Annons:
Etikettsingel
Läst 2945 ggr
Calcifer
2014-11-08 21:25

Hon förstörde allt.

Förlåt för svordomar, vill ni editera ut dem så supportrar jag det 100%.

A har effektivt förstört mitt liv till sista smulan. Najs. Jag måste hoppa av skolan mitt i en termin = CSN kommer tycka att de aldrig skulle gett mig 70 000:- som jag då måste betala tillbaka omedelbart - har inga sådana pengar och det har ingen annan omkring mig heller. Jag kommer aldrig kunna studera igen för som sagt, oavslutad kurs. Jag måste åka hem för pengar jag inte har, jag måste sälja mina råttor som jag redan älskar otroligt, jag kommer vara medicinlös i månader för min hemstad (som jag hatar mer än allt) har inget riktigt psyk (eller de har ett, men det är ett stort jävla skämt) och kommer inte få hjälp med mitt mående alls. Jag kommer inte få se Noel Fielding i november och jag kommer inte - och detta gör så jävla ont att jag vill kräkas - få se Gerard Way i januari. Och ja just det, måste flytta hem till mamsen och bo i deras gästrum igen - jag är fucking 26.

Jag kommer vara singel förevigt och börjar tro att A inte älskat mig överhuvudtaget för hon dumpade mig efter vårt första riktiga gräl och sa bara "nä, jag orkar inte kämpa för förhållandet". Jag hatar henne. Jag hatar henne så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Kommer kräva tillbaka hälften av pengarna för allt vi köpt gemensamt till hushållet eftersom jag naturligtvis aldrig mer kommer se dem, kommer kräva tillbaka pengarna för Gerard biljetten och när jag åker härifrån kommer jag säga till henne att hon aldrig någonsin får prata med mig någonsin igen för jag vill aldrig mer ha med henne att göra. Någonsin. 

Jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ur den här jävla sitsen, försöker packa men kommer inte få plats med allt så måste skicka en massa saker vilket såklart också kostar pengar jag inte har. Jag har typ 300:- och that's it. Tack gode gud så är A hos sin mamma över helgen men jag måste se henne på söndag igen och jag vill inte se henne någonsin igen. Allt gör ont, jag har ingen anledning att leva längre, allt är förstört och jag kan inte lösa något av mina problem för hurra jag är självmordsbenägen igen och har börjat självskada som FAN igen.

5


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Calcifer
2014-11-08 21:31
#1

snälla hjälp mig. jag har druckit tre flaskor vin ikväll och vet inte hur jag ska överleva.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

-Cissi-
2014-11-08 21:56
#2

Börja med att kolla med folk på din skola om dom har en soffa att sova på eller så. Så slipper du flytta hem. Så slipper du bli av med CSN. Snälla ta inte ditt liv. Och drick inget mer ikväll.. Vill du prata finns jag här.

Medarbetare på Chinesecrested ifokus. What is it that love does to a woman? Without she only sleeps: with it alone, she lives .

Calcifer
2014-11-08 22:00
#3

Jag måste åka hem, jag är inte mentalt stabil nog att gå klart skolan tills mars. Finns ingenstans jag kan ta vägen. Jag är fast här.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[annloo]
2014-11-08 22:10
#4

Men csn borde väl säkert kunna ta hänsyn till psykisk ohälsa? Prova att ta kontakt med dem och förklara din situation så ska du säkert kunna börja plugga och få studiebidrag igen sen :) Att åka hem kan nog vara bra så att du inte är ensam, fokusera bara på att ta hand om dig själv ett tag nu och umgås med vänner och familj :)

alternativt kan du ju försöka gå lite i skolan och fokusera på att klara omtentor till våren istället, alltså bara försöka närvara nu men inte ha press på dig själv!

-Cissi-
2014-11-08 22:10
#5

Kan du inte pausa utbildningen då isf att hoppa av? csn kan inte kräva alla pengar dom lånat dej på en vecka, speciellt inte om du inte har en inkomst. Du borde ha en termin på dej att börja plugga igen och hitta nytt boende

Medarbetare på Chinesecrested ifokus. What is it that love does to a woman? Without she only sleeps: with it alone, she lives .

Calcifer
2014-11-08 22:33
#6

#4 Jag är tyvärr för emotionellt knäckt för att fortsätta skolan.

#5 Se ovan.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
[annloo]
2014-11-08 22:46
#7

Det kan jag absolut förstå! Om jag var du skulle jag kontakta skolan och försöka träffa studievägledare eller liknande och förklara att och varför du inte kan fortsätta, sedan skulle jag ringa till csn och även där förklara min situation. Att hoppa av och snylta på studiebidrag medvetet / att av oförmåga att slutföra sina studier sluta är väldigt olika saker för dem :) Sedan tycker jag du ska fokusera på dig själv, ta ett bad, se en film och kanske laga en mumsig middag och bara slappna av ett tag :) prata med vänner och familj tror jag också är otroligt bra så du känner dig mindre ensam!

FluffyRabbitofDoom
2014-11-08 23:01
#8

Kan du komma i kontakt med en läkare som kan sjukskriva dig till följd av psykisk ohälsa? Om du är sjukskriven på 100% så kan du fortfarande få fullt studiemedel, och pausa skolan för att sedan återuppta den när du mår bättre igen. Om du är sjukskriven länge så får du desutom ingen studieskuld efter den första månadens sjukskrivning, så det tar inte av dina veckor med studiemedel.

-Cissi-
2014-11-08 23:45
#9

#6 För all framtid? Förövrigt kommer #8 med bra förslag. Tycker inte att du ska ge upp på studierna det är viktigt. Sjukskriv dej och försök ta en dag i taget!

Medarbetare på Chinesecrested ifokus. What is it that love does to a woman? Without she only sleeps: with it alone, she lives .

Amorell
2014-11-09 02:59
#10

Vad jag ser utifrån vad du skriver dock är detta: 1. Du måste avsluta din utbildning för du mår för dåligt - och de konsekvenser som kommer med det. 2. Du måste åka hem för pengar du inte har och eftersom att du flyttar hem måste du sälja dina djur. 3. Planeringar du gjort kommer du gå miste om. Inget av det här är dock hennes fel. Det händer för att du mår dåligt, och vad jag förstår så gjorde du det innan? Hon har inte ansvar för ditt välmående. Däremot har du självklart rätt att kräva pengar av henne för det ni köpt ihop, och att vara upprörd och arg. Din fulla rätt. Ni har ju planerat ett liv ihop där du bor nu, och du har ställt ditt liv efter det. Därför borde hon hjälpa dig med det praktiska för att ordna upp det, tycker jag. Men hon har rätt att inte orka mer, dessutom hade hon väl ett barn hon måste se efter och prioritera först. Vad jag menar är att hon inte är ansvarig för det här fullt ut, det är ditt beslut att hoppa av skolan. Om du vill undvika de konsekvenserna finns det som ovan nämnt sätt att lösa det med CSN, eller så avslutar du utbildningen och hittar ett nytt ställe att bo på orten. Så behöver inte alla de konsekvenserna du nämner hända. Dessutom tror jag att du i längden kommer må sämre av att slänga allt åt sidan nu, och få alla de konsekvenserna, för du ska ju jobba dig upp härifrån sedan.

~ Ysmn

pyromanen
2014-11-09 08:10
#11

Emotionellt instabil, inte konstigt några enstaka dagar efter en havarerat relation, men så instabil behöver du inte vara om en vecka eller två, så släng inte ut hela barnet med badvattnet för att allt känns hopplöst precis nu.

Tycker att #4 har en mycket bra idé, det med att närvara med mindre krav och ha chans på omtentor.  Om du är 26 måste du inte flytta till föräldrarna utan har rätt att få hjälp med bostad om du står på gatan.  Om du stannar i stan du bor i nu har du bättre psyk också skriver du, alltså många fördelar med att inte lämna stan.

Aleya
2014-11-09 08:56
#12

Om du nu måste vara sjukskriven så kan CSN vara till nytta. Men ha kontakt med läkare först. Sen är inte sitta och supa och tycka synd om sig själv ett alternativ i detta. Gaska upp dig. Det verkar fördjävligt nu. Men det blir bättre då man får perspektiv.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Calcifer
2014-11-09 10:46
#13

Jag har lämnat mitt hemland, kan inte stanna här.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Aleya
2014-11-09 12:10
#14

#13 men hör om din mamma kan hjälpa eller pappa eller någon annan. med många medel små lär du kunna ta dig hem. Och att bo hos din mamma är du inte först med eller sist med. Vet folk på 30 + som varit tvungen att bo ett kortare tag hos föräldrarna.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Calcifer
2014-11-09 12:22
#15

Kan inte få någon sådan hjälp.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Surpan
2014-11-09 22:30
#16

Hur känns det nu, lite senare? Förstår att det är förjävligt men tror du att du kommer klara skolan? I vilken stad är det du bor i nu? Tror du inte du kan hitta en rum i andra hand eller så? Försök att se att detta också kommer gå över till slut. För det kommer det :) Har du vänner att umgås med under tiden?

/Surpan

Henrique
2014-11-10 00:24
#17

CSN pengarna betalar du tillbaka under en längre tidsperiod. Tror det är 15 år du har på dig att betala tillbaks dem. Jag lider med dig starkt.

Calcifer
2014-11-10 00:59
#18

DET är dock inte största problemet.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Surpan
2014-11-10 07:53
#19

Vi försöker bara trösta lite :)

/Surpan

pyromanen
2014-11-10 09:41
#20

Ta, du är inte enbart ett offer! Hur skit allting än känns. Du kan välja om du vill leta efter möjligheter eller om du vill leta hinder o skit. Du har möjlighet att påverka hur du ska må och hur det ska gå genom dina val!

Annons:
[Devya]
2014-11-10 10:12
#21

 Jag ser inte något tecken av att ts faktiskt vill ha hjälp utan det verkar som om ts bara vill få medömkan och ventilera lite.  Med andra ord spelar det ingen roll vad för råd vi ger ts nu då det kommer inte att ha någon effekt. 

Inget fel med det bara man lyckas dra sig ut ur det vid något skede.

Sarah
2014-11-10 12:22
#22

Med risk att låta lite förnumstig, din relation har ju varit ganska dramatisk. Många trådar har startats om de olika problemen. Det här kanske är en bra sak i slutänden, även om det inte känns så nu. 

CSN, du kan vara sjukskriven från plugg och du kan även skriva till dem och be om dispens om du inte fått alla poäng du behöver. Så, CSN är inget problem. De kommer inte kräva 70000 av dig på ett bräde så länge du sköter det som du ska och faktiskt ser till att du blir sjukskriven. Om du bara struntar i skolan så kan du få problem.

Sweelin
2014-11-10 14:08
#23

Varför inte bara ta ett studieuppehåll?

Va lycklig och gör andra lyckliga<3

Calcifer
2014-11-12 20:09
#24

#23 För att det är dags att acceptera att min AS är så pass grov att jag kan inte studera eller arbeta. Åtminstone inte på många år.

För övrigt kan jag tillägga att det finns mycket till historien som jag inte orkat skriva här. 

Det här skrev jag i lördags på ett annat forum:

"Okej, jag ska vara brutalt ärlig. Jag kanske är arg på fel person, borde vara bara arg på situationen, inte henne, men idag, igår, och förmodligen några dagar till, måste jag få lov till att vara arg. Vara knäckt. Vara ledsen. Vara överdrivet känslosam och överreagera. Jag kan inte stoppa det, försökte stoppa det igår och det ledde till… att jag gjorde dumma saker mot mig själv och drack TRE flaskor vin. Jag måste få vara arg just nu, oavsett om det är rätt eller fel. Jag förstår vad ni menar, vad ni försöker säga, men just nu kan jag inte ta till mig det för ALLT gör så jävla ont att jag inte kan andas. Jag är tacksam för att ni försöker hjälpa mig, okej, jag är verkligen det, men jag måste få vara arg och ledsen några dagar innan jag kan ta nästa steg - vilket är att praktiskt försöka lösa allt. Just nu känner jag bara panik, det känns som om hon inte någonsin älskat mig på riktigt, och jag minns när jag försökte reparera vänskapen medan jag var i Japan och hon ignorerade mig. Alla rätt elaka saker hon sagt till mig genom åren kommer tillbaka, och svimmar runt i mitt huvud som fan, och jag kan inte stoppa det. Och ja, hon har sagt riktigt elaka saker till mig. Som att jag förtjänade att vara i en relation där jag blev psykiskt och verbalt och sexuellt misshandlad. Och att jag aldrig borde skaffa barn för jag skulle vara en fruktansvärd förälder. Eller att jag önskar att N aldrig hade fötts. DET är vad som svämmar över i mitt huvud, och jag måste få vara arg. Jag måste få känna ilska. Inte förevigt, men just nu."

Och det finns mer därtill, som jag inte ens orkar skriva. Som det är nu har jag insett en hel del grejer efter att ha funderat några dagar.

Ett till inlägg jag skrev igår:

"Känns inte som om hon är värd en så pass stark känsla som hat. Jag vill bara hem och sedan kommer jag skära ut henne ur mitt liv helt och hållet och aldrig mer skänka henne en tanke för det är hon inte värd heller. Jag insåg idag även hur självisk hon är i ett förhållande och att hon har en helt orealistisk syn på att få det att fungera och att hon är desperat att bli älskad, bli accepterad, och ha någon där. Och där kom jag in i bilden. Därför var hon med S en kille hon inte gillade. Därför gav hon Ns pappa en chans till efter att han betett sig som ett svin i över 2 år och låtsas som om varken N eller hon fanns (och varit otrogen och ja, jag tror att skulle han komma tillbaka skulle hon ge honom en chans till). För att hon hade en chans till någon som skulle älska henne. Jag har alltid accepterat, förlåtit, förstått, funnits där och älskat henne. Jag var perfekt för ändamålet. Innan hon insåg hur ett "riktigt" seriöst förhållande ser ut. Där man vissa gånger båda kan ge 50/50 och andra gånger blir det 60/40 bara pga hur en situation kan se ut i några dagar/veckor. Hon sa rakt ut att hon aldrig kommer vilja/kunna ge mer än 50, och så kan inte ett förhållande se ut. Inte ett hälsosamt och realistiskt förhållande åtminstone. Dessutom tror jag inte hon förstår att det är inte rosor och regnbågar varje dag, alla dagar, året runt. Speciellt inte i början när man precis blivit sambo med någon. Att hon efter två månader, där vi båda haft en helvetes första månad av helt andra orsaker, kastade in handduken bevisar det för mig. Och även att hennes känslor nog inte varit helt genuina, vilket är fine, men jag vill inte vara en del i det överhuvudtaget. Jag förtjänar bättre, ett förhållande där man kan dela lika, eller ge och ta om någon har det svårt. Inte där ena personen omedelbart ger upp så fort andra personen har det tufft. Hon sa "om jag bara kan ge 30% vad gör du då?" och jag svarade omedelbart "ger 70%". Men det var inte något hon kunde erbjuda tillbaka. Sen just då att hon var fullt medveten om att jag inte var 100% okej när vi flyttade ihop och hon lovade tid och förståelse tills jag kunde få rätt hjälp och skulle stötta stötta stötta. Men när det kom till kritan stämde det inte. Sedan just att hon vägrar lyssna på det örat när jag försöker förklara att det känns piss för jag lämnade mitt land, min familj och mina vänner för henne utan typ försöker vända det till att det är mitt eget fel och hon aldrig bad om det och bara blir arg och startar bråk. 

Det kommer komma en dag då hon förstår och ser själv att hennes syn och förväntningar på relationer inte är realistiska - hoppas jag åtminstone för hennes skull - men jag har varken energi, tid eller lust att vänta på den dagen. Ens för att rädda en vänskap."

Däremot har jag nu bokat resa hem, tar taxi 4.30 i morgon bitti till stationen här sedan buss till Heathrow och därefter flyg hem. Om 24 timmar är jag hemma och firar min lillebror som fyller 18. Trots allt så känner jag att detta är för det bästa, för hennes behandling av mig är inte okej och genom åren har vi nog gjort varandra mer illa än lyckliga. Och det är inte rätt mot henne heller. Så ja, kommer meddela henne efter att jag kommit hem att det är bäst att vi inte finns i varandras liv mer, någonsin, för jag kommer aldrig kunna läka helt så länge hon ligger och gnager.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Calcifer
2014-11-12 20:11
#25

Har även påbörjat arbetet med att lösa allt med CSN.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Sarah
2014-11-13 00:58
#26

Klart att du ska få vara arg, och sörja. Det är förståeligt. Och bättre än att trycka tillbaka känslorna. Ditt ex har uppenbarligen sina demoner att tampas med och verkar inte vara redo för en ordentlig relation, Ta hand om dig nu! Bra att du tagit tag i csn :)

Upp till toppen
Annons: