Varför inte avvakta.

Det är halloween och du har berättat en hemsk saga vilket barnen med all säkerhet lyssnade på med skräckblandad förtjusning.

Ringer du föräldrarna så indikerar det ju att du gjort något fel medan de kanske inte alls har reagerat.

Alla gör misstag på jobbet man måste inte sluta för det, jag har gjort massor av misstag på mitt jobb men det är bara att lära av det och gå vidare, det är så man får livserfarenhet.  Och barn blir rädda för allt möjligt, vet vi på dagisk skulle få se karius och baktus när jag var liten för att vi skulle förstå vi skulle borsta tänderna (det var 70-tal) jag blev jätterädd och trodde jag hade små troll i munnen. Men inte gjorde dagisfröknarna något fel för att de visade filmen. Man kan inte skydda barn mot allt, att bli rädd och uppleva känslan av att bli rädd hör till att växa upp och bli människa. Och det är Halloween nu, bara på tåget då jag åkte hem igår fanns det ju blodiga människor, zombies etc. som skulle på fest, kanske de skrämde nått barn på vägen till festen. Och det var ju hyfsat stora barn du jobbarmed de borde tåla mer än att bli skrämda av en berättelse, kanske föräldrarna är lite för beskyddande och curlande och försöker skydda sitt barn mot allt farligt, vilket inte brukar vara lyckat i längden.

Reagerar du ofta så här starkt när du blir osäker på om du gjort rätt i något sammanhang? Det låter som väldigt starkt antingen-eller-tänkande om du säger att du har "misslyckats totalt" på jobbet och borde sluta pga - ja, vad egentligen? Att det bara var två barn som hörde den sista sagan? Att ni inte hann prata om den efteråt? Borde det vara skäl för uppsägning menar du?

Jag skulle ringa och fråga hur det var med barnen…det är att vara professionell.

Om du bestämmer dig för att ringa i alla fall så tycker jag du ska ta upp det med din chef och dina kollegor innan och inte agera på "egen hand" så att säga.

Ni har förmodligen någon policy för hur liknande problem ska lösas.

#1 Jag ska avvakta och se vad som händer på måndag. Kanske allt är bortglömt då. =/

#2 Jo, de är ju lite äldre och jag sa från början att de som känner på sig att de kan bli för rädda ska inte lyssna på de här historierna. Jag borde dock ha tänkt på att då det var bara två barn kvar att man inte ska fortsätta läsa skrämmande berättelser. "There is power in numbers" kom jag att tänka på senare. De kanske inte var rädda då de var tillsammans med de andra barnen för de skrattade bort hela grejen och stack hål på berättelserna tillsammans med mig. Jag har gjort det här andra år också och det har alltid fungerat bra. Tyvärr gick det ju inget vidare igår…

#3 Det här är första gången under alla de år jag har arbetat med barn som jag har begått ett misstag som verkligen ger mig ångest. Jag bryr mig väldigt mycket om barnen och jag blir så ledsen med tanke på att jag har eventuellt gjort dem rädda. Att göra barn rädda och skrämda är det värsta jag någonsin skulle kunna göra… Jag börjar nu ifrågasätta om jag är lämpad för det här jobbet…. Igår var jag som mest upprörd och det satt i nu på morgonen efter att också ha drömt en mardröm om hela grejen.

Men angående det här med att ringa så ska jag avvakta med. Jag ser på måndag i vilket skick barnen är och om de är fortfarande rädda eller pratar positivt om hela grejen eller om de inte alls nämner något.

Tror faktiskt inte det är någon fara. Tycker inte att du har gjort något fel.

Tack Hera och alla ni andra. Det känns en aningen bättre idag. Förhoppningsvis visar det sig att jag bara förstorade upp hela grejen.

Jag har läst och berättat saker som ibland kanske varit lite opassande för hela gruppen på dagis. Vi är bara människor och ibland blir det lite av ett oops. Jag tror inte du behöver oroa dig alls. Kommer en förälder och pratar med dig så är det bara att erkänna att du inte hann punktera sagan som du brukar göra och att du är ledsen över det. Men mer än så tycker jag inte du behöver göra. Föräldrarna meddelar om nått varit knasigt och gör dom inte det så är allt bra. Att ringa hem till föräldrar kan skapa en situation som inte fanns där från början. Jag har aldrig ringt hem till en förälder utan pratat med dem på förskolan där jag jobbar om det varit nått.

#9 Jag hade oberoende tänkt avvakta och se om jag har fått något sms eller missat samtal då jag dyker upp på jobbet på måndag. Jag tänker nog inte börja ringa i onödan. Jag föredrar också att prata med föräldrar ansikte mot ansikte för annars är det lättare att missförstånd uppstår.

Jag har även kollat på nätet och åldersrekommendationen för boken är 8 år, vilket fick mig att bli lite lugnare också. 

Skönt att höra att det finns de som har råkat läsa/berätta opassande saker också. Det känns lite bättre att höra att man inte är ensam. :)