Annons:
Etikettbarn
Läst 1760 ggr
Mia-45
2014-09-01 20:29

Att dra in barn?

Jag träffade en karl i våras. Vi träffades några ggr innan det blev allvar. 

Efter si så där 5 ggr att vi träffats så tycker han att jag kan komma även om han har barnen. En tjej på 8 och en kille på 14. 
Lite nervöst men det gick bra. Flickan och jag kom väldigt bra överens med en gång…spelade spel och busade. Pojken gick det bra med också men han höll sej lite på sin kant som tonåringar kan göra. 
Efter nån månad så märker jag ju att killens intresse börjar svalna. Jag frågar flera ggr om nåt är fel men det var det ju inte. 

Iallafall efter mycket om och men och nån månad till så kommer det fram att han inte har så starka känslor för mej. Han hade väntat på att de kanske skulle komma men de gjorde inte. Och det är inte det jag är sur över…utan barnen tänker jag på. 

För han sa att de tycker jättemycket om mej. 

Jag tycker som så att kände han inte rätt från början,,,,varför drar man då in sina barn i det hela?

När drar ni in era barn i era förhållanden? Och är ni då säkra på att era känslor är starka för er partner?

Jag tycker nu synd om barnen då jag bara försvann. Och jag hoppas att nästa kvinna han träffar…att han inte låter barnen träffa henne och sen gör slut med henne….Barn fäster sej ju så lätt…

Annons:
_Fisken
2014-09-01 20:40
#1

Mina erfarenheter av barn är att de lever i nuet. Jag tror inte de lider speciellt mycket av tillfälliga separationer. Det är nog värre om en biologisk förälder försvinner.

Mia-45
2014-09-01 20:46
#2

#1 Ja så kanske det är. 
Jag har vart försiktig med att dra in min son (som nu är vuxen) tidigt i en relation. Visst..man kan aldrig lova att det håller…

Det kanske bara är jag som drar för stora växlar av detta eftersom jag saknar barnen…🤪Men jag tycker ändå kanske att man kan vänta och känna efter om känslorna är starka för ett förhållande. Tvekar man på det redan i början fattar jag inte varför man drar in sin barn.

_Fisken
2014-09-01 20:58
#3

 Det är jobbigt med separationer där det finns barn med. Det är ju så att vi också kan fatta tycke för barn och det blir en extra jobbig separation då. Spontan-usch.

Sen tycker jag också man kan vänta lite innan man börjar träffa barnen. Men när är det lämpligt? Det vet faktiskt inte jag. Jag har inte så stor erfarenhet av just det.

Scorpio97
2014-09-01 22:25
#4

Som barn (om jag nu fortfarande räknas som barn, fyller snart sjutton) så hade jag hellre fått träffa den nya tidigt och sedan fått "separera" än att undra vem personen, för att jag inte får träffa henne/honom för att det fortfarande är osäkert om det kommer hålla. Det hade varit mycket värre i mina ögon. 

Min mamma skaffade pojkvän för tre år sedan, men det var grannen hon blev kär i så honom hade vi ju redan träffat. Det blev ingen stor grej av det, inget "det här är Stefan, min pojkvän". Hon umgicks bara mer och mer med honom, och när hon började sova över hos honom så var det ju ganska uppenbart. 

Sen kanske det beror på lite hur litet barnet är också, men jag är rätt säker på att jag hade känt lika som åtta-tioåring. Sen är det säkert olika för olika barn.


//Jessie

Intehärutandär
2014-09-02 13:18
#5

Jag drar inte in min son förrens man dejtat flera månader och då tagit steget till förhållande. Nu har han varit med tidigare i många fall fast då har han accepterat att mamma har "kompisar". Har aldrig visat närhet till mina "vänner" inför honom - som jag inte gör med mina vanliga vänner.

För min son lever inte i nutid som sagt ovan. Det beror på att han har inte haft många män i sitt liv - och då en man kommer in  får han förhoppningar och blir ledsen och känner sig lika besviken som jag kan göra då relationen inte håller. 

Nu är min son 15 år och bryr sig inte längre. Kanske tvärtom pga andra omständigheter så förväntar han sig att folk ska lämna honom och litar inte på någon annan än mig.

Nelley
2014-09-02 14:30
#6

Jag är barn x). Och jag tycker det hade varit mycket värre om min pappa (tex) höll mej undan från det. Smsade någon hemlig, gick iväg utan att berätta var och med vem. Tillslut hade man ju ändå listat ut utan att någon berättade och sedan skulle man säkert märka när det tog slut också. Förstår inte varför inte blanda i barn? Om inte personen flyttar in och bor där i några månader så fäster dem sej ju inte mer vid den än nån gammal faster eller kusin eller skol-/dagislärare. (Tog exempel på folk man träffar upprepade tillfällen ofta i perioder) Såvida inte personen försöker ersätta den "riktiga" föräldern vilket ofta slutar mycket värre.

Annons:
[silkesnosen]
2014-09-02 14:56
#7

Jag tycker definitivt att man ska vänta med att introducera en ny vuxen. Ens barn är ju de finaste man har och man behöver ju vara säker på vem man presenterar för dem och se till att barn slipper onödigt drama och separationer. Sedan är det ju lättare för de vuxna om de är trygga med varandra, då barnen kan känna sig otrygga och vända sig emot den nya och så vidare.

Mia-45
2014-09-03 11:04
#8

Ja jag tycker nog här som silkesnosen #7

Att man gott kan vänta tills man är säker. Men alla barn är ju olika och reagerar olika. 

Men om pappan då drar in tjej på tjej i familjen….och blandar in barnen….vilken syn får de då på förhållanden? 
Tja jag vet inte…men jag skulle nog vara säker på innan att man verkligen vill vara med den personen, innan man drar in barnen. 

Att man sen sms:ar eller ringer till någon behöver man ju inte smyga med. 

Detta är en tanke bara hos mej och kul att se vad ni andra svarar.

Upp till toppen
Annons: