Annons:
Etikettallmänt
Läst 1796 ggr
Low
2014-08-30 12:05

Bortförklaring slippa möhippa?

Min faster ska gifta sig snart. Jag har extrem ångest inför allt vad bröllopet innebär, men värst är det med möhippan som är om ett par veckor… Jag vill inte gå. Jag kan bara inte. Mitt psykiska tillstånd är värre än någonsin, så jag drar mig undan människor, och speciellt i min stad. Dessutom är det planerat bubbel, och jag har inte badat eller visat min kropp offentligt på 9 år p.g.a. ätstörningar. Nu har jag gått upp 20 kg dessutom. Jag klarar det inte… Vad ska jag ha för bortförklaring för att slippa gå? :( Jag vill inte berätta sanningen för min faster, och det kan jag ju oavsett inte göra före möhippan. Och jag kan inte berätta sanningen för tjejen som håller i trådarna heller, då jag inte känner henne… Det enda alternativet jag ser just nu är att tacka ja, betala 800 kronor för allt och sedan tacka nej när dagen kommer… Och då låtsas vara sjuk. Tyvärr går ju pengarna förlorade då, och i min situation just nu som arbetslös (och för skygg för att gå ut och kunna få ekonomisk hjälp), är det mycket pengar. Jag lever ju på mina sparpengar… Men vad annars ska jag göra? :(

Annons:
TjockaBerta
2014-08-30 12:09
#1

Jag hade tackat nej och sagt att jag var upptagen då.

>>>Malum domesticum<<<

Fridaaaa
2014-08-30 12:09
#2

Hade varit ärlig och sagt som det är. Dels pga din hälsa och dels pga ekonomin helt enkelt. Det får dem acceptera enligt mig och inget du ska ha samvete för heller då det inte ärnågot du själv kan styra.

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Rumblebee
2014-08-30 12:11
#3

Vill du inte säga som det är, så säg att du helt enkelt inte har råd. Eller om du kanske till och med kan säga stt det är jobbigt just nu och du inte orkar gå in på detaljer.

Praefatio
2014-08-30 12:12
#4

Säger som #2, säg som det är, att hälsan och ekonomin inte tillåter. 800 kr/pers är inga pengar som man bara kastar ut ens om man har ett jobb så det är ingenting konstigt att tacka nej till en möhippa som kostar så mycket pengar.

H-lena
2014-08-30 12:14
#5

Usch stackare! Vet hur jobbigt det kan vara med såna här grejer.. Tycker du har fått bra tips redan. Känn ingen skuld eller liknande över det skulle jag vilka säga, du måste ju sätta dig själv i första hand speciellt när det är knaperted ekonomin och du inte mår bra. Hoppas verkligen att det löser dig! Styrkekram till dig!


Honestyisdead
2014-08-30 12:15
#6

Ts du kan inte få ekonomisk hjälp om du har sparade pengar.  Ville bara berätta det.

För övrigt så behöver du inte säga mer än att du inte kan den dagen.

Annons:
ChristineL
2014-08-30 12:18
#7

Du behöver ingen bortförklaring, det är bara tacka nej.

Low
2014-08-30 12:51
#8

Tack för era svar, kära…🌺

Jag kan förstås säga nej, men jag vill så gärna ha en god orsak till min faster, varför jag inte var där på hennes dag. Jag älskar ju henne och hade velat gå om jag bara hade ett annat huvud och en annan kropp. Att blanda in mina problem, då hon och min familj redan har problem så det räcker och blir över, kan jag bara inte. Då förlorar jag hellre pengarna.

Ingen i min närhet vet att jag mår så här dåligt, inte ens mina bästa vänner. Inte heller ätstörningarna anar dem, trots att jag pendlar så väldigt mycket i vikt. Så att säga sanningen och öppna sitt evigt slutna hjärta för första gången till tjejen som håller i det, känns också helt fel.

Och tänk bara att sitta på bröllopet, som jag redan har ångest för… Och plötsligt ha hela min själ blottad, med deras ledsna ögon över mig. Det blir bara ännu mer ångest och ännu mer sorg… Då kan jag inte ens gå på bröllopet. De ska väl åtminstone få ha ett lyckligt bröllop, när de får vara lyckliga och släppa bekymmer för en gångs skull.

#6 Vilken tur i oturen. Jag har inte ens kollat upp möjligheterna, men då har jag ju oavsett inte förlorat någonting tydligen. Fast med så lite sparpengar jag har kvar kan jag undra om det räknas…? Jag funderade snarare på ekonomiskt stöd ifall jag varit skriven som arbetslös på Arbetsförmedlingen. Men dit har jag ju inte vågat gå ändå, så det har aldrig blivit aktuellt…

Praefatio
2014-08-30 13:22
#9

#8 Du får inte ha en krona sparad för att få bistånd tyvärr. Även om du kommer dit och bara har 1000 kr på sparkontot så kommer de att dra bort de pengarna för nästkommande månads bistånd.

Low
2014-08-30 13:29
#10

Oj, det hade jag ingen aning om. Jag har flera vänner som efter studenten sökte jobb men inte fick något arbete, så efter en tid fick de flera tusen i månaden. Och de hade alla pengar ändå…

Detta blir verkligen OT, jag borde starta en ny tråd… Men vad för typ av ekonomiskt stöd kan jag förvänta mig sedan när pengarna är slut och jag i värsta fall är för psykiskt labil för att arbeta…? Jag är ju inte ens inskriven på Arbetsförmedlingen…

Honestyisdead
2014-08-30 13:36
#11

#10 Det är en annan sak om det är genom af. Då får man ju pengar för att man söker jobb.

Men socialbidrag får man inte om man har sparade pengar.

Fridaaaa
2014-08-30 13:44
#12

#10 Då får dem från FK genom att vara inskrivna på AF, skillnad.
Man får runt 3000kr om man har tagit studenten.

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Low
2014-08-30 13:45
#13

Jo jag vet det, som ni ser att jag har skrivit i #6 så är det ju precis det typen av stöd som jag syftade på från allra första början.

#11 Då är jag inte förvånad. Det var som sagt genom AF jag tänkte. Övriga bistånd förstår jag att man inte kan få ifall man har sparade pengar.

Men nu är de snart slut…

Annons:
Praefatio
2014-08-30 13:46
#14

#10 Eftersom det är din tråd så behöver du ju inte starta en ny om du inte vill 🙂 Du kan gå hur OT du vill.

Det finns två ställen varifrån man kan få pengar månadsvis i vårt lilla land: Sociala och Försäkringskassan. Från Försäkringskassan kan man få sjukpenning om man är för sjuk för att arbeta. Då måste du ha läkarintyg på detta, en sjukskrivning. Det kan man få i drygt ett år som jag kommer ihåg det, därefter måste man få ett intyg om antingen aktivitetsersättning eller sjukersättning (samma sak, men aktivitetsersättning är för folk under 30). Det är svårare och då ska en bedömning göras av både FK och, som sagt, läkaren. Man får dessa ersättningar om man inte bedöms kunna jobba alls inom en viss framtid.

För att få från soc krävs det att man är inskriven på arbetsförmedlingen alternativt verkligen har det krisigt - exempel på det sistnämnda är att jag har fått soc under de två åren jag kämpade för att få läkartid (!!) för att få aktivitetsersättning och min mottagning slingrade sig (de är anmälda nu). Annars är det inskrivning på AF och regelbundna träffar där som gäller, samt lista över vilka jobb man sökt.

Dock är det aldrig en dum idé att börja hos soc när dina pengar är slut, alltså börja med att gå dit och prata med dem. De kommer kunna hjälpa dig avgöra nästa steg. Att få sjukpenning/aktivitetsersättning kan ta lång tid så är dina pengar slut då så behöver du ju fortfarande pengar under den perioden för att överleva och det ska soc hjälpa dig med. Soc får normalt sett inte lov att neka dig pengar, men de ställer å andra sidan krav tillbaka: sök jobb eller fixa FK. Soc ska inte vara en instans man vänder sig till för att slippa jobba, utan ett ställe dit man vänder sig när det inte finns några andra utvägar.

Jag vet hur det är att vara sjuk, jag har själv gått på sjukpenning och aktivitetsersättning i snart fem år nu och är inte arbetsför. Har provat praktik och sådär men det fungerar inte, jag kraschar totalt. Det enda jag kan säga till dig är att du, och ingen annan, måste ta tag i den ekonomiska biten i ditt liv. Gärna så snart som möjligt. Det är en snårig skog och kan vara tufft men att stoppa huvudet i sanden kommer göra allt mycket, mycket värre - då hamnar du snart i inkasso- och kronofogdesmeten och det vill du inte, jag lovar. Det är svårt att ta sig upp när man väl hamnat där.

I vissa kommuner finns det någonting som heter personligt ombud. De kan hjälpa dig gratis med det här om du uppfyller vissa kriterier, och det tycker jag att det låter som att du gör. Jag orkar inte riktigt beskriva mer utan är så fräck att jag länkar till ett inlägg i min blogg där jag skriver om PO. Jag hade nog inte klarat mig ur skiten utan mitt PO, så jag tycker verkligen att du ska kolla upp dina möjligheter!

Low
2014-08-30 13:46
#15

*ops.. skickade för tidigt… håller på o svara*

Honestyisdead
2014-08-30 13:51
#16

#14 Nu får man ju pengar av fk för andra saker än sjukdom också som sagt.

Praefatio
2014-08-30 13:54
#17

#16 Ja, men det är väl ffa A-kassa och sånt, dvs inte aktuellt i TS situation?

Honestyisdead
2014-08-30 14:03
#18

#17 Nej jag pratar inte om a kassa. Ca 3000kr per månad får man om man är arbetssökande. Sedan finns bostadsbidrag också.

Sjukersättning är ju inte aktuellt för ts eftersom det saknas läkarutlåtande.

Low
2014-08-30 14:04
#19

Tack Praefatio ❤️ Och tack igen.

Så jag kan få en sjukskrivning trots att jag inte har något arbete att bli sjukskriven från? Gud, då måste jag ta mig ut till läkaren… Det blir inte lätt. Jag har inte ens kläder som passar min nya vikt. Eller gå till SOC… Jag tycker det är obehagligt att bara öppna min mun framför någon, för att jag känner mig så ful och värdelös när jag pratar. Hjärtat slår fortare av bara tanken att någon ska behöva se mig.

Min gamla terapeut har rekommenderat en fantastisk psykoterapeut som jag fått tid till i höst, men tyvärr samarbetar inte hon med Landstinget utan jag måste betala mötena själv. Så jag måste hitta något jobb, vad som helst som jag klarar av, så att jag kan finansiera det…

Men jag läste på om PO, och min stad erbjuder den typen av stöd. Det var en väldigt god upplysning som jag absolut ska läsa mer om.

Min ambition är inte att vara hemma och deppa ner mig. Min ambition är att bli frisk. Sluta dra mig undan. Komma ur mina ätstörningar. Börja leva, efter 25 år. Så om det är brist på pengar som krävs för att jag ska ta mig ut, så får det väl vara så. Men frågan är om jag ska lösa det genom ett arbete där jag får vara mycket ifred (t.ex. lager), eller genom bistånd. Mitt inre säger att jag ska arbeta, för samhällets skull… Det finns folk som behöver mer hjälp än jag.

Men jag undrar vilket av alternativen som lättast går att kombinera med terapi och vägen mot ett friskt liv…

pyromanen
2014-08-30 14:08
#20

Håller med de som säger du inte behöver förklara dug. Det räcker med "tack för inbjudan, tyvärr kan jag inte vara med" Skulle hon som arrangerar inte nöja sig med svaret och du absolut inte vill berätta sanningen, att du mår dåligt, då skulle jag nog säga att jag redan är upptagen den dagen.

Annons:
Honestyisdead
2014-08-30 14:09
#21

#19 Klarar man att jobba är det bäst att göra det. Då kommer man ut, träffar folk och känner att man gör nytta. Sitter man bara hemma får man inte öva på att träffa folk och göra saker och min erfarenhet är att man blir friskare av att göra något.

Praefatio
2014-08-30 14:13
#22

#18 Ah, det hade jag ingen koll på, har lyxen att aldrig ha varit arbetssökande utan alltid arbetande eller sjukskriven.

Det kan ju visst vara aktuellt, om man startar en läkarkontakt och läkaren anser att det är aktuellt. Mår man så dåligt som TS beskriver så låter det inte omöjligt att det är den lämpligaste vägen att gå just nu.

#19 Ja, man kan få en sjukskrivning ändå men man får den absolut lägsta ersättningen, sk existensminimum. Man kan då behöva söka bostadsbidrag också - eller om det är bostadstillägg - handläggarna vet vad som hör till vilken ersättning. Då har man bara tillräckligt med pengar för att överleva så det är ingen spännande summa men man klarar sig i alla fall. För större kostnader, såsom kläder, kan man få extra ersättning från soc. Vi snackar verkligen inga stora summor utan det är second hand och så som gäller då, men man har så att säga rätt till tak över huvudet, hela kläder på kroppen och mat i magen.

Tyvärr måste du prata för att få hjälp, det fungerar inte på något annat vis. Jag vet hur det kan kännas och för mig var PO ett fantastiskt stöd. Då behövde jag nästan bara prata med henne, en snäll kvinna som verkligen ville mitt bästa och aldrig dömde mig, och sedan talade hon med alla myndigheter och instanser. Det krävs såklart fortfarande att man själv går på en del möten och sådär men ett PO kan följa med och hjälpa. De är riktigt, riktigt fantastiska!!

Jag beundrar din vilja att bli frisk, jag är likadan 🙂 Och med rätt hjälp kommer du att komma framåt i livet. Du behöver bara rätt förutsättningar.

[Eleya]
2014-08-30 14:20
#23

Du behöver ingen bortförklaring. Jag tackade nej till min svägerskas möhippa för att jag mentalt inte orkade med henne eller hennes vänner, så jag tackade nej och så var det inget med det. Om hon blev sur bryr jag mig inte, jag har slutat göra folk till lags. Å hon hade det jätteroligt utan mig osså. Va inte rädd för att säga nej, även om du står personen nära.

OlgaMaria
2014-08-30 14:43
#24

#22 Man kan inte få sjukpenning om man inte har en sjukpenninggrundande inkomst.

Däremot kan man få aktivitetsersättning efter en grundnivå men det får man för långvariga, och allvarliga sjukdomar och för minst ett år. Kan ju inte säga om TS kan få det men det är ju inte omöjligt. Det är dock fyra månaders handläggningstid på de ärendena också. Svårt och tar lång tid med andra ord.

Man kan få ersättning från alfakassan om man inte är ansluten till a-kassa, men man ska vara inskriven på arbetsförmedlingen. Ryck tag i någon du tycker om och be dem följa med dig till arbetsförmedlingen. Det är bara att gå in så hjälper de en att skriva in sig. 

Socialbidrag har du ju också möjlighet att söka så klart.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

obstitant
2014-08-31 10:58
#25

TS, om du vill kan du börja med att ringa anonymt till Nationella Hjälplinjen (020-220060) och berätta om din situation. De har koll på vad man kan söka för hjälp och hur, och peppa dig att våga söka den.  Och kanske stötta dig lite när det gäller hur du ska göra med möhippan också!

Annars har du fått en del bra, om än motsägelsefulla råd i tråden. Jag tror det vore en bra början om du hittar EN person som kan hjälpa dig att reda ut vad du ska göra och hjälpa dig att ta kontakter, så att du får hjälp med att må bättre och orka med att reda upp tillvaron, skaffa ett jobb osv.  Finns det ingen familjemedlem eller vän som du tror skulle kunna tänka sig att stötta dig om du vågade berätta som det är?

Kalli
2014-08-31 14:25
#26

Det går att få hjälp genom socialtjänsten med kontakter med andra myndigheter, fylla i papper, söka bidrag m.m. Om man inte mår bra kan det kännas skönt att ha något med sin som är på "din sida".

Upp till toppen
Annons: