3:07 PM
#76

#73 Fast just i ämnet barnskaffning tycker jag inte att man behöver ifrågasätta beslutet. Om man inte är en psykolog som personen uppsökt i syfte att diskutera frågan.

Annons:
dejtbar
8/14/14, 3:22 PM
#77

värst var det när någon (arbetskamrat) kläckte ur sig:

"då har du inte hittat rätt partner för dig"

..som förklaring till varför jag ännu inte känner någon barnlängtan.

Jag blev faktiskt ganska ledsen då. Varit sambo länge och trivdes med livet och så få höra att jag inte har rätt partner.  Men kvinnan som sa det (60-åring) var väl så inne i att alla vill ha barn, speciellt Kvinnor och något annat finns inte.

Honestyisdead
8/14/14, 3:26 PM
#78

#77 Mindre begåvade kläcker tyvärr ur sig hjärndöda kommentarer :(

IdaT
8/14/14, 4:09 PM
#79

#77 Vilken hemsk sak att säga! 😕

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. - Søren Kierkegaard
Följ min vardag med djuren på bloggen.

Gronstedt
8/14/14, 4:10 PM
#80

#74: Vi som sysslar med hästar ifrågasätts ständigt enligt ditt omtalade exempel i #52 (även om ifrågasättandet och de nedsättande åsikterna ofta uttrycks i betydligt grövre ordalag än i ditt exempel), och jag får siffran från vad vi som sysslar med hästar kontinuerligt utsätts för, individuellt, i medier, på bloggar och liknande. 

Vi har förmodligen redan ganska många gånger, både generellt och speciellt, hört/sett hästen kallas betydligt värre, hört den utsättas för avlivningshot, fått detaljerade beskrivningar av bästa sättet att omvandla den till hamburgare, hört ingående beskrivningar av vad hästar utsätts för och bör utsättas för på så kallade italienska slakttransporter och fått i detalj beskrivit för oss vad den talande/skribenten anser att vi själva bör utsättas för i fråga om handgriplig sexuell och moralisk tuktan för att sluta ägna oss åt hästar och bli normala och gärna skaffa barn i stället. 

Därför fungerar det inte speciellt bra att säga "tänk om jag kallade din häst gnäggröv" om man vill väcka förståelse för hur förorättad man känner sig av att någon kallar barn för skrikrövar. De flesta av oss gitter inte bry oss speciellt, och varför skulle vi?

Är det tillräckligt tydlig förklaring för att vi ska kunna släppa det nu?

Gronstedt
8/14/14, 4:12 PM
#81

#79: Nästan lika hemskt som att säga att man tror att frivilligt barnlösa kommer att ångra sig för att de inte tänkt över sitt val, att de ljuger och egentligen vill ha barn, att de kommer att ändra sig när de blir äldre och att de borde skaffa barn i alla fall för de kommer att älska det när det väl är ett faktum.

IdaT
8/14/14, 4:20 PM
#82

#80 Jag har aldrig tidigare hört om någon som varit med om att bli grovt kränkt på grund av sitt hästintresse, i alla fall inte i den omfattning du beskriver här. Inte heller har jag varit med om det själv. Detta trots att jag håller mig till en ras som ofta tydligen bli ifrågasatt även av andra hästmänniskor.

#81 Precis, det är också hemska saker att säga till en annan människa.

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv. - Søren Kierkegaard
Följ min vardag med djuren på bloggen.

[Bananpudding]
8/14/14, 4:35 PM
#83

#80 Har någon verkligen hotat avliva din häst? Vad är det för människor du rör dig runt?

Annons:
trollslända
8/14/14, 6:31 PM
#84

Kunde jag trolla skulle jag gladeligen förvandla grannens två skräniga jobbiga ungar till ett par hästar istället.

pyromanen
8/14/14, 6:41 PM
#85

Det var visst ett laddat ämne dethär. Ts jag kan flrstå om du för din egen del inte bara blir glad. För visst finns det stor risk att ni glider från varandra ett tag eller alltid när den ena blir förälder. För många sim skaffar barn förändras intressen, prioriteringar mm i livet och definitivt att mycket tid och ork går till bäbispassning. Upplevde själv den omvände rollen när jag som förste i kompiskretsen skaffade barn och blev lite av ett "ufo" medans dom andra studentfestade vidare. Samtidigt så tänker jag att om du är mån om att ha kvar din kompis som kompis då är det viktigt att se saker från hennes synvinkel och kunna glädjes med henne. Acceptera att hon gör det hon jättegärna vill. Tänker att i en riktig bra vänskap då gläds man för den andras glädje och fastnar inte i "men då får ju inte jag det jag vill ha". Hoppas för er att du kan gilla din kompis även när hon är en mamma! Livet är ju så att förändringar sker. Man får barn, blir sjuk, gammal, separerar, bli kär, flyttar långt bort osv.

AnnaFagerell
8/15/14, 6:55 AM
#86

#77 Fast jag vet flera som sagt att de inte vill ha barn och vid partnerbyte har det blivit bebisar, flera stycken… Så det är nog lika individuellt det som allting annat. 

#80 jag blir också ofta ifrågasatt gällande mitt hästval eftersom det är shetlandsponnyer jag håller på med. Räknas tydligen till häst att föda upp dessa.  fick även höra i en ridsportbutik att de minsann inte hade grejer till dessa hästar för de ingick inte i ridsporten. Har även fått höra varför jag har mina katter och att jag är en tokig kattmänniska som kommer sitta ensam när jag blir gammal med bara mina katter (trots barn och sambo) Så det kan finnas mkt elaka kommentarer i djurlivet också. Jag plojar dock med dessa personer och köper på mig så mkt kattsaker jag kan… Sen visar jag dessa för de vännerna som tycker jag är ännu märkligare…

Medarbetare på djurskydd.ifokus

dejtbar
8/15/14, 7:27 AM
#87

#86 "Fast jag vet flera som sagt att de inte vill ha barn och vid partnerbyte har det blivit bebisar, flera stycken.."

Jaha men för mig är inte barnfrågan något man kan kompromissa om. Vill jag inte ha barn så vill jag inte. Och det är inget som jag kan tänka mig att gå med på bara av att jag blir kär i en eventuell partner som är barnkär. Träffar jag någon som vill ha barn med mig så passar vi helt enkelt inte ihop. Jag kan tänka mig i det du skriver att den frivilligt barnlösa känner stor press när han/hon träffar en ny partner som vill ha barn, och tillslut kanske han/hon ändå går med på att skaffa barn. Men tack och lov är min sambo och jag helt överens och har varit det i måånga år och det är ändå försent åldersmässigt snart och då slipper vi tjatet förhoppningsvis ;)

JazzBass
8/15/14, 7:48 AM
#88

Det är aldrig ok att bli gång på gång ifrågasatt om saker där varken rätt eller fel existerar,speciellt om man tydligt deklarerat sin ståndpunkt, vare sig det gäller barnskaffande, djurintresse, musiksmak, eller annat. Men trots det så kan en person inte veta vad en annan sagt, och därför förstår jag att ens stubin vad gäller barnskaffningsfrågan kan vara kort och göra det enerverande att höra samma fråga gång på gång. Och att säga nåt sånt som kommentaren i #77 är verkligen inte ok, det är ju i högsta grad nedvärderande. Jag tycker dock det är ok att resonera om vad man själv anser om en fråga, så länge man inte dömer andras livsval eller dikterar vad andra ska tycka.

Vidare så tycker jag att folk kunde fråga avsevärt mindre om barnanskaffning i högsta allmänhet, då det är ett känsligt ämne och en fråga som känns obekväm för de flesta barnlösa i fertil ålder att svara på. Vissa vill inte ha barn, andra är inte redo för det, och en del kan inte få det. Vissa kan ha gått igenom långa påfrestande fertilitetsbehandlingar utan resultat. Folk skaffar barn när de är redo för det, om de vill det.

#71 - Om det var det du avsåg och inget annat borde du inte ha skrivit ditt påstående så allmängiltigt utan preciserat din mening.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

dejtbar
8/15/14, 8:14 AM
#89

#88. " _Men trots det så kan en person inte veta vad en annan sagt, och därför förstår jag att ens stubin vad gäller barnskaffningsfrågan kan vara kort och göra det enerverande att höra samma fråga gång på gång".
_

För mig är det dock 7-8 samma personer som tjatat i snart 10 år om att det "börjar bli dags" etc. Nya personer jag träffar och som undrar blir jag ju inte irriterad på. De kan ju som sagt inte veta hur många gånger jag fått gå igenom saken redan.

JazzBass
8/15/14, 9:05 AM
#90

#89 - Förstår helt klart att det går på nerverna att tvingas höra på sånt. Tror att du gjort det, men måste ändå fråga om du sagt åt dem nånting i stil med "Jag förstår väl att du önskar att jag skulle skaffa barn (eller "bli farmor/mormor/moster/whatever nån dag"), men tyvärr så måste jag göra er besvikna. Jag är faktiskt inte överhuvudtaget intresserad av att få egna barn, har aldrig varit det heller, och jag måste få bestämma vad jag vill få ut av mitt liv och göra mina livsval själv. Jag blir ledsen över att ni inte tycks respektera/acceptera det utan fortsätter fråga samma sak hela tiden."

Alltså, jag tror det är viktigt att lyfta fram saken från deras synvinkel med en stor dos empati. För även om man så klart vill den andra det bästa, inte minst sitt egna barn, så kan man inte styra helt över sina känslor, och att inte få t.ex. barnbarn på ålderns höst kan vara en sorg/besvikelse i lika stor grad som att vara ofrivilligt barnlös. Denna får man dock lov att bära inombords och inte ge barnet dåligt samvete för det.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Annons:
dejtbar
8/15/14, 9:18 AM
#91

#90 Jodå nog har jag sagt alla dom fina fraserna. Speciellt de 4-5 första åren, men det verkar inte gått in.  Sen börjar man liksom tröttna och då visar man mer taggarna utåt som: "det är mitt liv, lägg dig inte i det".. och "sköt ditt du så sköter jag mitt" Sen är jag väldigt glad över att mina egna föräldrar är förstående och stöttande. De har dock fyra barnbarn redan som mina syskon avlat fram så de har väl fullt upp med dom.

JazzBass
8/15/14, 9:23 AM
#92

#91 - Vad trist med sånt. Ledsen Får hoppas det går över så småningom bara.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

fruktgumman
8/15/14, 9:28 AM
#93

om man steriliserar sig går det över har jag fått erfara

Gronstedt
8/15/14, 9:30 AM
#94

#82, 83: Nu släpper jag detta med vad som sägs om hästar, det är rätt OT.

#90: Tror du verkligen att alla frivilligt barnlösa är inkapabla att vänligt och medkännande prata om saken med sina nära? Tror du verkligen att vi inte gång på gång på gång vänligt förklarat hur vi känner och varför? Tror du verkligen att vi inte sitter vid bord efter bord, ensamma eller med partnern, med den ena eller andra uppsättningen föräldrar, med eller utan släkt och bekanta omkring, och vänligt, empatiskt och behärskat förklarar att vi förstår att de blir besvikna men att vi tyvärr inte kommer att skaffa barn, att det är ett genomtänkt livsval och att det skulle vara trevligt om de ville acceptera och respektera det och inte ifrågasätta hela tiden.

Naturligtvis förklarar vi vänligt och medkännande för dem som eventuellt kan tänkas ha något intresse i saken, till exempel de som inte kommer att bli far-/morföräldrar. Men någonstans runt den 100:e gången vi hör samma ramsa från samma personer om att vi minsann skulle gilla det om bara klämde fram några stycken, om att vi egentligen vill ha barn, vi är bara för dumma för att fatta det,  att vi är onaturliga som inte viger våra liv åt att för deras skull producera barnbarn vi inte vill ha, så kan det faktiskt hända att vi säger "Men nu blir det inga barnbarn, vad ni än säger! Kan ni fatta det och lägga ned?".

Bara för att få höra av dem, och av personer som du, att vi är själviska och saknar medkänsla med de arma stackarna som måste bära sorgen över vår elakhet.

Men jag måste säga att mina egna föräldrar är helt OK i saken. Pappa har frågat en gång var jag står i frågan, och sedan var det färdigdiskuterat.  Ett antal svärföräldrar har däremot visat sig extremt jobbiga.

Jag har till och med erbjudit att jag och en tidigare partner skulle producera ett barn som de dåvarande svärföräldrarna kunde adoptera, men det var inte alls lika intressant. Märkligt, när nu barn är så underbara och de längtade så enormt …

[Bananpudding]
8/15/14, 9:39 AM
#95

#93 Det var en bra idé, varför inte sterilisera sig? Då är det ju kört, och ingen behöver tjata mer.

Fast jag kommer fortsätta säga till den enda personen jag för närvarande vet att hon troligen kommer vilja ha barn när hon blir äldre.

fruktgumman
8/15/14, 9:42 AM
#96

#95 ja jag steriliserade ju inte mig när jag var 25. Då fanns det fortfarande en chans att jag kunde ändra mig med tiden. Men när jag var 35 och inget förändrats så tog jag tillsammans med min sambo beslutet att göra det definitivt

Honestyisdead
8/15/14, 9:48 AM
#97

#95 Varför ska du fortsätta med det? Det märker hon i så fall sjäkv i framtiden.  Att du säger det förändrar ingenting.

Annons:
[Bananpudding]
8/15/14, 9:52 AM
#98

#97 Det är en del av mitt jobb att förklara sådant. Likadant är det en del av mitt jobb att förklara att hon kommer flytta hemifrån en dag.

JazzBass
8/15/14, 10:00 AM
#99

#94 - Nej, egentligen inte, men min erfarenhet vid diskussioner på nätet har visat att det många gånger kan löna sig att ta upp även sånt som borde vara självklarheter, dock oftast om helt andra ämnen än det här. Jag skulle troligtvis tycka och reagera precis som du om jag skulle tvingas stå ut med att höra samma fråga år ut och år in, och inte bli tagen på allvar. Det är inte OK.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Honestyisdead
8/15/14, 11:19 AM
#100

#98 Det räcker man säger något en gång.

[Bananpudding]
8/15/14, 11:21 AM
#101

#100 Nej, det gör det inte. Jag förklarar för henne att hon troligen kommer vilja ha barn när hon är äldre. Det säger jag varje gång hon pratar om det.

Honestyisdead
8/15/14, 11:24 AM
#102

#101 Respektlöst att tjata. Tycker synd om henne.

[Bananpudding]
8/15/14, 11:32 AM
#103

#102 Nej, det är det inte. Jag får tjata en hel del på henne.

Jag är övertygad om att hon kommer vilja ha barn. Hon vet nu bara att det gör ont att föda barn, och det är hon rädd för. Men hon kommer säkert vilja. Likadant kommer hon säkert vilja flytta hemifrån.

dejtbar
8/15/14, 11:35 AM
#104

#103 nej man måste inte tjata om en sådan sak som att du tror att hon kommer ändra sig angående barn. Varför inte låta henne upptäcka det själv en dag om du nu är så säker på det?

Annons:
Honestyisdead
8/15/14, 11:38 AM
#105

#103 Vill hon skaffa barn i framtiden så vill hon. Att du tjatar kommer inte förändra något. Däremot visar du att du tror hon är mindre begåvad.

[Bananpudding]
8/15/14, 11:38 AM
#106

#104 Jag tror hon kommer skaffa barn. Jag kommer fortsätta påpeka det för henne att hon troligen kommer skaffa barn någon gång i framtiden. Likadant som jag kommer påpeka för henne att hon troligen kommer flytta hemifrån en dag.

[Bananpudding]
8/15/14, 11:40 AM
#107

#105 Nej, det gör det inte. Hon är väldigt begåvad. 

Jag säger enbart när hon säger att det gör ont att föda barn att det gör ont en stund, sen får man ett underbart barn. Jag är övertygad om att jag känner henne bättre än vad du gör.

Sarah
8/15/14, 11:53 AM
#108

Men herregud, vilken j*vla diskussion… Alla har inte barnlängtan, respektera det och acceptera. Förbannat respektlöst att hävda att vuxna människor som gör aktiva val inte vet vad egentligen vill. Lägg ner för f*n. Barn är inte för alla och vad tror ni att ni vinner på att tjata på folk om att de säkert vill senare i livet? 

TS, tråkig situation för dig, förstår att du inte jublar. Hoppas att det löser sig.

[Bananpudding]
8/15/14, 11:54 AM
#109

#108 Jag utgår från att du inte talar om mig nu. 🙂

Gronstedt
8/15/14, 11:59 AM
#110

#106, 107: Att flytta hemifrån är något nästan alla måste göra, om inte annat för att vårdnadshavarna inte kommer att sitta kvar i sitt hem i all evighet. Att skaffa barn är något onödvändigt som man väljer till i sitt liv om man vill ha det.

Och du skönmålar. Att föda barn medför risk för plågsamma och livslånga skador och sedan får man en stinkande, tjutande black om foten i 18-20 år - om man har tur och barnet är normalt. Barn med särskilda behov ställer mycket högre krav. Glöm inte att berätta det också, gärna med statistik och bilder.

Men det kanske du inte vill? Det kanske skulle störa indoktrineringen, så att det inte skulle bli lika lätt att ge henne dåligt samvete om hon väljer bort barn i framtiden. Du arbetar hårt på att lägga grunden för att ännu fler barn ska födas för att det "ska vara så" i stället för att födas för att de är efterlängtade och önskade.

Det är fantastiskt respektlöst men förklarar varför frivilligt barnlösa bemöts som de bemöts i samhället …

Gronstedt
8/15/14, 12:00 PM
#111

#109: Det är inte ett dugg mer respektfullt att utsätta ett barn för det.

Annons:
[Bananpudding]
8/15/14, 12:05 PM
#112

#110 Ah, du hänvisar till mitt barn som ett stinkande, tjutande black om foten.

Nej, jag kommer fortsätta säga till henne att hon troligen kommer vilja skaffa barn som vuxen. Likadant som jag kommer säga till henne att hon kommer flytta hemifrån, och att hon troligtvis inte kommer bli en fe som vuxen. 

Jag skönmålar det inte. Hon vet hur barn blir till. Hon vet att det gör ont att föda barn. Det är enda anledningen till att hon säger att hon inte vill ha barn.

Gronstedt
8/15/14, 12:24 PM
#113

#112: Nej, det har jag inte gjort.

Naturligtvis skönmålar du, om du säger att det gör ont "en stund" och sedan får man ett "underbart" barn. Livslånga handikapp gör ont betydligt mer än en stund och barn är bara underbara ibland och bara om man gillar dem.

Honestyisdead
8/15/14, 12:27 PM
#114

#112 Vet hon att man kan dö? Att man kan spricka från slidan till analen? Kan få kontinensproblem? 

Oavsett vad du påstår så är sådant tjat att fördumma en annan människa.

[Bananpudding]
8/15/14, 12:29 PM
#115

#113 Du påstod att man får en stinkande, tjutande black om foten om man föder barn. Det är inte så jag ser på saken. 

Jag skönmålar inte något. Jag har berättat hur en förlossning går till. Jag tror ändå att mitt barn kommer välja att skaffa barn själv någon gång i framtiden. Och förhoppningsvis kommer hon älska sina egna barn. Men det tror jag att hon kommer göra.

[Bananpudding]
8/15/14, 12:31 PM
#116

#114 Nej, varför i hela fridens dagar skulle jag berätta det för henne? 

Nej, det är inte fördummande. Jag förklarar för henne vad som troligen kommer ske i framtiden. Däribland ingår barn, även om hon nu säger nej. Jag har även påpekat att hon troligen kommer gilla att pussas när hon blir stor, med någon hon tycker om.

Honestyisdead
8/15/14, 12:36 PM
#117

Det är inte att förklara när man tjatar. Förklarar gör man en gång eller om någon ställer direkta frågor och ber om förklaring. 

Det verkar som ditt barn är väldigt ungt. Ännu mer märkligt att redan tjata om barnfrågan. 

Varför skulle du inte berätta sanningen? 

Och jo, fördummande. Neka bäst du vill.

sundsvallstjej
8/15/14, 12:59 PM
#118

Om min (hittills väldigt unga dotter) säger en dag till mig att hon inte vill ha barn skulle jag aldrig sitta och påpeka att hon nog kommer ändra sig sedan. Jag skulle hålla mig väldigt neutral och säga att det får hon bestämma när hon blivit vuxen, och vill hon fortfarande då inte ha barn så är det helt okej att känna så. Jag vill aldrig nånsin att hon ska behöva känna att det är något "fel" på henne för att hon inte vill ha barn och att det är det självklara och enda rätta att man ska ha barn när man är vuxen.

Annons:
[Bananpudding]
8/15/14, 1:03 PM
#119

#117 Jag påpekar snällt och trevligt att hon troligen kommer vilja skaffa barn i framtiden. Jag tänker inte berätta om att spricka från slidan till analen. 

Det är inte fördummande, bara för att du anser det. Du sitter inte på den enda sanningen.

[Bananpudding]
8/15/14, 1:05 PM
#120

#118 Jag känner iofs mitt barn bättre än vad du känner mitt barn. Jag vet varför hon säger som hon gör. Hon är rädd för smärta, det är enda anledningen. Jag uppmuntrar henne att det inte ska hindra henne, hennes rädsla för smärta.

[Bananpudding]
8/15/14, 1:07 PM
#121

Jag uppfostrar mitt barn så att rädslan för smärta inte ska hindra henne i livet. Ibland kommer saker göra ont, men det kan komma något gott ur det.

sundsvallstjej
8/15/14, 1:10 PM
#122

#120. Men får jag fråga hur gammal din dotter är? Eftersom du uppmuntrar henne att  smärtan vid en förlossning inte ska hindra henne från att föda barn?

[Bananpudding]
8/15/14, 1:13 PM
#123

#120 Har du inte berättat hur barn blir till för ditt barn? Mitt barn drog den korrekta slutledningen tidigt att det gjorde ont. Jag var helt ärlig med att det gör ont, men jag fick något mycket bra till slut av det.

Jag tror hon kommer vilja ha barn som vuxen. Därför uppmuntrar jag henne redan nu att okej, det gör ont, men det är något som går över. Att börja ta upp att man kan spricka i hela underlivet är överkurs.

Destany
8/15/14, 1:58 PM
#124

Men herregud vilken OT diskussion där alla verkar framhäva att det de vill o tycker är det rätta. Nyhet för alla er. Alla vill olika o vill man skaffa barn så gör man det i vill man inte så skaffar man inga. Inget är rätt o fel. till Ts det är tråkigt du känner så. Jag Kände också så för några år sen när min bästa kompis skaffade sitt första barn. Men inget förändrades. Vi åkte fortfarande o fikade o sånt vi gjorde innan. Nu när hon har 3 barn o jag 1 så är det svårare att hitta tid o träffas men vi e fortfarande samma vänner som innan. Man blir inte helrförändrad av att få barn. Att få barn är en stor del av ens liv men inte hela. Hoppas det ordnar sig för dig o din vän Ts.

citytjejen
8/15/14, 4:07 PM
#125

Jag brukar inte bli direkt superglad när någon jag känner ska ha barn. Men det beror på att jag inte är förtjust i barn, och de flesta jag känner har inte barn, inte småbarn i alla fall. Vänskapsrelationer kan faktiskt förändras av att barn kommer in i bilden. Och så kan det bli svårare att umågs utan att barn/en är med och jag tycker att barn ofta stör när man umgås med någon.

/Christina

Annons:
Gur4m1
8/15/14, 5:48 PM
#126

jag älskar barn, och jag vill ha barn. Fram till 25 var barn ungefär det hemskaste jag visste och förstod inte alls hur Kvinnor gick med på skiten. Nu när mina väninnor fått barn. min syster osv- och man ser de små kopiorna av sina vänner…jag vet inte. Det ändrade mina egna känslor, eller så kanske jag mognade till mig i tanken (menar itne att man är omogen om man väljer bort barn). Jag känner inte att jag DÖR olycklig om jag förblir ickemamma, men visst kommer jag allt  att känna lite sorg.

TS var en bra vän bara, du måste inte älska hennes unar, en mamma behöver en "vanlig" vän också, som pratar om annat än sktiblöjorosv. Däremot ska du akta dig för att vara kritisk på hennes mödraskap, va elak mot henens barn osv (i mun alltså"de där jävla ungarna/" osv ;) sånt där som är rätt…självklart.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
8/15/14, 6:03 PM
#127

#126 För mig gjorde barnen i min närhet mig absolut säker på att det inte är något för mig ;)

AnnaFagerell
8/16/14, 6:55 AM
#128

#120 tycker du gör helt rätt. Känner också Kvinnor som inte vågar föda barn och tycker inte det ska vara ett hinder.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Honestyisdead
8/16/14, 7:21 AM
#129

#128 du känner också Kvinnor

Personen du refererar till har ett barn…..

pyromanen
8/16/14, 9:03 AM
#130

Tycker det låter sjukt om man skulle berätta för sina barn att man kan spricka från analen av att föda barn!  Då ska man i så fall även berätta att en förlossning kan vara den häftigaste fysiska upplevelsen en kvinna kan uppleva. Eller allt som kan hända om man kör eller åker med i en bil (död, whiplashskador som ger kronisk huvudvärk…).  Att föda barn är så naturligt det kan bli och dom flesta spricker inte från analen (fast jag känner tre som gjort det). Är man jätterädd för vaginal förlossning  kan man få kejsarsnitt.

Varför inte bara välja ömsesidig respekt här. Det finns några som inte vill ha barn. Det finns några som  vill ha barn. Acceptera och respektera åt båda hållen. Många av de som säger de inte vill ha barn när de är unga hinner ändra sig, men inte alla. Det kan bara tiden visa.

Gur4m1
8/16/14, 9:14 AM
#131

#127 jag menade inte att de om väljer bort barn "nog" kommer att känna som mig, jag menar att alla kan ändra sig, så det finns ingen anledning till att en del tror på just det- att du, sm valt bort barn, ändå, kanske, kan ändra dig. Men det är fel att tjata på folk. Det är inte andras bizniz om du frågar mig. Jag har aldrig brytt mig om hur andra väljer- vare sig med att inte eller att de skaffar barn. Skiter helt i om t.ex du inte vill ha barn. Säger mest att jag, som är äldre än dig, hade den inställningen- idag har jag det inte. Precis som en del, som skaffar barn inte riktigt kna säga att de ångrar sig men den del är diplomatiska nog att säga "du gör klokt i att inte skaffa barn, om JAG vetat det jag vet nu, hade jag väntat/skitit i det" ;)

Det måste inte vara svartvitt för och emot. Låt folk tjata eller säg ifrån på skarpen, ser ingen anledning att sitta och må dåligt eller känna sig kränkt över att folk tycker vissa saker runt just barn. Men nej, man ÄR ingen bra vän om man inte kan unna denne sitt barn utan att dölja sin egen barnavsky, men självklart blir man knappast glad. Men samma sak sker ju när en del skaffar pojkvänner, de försvinner från jordens yta i några månader.

Handlar inte om att ha korrekt "åsikter" eller "korrekta känslor" det handlar om att vara en bra vän- och vara medveten om det man utstrålar. Om jag skaffar banr vill jag knappast umgås med en barnhatare, då barnet nog blir en rätt stor del av mitt liv och tanke/känslosfär. Men av vad jag sett och hört bland mina väninnor uppskattar de "barnfritt", de går gärna ut och festar, har "vuxenkvällar" med mig, men jag får ändå acceptera att de även pratar en hel del bäbis, speciellt i början ska det visas bilder, berättas om söta händelser osv osv.

Man bör ställa upp på det som vän. Man får se det som en övergående fas.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
8/16/14, 1:36 PM
#132

#131 tyckte du skrev att du var 30?

Då är du inte äldre än mig.

Annons:
Gur4m1
8/16/14, 3:28 PM
#133

#132 vet inte vad det har med saken att göra, då jag inte säger att alla över 30 ändrar sig. Det jag säger är att man kan gå nästan ett liv med en åsikt, och sen ändrar de  åsikterna/känslorna sig. Jag är över 30. Nu är jag inte massor äldre än dig. Född 80.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
8/16/14, 3:43 PM
#134

#133 Det var du som tog upp ålder. Så du borde veta vad det har med saken att göra. 

Barnafrågan kommer aldrig ändras hos mig. Detta kan jag med säkerhet säga av olika anledningar.  

Vet inte var du har fått det ifrån, att du är äldre.

Gur4m1
8/16/14, 4:21 PM
#135

#134 jag tog upp det för att visa att jag som jag skrev, levt ett halvt liv med en åsikt och sedan ändrat mig. Vi alla vet hur vi vill leva och vill respekteras för det. Men de som säger "du kanske ändra rdig" har inte heller direkt fel, men väcker förmodligen snarare trost  ;) Vilket är…väldigt uppenbart.

Jag Vet egentligen inte hur gammal du är, du är kanske 34-35 med, så då är det skit samma. Det är inte en viktig detalj även om jag skrev det.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
8/16/14, 4:57 PM
#136

Trots?

Wony
8/16/14, 5:34 PM
#137

Jag är fortfarande relativt ung, "bara" 23, men jag känner inte någon vilja att skaffa barn. Har varit sambo i fyra år med en underbar partner, som jag är fullt övertygad om är perfekt "pappa-material". Men ingen av oss vill, just nu, och troligen inte framöver heller. Ändras det, så gör det, och då får vi ta det då, men just nu är det inte så, och jag kunde önska att man möttes av mer respekt. 

Alla vill olika, och jag respekterar de som vill ha barn, som skaffar barn, som jobbar med barn osv. Jag själv ser varken nytta eller glädje i något av det, och därför har jag gjort det valet. Vissa barn kan jag tycka är trevliga att umgås med, sådär ibland, men barn i allmänhet har jag svårt för, helt enkelt. 

Det finns en del personer i min omgivning som är ganska påstridiga, och kommenterar det med att jag är för ung, inte har rätt partner, inte förstått att barn är meningen med livet osv. Jag och min sambo är fullt kapabla att bestämma över våra egna liv, och kommentarer som dessa är väldigt jobbiga att få. Det blir tröttsamt att det ska påpekas, jämt och ständigt, att jag/vi har fel, att vi inte fattar och att vi "minsann kommer att ändra oss, för ALLA vill ha barn".

Skulle mina vänner få barn vore jag förstås glad för deras skull, men jag skulle inte vara överdrivet glad över att spendera massor med tid med barnet/barnen, utan i någon mån behålla den ursprungliga vänskapsrelationen, om än något modifierad. De flesta av mina vänner vet dessutom om min inställning till barn, och respekterar den fullt ut, liksom jag respekterar deras önskningar och tankar om ämnet.

Gur4m1
8/16/14, 7:06 PM
#138

#136 ja så som jag upplever att du är mot mig just nu, undra varför jag fått för mig att du var yngre, jag vet inte varför jag fått för mig det. Men det är sak samma. Men ja, om någon tjatar på en- så kan man hamna i "trots". Eller uppror. Mina föräldrar och släkt tjatade på mig när jag var riktigt ung- så då trotsade jag dem och att inte vilja ha barn, eller pojkvän, eller bil, blev en del av min identitet. När jag blev äldre kom jag bort från det. Från dem. Så var det för mig, så är det knappast för alla. Jag säger bara hur det var för mig. Men nu är allt Ts behöver göra, att lyssna på lite bäbisprat och kanske inte få precis lika mycke tid med sin väninna, klart man inte jublar åt det. Men om man är bra vänner så tror jag inte att vänskapen förstörs, den omvandlas. Handlar inte om Ts vill ha barn eller inte,eller om någon av oss andra gillar barn eller inte. En dle skaffr barn oavsett, det ska väl respekteras minst lika mycket av er som inte gillar barn- som ni förväntar och kräver - om att ni vill bli respekterade och visad hänsyn.  En självklar sak. TS: bit ihop, är ju bra att du kan vrida ur dig här hinne och jag hoppas att det visar sig att dina värsta farhågor inte besannas, att det som sagt, mer blir en fas för din väninna. Ni hittar kanske nya sätt att umgås.

Man är inte en dålig eller sämre person för att man inte vill ha barn, men om man OGILLAR barn, kan man tyvärr inte förvänta sig att de med barn, de som vill prata barn, och de som gillar barn, finner ert umgänge så roligt vid alla tillfällen och vice versa.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
8/16/14, 7:16 PM
#139

#138 Respekten ska självklart gå åt båda hållen. 

Tyvärr är det mot frivilligt barnlösa den brukar saknas.

Annons:
Gur4m1
8/16/14, 9:19 PM
#140

#139 och det är ju trist, så ska det ju inte vara. Men jag har själv inte upplevt sådant, nu som vuxen. Men en del verkar få ta emot en hel del skit. Vi har inte kommit så långt som vi vill tro, med jämlikhet osv.  Jag får en känsla av, även om män säkert också får frågan, att det är kvinnorna som pikas och det "oroas" över mest. Men iaf, TS: Jag är över 30 och har fått vänner efter jag fyllde 30. Ingen av dessa vänner har barn, men så umgås jag inte enbart med jämnåriga, utan har vänner i olika åldrar. 25 och uppåt.  Trenden är väl att åldern när man bildar familj också höjs, så det ser inte hopplöst ut att hitta vänner utan barn… men beror kanske på var i Sverige man bor. Jag bor i en större stad, men i det lilla norrländska samhället jag kommer från har alla mina väninnor fått sin första bäbis före 25….Här där jag bor nu pratar mina väninnor inte ens om familjebildande.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Wony
8/17/14, 9:34 AM
#141

#140 Håller med om att det nog beror på var man bor också. Här är det ganska få som bor, och många skaffar barn relativt tidigt, om man jämför med i många städer.

Sarah
8/18/14, 3:13 PM
#142

#109, jodå du är del av det, din ensidiga kampanj mot din dotter är respektlös.

JazzBass
8/18/14, 4:37 PM
#143

#142 - I det här fallet verkar det dock som att personen är väldigt ung, och snarast verkar rädd för förlossningen än har nån annan bakomliggande orsak till sin inställning. Om samtalen är lugna och behärskade utan uppflammande känslor och irritation så ser jag inte att bananpuddings kommentarer är respektlösa. Kanske man borde visa bananpudding också så pass stor respekt att man litar ens lite på henne egna omdöme i den här frågan? Vi vet ju faktiskt nästan inget om personen hon talar om. Dock kan jag tycka det är helt onödigt och kanske även kontraproduktivt, att haka upp sig på barnfrågan, speciellt om det är långt tills den ens börjar vara aktuell.

Förlossningsrädsla är väldigt vanligt, men liksom nån annan redan sade här ovan så borde det inte få utgöra nåt oöverkomligt hinder för barnskaffande. Min flickvän led i viss mån av det (vem gör det inte första gången?), men allt gick mycket bra för vår del, trots att hon behövde sys lite efter förlossningen. Sjukvården tar väl hand om en, risken för verkligt allvarliga komplikationer är rätt liten, och den kvinnliga kroppen tål betydligt mer än man tror (det sista är ett rakt citat från hennes barnmorska strax innan förlossningen). Det finns många olika bedövningsmetoder som lindrar smärtan, och tekniker för hur man orkar bäst. Med mera. Sånt här tycker jag är viktigare att ta upp för en som är rädd för smärtan, än diverse skräckexempel hur det har gått för andra (som man nog ändå lär få höra nog om med tiden). Kvinnans kropp är ju faktiskt skapt för att klara av att föda barn - ett annat citat från samma person och tillfälle - och aldrig tidigare i människans historia har det varit så tryggt att föda som nu. En stor påfrestning på kroppen är det naturligtvis alltid, men det finns stora skillnader i hur stor den blir.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Lyan
8/18/14, 9:36 PM
#144

Jag fasar för den dagen som mina syskon börjar skaffa barn för jag tycker verkligen verkligen inte om barn. Jag kommer naturligtvis bli glad för deras skull men för mig kommer väldigt mycket att bli förstört och jag kommer troligen inte längre fira tex jul med familjen.

Jag har både steriliserat mig och använder preventivmedel för om jag skulle bli gravid så är det självmord som gäller för min del. Jag är 29år och har vetat sedan jag var pytteliten att jag vill inte ha barn.

Och OM jag nu skulle ångra mig i framtiden så är det bara bra att jag inte kan få några för jag är inget lämpligt avelsmaterial. Önskar ofta att fler tänker så för det är många barn som får lida för att deras föräldrar absolut måste ha biologiska barn. Eller barn överhuvudtaget, det är tyvärr lättare att skaffa barn än att skaffa hund.

Vänliga hälsningar Emmy
*Min hemsida  *Satin och satinsjukan  *Färggenetik
Svarar jag inte på PM? Påminn mig! Jag glömmer lätt

Gur4m1
8/18/14, 10:39 PM
#145

#143 Trots att vi har kanske bästa vården gneom tiderna, så är det fortfarande en jättestor del Kvinnor som lider i det tysta pga komplikationer av barnafödande. Min syster fick föda på ett av sveriges främre sjukhus när det kommer till perosnalen som är väl utbildad, ja rent av specialutbildade för att genomföra naturlig förlossning UTAN att/med metoder för att motverka, sprickor. Detta sjukhus är långt bort från mitt, mitt som borde vara bättre men fått många klagomål på sig- trots att det är en storstad och borde ha erfarenheten av många tusentals förlossningar om året! Problemet är alltså inte kunskapsbrist utan en attityd hos de som arbetar inom förlossningen. Lite som att en del barnmorskor envisas med att tjata på mödrar om amningen trots att det är helt okej att ge ersättning.  Vissa har stannat i medeltidne och jag är livrädd att inte veta om jag kommer hamna med dessa "slaktare", behöva föda i en taxi, eller hemma, eller hamna hos en BRA läkare och BRA sjukpersonal….som förstår värdet och mitt behov av att bli ihopsydd och hel efter att jag klämt ut nästa generation.

Man kör på många sjukhus lite attityden "det är naturligt" och "de tär itne så viktigt" "det ska märkas att man fött" "en sprucken slida dör ingen av" "ni har barn nu, sex är ändå inte så viktigt längre". Förutom att….hela ens sociala liv förstörs, hela ens SAMLIV förstörs, av en spricka som kan orsaka läckage av både urin och avföring och även orsaka smärta under flera månader, kanske år- och att det sedan är en svår sak att prata om och även söka hjälp om, eftersom det rör de intima kroppsdelarna.

En väninna berättade hur hon stått och gjort en sak och plötsligt känt hus byxorna blivit blöta. Och det fick hon leva med i flera månader innan det åtgärdades.

Enda sättet att få bort skräcken för förlossing är att man börjar acceptera att det ÄR speciellt, det är faktiskt en hemskt påfrestande sak som sker- En del säger "nej man är inte sjuk" Nej, men man ska banne mig få VÅRDEN som krävs. Och den vården ska fortsätta tills kvinnan är återställd. Och man ska ge vård vid förlossningne som ska minska riskerna för att spricka till rektum- från allra första början. För det finns speciella metoder man använder sig av, framgångsrikt, just för att motverka detta- men som inte alla sjukhus använder sig av, för de saknar intresse/utbildning. Det är skamligt!

Jag kan erkänna att samma sekund jag som barn förstod hur ett barn blev till och var den kom ut, så var jag rätt inställd på att det där ska jag aldrig utsätta mig själv för. Jag vill ha barn, men biten att föda fram dem…är verkligen avskräckande.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Bananpudding]
8/19/14, 8:03 AM
#146

#142 Du tycker det varit bättre om jag berättat att det gör väldigt ont, det absolut värsta som går att tänka sig, och man ska vara livrädd för det?

Det är min dotter som tar upp det, jag har förklarat hur det gick till för att få barn. Hon insåg fort att det måste göra ont, vilket det gör. Hon tar upp det regelbundet, och säger att hon inte vågar skaffa barn för att det gör ont. Jag uppmuntrar och säger att det finns smärtstillande, och att det går att hantera.

Barn är jag helt säker på att hon egentligen vill ha, då hon tidigare sagt det. Men så fort hon kommer på att det gör ont backar hon.

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Honestyisdead
8/19/14, 8:33 AM
#148

#146

"Barn är jag helt säker på att hon egentligen vill ha, då hon tidigare sagt det. Men så fort hon kommer på att det gör ont backar hon."

Vi snackar alltså om ett barn?

Ria74
8/19/14, 8:43 AM
#149

Det verkar som den har debatten har spårat ur till att bli två läger som båda vill ha rätt.

Man måste accepterar hur andra personer vill göra vare sig dom vill ha barn eller inte. Det är lika illa att ifrågasätta varför man inte vill ha barn som varför man vill ha barn.

Sen beträffande skador i samband med förlossningen, ja det gör ont, ja det kan bli skador. Fick själv en total sfinkter ruptur vilket betyder att allt sprack och operades under två timmar och syddes med 86 stygn efter förlossningen. Tyckte jag det var värt det för att få mitt barn? Absolut, jag skulle göra om det imorgon om så var för att få henne.

Idag ett år senare har jag inga men alls efter förlossningen så det måste inte bli ett livslångt lidande efter svåra skador. Redan efter 2-3 månader var jag fullt återställd igen.

Men jag skulle inte sitta och berätta i detalj om hur jag sprack för någon som var förlossningsrädd. Varför skulle jag skrämma upp personen ytterligare det är ju inte säkert att det händer. Långt i från  alla får skador efter en förlossning.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

[Bananpudding]
8/19/14, 9:24 AM
#150

#148 Vi pratar om mitt barn just i det här fallet ja. Jag känner henne bättre än vad någon här gör. Jag vet vad jag ska säga till henne.

Sarah
8/19/14, 9:33 AM
#151

#147 Nej jag tycker att det bästa är att säga, vill du inte föda barn så respekterar jag det. Vill du ändå ha barn kan vi diskutera alternativ den dag du vill. Om du en dag bestämmer dig för att du vill föda barn ändå, så kan vi diskutera hur man hanterar smärtan.

Honestyisdead
8/19/14, 9:36 AM
#152

#150 Du kan omöjligt veta hur hon kommer känna i framtiden. Folk förändras och växer till egna personer. Ingen kan säga hur ett barn utvecklas.

Gronstedt
8/19/14, 9:44 AM
#153

#150 med flera: Ja, som du hetsar och tjatar och tvingar på henne ditt tänkande kan du kanske vara ganska säker på att hon kommer att skaffa barn. Tyvärr är det långt ifrån lika säkert att hon kommer att vilja ha barn. Men det kanske inte spelar någon roll, bara det blir barn?

Ja, du borde ärligt säga att ja, det gör ont att vara gravid och att föda, ja, det är jobbigt att vara gravid och att ha barn, ja, de finns risk för allvarliga och/eller livslånga komplikationer för både dig och barnet. En dag kanske du ändå längtar efter barn, och när den dagen kommer ska du börja leta efter information om nackdelar, fördelar och all hjälp som finns att få. När du tagit reda på (inte fått tryckt i halsen av en som förutsätter att du ska ha barn) allt du vill veta, är det tid nog för dig att fatta ditt beslut.

Annons:
[Bananpudding]
8/19/14, 9:52 AM
#154

#150 Fast nu känner jag henne bättre än vad du gör. Jag vet varför hon säger som hon gör. Jag tänker fortsätta uppmuntra henne att inte vara rädd.

[Bananpudding]
8/19/14, 9:55 AM
#155

#153 Nej, det tänker jag verkligen inte säga till henne, jag tänker inte prata om att spricka i hela underlivet som en del verkar anse vara bra att prata om. 

Man uppfostrar alltid sina barn efter sina egna idéer. Gör inte du det?

Jag hetsar henne inte ett dugg, jag berättar enbart att hon inte behöver låta bli att skaffa barn bara för hon är rädd för smärtan.

Honestyisdead
8/19/14, 10:01 AM
#156

#154 du känner ditt barn som det är nu. Du kan inte sia om framtiden. 

Du gör självklart vad du själv vill. Men var medveten om att du kan bli besviken.

[Bananpudding]
8/19/14, 10:09 AM
#157

#156 Precis, jag känner mitt barn, inte du. Du kan inte sitta och säga att det är fel av mig att säga att smärtan av att föda barn går över. Att hon inte ska behöva vara rädd för att få barn enbart på grund av det. Hon gillar barn, yngre än vad hon själv är.

Eller ska jag inte låta henne vaccineras också enbart för att hon är rädd för smärtan av sprutan?

Honestyisdead
8/19/14, 10:13 AM
#158

#157 Vaccination är för att rädda liv. Inte jämförbart.

Det är att du säger till henne att hon kommer vilja ha barn som är osmakligt.

[Bananpudding]
8/19/14, 10:26 AM
#159

#158 En del anser att vaccination inte räddar liv, utan skördar liv. Då hade det varit okej?

Det är inte ett dugg osmakligt. Jag känner min dotter, du gör inte det.

Honestyisdead
8/19/14, 10:27 AM
#160

Jag känner till verkligheten.

Annons:
[Bananpudding]
8/19/14, 10:34 AM
#161

#159 Vad menar du nu?

Som sagt, du känner inte min dotter. Du har ingen aning om varför hon säger som hon gör. Jag gör det däremot.

Det är lite otrevligt att du kallar min uppfostran av min dotter som osmaklig.

Kalli
8/19/14, 11:13 AM
#162

#161: Om din dotter en dag berättar att hon gillar tjejer kommer du förklara för henne att nej då, hon gillar egentligen killar för det är normen? 

Att säga till någon att de inte behöver vara rädd för smärtan, att den är uthärdlig, att den inte borde hindra en om man verkligen vill något är en sak. Att säga till någon att du kommer vilja ha barn i framtiden, vad du än säger, är en helt annan.

#149: Två läger där det ena lägret verkar tycka att ALLA ska vilja ha barn och att barn är det enda rätta och det andra försöker få det första att inse att alla faktiskt inte vill det, därmed inte sagt att det är något fel med att vilja ha barn. Bara ett av lägren talar om sin sanning som den ultimata sanningen och försöker övertala andra om att det de känner är fel.

[Bananpudding]
8/19/14, 11:19 AM
#163

#162 Varför i hela fridens dagar skulle jag säga till henne det? Jag har redan förklarat att flickor och flickor kan bli kära, och pojkar och pojkar kan bli kära. Det är inte samma sak.

Jag vet att hon säger så enbart hon är rädd för smärtan. Men du anser som andra att jag ska förklara för henne att man kan förstöra hela underlivet?

obstitant
8/19/14, 11:48 AM
#164

#163 Jag tycker du ska lämna hela diskussionen därhän, och säga att det där får du fundera på när du blir äldre, du ska ändå inte föda barn just nu.

Honestyisdead
8/19/14, 11:50 AM
#165

#161 Det handlar fortfarande inte om vad hon säger.

Gronstedt
8/19/14, 11:54 AM
#166

#163: Ja, varför ska du dölja det? Och man kan förstöra betydligt med än underlivet, inklusive sina yrkesdrömmar, sina framtidsutsikter, resten av sin kropp samt sitt förhållande till den biologiska fadern, den eller de man ska ha barnet tillsammans med samt övriga bekanta och släktingar. För att inte tala om barnets kropp, liv och framtidsutsikter.

Det verkar som om det är viktigt för dig att bara framhålla det "underbara" med barn. Varför inte tala om resten också? Är du rädd att det inte är lika självklart att producera barn om man får reda på hela verkligheten?

[Bananpudding]
8/19/14, 3:56 PM
#167

#165 Vad menar du nu?

Annons:
[Bananpudding]
8/19/14, 3:56 PM
#168

#166 Oj, okej. Tycker du att det är lämpligt att säga till en sexåring? Men visst, gör det med dina egna barn. Låt bli mitt.

Honestyisdead
8/19/14, 4:02 PM
#169

#167 Ärligt talat undrar jag om du gör dig nu eller om du verkligen inte förstår vad det är vi förklarat till dig. Orkar faktiskt inte upprepa samma sak fler gånger.

[Bananpudding]
8/19/14, 4:06 PM
#170

#169 Ni har inte förklarat något. Ni har angett er åsikt, jag håller inte med om den, då det är jag som känner min dotter, inte ni.

Jag kan informera om att hon visst vill ha barn, men hon är rädd för att det ska göra ont i snippan. Jag berättar för henne att hon inte ska avstå från barn bara för det.

Honestyisdead
8/19/14, 4:14 PM
#171

#170 Det är just det.  Ditt barn har många utvecklingsår kvar innan det är aktuellt med barnfrågan. Du lurar dig själv om du inte tror att drömmar och åsikter kan ändras under dessa år. Speciellt tonåren kan ändra på ett barns åsikter och drömmar. 

Du tror att saker är ristade i sten. Verklugheten är att du inte kan se in i framtiden och det ett öitet barn tänker inte alls behöver finnas kvar i vuxen ålder.

MjauMu
8/19/14, 4:18 PM
#172

#170 men alltså din dotter är SEX ÅR. Även om du såklart känner din dotter bättre än de som inte ens träffat henne så kan ju du omöjligt veta att hon vill ha barn. Hon kan ju inte ens veta det själv. En sexåring kan omöjligt sätta sig in i allt vad det innebär med att ha barn. Sådana beslut kan ju ingen ta i den åldern. Även om hon säger nu att hon vill ha barn så kan hon vilja något helt annat när hon är 20 eller 35.  Märkligt att du kan uttrycka dig så där som:

"Jag kan informera om att hon visst vill ha barn",

Det är ju helt omöjligt att sia om redan nu

Gur4m1
8/20/14, 6:00 AM
#173

#170 eller låt henne bara komma fram till det själv, hon är bara ett litet barn, hon ska inte ens behöva fundera över sådana stora frågor. Som förälder kan man ge sin bild av det, när de är gamla nog att förstå och kanske relevant. Självklart förstår ett litet barn att om en bäbis kommer ut ur snippan så gör det säkert också ont. När hn blir äldre kommer hon att lära sig om hormoner, och läsa om andra mödrars upplevelser, även höra din och förstå sammanhangen bättre. Så det känns lite skitsamma om ett 5-10åring inte vill/vill ha barn, de känslorna gå nog i vågor och är irrelevant för i den åldern är det knappast ens aktuellt :P

Själv ville jag absolut inte, men jag vet inte. När jag träffade rätt kille kändes det mer …självklart och som en bra idé. Sen när man såg hur ens vänner skaffade barn och förvisso fick ont men överlevde. Något värt att fundera på. Fram tills dess var det tvärstopp.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Bananpudding]
8/20/14, 8:40 AM
#174

#173 Bara för att dina barn inte funderade på sådana frågor i den åldern, så betyder inte det att det är fel. Min dotter är smart, hon funderar över sådant.

Annons:
sundsvallstjej
8/20/14, 8:21 PM
#175

#174 "Min dotter är smart"

Ja din dotter är uppenbarligen otroligt smart som tagit ett sådant beslut som vi andra bara klarar av att ta i vuxen ålder..

[Bananpudding]
8/21/14, 7:54 AM
#176

# 175 Menar du beslutet att inte skaffa barn? Ja, jag tycker hon är för liten för det beslutet, som är baserad i rädsla. Det ska hon bli vuxen, och få en realistisk bild av hur det går till, hos en vuxen kvinna.

Hon är smart, och hon funderar på dessa saker. Det gör de flesta barn.

Gur4m1
8/21/14, 12:25 PM
#177

#174 jaghar inte ens barn, jag räknar mig som ganska normal-intelligent och jag hade funderingar runt sådant som liten (det har ärligt nog de flesta barn)- och min mamma gjorde ungefär som du beskriver det. Det var mest väldigt avskräckande, och helt onödigt. Så jag talar utifrån mig själv, inte något barn där jag gissar hur denne påverkas av det.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Honestyisdead
8/21/14, 12:29 PM
#178

#176 Om du anser att hon är för ung för beslutet att inte skaffa barn är hon ju även för ung för beslutet att skaffa barn. Således vet varken du eller hon hur der blir i framtiden.  Förstår du poängen nu?

Ria74
8/21/14, 12:50 PM
#179

Nu är min dotter bara 1-år gammal än och alldeles för ung för ens några funderingar på barn.

Men när hon blir gammal nog att fråga var barn kommer från så kommer jag att berätta. Men inte gå in på alla detaljer så länge hon är liten, hon måste inte veta att man kan spricka t.ex det är något hon kan få veta när hon blir lite äldre och det går att förklara på ett vettigt sätt.

Sen om hon väljer att skaffa barn, inte skaffa barn, bli intresserad av tjejer, killar eller båda delar bryr jag mig inte ett skvatt om. Så länge hon är lycklig så får hon leva hur hon vill och med vem hon vill.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Gronstedt
8/21/14, 1:09 PM
#180

#168: Jag anser inte att man ska dölja mindre trevliga delar av verkligheten, ljuga och göra gulligt, bara för att man pratar med ett barn.

Sannolikheten att ditt barn skulle fråga mig om barnafödandets verklighet är rätt liten, men skulle det ske skulle jag svara. Om du inte vill att hon ska få reda på saker måste du helt enkelt se till att hon inte råkar prata med några ärliga människor som inte anser att barn värda de nackdelar de medför.

Men barn är smarta, de genomskådar snabbt ullegulliga överslätningar och målar upp ännu värre scenarier än verkligheten - för varför skulle mamma släta över och gulla till om det inte vore riktigt hemskt?

#179: Naturligtvis behöver du inte förklara i detalj, det räcker bra med att säga att det inte alltid är sant att "man får ont en liten stund och sedan får man ett underbart barn", utan också nämna att det kan bli problem på många sätt.

[Bananpudding]
8/21/14, 2:17 PM
#181

#180 Det är just det jag inte gjort, slätat över. Jag har berättat rakt ut att det gör ont. 

Hade du suttit och berättat för sexåringar om att spricka från slida till analen och bli inkontinent hade jag utgått från att du var en väldigt störd människa, som borde hållas långt ifrån barn.

Annons:
Honestyisdead
8/21/14, 2:40 PM
#182

#181 Antar att du håller med mig i det jag skrev i inlägg #178 eftersom du hoppade över det?

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
[Bananpudding]
8/21/14, 3:22 PM
#185

#182 Jag tycker det är ett underligt sätt att se på saken, om någon inte svarar så håller den med. Ett svar kan du inte kräva.
 Men du behöver inte lägga dig i min uppfostran av mitt barn alls egentligen.

Honestyisdead
8/21/14, 3:25 PM
#186

#185 Undvikande, ännu ett tecken.

[Bananpudding]
8/21/14, 3:27 PM
#187

#186 Du är medveten om att vi sitter på ett forum? Jag har inte tid att svara på allas inlägg, eller göra den längre utläggningen jag hade tänkt göra om det.

Jag kommer glömma bort det snart ändå så. Jag föreslår du gör det samma. Vi kan låtsas att du vann nu, så känner du dig bra.

Honestyisdead
8/21/14, 3:43 PM
#188

#187 Det är ingen tävling.  

Det är däremot viktigt att man inser att barn är barn.

Annons:
[Bananpudding]
8/21/14, 3:50 PM
#189

#188 Just därför jag inte börjar prata om att spricka från slidan till analen och vara inkontinent resten av livet.

Honestyisdead
8/21/14, 3:54 PM
#190

#189 Inte heller säga åt barnet att det kommer vilja ha barn.

[Bananpudding]
8/21/14, 4:00 PM
#191

#190 Som sagt, det är mitt barn. Du kan inte avgöra något.

Honestyisdead
8/21/14, 4:02 PM
#192

🥵😴

Gronstedt
8/21/14, 4:06 PM
#193

#181: Enligt din egen utsago har du sagt att "det gör ont en stund, sen får man ett underbart barn". Det är mycket långt från att säga "det gör ont en stund, sen får man ett barn som ibland kan vara underbart, om man har tur. En del får stora problem som kan vara hela livet och barn är bara underbara ibland och bara om man gillar dem.". Vilket är ungefär vad jag rekommenderar att man säger.

"Hade du suttit och berättat för sexåringar om att spricka från slida till analen och bli inkontinent hade jag utgått från att du var en väldigt störd människa, som borde hållas långt ifrån barn. " Man undrar varför du vältrar dig i dessa gigantiska överdrifter. Det blir en smula löjligt. Jag brukar inte antasta främmande barn med oefterfrågad information, varken om barnafödande eller annat. Men om någon, oavsett ålder, skulle fråga mig om det är sant att en kvinna kan "spricka från slida till analen och bli inkontinent " skulle jag definitivt svara "Ja". Du skulle kanske svara "Nej"? Den lögnen anser jag skulle vara betydligt mer "störd" och en dyster förklaring till den disneyfierade värld vi lever i.

Men som sagt, vill du att ditt barn inte ska få veta något om verkligheten, så är det bäst att du ser till att hon inte kommer i kontakt med den.

Denna kommentar har tagits bort.
pyromanen
8/23/14, 6:28 AM
#195

193. Alltså jag tror inte många 6-åringar vet vad anal eller inkontinens är.  Information måste anpassa till åldern och det är skillnad på vad man säger och hur till en 6-åring och till en på 15.   Tycker också det är skillnad på vad man självmant tar upp och vad man svarar sanningsenligt på frågan om den ställs. Överlag anser jag att man inte ska skrämma upp barn utan att en viktig del av förälderrollen är att barnen känner sig lugna och rygga. Det innebär inte att man ska ljuga.  Om en 6-åring frågade mig om det är sant att en mamma kan spricka sönder när hon föder barn så skulle jag svara att ja det händer ibland och då opererar läkarna henne så hon blir hel igen. Om jag själv t.ex. var gravid så att barnet väntade ett småsyskon eller någon annan kvinna i barnets liv/närhet vareller blev  gravid skulle inte barnet behöva gå runt o bli jätterädd för att hon skulle spricka!

Till en  ärligt nyfiken 15-18-åring skulle jag berätta olika väninnors historier och min egen erfarenhet av förlossning.  Min egen upplevelse är att det är den häftigaste kroppsliga upplevelsen jag varit med om. Så fascinerande att det finns en sån kraft i min krop! Särskild min 3 förlossning var fantastisk och när jag insåg att jag inte skulle ha fler barn (skulle inte orka ta hand om fler) och att det skulle innebära att jag aldrig skulle få föda igen å var det jättesorgligt och jobbigt. Hade så gärna varit med om en till förlossning!

Annons:
[Emma--]
8/23/14, 11:57 PM
#196

Till TS. 
Du är som du märker inte ensam i att känna sådär.

Och du och din väns förhållande kommer förändras lite, men det behöver inte nödvändigtvis bli något negativt. 
Din vän kommer ha en liten bebis och ta hand om och kommer ha mindre tid över osv. 

Ge det ett försök i alla fall. 🙂

En av mina vänner har skaffat barn, och det är självklart att det blivit vissa förändringar i våran relation. Vi ses inte alls lika ofta. 

Och visst kan jag vara nervös inför framtiden om många av mina vänner skaffar barn eftersom jag inte känner mig bekväm kring barn. Jag vill inte leka i flera timmar med barnet när jag hälsar på. Nu gillar jag min väns unge, och visst kan jag försöka leka med henne men hon har en tendens att vilja leka hela tiden när jag är där och det är något jag har svårt för. Mentalt är jag slut ibland när jag hälsat på.

Men mest troligt kommer det ju finnas tillfällen där man kan umgås utan barn. Bara ses och ta en fika, eller gå på bio eller vad man nu gillar att göra.

[Emma--]
8/24/14, 4:50 PM
#197

Måste bara tillägga en sak i diskussionen som varit ovan. 

En sak som gjort att jag ifrågasatt mig själv är för att jag hela min uppväxt fått höra från i princip varenda vuxen är att en dag kommer du vilja ha barn, en dag kommer du att ändra dig. 
Nu i vuxen ålder har dom i min närhet förstått förstås, men det är fortfarande vuxna människor som hela tiden ifrågasätter och säger att längtan kommer att komma, att barn är det bästa med livet, att man kommer ångra sig sen, att man kommer missa något. Eller när jag säger att jag inte är bekväm kring barn så är det något man kommer lära sig, och att det är en helt annan sak när man har egna barn. Eller som jag läste ovan i tråden kommentarer som att när man hittar rätt partner så kommer man vilja ha barn. 

Allt det här får mig att ifrågasätta om jag gör rätt val, om jag känner rätt. Vilket under en period fick mig att faktiskt fundera på om jag skulle skaffa barn. Det var verkligen jobbigt att vara så osäker på sig själv och sina egna känslor. 

Och då undrar jag ju förstås hur mycket allt snack påverkat mig redan från det att jag var liten. Hur mycket det påverkar mig att det verkar konstigt att inte vilja skaffa barn. 

Nu är jag mer bekväm i mitt beslut att inte skaffa barn. 

Men det kan vara något att tänka på när ni möter någon som inte vill skaffa barn. Säg inte att personen missar något, att hen kommer ångra sig m.m

Det borde få vara fullt lika normalt att inte vilja skaffa barn, det ska inte vara något som någonsin ska ifrågasättas.

Sarah
8/25/14, 10:08 AM
#198

Rädd för smärta måste vara långt ner på listan till varför Kvinnor blir barnlösa. En vuxen kvinna hanterar det den dag hon vill ha barn. 

Gissar att listan är ungefär
1. Jag vill inte ha barn då det inte passar in i mitt liv
2. Jag kan inte få barn och vill/ kan inte adoptera
.
.

.
93. Jag är för rädd att det ska göra ont och sjukvården vägrar hjälpa mig med min oro… 

Så åter igen, Bananpudding, blir du inte mormor så har det inte med skräcken för smärtan att göra. Åter igen, låt din dotter få veta att även beslutet att vara frivilligt barnlös är ok.

Upp till toppen
Annons: