Annons:
Etikettkänslor
Läst 1536 ggr
JaguarMkVII
11/5/14, 10:34 PM

Ibland är jag less på att vara vuxen....

Vet inte riktigt varför jag skriver det här eller vad jag väntar mej för respons från församlingen men jag kände att jag ville skriva av mej då sinnesstämningen inte är på topp just nu. Som bakgrund till rubriken kan nämnas att jag är gift och har två tonåringar samt är 49 år. Morsan är borta sen 20 år tillbaka men jag har min far kvar och han är 89 och det är honom det här handlar om.

På senare tid har jag och min syster fått ett antal samtal från olika håll om hans bilkörning från personer som anser att han är en fara i trafiken och att vi måste göra något. Med tanke på vilka det är och den tröskel vi vet att dessa har för att göra nåt sånt här tar vi det på stort allvar. Det har även sipprat fram från honom själv att det varit en del incidenter där bla polisen varit inblandade vilket han skrattat bort. Hans bil har även en del plåtskador som han inte kunnat förklara. Jag försökte för nåt år sen ta upp ämnet att det kanske är dags att ge sej med bilen men möttes av total oförståelse. Efter senaste påringningen kände jag att nu är måttet rågat och tog det svåra samtalet med honom idag. Det gick väl hyfsat då han historiskt alltid lyssnat på mej men jag är inte så säker på att han köpte min argumentation den här gången. Att det är dags att ge sej med körningen råder det nog ingen tvekan om.

Varför är jag låg då? Ja, det är vad jag försöker komma fram till. Jag tror det handlar om att jag har klivit in i en annan människas integritet och börjat styra och ställa då han som jag tycker inte riktigt inser vidden av sitt handlande själv. Vilken rätt har jag egentligen att göra nåt sånt? Nånstans inom mej vill jag gärna tro att jag gjort något vuxet, moget och ansvarsfullt men det känns ändå inte bra. Jag har beskurit hans oberoende men å andra sidan kanske jag har stoppat honom från att köra på ett barn eller nåt. Hade det bara handlat om honom själv hade jag nog låtit honom hållas. Ibland kan jag känna att allt ansvarstagande kring allting i min omgivning som jag inte kan ignorera bara står mej upp i halsen men det går ju inte att ta ledigt från det. Det kanske är det här som kallas att vara vuxen….

Annons:
eirwen
11/5/14, 10:51 PM
#1

Sökte lite snabbt på äldre och bilkörning. Det är ju så att vid en viss ålder kommer ofta demens eller andra sjukdomar som kan påverka körningen. Detta ska tas på största allvar då din pappa eller andra i trafiken kan bli allvarligt skadade.

Hittade transportstyrelsens hemsida och det finns en pdf du kan läsa om lite info och kanske vad du kan göra:
https://www.transportstyrelsen.se/Global/Publikationer/Vag/Trafikmedicin/Produkter/aldre-och-bilkorning_webb.pdf

Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.

Maria
11/6/14, 9:10 AM
#2

Jag vet inte riktigt hur din pappas hälsa ser ut men en läkare har krav att anmäla till transportstyrelsen om någon att medicinska orsaker inte är lämplig förare längre.

Kan det vara en väg att gå?

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Sarah
11/6/14, 3:00 PM
#3

Vet inte om det är just vuxet (eller tråkigt som det känns att du tycker att vuxenheten är) att att måna om sina näras välmående. Det är väl snarare mänskligt. Ja du har förhindrat hans obundenhet, men du har gjort det av välvilja och för att förhindra att han skadar någon. Se inte det som ngt negativt. 

Att vara vuxen är bra, tänk tillbaka till tonåren, vill du vara så igen? Inte jag :) Bara för att man tar mogna beslut betyder det inte att man inte har ett barn inom sig längre.

Upp till toppen
Annons: