Kan du inte kontakta dessa? http://www.spelberoende.se/. De borde ha erfarenheten att hjälpa dig och din sambo. För det låter ju som om han har problem med sitt spelande.

#1 Hjälper dom även personer som spelar för mycket datorspel? Är det inte folk som spelar med pengar? Känns som ganska långt ifrån varandra. :p Även om datorspel kan bli ett problem också givetvis.

Spela han innan ni träffades? Själv var jag spelnörd i många år spela i klan o tävla. Även min man spelar inget jag ser som hinder vi har fredagar och lördagar som mys dagar. Men att hjälpas åt i hemmet och med djur/barn man skaffar är ett måste. Här kör vi en timma om dagen unna till hemmet den delas läxor upp på det vi är bra på för bästa sätt hjälpa barnen. Jag har helt slutat spela då jag lägger mer tid på hundarna. Har inga tips o ge mer än du får ställa krav och hålls inte dom så får du fundera mer då vad plan B ska vara.

Han spelade innan vi träffades och tydligen mer då. I början så spelade hans inte så mycket alls när vi sågs då vi var i våran ''nykärleks bubbla'' 
Jag har också spelat tidigare, men har sakta slutat med detta efter vi skaffade våran hund och hus, jag lägger allt underbart som vi har framför spelandet. 

Grejen är den att jag har ställt krav, men han tar inte tag i dessa krav först jag säger åt honom, känner mig som hans 'mamma' och jag hatar det. Känns så trist,
Dels har jag redan förbjudit spel som han blir arg när han spelar och flera spel samtidigt som kostar pengar.

Men då har han ju ett riktigt allvarligt spelberoende och behöver hjälp. Detta är inget som du kommer att klara på egen hand, eftersom han inte tycker att han har ett problem (förnekelse). Han måste själv inse att det är ett problem för er båda och att ert förhållande lider av det.

Kontakta de på den länken jag tipsade om, om de inte kan hjälpa så bör de kunna ge dig tips på vart du skall vända dig iaf.

Tack för tipset!  blir så trött på allt lovande!

Känner igen din situation, min sambo gör likadant, sitter alltid och spelar, de första han gör är att spela så fort han kommer hem eller vaknar på morgonen, för ett par dagar sen var han ledig i en hel dag medans jag jobbade, när jag kom hem fick jag höra "jag hade inte tid att diska" men att åka en timme till en musik butik med gitarrer hade han all tid i världen för, de skulle tagit 10 minuter knappt att diska.
De är jag som gör ALLT hemma, han klagar på att han jobbar och orkar inte laga mat eller handla, medans jag:
- jobbar
- städar
- diskar
- tvättar
- lagar mat
- handlar
- tar hand om katten och hunden
allt på en och samma dag och han har inte en tid att diska i 10 minuter på sin lediga dag. <<
Gissa om jag är trött! Han blir super defensiv och tar illa upp om jag säger något eller ber han göra något, jag beslöt mig för att sluta göra saker hemma, jag slutade helt, ja diskade inte på tre dagar, och inte han heller, de bara samlades disk på disk i en stor hög, tills han tog de för annars kunde inte jag laga mat.😂
Efter jag tvättade la jag hans rena tvätt på hans del av sängen så fick de ligga där tills han tog de, jag lagar inte mat utan hans hjälp, städar gör jag fortfarande för min hund hårar mycket.

har han någon annan hobby? några kompisar att träffa i den riktiga världen?  vill du få stopp på det är det ju bara att t aett räjelt snack och hoppas på att han vaknar upp annars äre inte mycket o göra…:)

Oj vad jag känner igen mig, har levt i 2 såna destruktiva förhållanden. 

Min första pojkvän han spelade så fort han fick möjlighet och det slutade med att jag gjorde allt hemma. När det väl tog slut och han skulle flytta kunde han inte flytta förän han hade internet i den nya lägenheten. Med andra ord, han bodde kvar i 3 månader pga det och jag var hans städtant! Så hade jag det under 3,5 år och jag trodde ju att det skulle bli bättre med tiden men oj vad fel jag hade. 

Vi kunde aldrig se en film ihop för en kvart in i en film så gick han iväg och började spela. Jag är glad att jag lämnade honom. 

Däremot träffade jag spelberoende nr 2 ganska snabbt efteråt och då var jag inne i det i ytterligare 3,5 år. 

Idag har jag hittat en pojkvän som är anti tv-spel/dataspel. Jag lever nu i ett lyckligt förhållande.

Det enda du/ni kan göra är att ställa ett ultimatum och håller dem inte det är det bara att lämna förhållandena.

Vet idag att mitt först ex är exakt likadan idag som för  10 år sen. 

Lycka till!!

Usch vad hemskt, känns som att ni beskriver hur jag har det med min sambo!
Det första han gör när han går upp är att gå till datorn och spela, spelar efter jobbet, spelar innan jobbet, spel spel spel spel! 
Jag kan tycka det är roligt att spela ibland också, och ibland är det skönt att han kan sitta och spela så kan jag göra det jag vill, men när spelandet går före allt annat så blir det riktigt irriterande! 🤓
Som någon annan sa, om inte jag diskar på ett par dagar så gör inte han det heller, är inte jag hemma och lagar mat så äter han knappt känns det som.
ja det känns alltså ofta som att jag gör allt här hemma mer eller mindre!

Fan precis så är det här hemma, vad jobbigt att han blir defensiv?  Förstår han inte? 

Precis lika här,  Jag gör ALLT såvidare jag inte måste säga till honom, då kan han göra det, men jag ser på honom att han liksom suckar för att det är jobbigt att gå ut med hunden eller aktivera den, eller andra saker i hemmet! 

Däremot så lyssnar han och förstår när jag påpekar att han inte tar tag i något, och håller med mig. Senast igår talade jag med honom och frågade mer på djupet varför det inte finns energi eller ett driv till att hjälpa till hemma!  Han liksom får inte ur tummen ur arlset!  Det känns nästan ännu mer irriterande när jag ser hur han lyssnar och vet att han gör fel men inte gör något åt det!  

Exempel idag har han spelat sen han vaknade Och under den tiden har jag 

Diskat

gått med hunden

lagat frukost ( åt mig själv) 

Tvättat 

aktiverat hunden

och då menar jag han har inte ens gjort frukost till sig själv och när han sen ska åka iväg för att jobba på eftermiddagen har han inte ens sett till att laga lunch åt sig själv. 

Vi är vuxna och han vet inte ens hur han ska ''vika'' mina kläder eller hur tvättmaskinen fungerar, så vi hade en lektion igår! 

Vårat förhållande i övrigt är bra, vi är kärleksfulla och myser men jag blir så trött på att det är JAG som måste säga till om att vi ska se på film, det är sällan han kommer med förslag. Nu i sommar har jag haft så mycket bra förslag på vad vi kan hitta på men inte ens det har han nappat på. 

Han har en annan hobby,  fiske men nu i sommar eller på senaste så har faktist jag fiskat mer ensam än vad han har gjort. Och han har vänner, men dom kommer oftast med förslag till honom. 

Hur trivs ni i övrig i dessa förhållanden?

Fan precis så är det här hemma, vad jobbigt att han blir defensiv?  Förstår han inte? 

Precis lika här,  Jag gör ALLT såvidare jag inte måste säga till honom, då kan han göra det, men jag ser på honom att han liksom suckar för att det är jobbigt att gå ut med hunden eller aktivera den, eller andra saker i hemmet! 

Däremot så lyssnar han och förstår när jag påpekar att han inte tar tag i något, och håller med mig. Senast igår talade jag med honom och frågade mer på djupet varför det inte finns energi eller ett driv till att hjälpa till hemma!  Han liksom får inte ur tummen ur arlset!  Det känns nästan ännu mer irriterande när jag ser hur han lyssnar och vet att han gör fel men inte gör något åt det!  

Exempel idag har han spelat sen han vaknade Och under den tiden har jag 

Diskat

gått med hunden

lagat frukost ( åt mig själv) 

Tvättat 

aktiverat hunden

och då menar jag han har inte ens gjort frukost till sig själv och när han sen ska åka iväg för att jobba på eftermiddagen har han inte ens sett till att laga lunch åt sig själv. 

Vi är vuxna och han vet inte ens hur han ska ''vika'' mina kläder eller hur tvättmaskinen fungerar, så vi hade en lektion igår! 

Vårat förhållande i övrigt är bra, vi är kärleksfulla och myser men jag blir så trött på att det är JAG som måste säga till om att vi ska se på film, det är sällan han kommer med förslag. Nu i sommar har jag haft så mycket bra förslag på vad vi kan hitta på men inte ens det har han nappat på. 

Han har en annan hobby,  fiske men nu i sommar eller på senaste så har faktist jag fiskat mer ensam än vad han har gjort. Och han har vänner, men dom kommer oftast med förslag till honom. 

Hur trivs ni i övrig i dessa förhållanden?

Jag lever också ihop med en killa som sitter mycket framför datorn. Det är hans största hobby och sen har han största delen av sina kompisar där eftersom han flyttade med mig 25 mil från sin hemort. Så jag känner igen mig något i det ni beskriver dock inte på ett negativt sätt.

Jag har från början sett hans spelande som en hobby och som en aktiv person vet jag att hobbys kan ta otroligt mycket tid oavsett vad det är eller inte (tänker t ex på hästtjejer). Det viktigaste är att prata med dem och förstå deras utgångspunkt. Hos min kille är inte spelandet ett måste (som tar över livet) utan han vill också umgås med mig också. Den tid han får över sitter han vid datorn. När nya spel släpps är han mycket upptagen men då kan jag göra nått annat med mina hobbys.

När vi flyttade ihop flyttade han till mig direkt hemifrån från en mor som gjort i princip allt. Det gjorde att han inte visste hur en tvättmaskin fungerade, kunde inte laga mat utom det enklaste mm. Han är också försiktigt och vill inte göra fel till skillnad från mig.  

Det har vi löst genom att göra de mesta hushållsysslor tillsammans  där jag som ser stöket planerar och han hjälper till. Jag kan säga med ärlighet att jag har varit sur, bitter och bitsk över detta men genom mycket kommunikation, grälande och förklarande har vi kommit fram till en balans. Där min uppgift är att säga till vad han/vi ska göra och sen gör vi det tillsammans eller gör han det när jag jobbar.

Jag har stor förståelse för hans beteende för jag har varit precis lika dan. Han är nästan 4 år yngre vilket märks på vissa saker.

Det viktigaste är att låta sin partner vara den den är. Kommunicera och ta diskussionen gör inte bara alla saker själv utan säg till istället. Vänta inte heller på att personen mirakulös ska förstå att det är förmycket disk, tvätt ect som måste göras utan säg till. Tillslut kanske personen i fråga börjar förstå var gränsen för dig går.

Sen finns det förmodligen helt klart folk som är beroende och helt enkelt sätter spelande framför en relation men tror de flesta bara vill hålla på med sin hobby.

#12 När det gäller husdjur tycker jag att vem som är ägare och hur de skaffades spelar in. Har man skaffat djuret själv på eget bevåg ligger ansvaret på ägaren och partnern kan inte tvingas hjälpa till om hen själv inte vill.

Har man skaffa djuren tillsammans och båda var drivande i frågan ska allt delas lika om diskussion inte fungerar gör upp ett schema.

Mina katter var min investering dock var inte sambon emot. Vilket gör att ansvaret för djuren ligger på mig och min sambo hjälper till om jag är bortrest.

#7 Har bott med två sådana killar och lösningen är inte att demonstrera i tysthet och hoppas att han sak upptäcka felet utan ni måste prata om saken. Var går din gräns, hur mycket var vill du att ni ska göra.

Själv tror jag att behandla hushållsysslor i en relation som hushållsysslor i en studentkorridor. Gör upp regler som alla ska följa eller utse en ansvarig för varje vecka. Behövs det gör upp ett schema. (Min sambo är tyvärr emot scheman men i utbyte lovade han att göra det jag bad om; har funkat hittills)

#15 Han går inte att prata med, han tar allt man säger super personligt, bara att jag på pekade att det inte fanns något att äta tog han jätte illa upp på och tyckte jag klagade och sa att de va hans fel, men de enda jag sa va att nu är de tomt i kylen, varför han tar illa upp på en sån sak vet jag inte, de är ju jag som handlar.

#16 Då kan det nog va dags att fundera vad det här förhållandet ger dig? för båda ska ha utbyte och vara lyckliga i ett förhållande.

11, Vi har tre hundar, mitt intresse är hundar det delas inte 100% med min man men 80% delas med honom. Jag avskyr när man klagar jag går alltid ut med hunden är det så jobbigt?

 Att dela på hemmets sysslor anser jag väl mer är värt att klaga över om så inte är fallet. Här tvättar jag alltid men det är för att jag inte helt litar på att min tvättar som jag, vänder på kläderna ut och in, tvättar enbart vit tvätt med vita kläder, kör handtvätt på den tröjan osv. Så där klagar inte jag heller över att jag tvättar alltid. Min man tar hand om disken, och köket torkar rent bänken,spis,bord mm 

Jag är ganska petig på hur man gör, så badrum och den städningen tar jag gärna. Jag vet att jag är petig i mycket.

Jag ser dator+spel lite som hobby, nu anser jag inte hobbyn ska ta över livet.  Sitter man och spelar så pratar dom med vänner även folk dom känner irl många gånger. Din kille spela innan du visste väl vad detta innebar med många står inte ut med detta och det är ett val man får göra.

Sluta tvätta åt honom, ta bara din egen tvätt. Så gjorde jag när vi flyttade samman, och min man tyckte det var jättebekvämt att jag tvättade mycket mer ofta än han gjorde.

Kör samma trick med maten, fixa bara till dig själv. Han ska nog bli hungrig till slut.

Kan säga att jag är en datorspelande sambo/fästman. Jag studerar i nuläget och har få vänner. Dom jag har är igenom spel. Men jag tror att det kan vara något inom dom som är trasigt. Deppiga eller andra problem.

Själv har jag en fysisk hobby i övrigt. Innebär modellbyggande, målande och brädspel. Detta försöker jag dela min min fästmö och känns bra att ha henne med men ibland gör jag saker inom hennes intressen. Men man måste vara noga att kompromissa. Han är med på din hobby lite om du är med på hans lite. Då kanske det klickar att han borde vara mer med dig.

Jag har lärt mig att göra mer hemma på 2 år. Matlagning har jag alltid gjort och handlat ibland. Idag har vi en ny lägenhet och jag är mer aktiv. Vi går rundor, jag lagar mat, följer med och handlar, tvättar och småplockar i lägenheten. Jag är engagerad i lägenheten i sig också. Köpa hem möbler eller designa den.

Kan dock slarva och spela halva natten. Speciellt vid nya spel.

Tror som sagt det saknas något för honom. Han kan vara deprimerad eller önskar att han hade fler vänner runt sig med samma intressen?

Jag har haft en spelberoende pojkvän tidigare som numera är mitt ex. Jag förstod inte det då jag var i förhållandet hur destruktivt det var och hur mycket det förstörde mig. Då var jag tillsammans med den killen i 10 år. I 10 år stod jag ut med allt tills det tog slut på grund av en massa olika orsaker (inte endast spelandet även om det var en stor orsak till varför allt annat gick åt skogen).

Det jag gjorde för att förändra min situation då jag var i förhållandet, var att sätta mig ner och skriva ett brev åt honom. Det lyckades faktiskt och vi fick en del uppklarat så att han lagade mat varje dag medans jag skötte allt annat. Det fanns fortfarande en stor obalans i förhållandet och i slutändan gick det ändå inte. Han varken studerade eller jobbade medans jag jobbade OCH studerade samt tog hand om allt annat där hemma. Om det blir en för stor obalans i förhållandet så kan det leda till stora problem för man orkar inte i längden.

Och köp en diskmaskin… det sparar mycket bråk. Alla har plats med en bänkdiskmaskin, och de behöver inte kosta så mycket på blocket.

#22 Alla har inte plats med en sådan nej. Och även med diskmaskin kan det bli bråk om vem som ska sätta in disk, ta ut disk, rensa brunnen och diska grytor och pannor.

Grytor o pannor går också i diskmaskinen.

#24 inte om man  är rädd om dom! ☝️

Vad är det för grytor du har? 😐 Ok, gjutjärn går inte i maskinen, men allt annat gör.

Min sambo spelar för mycket datorspel ---> vad kan man diska i en bänkdiskmaskin?

Intressant vändning 🙂

Ja, det brukar bli lite vingligt i trådarna efter en tid.

Ja, det låter som att han är spelberoende. Men jag vill tillägga en annan grej. Det är INTE ok att du försöker "förbjuda" att han spelar spel som kostar pengar eller spel han blir arg över. Han spelar väl lite vad han vill, faktiskt, med sina pengar och med sitt förstånd ;) Sen ska inte spelandet gå ut över er relation eller över dig (om han börjar skrika för att han blir arg etc) men som sagt, du ska inte komma o bestämma vilka spel han ska spela bara för att ni bor tillsammans. Har ni barn som sitter bredvid så är det en annan fråga, för då kan det i stället handla om vad barnen kan/får se eller ej.  Bara för att du slutade spela så kan man inte ta ifrån någon sin hobby bara sådär, det är i min mening också kontrollerande och destruktivt.

#29 Men det är väl ur förhållandets anseende som hon vill att han slutar spela? Han hjälper ju knappt till någonting hemma och blir sur och defensiv? Anser INTE att TS begär något orimligt.

Testa med ett schema. Sätt er gemensamt en gång i veckan och gör ett schema dör ni skriver in vem som gpr ut med hunden måndag, tisdag,,, osv. Vem som lagar mar o diskar. Kanske låter tråkigt med schema men i bästa fall funkar det.

Jag är också i ett samboförhållande med en datorspelsberoende. Jag har nu ställt ett ultimatum och händer inget under en vecka är det slut. Han har kompisar i verkliga livet men föredrar datorn och är endast med sina kompisar öga mot öga "för min skull". Jag har flyttat 40 mil till vår lägenhet, från kompisar och utbildning.