Annons:
Etikettförhållande
Läst 3844 ggr
Mammasöker
11/20/14, 11:34 PM

Sex.... Han vill inte med mig.

Hej! I mitt nuvarande förhållande som varat i drygt 4 år, är det mest jag som vill ha sex. Han har väldigt sällan lust med mig och har nästan alltid varit så. Jag har liksom fått kämpa mig till att få ha sex. Nu är jag lite mera uppgiven, så det blir inte så ofta som jag från början gärna önskat. Men orkar inte kämpa för det lika mycket längre. Till saken hör oxå att han är en "periodare" av att spendera en del tid på att surfa på unga nakna och halvnakna tjejer , gärna i lite extrema kläder (typ sånt som köps i sexshop). Så det är lite svårt för mig att smälta att sånt duger, men inte jag… Då har jag oxå (innan detta upptäcktes) frågar vad han gillar för "kryddor" osv för att se om det skulle leda till mer sex. Men icke. När detta lilla beroende sen upptäcktes (ja, han har själv sagt att det är ett typ av beroende, med start för ca 15 år sen), så visste jag ju vad han gillar å tänder på och trots jag mått lite dåligt över detta, så föreslagit att jag ska klä mig så osv.., men icke. Han är 49 och jag 38… Jag kan ju inte förvandla mig till yngre kött som dessa tjejer förstås är.., Hur hantera? Vad göra?

Annons:
Skogsraah
11/20/14, 11:44 PM
#1

Jag hade inte stått ut med någon som tittade på "sexiga" yngre tjejer på internet men INTE ville ha sex med mig… Jag hade nog försökt ta mitt förnuft till fånga och lämna förhållandet, om du är som jag och visst vill få mer bekräftelse än fantasier på nätet och visst vill ha sex på riktigt. Jag förstår ju att diskussionen har varit uppe mer än en gång på tapeten under 4 år. Sedan är du redan 10 år yngre än honom.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Mammasöker
11/21/14, 7:47 AM
#2

Jag har oxå en dotter som kännt honom lila länge (eg 5 år, då vi var vänner 1 år först pga andra förhållanden). Hon gillar ju honom och jag tror hon skulle bli knäckt av att vi gör slut… Jag är sjukskriven oxå och har lägsta etsättningen… Så kommer ibte klara det ekonomiskt just nu. Men strävar ju efter att kunna jobba framöver, men tar tid.

Katti
11/21/14, 8:20 AM
#3

Dålig ekonomi är INTE en anledning att stanna i ett förhållande där man inte trivs. Det finns ett skyddsnät. Boka en tid med socialen och se vad du kommer få för ekonomi som ensamstående. Detta kan du göra innan du fattar ditt beslut

Många många barn lever med skilda föräldrar. Ni gör själva upp om hur han ska träffa din dotter om ni separerar. Rent lagligt har han inga rättigheter eftersom han inte är hennes pappa, men trivs de ihop så ser jag det som självklart att de ska kunna träffas.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

[sanna70]
11/21/14, 10:01 AM
#4

#0 Det är inget värdigt beteende från hans sida och stor brist på respekt.

[Eleya]
11/21/14, 3:00 PM
#5

Du har inte frågat honom om det är medicinskt?
Att inte ha sexlust och lust till fysisk intimitet kanske är något hormonellt eller något med prostatan.

Men hans porrsurfande är respektlöst och det borde du ta upp med honom, sedan i ett parförhållande får man ställa upp för varandra.

Mammasöker
11/21/14, 8:47 PM
#6

Nej, inget hormonellt som känns till.,, Vad gäller perioderna av sexutbudet på nätet, så vet jag inte längre när och hur mycket. Har slutat spionera och slutat fråga … I princip. Det tog sån energi. Och blev ju ledsen ibland. Dom gånger jag frågat är svaret alltid nej.., självklart finns visst tvivel i om det stämmer..,

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
_Fisken
11/21/14, 8:49 PM
#8

Att inte ha sexlust kan också bero på att det inte finns kärlek. Finns det sånt så vill man gärna ligga. Nu ersätter han det med nåt annat.  Visst kan sex avta något med tiden men 4 år är ju ingen ocean av tid.
Du ska inte stanna i förhållandet för dotterns skull. Det är ett svagt argument. Hon kan träffa honom ialla fall.  Det är inte sunt det du befinner dig i och dottern "känner in" detta och uppfattar det som normalt.

Katti
11/22/14, 6:19 AM
#9

Brist på sexlust kan absolut bero på avsaknad av kärlek. Men så enkelt som att man automatiskt "vill ligga" om kärleken finns är det tyvärr inte!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

_Fisken
11/22/14, 7:27 AM
#10

Män kan också råka ut för impotens och då kan sex bli en obehaglig situation för honom. Oförmågan kan ev. komma av mediciner, typ vissa blodtrycksmediciner. Då ska man gå till doktorn tycker jag. Jag tror TS vet om glöden finns vilket oftast är en viktig komponent i kärlekslivet.

Mammasöker
11/22/14, 9:44 AM
#11

Hmm.. Ja alltså brist på kärlek från mig genom åren hoppas jag inte det handlar om. Iof mer uppgiven nu än då. Men brist på sex är ju genomgående hela förhållandet. Han har aldrig sagt att han älskar mig… När jag istället frågat om han gör det ( nu har jag inte ställt den frågan på två år) , säger nej även där. Hans skäl: han har aldrig älskar någon och han tror inte han har den förmågan, men skulle gärna vilja ha den. Han har aldrig kännt mer för nån annan än mig tror han iaf. Dom här samtalen har varit så smärtsamma för oss båda, så jag bestämde mig för att inte ta upp det mer. Jag tänkte att om han nu skulle börja älska mig så hoppas jag att han säger eller visar det på annat sätt. Han har svårt att prata känslor, men han kan ju vara gullig å bra på annat sätt. Så bristen på kärlek kan iof stämma, men då i förhållande till honom själv… Vad tror ni?

pyromanen
11/22/14, 10:33 AM
#12

Han kanske missbrukar nätsex och på något vis vant sig så mycket där vid att det ska vara dedär unga i vissa kläder så att bara det funkar och han har svårt att fungera i verkliga livet. Om han dessutom själv beskriver det som ett beroende, - något man inte bara kan sluta med själv, då kanske han behöver söka hjälp för sitt missbruk.

Mammasöker
11/22/14, 10:40 AM
#13

Mm, men senast jag tog upp det om söka hjälp, så sa han att han inte kollat på jättelänge. Sen oxå att vi inte har råd osv. Vi har även pratat om parterapi. Men även det rinner ut i sanden tillslut. Iof kan jag ju säga att jag som sjuk säkert inte varit så speciellt rolig med att ha å göra med. Men sista året har jag gått framåt massor och börjar hitta en del gnista igen. Kanske är därför som jag funderar kring förhållandet igen… Sånt jag sopat under mattan ett tag, för jag inte orkat ta tag i det….

Annons:
Skogsraah
11/22/14, 2:08 PM
#14

#13 Han verkar ju helt enkelt inte vilja jobba på det. Och frågan är då: är det värt att vara kvar i något som du inte trivs med och mår dåligt av?

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

_Fisken
11/22/14, 2:48 PM
#15

Jag ser du har många fina år kvar.  Ge dig själv den respekten att skaffa ett förhållande där du får kärlek. Offra inga mer år. Det du säger är mer än nog.  Han har t.o.m svarat "nej" på frågan om han älskar dig. Minns du inte hur det är att vara älskad och förälskad? Vill du inte ha det så igen?

AnnaMariaK
11/22/14, 5:07 PM
#16

Jag har haft en liknande relation som du TS , med en man som tände på unga tjejer. Trots att jag var 10 år yngre än han, fick han mig att känna mig för gammal och oattraktiv. Jag stod ut med honom i 18 år! Han älskade mig inte, det var jag som älskade honom och bar upp relationen. 18 bortkastade år tycker jag idag. Varför ska du neka dig själv ett annat och bättre liv? Du måste vara värd mer än vad du får!

Mammasöker
11/22/14, 5:10 PM
#17

Jodå… Det vill jag faktiskt uppleva igen.  Men jag tror jag börjar vakna till i den insikten nu. Antagligen därför som jag har vänt mig hitåt bland annat. Det känns bra att vrida å vända lite med neutrala parter människor som varken känner honom eller mig. Alla ser ju bara det goda med oss runtomkring oss… det är mycket svårt att prata med sina vänner och familj om det här. Jag vill inte att de ska tycka illa om honom pga det jag berättar. Han har ju sina bra sidor förstås och dem har jag ingen rätt att ta ifrån dem från att gilla.

Det hjälper mig förhoppningsvis att få perspektiv och vetskap om mina funderingar och känslor är rätt och friska osv… Det är ändå ett tungt beslut och en långsam process att komma fram till ett ev. slut. Jag har inte kommit till den punkten ännu att jag är redo att genomföra det. Jag har ett slags medlidande med honom också… Jag hatar att såra andra människor. Jag vet också att det skulle såra min dotter. Så inget kommer heller att hända innan jul. Det är den tiden på året som betyder mest för henne. Och jag vill ju att det ska kunna fortsätta att träffas också om hon vill det även efter ett ev. slut. Så jag vill bara inte förhasta allt.

Jag är ännu sålänge lite förvirrad somni märker…Men väldigt tacksam för det bollplank jag kan få här….

_Fisken
11/22/14, 5:28 PM
#18

Jag känner igen denna tvekan. Detta ältande och denna stora skuld man är rädd för.  Det är en process.

AnnaMariaK
11/22/14, 8:59 PM
#19

O vad jag känner igen mig i det du berättar TS.  Jag trodde också att mina flickor tyckte om min sambo. Det visade sig att inte alls så mycket som jag föreställt mig. Den ena av dem blev glad när jag gick ifrån honom Det visade sig att när hon blev lika gammal som de tjejer han tände på började han visa sexuellt intresse för sin sambos dotter.  Hur kul var det  för oss, tror du?

Han försvagade mig ekonomiskt och inbillade mig att jag inte skulle klara mig utan honom. Nu när han inte "försörjer" mig längre har jag råd med det mesta. Hur kan det komma sig att jag har det bättre ställt som ensamstående än när han "försörjde" mig?

Har din dotter någon pappa förresten?

Mammasöker
11/23/14, 1:03 AM
#20

För 1,5 år sen var det nära att vi gjorde slut med varandra. Men det stoppades av min dotter. Hon satte sig en dag mellan oss och frågade rakt ut om vi skulle göra slut? Vi hade inte sagt något, men hon hade väl kännt på sig den dåliga stämningen som varit då under en tid. Vi skruvade lite på oss… Men jag tyckte det var lika bra att säga sanningen ändå.,, så svaret blev ju : det vet vi inte, men vi har funderat på det… Hon blev helt förtvivlad och jätteledsen och trodde dels att det skulle vara hennes fel osv. Men hon sa oxå att hon absolut inte ville att vi skulle göra slut. Och det var så starkt det hon sa, så jag tror det berörda bägges våra hjärtan direkt. Efter det skärpte vi oss bägge och det kom en vändning igen… Sommaren blev bra. Jo, hon har en pappa. Varannan vecka är hon där.

Annons:
_Fisken
11/23/14, 2:54 AM
#21

Hennes fråga och din/er reaktion är en del av en process. Hur kan man skärpa sig?  "Jag ska skärpa mig. Jag ska verkligen skärpa mig och älska min partner nu".
Jag har full förståelse för din/er reaktion. Man blir så överraskad av stundens allvar och vill inte ta i den heta potatisen. Inte än ialla fall. "Det går nog bra ett tag till…"

AnnaMariaK
11/23/14, 9:23 AM
#22

TS, nu spekulerar jag bara… Om din dotter upplevde tidigare separationer som omvälvande och ångestfyllda skulle hon mycket väl kunna reagera med motstånd inför en ny hotande sådan. Men det är bara du som kan bedöma.

När min första man berättade en morgon för över ett kvartssekel sedan att han har blivit kär i en annan kvinna kom vår dotter inspringande och gråtande och ropade: du får inte älska någon annan, ni får inte skiljas!  Hon har inte upplevt föräldrarnas separation ännu och vi pratade aldrig om att skiljas tidigare, men hon har sett en del filmer och nu kom detta som en stark hotande föreställning (hon var bara 9).

Mammasöker
11/23/14, 9:56 AM
#23

Jag ska smälta lite vad som skrivs… Ger er under tiden med bakgrund och fakta. Svara gärna på det oxå om ni vill. Förra sommaren var min dotter 11år. Det är ungefär efter den här tidpunkten som hon började ta till sig min sambo mer och mer… Innan hade hon varit ganska svår mot honom och det var alltid mig hon ville skulle göra allt med och för henne . Våra två första år tillsammans ville hon ju helst att vi skulle föra slut. Kanske för hon ville ha mig för sig själv. Hon var 8år när vi blev tillsammans. Hon sa ofta då att jag klarar mig ju själv (i tröstande syfte) och att "du har ju mig mamma"…. Så gulligt! Hon förstod ju inte den här längtan efter en vuxen partner.., Jag har ju varit länge ensam med henne innan och vi hade väldigt starka band hon och jag. Men så efter denna händelse förra sommaren, vände det… Hon tog till sig honom mer och mer. Och nu går det lika bra med honom som mamma.

Mammasöker
11/23/14, 9:58 AM
#24

Idag är hon 12år och ska fylla 13 snart.

Aleya
11/23/14, 9:59 AM
#25

Du kan inte sitta och tänka vad din dotter ska säga eller denna mannen. Du mår uppenbarligen inte bra av detta. Så egentligen är det bara börja fundera på hur du ska lösa detta med ekonomin.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

_Fisken
11/23/14, 10:59 AM
#26

Kloka ord.
Du kan separera nu eller om några år eller om du drogar dig lever livet ut med mannen. Var ligger fördelen med att vänta? Vem är vinnaren? 
Din dotter behöver en trygg och glad mamma.

Aleya
11/23/14, 11:06 AM
#27

#24 det kanske är så att hon bara funnit sig i situationen. Behöver inte betyda att hon gillar denna mannen.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Mammasöker
11/24/14, 8:54 AM
#28

Jag är dålig på det här hur man gör slut? Och hur göra det på ett bra sätt? Jag måste hur som helst ordna upp det lite för mig själv först. Så det behöver inte skyndas så mycket. Jag har ingen annan jag ska träffa och det är inger jag strävar efter nu heller. Ingen annan står å väntar på mig, bara jag själv. Och då känns det bra att få ha lite kontroll först. Det känns inte schysst mot min dotter att kasta ut oss i ett svart hål med dålig plattform heller. som det är nu kan jag inte försörja oss tyvärr. Det är ett laddningsmonent att orka ta tag i att gå och be om pengar osv oxå… Jag är ju samtidigt sjuk och jag har betydligt sämre ork än förut, så jag måste ta en sak i taget och ha kontroll på vad jag gör. Men tills dess.., någon här som varit i liknande sits? Hur gjorde du slut? Hur gick det? Hur reagerade alla inblandade? Osv..,,

pyromanen
11/24/14, 2:54 PM
#29

Du kan få hjälp av familierådgivare! Om inte han vill följa med kan du gå dit själv, kanske själv första gåbgen och att det går att få med honom sen? Soeciellt när det finns barn med i det hela kan det vara värt att få hjälp med att göra en separation på så bra sätt som möjligt. De flesta kommuner har kostnadsfri familierådgivning.

[Kaoskaos]
11/24/14, 5:58 PM
#30

Min syster stannade kvar i 9 år pga ekonomi ! Vi försökte få henne att förstå att det löser sig men hon måste kämpa lite ! Efter nio år så gjorde hon till slut , slut ! Flyttade hem till mamma med hennes 10 åriga dotter ! Sen kämpade hon ett år att få ordning på ekonomin ! Nu efter allt kämpande är Allt hon kan säga är (varför gjorde jag inte det här tidigare ) Det finns hjälp att få men det är ingen som kommer och erbjuder pengar man måste ligga i lite själv !

[Kaoskaos]
11/24/14, 5:59 PM
#31

Alltså min systers tio åriga dotter :P såg att det såg ut som min mamma hade en 10 åring :P

_Fisken
11/24/14, 6:38 PM
#32

#28. Jag gick med ett forum, skilsmässa.eu. Nu tror jag de bytt till skilsmässa.se. Där finns en massa råd o tips o ett forum. I forumet kan man "kasta in" frågor som tynger en. Det var många bittra "lämnade" där, inte så många "lämnare" men jag fick bra stöd o förståelse av forumsmedlemmarna ialla fall.

Mammasöker
11/25/14, 1:07 PM
#33

Tack för tipsen. Jag har börjat söka efter länkar om separation och sånt. Får se vart det leder. Tack för eraat stöd å synpunkter so far. Tar tacksamt emot alla vinklingar jag kan få från andras erfarenheter.

Mammasöker
11/28/14, 1:05 PM
#34

Kruxet är nu att jag typ blivit kär i en annan. Men han jag är förtjust i vet inte om det. Det är alltså obesvarat. Kanske detta har hänt för att jag saknar kärlek i nuvarande relation? Blev själv väldigt överrumplad när det hände. Dock är han oxå upptagen, mer än jag; gift och tre barn. Blir galen …. Varför kan saker inte bara få flyta på? Få lite lycklig tur oxå i sitt liv? Suck…. Kramar från mig

Annons:
_Fisken
11/28/14, 6:06 PM
#35

Varför blir jag inte förvånad? Ibland önskar man att man vore utan känslor. Vad enkelt livet skulle vara….men va tråkigt!!!

Mammasöker
11/28/14, 7:21 PM
#36

…. Du menar ej förvånad att få känslor för nån annan? Blir du arg på mig?

_Fisken
11/28/14, 7:32 PM
#37

Nej, inte alls arg.  Du reagerar helt normalt anser jag. Du säger att du får känslor för en annan trots du är i ett förhållande. Du säger att det kan bero på det kärlekslösa förhållandet och det är just det jag inte är förvånad över. Det man saknar försöker man skaffa - omedvetet eller inte. Jag är GLAD att du känner!

Mammasöker
11/29/14, 9:49 AM
#38

Tack #_fisken :). Jag är oxå glad att jag känner något. Inte kännt såhär på flera år. Jag trodde inte jag hade den förmågan längre. Det känns ju att man lever. Men det smärtar lite oxå. Det känns som en omöjlig ekvation. Skulle ju gärna vilja veta om även han känner något. Men vågar inte fråga, med risk för att skrämma och göra bort mig.

_Fisken
11/29/14, 11:34 AM
#39

Det blir lätt att man går i "drömmarnas värld" när man befinner sig i din sits? Man hakar sig fast vid en livboj lixom och sinnet får nåt trevlig att tänka på. Du ska ändå glädja dig åt den känsla det är att bli förälskad. Livsandarna börjar leva igen. Förälskelsen  blir fysisk om du bara tar dig ur det som drar ner dig. Du måste ge "ödet" och dig själv en chans att berika ditt kvarvarande liv. 
Jag är övertygad om att du fattar ett beslut senare som är bra för dig.

pyromanen
11/29/14, 12:46 PM
#40

Om du är ihop med en man som inte älskar dig och inte vill ha sex med dig då är det inte minsta konstigt att du får känslor för andra. Om det hade varit en kompis till dug som var i din situation ich hon hade pratat med dig om sin situation, vad skulle du gett för råd då? skulle du tyckt hon skulle stanna?

Cindy S
11/30/14, 8:55 AM
#41

Det verkar som om du är på rätt väg. Inte vill du känna att du slösat på flera år? Kolla med folk ifall du kan få bidrag. Att vara ihop med någon för ekonomins skull låter som absolut sista utvägen, för du utnyttjar man ju någon. Din dotter kommer nog inte att må så bra heller, när hon är vuxen och har avstånd till händelsen och känner sig skyldig över att du led för hennes skull. Minaföräldrar skulle förmodligen gjort slut flera år tidigare om de var barnlösa. Jag var 18 när de gjorde slut och var tillräckligt mogen för att vara glad för deras skull.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Annons:
Mammasöker
12/1/14, 5:02 PM
#42

Jag måste försvara mig lite vad gäller ekonomin. Bara för att det är en konkret sak att nämna, så är det lätt att det är just det som blir "dömt" till en ond faktor att stanna kvar. Men jag tycker det är ett mer komplext samband än så. Har man inte varit i den krisen själv, så kanske svårt att förstå.  Men precis som med allt anat så måste man vara försiktig….. tex så gäller ju det även känslor… det är mera abstrakt, men ändå även något som "utnyttjas" i en relation. Jag menar, om han nu redan visste att han inte kan älska…. varför vecklar han in sig i en relation och samtidigt sätter mina känslor på spel? Jag visste ju inte om det här från början. Inte heller visste jag om från början att jag skulle få väldigt lite pengar medans vi blev ihop.  Jag hade en fulltidsjobb när vi blev ihop och hade en lön jag klarade mig själv och min dotter på. Men sedan har jag varit med om två olyckor medans vi varit ihop samt även blivit utbränd. När man är sjuk orkar man inte vara så stark alltid att man då bara säger "Jag klarar mig själv". Däremot har han faktiskt utnyttjat det faktum att jag sitter i en svagare sits när vi tex bråkat….. Han vet tex om att det inte bara är att "gå" innan det ordnar upp sig för mig… men han kan ju lätt slänga ur sig "Dra härifrån" om han är arg…. mm…

Ja, hursom…. ville bara tona ner vikten av "pengar" i detta inlägg… Det är så mycker mer bakom än så…

AnnaMariaK
12/1/14, 8:03 PM
#43

TS, när jag lämnade mitt ex hade jag väldigt dåligt ställt och dessutom skatteskulder. P g a honom var jag ekonomiskt och känslomässigt försvagad. Jag visste inte hur det skulle gå för mig, men jag stod inte ut med att leva i ett kärlekslöst förhållande. När jag flyttade hyrde jag ett rum i ett kollektiv. Jag hade inte råd eller möjlighet att få hyra en lägenhet. När jag fick parkeringsböter trodde jag att min urusla ekonomi skulle braka samman. Men inom loppet av ett år hade jag arbete och bostad. Sedan dess har det gått bara bra för mig.

Det kan gå bra för dig också! När din egen "motor" är igång kan du uträtta mer än du föreställer dig.

Upp till toppen
Annons: