Annons:
Etikettkriser
Läst 2536 ggr
Dooris
2014-09-09 14:36

Jag klarar det inte igen

Vet inte om jag skriver på rätt sajt. Men jag testar iaf. Min man har en rätt ovanlig sjukdom. Fick den redan under vårt första år tillsammans och det gick rätt smärtfritt trots allt och han "blev frisk" och kunde börja leva normalt igen, Men ca ett år senare så insjuknade han igen och den gången tog det otroligt hårt på oss som par. Han fick panik bara jag lämnade rummet så jag fick inte ens gå på toaletten själv. Han var yr och ostadig så jag var tvungen att finnas där vid hans sida hela tiden för att kunna hjälpa honom att resa sig /gå. Han tog allt på fel sätt hela tiden så sa jag något han tyckte var dumt så tog han åt sig, fick panik, blev ledsen och hade man otur så kunde han tuppa av pga att han stressade upp sig så mycket. Det har gått tre år sedan nu då han verkligen blev sjuk och det tog ca 1.5 år innan han kunde klara sig helt själv. Nu har han varit "frisk" i ett år och i förrgår fick jag höra att han trodde att sjukdomen höll på att blossa upp igen. Han har varit hos läkaren och tagit prover och så men det skulle dröja några dagar innan han fick svar. Igår hände något. Jag sa tydligen nej på fel sätt och han la sig i soffan och fick panik och jag själv är galet känslig så jag blev tvärarg med en gång. Jag kände att vadå, får jag inte lova att säga nej? Måste allt vara på hans villkor? Spelar inte mina känslor någon roll? Det kändes precis som att bara för att han inte fick som han ville så bröt han ihop. Så jag blev arg och det gjorde väl inte saken bättre. Men jag har ruskigt svårt att finnas där för någon när jag är arg… Jag kunde verkligen inte ge honom det stödet han ville ha då och jag lär inte kunna det i fortsättningen heller… Jag är sämst, jag vet. Tillslut fick han lugnat sig och efter det så får jag inte längre lämna rummet han är i. Jag måste hjälpa honom att resa sig och ja, jag måste finnas för honom 24/7. Och visst, inga problem, men jag får inte ens gå på toaletten själv!! Jag klarar helt seriöst inte av en sån här omgång till, den höll på att ta knäcken på mig sist. Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag vill ju så klart finnas där för honom, men när han hänger upp hela sitt liv på mig så känner jag mig så instängd, fastlåst och jag får panik för jag sitter fast! Han pratade med sjukhuset förut och de vill ju lägga in honom men det går han absolut inte med på. Han klarar sig inte utan mig. Jag kan bara hoppas på att han lyckas bromsa alltihop med sina mediciner då han trots allt sökte hjälp så fort. Men om det inte blir bättre? Vad händer då? För jag klarar seriöst inte av detta en gång till…

Annons:
Aleya
2014-09-09 14:51
#1

Tycker ni båda ska prata med en kurator. Borde finnas att tillgå vid avdelningen din man är ansluten till. För båda behöver hjälp. Han med att klara sin ångest och du för att kunna vara ett stöd.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

tlover
2014-09-09 14:56
#2

Han har inte rätt till personlig assistent eller liknande? Jag kan tyvärr inte regler kring sånt så bra själv men det känns som om det skulle vara bättre för ert förhållande om du bara skulle få vara fru och inte fru och personlig assistent.

l'm back

FjantYoda
2014-09-09 15:04
#3

Bästa vore ju om ni båda fick samtalsstöd och kanske att han blir inlagd, då är han där han får hjälp och du får chansen att slappna av en stund iallafall, såklart finns ju alltid oron för de man håller kär om dom inte mår bra, men du kan leva lite mer utan att vara på helspänn hela tiden och tassa på tå.

https://www.instagram.com/aros_yoda/

Gronstedt
2014-09-09 15:19
#4

TS, du är definitivt inte sämst, du är en otroligt stark person som redan gått igenom det här helvetet, och du är definitivt inte skyldig att göra det igen. Du är inte anställd som vårdare och du är inte hans slav och du har inga skyldigheter att agera som om du var det. Han behöver professionell vård, allt stöd du kan ge honom är bara en bonus som han ska vara glad för.

Det är svårt när en närstående har problem, men kom ihåg att du INTE är skyldig att hjälpa mer än du orkar med. När det orsakas av en behandlingsbar sjukdom, så är det dumt och själviskt av honom att inte genast söka vård. Att inte låta lägga in sig, utan tvinga sönder ditt liv i stället är fruktansvärt själviskt.

Dooris
2014-09-09 15:36
#5

Han sa igår att han är villig att göra precis allt som krävs, för han vill verkligen inte förlora mig. Han är mycket medveten om att jag troligtvis inte klarar en omgång till och det får honom att må sämre. Så jag hoppas han vill inse att jag faktiskt inte klarar detta själv och att det inte beror på honom som person utan på situationen. Men hur förklarar man det för någon som tar precis allt på fel sätt just nu? Vi har även barn att ta hand om. Igår kväll så märkte sonen att något inte stod rätt till så han blev jätteledsen när han låg i sängen. Jag kan inte dela på mig. Sonen går först i alla lägen, men samtidigt vill jag Inte att min man ska svimma av och inte vakna till liv på en stund för att jag var tvungen att lämna honom… Jag sitter fast! Nu har mannen legat däckad i soffan sen ca kl 13 pga sina mediciner. Lugnt och skönt för mig men jag vågar ändå inte göra något. Vaknar han upp och inser att jag inte är där så är det kört igen.. Jag skulle vilja att han la in sig på sjukhus för vår skull. Eller för min skull.. Men han kommer aldrig göra det. Jag bara hoppas på att medicinerna hjälper om någon dag eller två. Annars måste jag ta tag i allt och se till så vi båda får hjälp. Jag är skör sedan innan med mina egna diagnoser som ställer till det. Så detta är på tok för mycket av vad jag klarar.. #4 Tack! Det värmde! Jag känner mig inte ett dugg stark just nu. Vill bara lägga mig i en hög på golvet och bara gråta..

