Allmänt

Kan min pojkvän adoptera?

2014-10-06 08:10 #0 av: Anno Nym

Jag har blivit våldtagen för 4 månader sedan. Men inte nog med det så blev jag med barn.  Första tanken var abort och jag bokade tid. När jag skulle göra aborten tog det stopp. Jag bara grät och ångrade mig så det gjordes aldrig abort. Sen velade jag fram och tllbaka men kom fram till att jag aldrig skulle orka genomgå abort. Jag ska behålla barnet. Jag undrar om ni vet hur det fungerar med adoption. Kan min pojkvän adoptera barnet när det fötts? Eller behövs barnets pappas tillåtelse? Alltså våldtäktsmannens? Han borde väl inte ha ett skit att säga till om?

Anmäl
2014-10-06 08:14 #1 av: ChristineL

Men usch vad hemskt!

Du kan ange "fader okänd", prata med barnmorskan om det, eller om din pojkvän är okej med det att skriva in han som pappa.

Anmäl
2014-10-06 13:58 #2 av: Anno Nym

Tack. Det kommer ju förmodligen märkas att min pojkvän inte är pappan. Både jag och min pojkvän är blonda och han som våldtog mig är mörk från Iran. Jag känner honom inte. Vi träffades första gången den kvällen det skedde. Det var fest hos en kompis kompis och en massa folk där, jag kände inte ens hälften. Han försökte göra närmanden på mig ett par gånger under kvällen men jag ignorerade honom. Efter ett tag blev jag less på alla fulla och tänkte promenera hem (dumt jaga vet)

Han följde efter mig men jag märkte inget förrän jag stod vid min dörr och låste upp. Då knuffade han in mig så jag föll ihop på hallgolvet. Där våldtog han mig sen stack han. Och jag vet inte om han måste få reda på att jag bär hans barn?

Anmäl
2014-10-06 14:09 #3 av: ChristineL

#2 - Han måste inte veta nånting! Men är din pojkvän beredd att ta på sig ansvaret som pappa? Vad har ni sagt till barnmorskan?

Anmäl
2014-10-06 14:33 #4 av: Anno Nym

Han tyckte från början att jag skulle göra abort och det ville jag med. Sen kunde jag inte när det var dags, sen visste jag varken ut eller in, sen gick tiden och nu är det för sent typ. Han stöttar mig och har hela tiden sagt att valet är mitt fast att om han fritt fått välja från början så skulle han valt abort och att vi skaffar ett barn om några år som är vårt. Men han är helt ok med att det blir ett barn nu och han ska ta hand om det som sitt eget.

Barnmorskan antar nog att det är vårt barn för jag har inte velat säga något annat jag orkade inte. Men hon (och alla andra) lär fatta sen

Anmäl
2014-10-06 15:07 #5 av: [Yllhilda]

I övrigt Ts, har du fått prata med någon om själva upphovet till din graviditet? 

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2014-10-06 15:19 #6 av: Anno Nym

En präst pratar jag med. Jag litar inte på annat vårdfolk då jag blev lurad av en kurator en gång som lovade saker som hon inte höll.

Anmäl
2014-10-06 15:36 #7 av: [Yllhilda]

#6 En kurator svara ofta till någon högre upp, som skola, socialen eller rentav arbetsförmedlingen. Så deras tystnadsplikt beror lite på vem dem svarar till och vad deras uppdrag är. En oberoende psykolog däremot svarar endast inför dig, med mycket få undantag såsom mord. Men det ar skönt att höra att du har någon att prata med redan. Glad

¨* Den som gapar efter galen fågel ser inte skogen för alla ben *¨
Medarbetare på virkning och gravid ifokus.

Anmäl
2014-10-07 11:29 #8 av: [Eleya]

Så fruktansvärt och jag beklagar verkligen hela händelsen och du är inte ensam!

Jag blev så varm om hjärtat när jag såg att du behåller barnet, för den lille har inte gjort något fel och önskade inte att komma till världen på detta sättet. Det är jättefint och starkt av din pojkvän att vilja älska barnet som sitt eget, jag lovar att kärlek är starkare än blodsband, det spelar ingen roll vem som är den biologiska pappan, ditt barn kommer inte vara det minsta lik honom med eran uppfostran och värderingar.

Det är också fint att du anförtrott dig åt en präst och om du är troende så be för styrka åt dig, din pojkvän och barnet. Du ska inte oroa dig för den vidriga mannen, han kommer få sitt när tiden är inne.
Om du inte redan har polisanmält händelsen, fundera mycket noga på hur du vill göra. Jag var själv med om en jättejobbig rättegång med min gärningsman och jag förstår precis om du bara vill ha lugn och ro med din blivande fina lilla familj. Den mannen kommer ändå få svara för sina handlingar i sinom tid, det kan jag lova.

Medarbetare till Änglar.iFokus. Du är skapad av rent ljus och fullkomlig kärlek, det är din själ!
Anmäl
2014-10-07 14:20 #9 av: obstitant

Du borde verkligen prata igenom alla aspekter med någon som kan det här. Du kanske kan ringa anonymt och prata med en socialsekreterare? 


Jag vet iaf att man inte lättvindigt kan uppge "fader okänd", det anses väldigt viktigt att barnet känner till sitt ursprung, så det görs alltid en ordentlig utredning för att ta reda på vem pappan kan vara. En del har t.ex. fått sätta in annonser i tidningen för att försöka hitta ett ONS. Du kan bli förhörd om ditt sexliv på ett ganska ingående sätt. Förhoppningsvis backar de om du berättar att du blev våldtagen, men det är inte säkert att de ger sig ens då, särskilt eftersom du förmodligen ganska enkelt kan ta reda på vem han är.

Ett alternativ är förstås att blåljuga och hävda att din kille är pappan och att ni inte kan begripa varför barnet inte liknar er (om det inte gör det!), men i värsta fall kan de kräva DNA-test om de blir tillräckligt misstänksamma.

Jag vill inte måla fan på väggen, men jag vill att du ska vara förberedd på vad som kan hända när barnet föds.  Det bästa vore om du ändå kunde lägga korten på bordet innan. MVC har ofta bra psykologer, så jag hoppas du kan komma över dina tidigare dåliga erfarenheter och anförtro dig åt någon professionell.

Din kille kommer eventuellt att kunna adoptera barnet så småningom, antingen om pappan aldrig hittas eller om han hittas och ger sitt medgivande.

Anmäl
2014-10-07 15:43 #10 av: pyromanen

En tjej jag pluggade ihop med blev gravid med en semesterflirt på en chartersemester. Valde att få barnet och lyckades mitt i graviditeten träffa en jättetrevlig man som dessutom ville vara pappa till barnet. Senare gifte de sig och skaffade minst ett gemensamt barn till. Hennes flrsta son var ickså jättemörkhårig och "pappan" blond. Dom var öppna med att den bioligiska pappan var en annan. Till barnet sa hon nåt i stul med att "dendär pappan kände jag nästan inte för han bodde jättelångt borta och denhär pappan var jag kär i". Antar att förklaringen blev mer nyancerad när han blev större.

Anmäl
2014-10-07 18:15 #11 av: Inkanyezi

Ett sätt att förenkla det hela är att ni gifter er. Barn födda inom äktenskapet antas alltid automatiskt ha den lagvigde som far. Då behöver man inte bekymra sig om utredning eller erkännande av faderskap. Det blir så att säga tvärtom - det krävs utredning och dom för att han skulle kunna avsäga sig det.

Anmäl
2014-10-07 18:18 #12 av: Maria

Nu vet jag inte hur det fungerar idag men när jag gifte mig var jag redan med barn. Så tidigt att vi inte visste om det. Min man fick ändå skriva på ett papper där han bekräftade faderskapet men detta var 30 år sedanSkämtar

/Maria

 

Anmäl
2014-10-07 19:54 #13 av: ChristineL

#12 - Är man gift behöver man inte skriva på något faderskapsintyg, så jag håller med #11, det förenklar ju helt klart saker och ting! 

Sen har ingen rätt att göra DNA-tester hur som helst utan målsmans medgivande.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.