Ria74
2014-09-09 16:31
#6

Du är beundransvärd som redan gått genom detta en gång och jag förstår mycket väl att du inte orkar en andra gång.

För er bådas skull behöver han hjälp, du måste ju får vara fri ibland annars kommer du att gå in i väggen till slut. Har du något jobb att gå till så du får någon tid där du inte behöver ställa upp för honom hela tiden? 

Ställ ett ultimatum att ni måste få hjälp annars kommer inte du att orka. Visst han kanske svimmar just då, men tillslut måste han inse att får inte du avlastning kanske du inte kan finnas där för honom alls till slut.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
Halvdansken
2014-09-09 17:52
#7

Hur klarar du av att jobba, handla, träffa vänner?

Hatar cancer och älskar vårlökar.

drika
2014-09-09 21:03
#8

Tycker med att ni bör prat amed någon alternativt får han tolerera att ni behöver någon som hjälper er med vardagen så du får lugn och ro med:)

Hälsningar

Fredrika

[Forest]
2014-09-12 20:54
#9

Håller helt med 8

Dooris
2014-09-21 20:15
#10

#7 Handlar gör vi tillsammans de dagar han orkar. Jobbar gör jag inte och jag har inga vänner. Så där har han väl tur gissar jag… Det har gått hyfsat bra sedan jag startade denna tråden. Han försöker ge mig utrymme och ju fler dagar som går så släpper han taget allt mer. Jag har försökt att stå emot så att det inte blir några fler anfall men idag brast det. Han förstår mig inte alls! vi skulle natta sonen och tydligen låg det någon leksak i vägen och den var så klart mannen tvungen att sparka undan så den for rakt in i min systers tv som stod där på golvet. Jag blev lite småsur och sa att han får ta det lugnare, jag vill inte att något ska gå sönder, speciellt inte tvn som inte är våran. Men då lät det bara att jag försvarar min syster framför honom (vi har inte så jättebra relation till varandra för tillfället) och att jag skiter fullständigt i honom. Vilket jag ju så klart inte gör!! jag försökte lugna ner mig och då säger han att jag gör honom ledsen och jag svarar det samma. Han gör mig ledsen! Men då vände jag tydligen allt emot honom och jag bryr mig tydligen inte om honom alls. Då brast det totalt för mig, jag skrek bara rätt ut att jag gör ju för fan allt för honom, att jag vänder ut och in på mig själv för hans skull! Och där tog det stopp för han tuppade av i soffan.. Jag orkar inte.. Jag MÅSTE få säga ifrån när jag tycker han gör fel utan att han tar det på fel sätt och det blir så här! Jag MÅSTE få säga ifrån när jag känner att jag blir fel behandlad också, eller är det bara han som får göra det? Att höra honom säga att han blir ledsen och att jag inte bryr mig om honom? Att min syster går före? Jag förstår inte.. och jag blir bara så sårad.. Men det får jag inte säga. För jag finns inte.. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ibland vill jag bara ge upp. Låta honom ta hand om sin sjukdom själv. För jag orkar snart inte mer.

_Fisken
2014-09-21 21:14
#11

Han är sjuk och du är en mycket stark kvinna som gör sitt yttersta. Men om han är så sjuk så det drar ner hela övriga familjen tycker jag det måste finnas hjälp att få. Sen tycker jag också att du ska börja se om dig själv också. Ta dig en funderare på hur mycket du ska orka med för du är inte mer än människa. Ställ ett utlimatum som föregående talare sade. Bära eller brista men nåt måste väl ändå hända? Så där kan ni/du inte ha det länge till.

Cindy S
2014-09-21 22:55
#12

Hur är han när han är frisk? Är ert förhållande bra utöver detta och värt att kämpa för eller borde du fundera på att ta ett steg tillbaka?

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

IceTee
2014-09-21 23:57
#13

Som någon annan skrev, ta hjälp av kurator! Sjukhuset kan säkert hjälpa er att få träffa någon tillsammans, en utomstående som kan hjälpa er förstå varandra bättre! Blir det inte bättre får du förklara för honom att du inte orkar mer! Det är okej TS, man har inte oändligt med ork!

Medarbetare på Skor iFokus

Annons:
IceTee
2014-09-21 23:57
#14

Som någon annan skrev, ta hjälp av kurator! Sjukhuset kan säkert hjälpa er att få träffa någon tillsammans, en utomstående som kan hjälpa er förstå varandra bättre! Blir det inte bättre får du förklara för honom att du inte orkar mer! Det är okej TS, man har inte oändligt med ork!

Medarbetare på Skor iFokus

IceTee
2014-09-21 23:57
#15

Som någon annan skrev, ta hjälp av kurator! Sjukhuset kan säkert hjälpa er att få träffa någon tillsammans, en utomstående som kan hjälpa er förstå varandra bättre! Blir det inte bättre får du förklara för honom att du inte orkar mer! Det är okej TS, man har inte oändligt med ork!

Medarbetare på Skor iFokus

Upp till toppen
Annons: