Annons:
Etikettkriser
Läst 5933 ggr
[Lindizen]
2014-12-15 23:29

Kastar snart ut hans dator, eller lämnar själv

Alltså nu kommer ett argt inlägg men jag orkar snart inte mer. 

Min pojkvän spelar dator all sin vakna tid. Han gör det när jag är där och när jag inte är där. Han prioriterar bort mig och jag får bara umgås med honom dom dagarna han öppnar dagen efter för då har han ändå inte möjlighet att sitta uppe.

Nu ikväll behövde han vänta fem minuter på på mig så att vi kunde ringa och det dröjde lite mer för mig (8 min) och när jag sen skrev: ska vi prata nu då? Nej då kunde han inte för han spelade.

Jag älskar denna killen men jag har många gånger tänkt lämna honom för detta. Det är så j*vla frustrerande. Och vi ska snart flytta ihop, och jag hoppas det blir bättre till dess. Men jag lämnar min säkerhet här hemma för att flytta ihop med en spelmissbrukare. Och han får såna in i sa*ans humörsvängningar också på grund sitt sat*ns j*vla SKIT CS, wow, lol och ja vad alla spelen nu heter. Och vem går dom ut över - jo mig.

Han brukar aldrig våld mot mig, såklart. Men han har humörsvängningar som heter duga och det är aldrig kul.

Och en gång när vi varit på bio, så sa han "vill du sova här efteråt". Då svarade jag "om du vill" (och blev såklart glad). Då kläcker han ur sig "Ja, men kan vi inte ta det en annan dag, detta är enda dagen jag  kan sitta uppe och spela" FÖRSTÅR NI VAD HAN SÄGER?

Jag har sagt till honom så jäkla många gånger att han måste skärpa sig, och jag har gett honom så många chanser men jag orkar inte mer. Han förstår inte själv sitt beteende och det är skrämmande hur han kan vara så besatt. Jag vill gärna bo ihop med honom i hopp om att det blir ändringar, men blir det inte de så lämnar jag honom. 

Jag kan ibland känna hat mot honom, just på grund av hur han blir när han spelar. Han glömmer bort mig totalt, han hör inte av sig till mig, han bryr sig inte. Det sårar mig. Men samtidigt vill jag inte hindra honom - för då kommer han lämna mig. Jag vill inte vara tjejen som förbjuder honom från sånt han tycker är kul. Men jag trivs inte längre. 

Vad ska jag göra? Jag behöver alla tips och råd för att rädda det som finns kvar.

EDIT: och han säger alltid att han inte har pengar, men han lägger kopiöst mycket pengar på sin dator och på spelet. Ska jag bo ihop med denna killen? Som inte kan prioritera varken mig eller ekonomin. 

Jag vill ge det hela en chans när vi bor ihop. Han har sagt att han inte ska vara sån då, men tänk om jag till sist står där ensam med allting. Jag vet ingenting längre. När han spelar känns det som att jag inte ens har känslor för honom. Och jag är så trött på att bli bortglömd hela jädra tiden utan att han själv tänker på det.

Annons:
korseett
2014-12-15 23:44
#1

Han är spelmissbrukare om jag går efter din beskrivning. Alla missbruk är tuffa. Du behöver nog ställa dig frågan om det verkligen är värt att fortsätta oavsett hur mycket du älskar honom. Att lägga förhållandet på is kan få honom att vakna och vilja göra nåt åt det. Vill han inte- ja då vet du..,tyvärr. Låter kallt och hårt. ställ frågan till dig själv vad är du värd? En relation är ett ömsesidigt åtagande. Gör båda parter det eller är det bara du som försöker? Svåra beslut gör ont ibland. Iom att jag själv varit med om en skilsmässa där jag bryskt vaknade upp att jag inte älskade mitt ex utan det var tryggheten i att ha nån, som jag älskade. Det gjorde ont. Men det var en tuff tid från exets besked om skilsmässa tills jag själv vaknade upp. Så rannsaka dina känslor noga och ta provbeslut för dig själv så kommer du till insikt om hur du vill fortsätta. Lita på din magkänsla. Sköt om dig och lycka till

Facie
2014-12-15 23:47
#2

Förstår precis hur du menar. Kan känna igen mig i vissa delar.. Vet inte hur gammal du är men jag kan säga att det blir bättre med åldern och framförallt när det får jobb osv.

Pretty wise //

Cireea
2014-12-15 23:50
#3

Jag skulle aldrig acceptera det du beskriver.  Inte en chans. Jag är värd bättre än att vara i ett förhållande där killen spelar så som din kille gör.. Fine att spela, det kan vara en hobby men aldrig så att det går ut över förhållandet och gör att ena parten känner sig åsidosatt. 

Du kanske måste ställa ultimatum och vill inte han ändra sina spelvanor så ni båda är lika delaktiga i förhållande då kanske du måste fundera på om han verkligen är rätt kille för dig.


Film, Gravid, Hamster, Litteratur, Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Eyos Hamsteruppföding

Facie
2014-12-15 23:52
#4

#3 Det där är verkligen lättare sagt en gjort kan jag säga direkt, helst om man varit tillsammans länge.

Pretty wise //

[Lindizen]
2014-12-15 23:53
#5

#1 Tack för ditt svar. Du har helt rätt! Jag känner att jag älskar honom, jag har haft 2 långa förhållande och aldrig känt så för någon som jag gör för min nuvarande. Att vi ens planerar att bo ihop är stort för mig och någonting jag vill. Jag är bara rädd att jag ska bli medmissbrukare, och inte säga ifrån.

Jag funderar på att göra något drastiskt, helt enkelt ta avstånd från honom. Låta honom komma till mig. Och gör han inte det - nej, då finns det inget jag kan göra heller.

Han struntar i mig när han har sitt spel. Han verkligen skiter i mig. Det kan gå timmar innan han svarar - men när jag är iväg måste jag svara direkt. Han ser inte vad som är "viktigare än honom". Och då reagerar jag när inte han kan ge tillbaka, och svara mig när jag vill prata med honom.

Alltid jag som måste anpassa mig efter hans tider, hans arbetstider och hans speltider. En dag i helgen ska han lana och andra dagen kan vi vara, jag får ta dagen han jobbar vilket innebär att han antingen går upp klockan sex och är borta hela dagen eller arbetar från 14:30 till 22:30. 

I allmänhet får han gärna spela, om han tycker det är kul. Men nu har det gått över gränsen. Jag vet att han vill spela när vi umgås. När vi satt på akuten i lördags, efter att jag bett honom följa med så säger han "nu hinner inte jag spela". Men han stannade kvar. Men det känns inte äkta från hans sida, det känns som han gör det för att han är rädd att jag blir arg.

Jag vill känna att hans känslor är äkta, att han umgås med mig för att han vill umgås med mig. Inte för att han är rädd att jag ska bli arg….

Jag vet inte vad jag vill mera, eller jo - jag vill vara med honom. Jag vill bara att han ska förstå att han kan spela om han sköter det rätt. Att han inte glömmer bort mig.

[Lindizen]
2014-12-15 23:55
#6

#2, Jag är 19, han är 24. Han har heltidsjobb. Inte jag.. Jag har pratat med många om detta problem. Vissa säger - lämna honom. Men jag kan inte. För bakom denna spelande kille finns det en så fantastisk människa.

Något annat som sårar mig är att han alltid säger "mina ex hade inget emot att jag spelade". Man bara nahe??? Men jag har det - för vi ska bli sambos. Det skulle inte ni. Och dessutom har hans ex aldrig vågat säga ifrån så som jag. Men jag vågar inte längre, för jag kommer förlora honom.

Annons:
[Lindizen]
2014-12-15 23:58
#7

#3, Som du säger - spelande går bra. Det är en OK hobby. Mina ex har också spelat - men jag har aldrig någonsin känt mig i vägen på något sätt av dem. Det gör jag av min nuvarande, på grund av hans kommentarer, att han alltid spelat/r när vi umgås och när jag sagt ifrån gör han inte det längre men jag vet att han vill. 

Vad ska jag ställa för ultimatum? Jag vill såklart se om det ändras när vi bor ihop - som jag tror. Men jag vet inte hur jag ska klara av denna sårande och jobbiga känslan varje gång jag känner mig i vägen fram tills vi flyttar.

obstitant
2014-12-15 23:59
#8

Jag skulle heller aldrig acceptera att bli bortprioriterad på det sättet. Visst, han har kanske problem med det och är beroende, men om han själv inte ens förstår att det är ett problem (eller hur stort problem det är) finns det noll chans att han kommer att ta itu med det tuffa arbete som det är att bryta en sådan vana.

Jag skulle definitivt inte flytta ihop med honom innan jag sett någon rejäl förändring. Och då menar jag inte bara halvhjärtade löften om att "jodå, du är jätteviktig för mig, jag ska försöka dra ner lite på spelandet". Man behandlar inte sin partner så, punkt slut.

Facie
2014-12-15 23:59
#9

#6 Alltså förstår verkligen vilken sits du sitter i och det är otroligt svårt. Det är svårt att göra slut med någon endast på grund av ett beteende när personligheten annars är underbar.

Det verkar som han tar dig för givet. Kanske borde du visa honom att du menar allvar genom att säga att du vill ta en paus. Då kanske han förstår vad han går miste om?

Pretty wise //

[EvelinaL]
2014-12-16 00:00
#10

Har haft samma problem med ett ex. Min lösning: börja spela spel med honom. Min nuvarande fästman spela jättemycket spel och jag kan tycka det är jobbigt men har accepterat att det är hans hobby och att han gillar det. Först tyckte jag att han spendera jätte mycket pengar på spel men sedan tänkte jag på hur mycket pengar jag spenderar på mina hobbys; smink, djur osv. Prata med honom och säg att du tycker att det är jobbigt och att du vill spendera mer tid med honom men att spel tar över. Mitt bästa tips är att erbjuda dig att spela spel med honom och sen att ni gör något som du vill tillsammans. Mitt bästa tips i ett förhållanden är att 1.prata om saker innan de blir till problem och 2. visa intresse för din partners intressen (även om du kanske inte har det). Tex. min fästman kan prata om kryp i timmar som jag kunde bry mig mindre om men då kan jag prata om saker som jag vill prata om som han kanske inte älskar att prata om. Det handlar om att ge och ta.

[Lindizen]
2014-12-16 00:04
#11

#8, Nej… Du har rätt… Att flytta ihop är för mig ett stort steg och jag vill se förändring och inte bara ord som är tomma.

Han säger till mig att jag alltid kommer först, och att han gör vad som helst för mig. Men det gör han inte…. Och det är inte någonting jag känner från tomma intet. Han vet inte själv hur han beter sig och behandlar mig. Och när det gått så långt att jag velat lämna honom flera gånger (det vet dock inte han), så är det jobbigt för mig.

Han tar mig verkligen för given. :-(

Carrosh
2014-12-16 00:06
#12

Tycker också att det låter som att han har missbruksproblematik. Det går tyvärr inte att tvinga någon att söka hjälp, och att leva med någon som har sådana problem är inte heller helt enkelt. Kanske borde ni vänta lite med att flytta ihop? Han kanske inte riktigt förstått att han har problem? De som har ett missbruk brukar förneka det, det är en del av missbruket (förnekelse). Att han har problem med spelandet betyder ju inte att han inte älskar dig. Föreslå att följa med honom och prata med någon om det, och om du bestämmer dig för att vänta med att flytta ihop; förklara varför. Var ärlig både mot honom och dig själv. Hur mycket klarar du själv av? Vad krävs från både din och hans sida för att det ska till en förändring? Kanske är spelandet ett symptom på ett annat problem?

Har du själv varit och pratat med någon om det här? Det kan ju vara så att ni båda behöver hjälp utifrån (psykolog/familjeterapi) för att kunna lösa det här tillsammans? Ni är ju ändå ett team, ett par. Båda måste kunna anstränga sig för att situationen ska bli till den bästa.

\m/
Äta bör man, annars blir man hungrig!

[Lindizen]
2014-12-16 00:07
#13

#9 Tack! Det är skönt att ha någon som förstår en.

Ja, det kan jag göra. Jag har börjat ta avstånd från honom. Men han bryr sig inte. Jag vet att han är ledig lite denna veckan och då passar han på och spela. Han ska ha "chillkrök" på fredag och det var inte säkert jag kunde då. Och det är enda dagen vi ses denna veckan (har han bestämt, jag tänker inte ens fråga honom… För det är alltid jag som gör det) Jag kunde som sagt inte på fredag, och då säger han "nahe okej". För han kan inte ändra dagen eftersom han ska lana på lördag. Han väljer alltså att låta det gå en hel vecka utan o träffa mig - sen ha chillkrök på fredagen dit jag kanske inte kan åka för att han ska lana på lördagen.

Vi bor 20 minuter i från varandra och det är inte SÅ SVÅRT att klämma in en dag i veckan… Men han bryr sig aldrig. Och jag är så fruktansvärt ledsen för det.

Annons:
[Lindizen]
2014-12-16 00:09
#14

#10 Tack för tipset men jag tror inte riktigt det fungerar. Vi har inte tid att sitta två stycken och spela när vi bor ihop. Om det nu blir så… Tack ändå och skönt att det fungerar för er!

[Lindizen]
2014-12-16 00:13
#15

En snabb update! Vi har bråkat ni ikväll på grund av hans spelande. Jag skrev att han har fem minuter på sig att ringa mig (tror han spelar…) annars behövde han aldrig mer höra av sig. 

Rätt omoget skrivit men jag orkar inte mer, och jag vill se vart jag har honom. Han svarade "Okej.".

korseett
2014-12-16 00:20
#16

Och har han ringt? Du älskar honom men han kanske inte älskar dig men han vill ha någon att visa upp? Att han styr tider är mycket allvarligt. Bra att du tar tjuren vid hornen.

[Rödbull]1
2014-12-16 00:43
#17

Nu har jag inte läst hela tråden, pga lathet om jag ska vara ärlig, men väldigt synd att du har hittat en sån felprioriterande pojke. 

Helt rätt att komma med ett ultimatum.

Kan relatera till båda sidorna, släng iväg ett PM om du känner för att slänga ur dig något.

Sweelin
2014-12-16 00:59
#18

Nej hua! Det där hade jag aldrig stått ut med 😭 Det enda råd jag kan ge dig personligen är att lämna… Mitt ex spelade hela sin lediga tid, men han prioriterade alltid mig först!

Va lycklig och gör andra lyckliga<3

Skogsraah
2014-12-16 01:02
#19

#15 Oj, ja där fick du svaret slängt i ansiktet… Herregud, du skriver i princip åt honom att det är över mellan er om han inte ringer upp inom fem minuter, och han skriver OKEJ?

Blir väldigt upprörd här. Och han är 24 år? Vilket sjukt omoget beteende. En riktig pojkvän som älskar en och gör allt för en (som han säger till dig) hade lämnat spelet på studs, slängt av sig headsetet och ringt upp dig, för att han är rädd att förlora dig! Han hade vaknat! Vore jag du hade jag stått på mig nu. Som du skriver, han ser inte ens till att träffa dig när du kan trots att han är ledig. Spelet går till och med före för honom när du skriver något så allvarligt som att han inte behöver höra av sig mer. Hoppas du ser sanningen i detta, han verkar inte bry sig om dig särskilt mycket 😕 Är du säker på att han älskar dig? Engagerar han sig verkligen i ert förhållande? Engagerar han sig i dig? Jag tyckte den där okej-reaktionen var fruktansvärd. 

Du ska INTE stå ut med detta mer! Han styr ert förhållande med järnhand, känns det som. Allt sker på hans villkor - till och med när och hur ni träffas. Du får inte ens bestämma eller ha ett finger med när ni ska prata på telefon och inte, det har han lätt prioriterat bort, verkar det som. Detta känns inte som ett jämställt förhållande. Lider med dig…

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

[Lindizen]
2014-12-16 02:23
#20

Tack för alla svar jag har fått och all förståelse! Det betyder massor och det känns skönt att jag får det stöder här av er allihop!

#16 Han ringde. Exakt fem minuter senare. Förmodar att han spelat klart då. Han sa åt mig att lägga ner med hoten. Men jag tyckte att det var det som behövdes. Hot som visar att  jag bara är människa. 

#17 Jag PMar dig gärna imorgon. Känns så skönt att bara kräka ur sig ibland. Av ilska, frustration eller att jag helt enkelt är sårad - jag vet inte. Ibland känns det meningslöst, ibland inte. 

#18 Precis. Jag personligen har haft 3 pojkvänner. Ett som varade i 3, ett som varade i 1 år och nu detta (vi har också varit ihop i ett år). Alla mina pojkvänner har spelat, men "skött" det snyggt. Aldrig störts av det och aldrig sett det som ett problem. Jag visste att min nuvarande spelade mycket när vi blev tillsammans, men jag trodde inte att det skulle bli problem.. Och det bet mig i r*ven och här sitter jag nu.

#19 Tack för ditt svar. Jag kan faktiskt säga att det var svaret jag förväntat mig. Jag brydde mig inte ens om att kolla min telefon dessa fem minuterna för jag visste att det inte fanns något samtal där. 

Jag skriver en till kommentar och förklarar allting, som svar på allt ni skrivit. Det blir enklare så, har så mycket jag vill förklara så att allting blir rätt i tråden.

Annons:
[Lindizen]
2014-12-16 02:42
#21

Jag är en stark person med starka åsikter. Min pojkvän är inte van vid detta och har aldrig haft en flickvän som sagt ifrån och hans senaste flickvän umgicks han med 1 gång i veckan. De bodde trots allt i samma stad, det gör inte vi.  Detta vet jag då han och min kompis är jättebra polare och min kompis (vi kallar honom Sebastian) bodde in princip i hans lägenhet alla dagar förutom när min pojkvän - vi kallar honom David, umgicks med sitt ex.

När jag och David blev tillsammans så var vår andra gemensamma killkompis ALLTID där och jag umgicks aldrig ensam med min pojkvän. Fram till Sebastian sa ifrån. Det var då jag insåg att det inte var normalt. Jag satt bara där och kollade TV på ljudlöst för att de inte hörde "stepsen" på CS annars. När Sebastian sagt till började Dennis sakta men säkert sluta spela mer, jag hade inte sagt ett knyst om detta. 

Sedan började jag reagera mer och mer på när Dennis satte sig och spelade när vi umgicks. Jag drog därifrån, jag pratade inte med honom, jag var sur/irriterad/ledsen när han spelade. Han frågade om det var något men jag sa nej. Jag är som sagt en stark person men jag var bara så ovan vid det här. 

Allt eftersom började jag säga ifrån, och i september så satte jag mig ner och pratade med hans föräldrar (komplicerat läge, min kompis är tillsammans med min pojkväns lillebror, så jag är där ibland). Jag berättade läget och dom höll med mig. Dom sa även att min pojkvän var en spelmissbrukare och att han alltid varit det. Någon måste prata allvar med honom.

Dagen efter satte jag mig och pratade med honom, jag sa att han hade ett missbruk men det  var hans val. Men av egen erfarenhet så slutar missbrukare oftast ensamma, det spelar ingen roll. Deras partner står bara och tittar på men någonstans måste man säga ifrån och sätta stopp. Han tog illa vid sig. Detta var när vi precis pratat om att flytta ihop och jag sa att jag inte vill ha det såhär. Jag får nämligen inte flytta hem igen när jag flyttat hemifrån så jag kan inte stå på gatan en månad senare. 

Han bor i egen lägenhet och den ser ut som f*n. Det är disk överallt, tvätt överallt, skrivbordet fullt med gammalt skräp och i somras var det maskar i vasken. Jag sa åt honom att  han gärna får spela som en hobby. Jag har min hobby, han har sin. Det vill jag inte ta ifrån honom. Men han ska ta sig tiden till att spela. Har han inte tid - så har han inte. Behövs det städas ska han städas. Jag är inte hans mamma, jag har mitt eget hem att sköta. Jag har mitt eget rum. Jag städar gärna hos honom som tack för allt han gör för mig (mat han handlar när jag är där osv), då jag inte har så mycket möjligheter att ge tillbaka på samma sätt. Men jag är trött på att städa efter han och hans kompisar när de har lanat och jag inte varit där på en vecka.

Efter detta bättrade han sig faktiskt. Han har börjat städa och hålla i ordning. Jag tyckte det kändes bra och vi hittade en lägenhet vi nappade på. Magkänslan säger ja, jag är säker på detta. Jag älskar honom - men är det värt det? 

Jag satte upp regler: När vi bor ihop, så ska du veta när du har tid till att spela eller inte. Behövs någonting göras, så ska det göras. Behövs mat lagas, ska det göras. Behövs gräset klippas - ska det klippas. Behöver vi handla? Då ska du handla. (När jag jobbar eller inte är hemma exempelvis, han ska ju självklart inte göra allt). När han sen känner att han gjort det som behövs - DÅ har han tiden att göra det han vill. 

Jag har även talat om att det inte fungerar att lana varje helg när vi har två att ta ansvar till. Jag vill inte ha ett gäng vuxna män (eller jo.. ;)) haha nä men, jag vill inte ha dom där sittandes och vrålandes i mitt vardagsrum när jag ska sova. Detta accepterar han.

Men jag är rädd att det är tomma ord? Jag vill inte sitta och säga att han inte ändrat sig, för det har han. Men det är så otroligt små steg trots allt jag sagt till honom under detta året. Under ett helt år kan man ändra sig mycket mer. 

Jag har varit hårt mot honom, och jag har skrikit på honom. En gång hade han ljugit för mig om sitt ex (en helt annan historia). När vi bråkade och jag grät - då satt han och spelade. Han kan inte avbryta ett game för min skull. Det är sånt som sårar mig.

Han vill till dreamhack med, han är där varje år. Men jag tänker OM vi får barn? Ska han åka till dreamhack och lämna mig? Han är bara borta fyra dagar och man ska kunna åka bort. Men jag vill veta att han kan skippa i att göra det något år för att han inser att han inte kan lämna mig just då. 

Jag älskar honom. Och jag är så maktlös. Jag vill ställa honom mot väggen, ge honom ultimatum att jag kommer lämna honom. Men jag vet inte HUR? Hur ska jag säga? Och vad för ultimatum? 

Anledningen till att jag inte bara hoppar av flytten är att han ändrats när vi umgås. Men för mig är det viktigt att på något sätt ha kontakt när vi inte umgås. Men jag är bara luft för honom, och han bryr sig inte. Jag sa det till honom, och han blev arg och sa att han visst bryr mig och det har han "sagt en miljon gånger." Då sa jag bara "i only trust actions - not words". Då blev han tyst….

Nu blev detta jättelångt. Jag hoppas någon tar sig tid att läsa.

Skogsraah
2014-12-16 03:50
#22

#21 Jag orkar absolut läsa! Mitt ex var lite som din pojkvän, förutom att vi bröt upp av helt andra anledningar… Det där med att man sitter och gråter och skriker för att man är upprörd medan pojkvännen spelar och har ryggen emot - det är jag van. VAR van. Nu är jag tillsammans med en jättebra pojkvän. Mitt ex var dock känslokall på många olika plan, men visst spelades det massvis varje dag. Det där med att knappt reagera på att sin partner sitter och gråter i samma rum, att inte ens vända bort sig från skärmen, det är obehagligt känslokallt. Tydligen vet ju både du, han(?) och hans familj om att han har ett missbruk. För jo, ifall han inte är känslomässigt störd på något annat sätt så är det ett självklart tecken, det där med att empatin plötsligt försvinner bl.a.  Hela DU försvinner ju, för att han är inne i ett spel.

Jag förstår din sits. Jag har varit i den, på så vis att jag ville hjälpa och hjälpa till att ändra på människan jag älskade mest i världen. Jag stod ut med så mycket skit i tre hela år för att jag inte gav mig. Känner igen mig hur du är i sättet, vad jag förstår av din text. Stark med starka åsikter som vågar säga ifrån och som INTE ger sig! Jag förstår att ni bråkat massor om det här. Eller så har du bråkat mot en vägg? Brukar bli så. För att de ärligt inte bryr sig. Jag vet inte om han bryr sig långt där inne och om det är missbruket som gått så långt att han inte kan uppfatta att du gråter i samma rum, men okej är det i varje fall inte. 

Det jag vill komma fram till är: Ifall du ska pressa dig mer att hjälpa honom, underlätta, "nöja dig", och psykiskt pressa dig själv (för det blir så, gradvis sänker du dina krav på honom för att han inte vill ändra sig och tillslut har du svikit dig själv 1000 gånger om) kommer du sluta upp med att må mycket, mycket dåligt. Du säger att du är en stark tjej, och det var jag med då jag träffade mitt ex! Men allt jag fick stå ut med, som jag lärde mig att acceptera, jag kan inte ändra på honom men jag vill vara med honom i alla fall - det bröt ner mig månad efter månad och när det sedan tog slut var jag så tom och slut på krafter. Efteråt har jag verkligen ångrat så innerligt att jag stannade kvar så länge med honom och framför allt SVEK MIG SJÄLV gång på gång. Det trodde aldrig att jag, som tycker att jag är en så stark person, skulle göra. Men så kan det bli, om man älskar någon mycket och är envis och övertygad om att man kan hjälpa någon förändra sig. 

Nej, det är inte värt det. Han verkar inte ha gjort många ansträngningar för att ta tag i sitt problem. Han har sagt massa saker - ja. Men det betyder oftast ingenting, det kan jag säga direkt. Kanske är det till och med ett önsketänkande från hans håll. Visst, jag kan inte tala för honom eftersom jag inte känner honom, men i min värld betyder ord ingenting förrän det bevisats. Särskilt inte om man blivit besviken på någon och fått motsatsen bevisad gång på gång… Det är handlingen som räknas, och frågan är ifall den handlingen känns realistisk? Kommer han plötsligt bli av med sitt beroende och prioritera spelet mindre för att ni bor ihop? Så enkelt är det inte.

Om du vill göra en sista ansträngning för ert förhållande (för tro mig, du har redan gjort nog) kan du ge honom ultimatumet att ifall ni ska flytta ihop, då måste han bevisa INNAN ni gjort det att han lever upp till att vara en livspartner - genom att spela mindre, träffa dig mer, engagera sig i ert förhållande och kanske på toppen av det börja träffa en psykolog som kan hjälpa honom från det här missbruket. Det här är saker som bör komma från hans sida naturligt, ifall han bryr sig om dig. I nuläget verkar det bara som att du är en flickvän, ett tomt ord. Han bestämmer när han träffar dig och dessutom känns det säkert rätt bekvämt för honom att du städar undan efter han och hans polare. Du bor ju inte ens där. 

Det andra du kan göra är att helt enkelt försöka stålsätta dig och inte kontakta honom på ett tag. Kommer han kontakta dig då? När? Om en vecka? DU är inte värd honom som han är just nu. Ifall det krävs att du ska ta det här avståndet för att han ska förstå det, ifall du tycker det är värt det, då behöver du göra det. Men det viktigaste av allt: Inse i tid när du gått för långt över dina moraliska gränser, för någon som inte ger dig något tillbaka. Du kommer må väldigt dåligt om du börjar svika dig själv och sänka dina gränser i takt med att han blir värre eller inte tar tag i sitt problem. Det här tär massor på självkänslan, bara så du vet. Inte så kul att riskera den… Det önskar jag ingen, och inte en ung tjej som dig som garanterat skulle kunna hitta en mogen, vettig och brydd kille på momangen! För tro mig, det FINNS de killar och tjejer där ute som är otroligt lite komplicerade. Speciellt om man har jobbiga erfarenheter i bagaget. Kom bara ihåg det, det finns så många andra…. 

KRAM! 🙂

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

pyromanen
2014-12-16 07:53
#23

Jag skulle inte flytta ihop med en beroende som inte är medveten om sitt problem och inte gör något aktivt åt det. Beroendesjukdomen innebär att hjärnans belöningscenter är " kapat" och det gör att den beroendes sug efter sin "drog" oavsett om det är spel, knark, sex, whatever är så starkt att han kommer väla drogen före tex sin sambo. Han kommer göra det även om han älskar dig och även om han alltid vill säga att du självklart är viktigast när ni pratar. Det innebär inte att han är en dålig människa eller inte älskar dig, det innebär att han är sjuk. För det mesta förneker en beroende att hen är sjuk. Både inför sig själv och andra. Först när hen får sjukdomsinsikt kan hen ta hjälp och börja tillfriskna. Jag skulle inte flytta ihop med en beroende utan sjukdomsinsikt.

viktoria91
2014-12-16 08:45
#24

Mitt ex var likadan, han jobbade på Statoil och hade ofta stängning. Han kom hem vid 01:15-01:30 sen spelade han till vid fem-halv sex på morgonen. Sov till halv 3 på dagen, åt snabbt och klädde på sig sen körde han och jobbade. Dem dagar han var ledig spelade han från förmiddag till sen kväll/natt. Gissa varför det förhållandet tog slut?

[SophD]
2014-12-16 09:13
#25

Har själv en pojkvän som spelar till och från. Har sagt till honom att när han är med mig (ungefär två dagar i veckan), så får han inte spela.. Det har han hållit, tack och lov. Hoppas det löser sig mellan er på bästa sätt ❤️

Facie
2014-12-16 09:13
#26

#13 Jag ska vara helt ärlig, det är nog bäst att ni går skilda vägar. Han verkar inte värdesätta dig över ett jävla spel och du är värd mer än så. 
Då kan han få sitta i sin ensamhet framför datorn tills han en dag inser vad han gått miste om.

Pretty wise //

Lejonhund
2014-12-16 10:16
#27

Låter som han behöver hjälp att sätta begränsningar. Professionell hjälp, det är ju faktiskt ett missbruksbeteende. Sen om du orkar vara kvar under tiden är upp till dig, men tycker definitivt att du kan sätta krav på att han ser till att få hjälp med det om ni ska kunna fortsätta tillsammans.

Annons:
Portie
2014-12-16 14:18
#28

Jag lämnade mitt första ex till stor del pga spel. Han spelade jämt. När jag var där satt han jämt vid sitt jäkla tv-spel och spelade och jag satt jämte i soffan och kollade på, hela dagar.. Han tog även min plånbok och köpte spel till sig själv.

Kommer ihåg en vinter när jag kom upp till han efter jul (vi hade distansförhållande), jag hade med mig mina julklappspengar för jag hade tänkt att köpa lite saker till mig själv såsom kläder med mera. Men innan vi beger oss mot stan så vill han gå in i en spelbutik och titta. Och ja det går jag väl med på, han skulle ju bara titta. När vi varit därinne en stund så börjar han tjata om att han vill ha ett speciellt spel, säger då åt honom att han får väl spara då. Men han tjatar om att jag ska betala dom spelen. Tillslut så tar han min plånbok i min väska fast att jag säger ifrån och går och köper tre stycken spel som han ville ha för alla mina julklappspengar (ca 1500 kr). Jag blev så otroligt sårad och ledsen och det var tyvärr inte första gången han gjorde så.

Tillslut fick jag nog för han tryckte ner mig, han var ibland rent elak och behandlade mig som skit. Han fick utbrott pga spelen som gick ut över mig (dock aldrig fysiskt). Han gjorde så att mitt självförtroende sjönk till botten och jag har mått dåligt i flera år efter vårat förhållande. Jag skulle aldrig kunna bo ihop med en sådan människa, skulle aldrig stå ut.

Skogsraah
2014-12-16 14:22
#29

#28 Men usch, det är ju för f*n stöld! Idioter det finns där ute. Blir så förbannad.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Portie
2014-12-16 14:30
#30

#29 Ja visst är det det. Det var mitt första förhållande så jag var väl "lite" för snäll. Sen när jag gjorde slut (över telefon) så skrev han och trackade mig flera veckor efter. Om man ändå visste vad man gav sig in på första gången man träffade honom..

Sarah
2014-12-16 14:40
#31

Du är 19 år… du har all tid i världen att hitta en kille som du älskar lika mycket och som inte prioriterar bort dig…

IceTee
2014-12-16 15:21
#32

tycker i alla fall att du ska kräva att han visar att han klarar sakerna han sa att han skulle innan ni flyttar ihop!

Medarbetare på Skor iFokus

Sjöstjärna
2014-12-16 19:05
#33

Förlåt om det låter hårt men aldrig i hel--te att jag skulle flytta ihop med en någon med det beteendet. Tänk en liten bit fram i tiden när ni ska dela på hushållssysslor, ta gemensamt ansvar för hemmet, dela på det ekonomiska ansvaret, kanske uppfostra barn tillsammans och tänk hur han kan missköta allt detta och hur du kan bli ensam ansvarig att försöka lappa ihop hans felprioriteringar och städa upp efter hans dåliga val. Nej fy katten, det finns fler att älska, vänd på klacken och spring medan du kan istället.

/Sjöis

"Sat Chit Ananda - Varande Medvetande Salighet ❤️"

[womangirl]
2014-12-16 21:38
#34

Jag känner igen mig i en del av tråden, vill gärna följa den. :) Min kille sitter vid datorn eller med mobilen jämt. Jag känner mig åsidosatt pga det. Han kan tex säga att det är dubbla spelpoäng i helgen och då spelar han verkligen hela helgen med undantag för att äta det jag har lagat och toabesök (han är 25). Han har fixat vikarie någongång till sitt extrajobb pga dubbla spelpoäng. Och jag får fråga om jag kan få en kram för att få någon alls när han har gett sig in i spelvärlden. Han tar inte tag i andra sysslor som behöver göras om han kan spela ist. Så många ggr man blivit ledsen när vi inte har kunnat göra saker tsm för att han ska spela en HEL helg mm. Och varje gång har jag brytit ner en liten del av mig själv, när jag bara har accepterat och alltid hoppas på förändring när han lovar saker som aldrig sker. Känns som jag gör och gör, men inte får tillräckligt tillbaks ibland.

Annons:
Sarah
2014-12-16 22:24
#35

#34 Men VARFÖR stannar du? Och TS oxå för den delen. Varför vara med en kille som inte är intresserad av att umgås med en? Snacka om att slänga bort sitt liv. Ni är inte era killars mammor, ni är inte deras tofflor, ni är inte deras hushållerskor och kokerskor. Ni är inte där för deras behag. Ett förhållande är en pargrej (om man nu inte vill vara fler än två) inte en ensamgrej där man går runt och passar upp någon och sen känner sig ensam och åsidosatt. 

Ni älskar era killar, visst, men man kommer att älska många människor under sitt liv och för varje gång man byter bort en kille som inte bryr sig om en så kommer man träffa en som är bättre som man älskar ännu mer. 

TS, det kommer inte bli bättre då ni flyttar ihop, vad är det som får dig att tro det? Du kommer bli hans lilla mamma då som gör allt åt honom. Lagar mat, städar hemmet själv för att du inte orkar bråka med honom att han ska lämna datorn, du kommer sitta ensam på kvällarna om du inte går ut och träffar vänner, trots att han är hemma. Du kommer inte bli viktigare än datorn. Sorry.  

Det är för j*vla tragiskt med alla tjejer som stannar i usla förhållanden där killarna tar dem för givet. Tjejernas enda lycka i livet är den lilla minuten då killen bemödar sig att ära dem med ett besök, för att få ligga och be om en till macka. Han älskar mig nog nu….

Thotis90
2014-12-17 17:38
#36

Jag lever med en spelmissbrukare och det är inget vidare. Han säger att spel är hans stora intresse (han jobbar i en spelbutik), men när det går så långt att han spelar all sin lediga tid och det går ut över förhållandet är det ett beroende. Han har t.o.m. börjat kalla sina kompisar för sina älsklingar och nu på sistone får jag vänta uppåt 1 h innan han kommer och äter när jag har lagat mat. 

Han sa för ett tag sedan att han ska bättra sig med spelandet (han sa det till mig och sina kompisar), men sen ändrade han sig och sa att han borde få spela hur mycket han vill. Jag hoppas att det var värt det den dagen jag lämnar honom…

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

Skogsraah
2014-12-17 17:41
#37

Tråkigt att så många av er har det såhär 😕Önskar ni inser snart att ni är värda SÅ mycket mer! NI är viktiga 🌺

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Madde
2014-12-17 17:45
#38

Oj, oj, vad jag känner igen mig. Jag har tidigare levt med 2 st som har varit så beroende av att spela dataspel/tv-spel. 

Jag trodde innerst inne att dem skulle ändra sig men det hände inte. 

Hur mycket man än tycker om en person så kommer de aldrig ge upp sitt missbruk då de själva inte anser att de är beroende. 

Kan inte mer än önska er alla lycka till som är där idag att försöka ta er ur detta.  Ni blir medberoende och det där gemensamma livet man trodde man skulle få kommer aldrig.

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Thotis90
2014-12-17 17:52
#39

# 38 Jag har i snart 3 år inbillat mig att han kommer ändra sig, men det lär han nog aldrig göra. Han har inte gjort det hittills så varför skulle han göra det nu?

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

Madde
2014-12-17 17:56
#40

#39: Jag var tillsammans med mina 2 dåvarande pojkvänner 3,5 år vardera och jag lyckades ju göra om mitt misstag. 

Men tillslut så kommer man till insikt att man vill ha det bättre och idag är jag lycklig med en pojkvän som inte är beroende av tv-spel/dataspel.

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Hinoiri
2014-12-17 17:56
#41

Det du beskriver låter som min värsta mardröm. :(
Mitt ex hade sitt spel som han spenderade all tid framför. Visst, jag tycker också om spel, men med måtta!! En del spel spelade vi tillsammans, men all tid när han var ledig gick till det där D%¤¤3/@ävla spelet. 
När jag var hos honom satt han vid sitt spel. När jag åkte därifrån satt han vid sitt spel. När jag stod i köket och lagade mat satt han vid sitt spel. När jag vaknade på morgonen och ville gosa eller ha sex, så hade han redan stigit upp och satt vid sitt spel. Eller så steg han upp, bad mig brygga kaffe och satte sig vid sitt spel.
Jag vet inte hur många dagar jag spenderade i soffan bredvid honom, stirrandes in i en skärm medan jag följde hans lvls och nya gear - med noll entusiasm. Han kunde prata om sitt spel i timmar, han blev helt omöjlig att prata med när han spelade och det kunde gå timmar mellan hans svar på mina sms eller mail. 
Det där spelet..-.-
Jag hatar det spelet, för det tog så mycket av vår tid ifrån mig.
Nu har vi gått våra skilda vägar, av olika anledningar, men jag skulle ALDRIG ALDRIG våga tänka tanken på att flytta in med någon som prioriterade ett spel över mig. 
Att ha bott på deltid hemma hos en man på 29 år, som var fast i sitt spel som om det var ett bottenlöst träsk, och som aldrig kunde slita sig därifrån när jag ville umgås…nej fy fan. De gånger jag visade att jag blev sur/frustrerad eller ledsen av att han suttit hela dagen och spelat medan jag suttit och suckat i soffan bredvid honom, då sa han att han kunde sluta, för han ville inte att jag skulle ha tråkigt, men han sa det men en anklagande ton i rösten och fick det att låta som att jag tvingade honom att kastrera sig själv för att jag inte skulle ha tråkigt.
Jag svek mig själv och trampade på mig själv så många gånger för hans skull, för jag älskade honom så och kunde inte tänka mig ett liv utan honom.
Det var när vi gjort slut och jag insåg att jag inte hade något liv med honom och att jag nu lever ett aktivt liv, med mina egna val och min egen frihet, som jag insåg hur skönt det är att inte vara hans slav som blir satt åt sidan för hans spel längre.

Hans liv har havererat sen vi gjorde slut, hans rumskamrater är mina vänner och de har berättat för mig. Allt har slutat i kaos för honom, medan jag börjar få kontroll över mitt liv igen, och skulle han komma tillbaka och gnälla om en ny chans skulle jag missunna honom med gott samvete.
Har min partner inte vett att uppskatta och prioritera mig under vår tid tillsammans, så förtjänar han inte mig.
Du borde försöka tänka likadant.
Om han inte kan bevisa under en viss tid innan ni flyttar ihop, att han kan vara utan sitt spelande och uppvakta dig och behandla dig väl, så säger jag "dumpa honom!" och gör det fort innan du finner dig själv inflyttad med en man som bara dräller i soffan och skiter i dig, medan du städar, lagar mat, handlar, tvättar kläder och försöker vara en bra flickvän åt en mask som inte gör ett skit för dig.

Annons:
Aleya
2014-12-17 21:33
#42

Till ni som säger att ni är i samma sits som ts och även till ts: välj! Vill ni sitta och slösa er tid med att hoppas att killen ska sluta spela eller gör som realister och lämna killen och lägg tid och omsorg på annat. En missbrukare kommer sällan sluta tvärt. Dom måste ha hjälp och själv vilja det. Så börja fundera.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Sarah
2014-12-18 13:12
#43

Att det är så många som tror att folk kommer att ändra på sig. Självklart kommer de inte ändra på sig. 

Folk gör inte det om de inte blir tvingade (eller om de själva inser sitt problem och vill ändras och då söker hjälp), och med tvingade i det här fallet menar jag att de inte längre har råd att ens äga en dator eller gå på internetcafé typ och inte har några kompisar som bjuder in dem att spela hos dem. Alltså hemlös, kompislös, familjelös, partnerlös och bankrutt, då kanske de slutar spela…

[Udoon]
2014-12-18 14:56
#44

Har inte läst hela tråden men: Att fortsätta välja någon som inte väljer dig tillbaka, som bara tar och tar och inget ger, det blir själsdödande i längden.  Antingen kan man välja sig själv och lämna, eller försöka stå ut och må eländigt, för att räkna med att ens partner ska ändra sig av sig själva ger oftast inget resultat alls.

pyromanen
2014-12-18 18:21
#45

Kolla på SVT2 kl 20 idag om spelmissbruk

Skogsraah
2014-12-18 18:26
#46

TS, hoppas du uppdaterar i tråden om du behöver lätta mer på hjärtat och dina tankar angående situationen! Vi är många som känner igen oss, och fastän det kan kännas självklart för vissa att lämna en sådan relation så är det sällan det när det kommer till kritan.

Våra känslor och vår kärlek förvirrar oss. Jag vet att jag hade kompisar som blev irriterade på mig och för allt i världen inte kunde förstå varför jag stannade kvar med mitt ex, men älskar man någon mycket så är det svårt. Tänker bara ifall du har läst i tråden och tar illa vid dig eller känner dig dålig, just av att det framhävts så enkelt att lämna en "idiot". Ibland blir det riktat lite mot trådskapare med dessa problem som att "skyll dig själv som stannar kvar! hur kan du ens stanna med honom?!?!" osv. Det tycker jag inte är rätt väg att gå för att ge råd. Kan tyckas enkelt som utomstående, men oftast är det inte det.

Skickar massor med styrka åt dig och hoppas du kikar in hit för att berätta hur det går för dig! 🌺

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

[Lindizen]
2014-12-18 21:40
#47

Hej allihopa! Gud vad det värmde i mitt hjärta att gå in här och se all respons jag har fått. Så "skönt" att många känner igen sig, dock så synd och jobbigt att läsa att det oftast slutat åt det sämre hållet…

Jag älskar ju min pojkvän och igår åkte han till mig så pratade vi om allting på ett sätt vi aldrig pratat förut. Vi kom väldigt bra överens och jag sa att han MÅSTE visa att han prioriterat vårt förhållande före hans dator. Och ja det skulle han… Men jag är fortfarande inte 100… Jag får se hur allting blir om ett tag, vi flyttar i mars och kontraktet är redan skrivet och min mammas policy är att har jag väl flyttat får jag inte komma hem igen.

Och sen vill jag ju såklart leva med honom, eller ja - personen bakom allt spelande. Jag kommer med ytterligare svar imorgon eller på lördag, för vi ska träffas lite längre imorgon så ska se hur allting blir då.

Återigen tack för allas svar och kom gärna med fler synpunkter, erfarenheter och råd. Det är bara så skönt att ni finns här och stöttar!! Tack!

taylor__lambert
2014-12-19 09:58
#48

#47 så det börjar ändå bli bättre? :) Önskar dig all lycka och hoppas att allt löser sig och att ni får det bra tillsammans!

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Annons:
OlgaMaria
2014-12-19 10:27
#49

Hej! Jag är helt övertygad om att vissa personer har lättare att bli beroende än andra. Jag t ex blir jättelätt beroende av olika saker. Jag tror att personer som inte direkt blir beroende av grejer har svårt att förstå vad det handlar om. 

Jag tror du måste släppa idén om att han ska kunna ha detta som en hobby och samtidigt ge dig den uppmärksamhet och engagemang du vill ha. Är man missbrukare kan man inte fortsätta lite, på en bra nivå. Det går inte. Man måste sluta. 

Självklart är han en underbar människa och jag fattar till 100% att du älskar honom och ser alla hans goda sidor. Men missbruket tar ju den där fina personen bort ifrån dig. Om han bara spelar så finns ju den människan inte kvar i ditt liv. Då är den uppslukad av alla spel och otillgänglig för dig. Han kan försöka balansera och ge dig det du vill ha och hålla dig nöjd, men så länge han spelar så måste han anstränga sig för att ha kärlek för dig i sitt hjärta. I hela hans kropp finns suget efter att bara spela, och visst vill han ha dig, men på sina villkor, väntande på när han har tid över.

Jag skulle ALDRIG flytta ihop med honom. 

Om jag var du skulle jag nog lugnt och sansat säga ungefär: Jag älskar verkligen dig. Jag tycker du är en helt fantastisk person som jag vill leva med, bo ihop med och få barn tillsammans med. Men jag ser hur ditt spelande förstör för oss. Jag tror att det är en önskedröm att du ska kunna spela på en lagom nivå så att jag känner mig nöjd i det här förhållandet. Jag vill så gärna vara tillsammans med dig, men spelandet kommer emellan oss. Jag vill inte bygga mitt liv tillsammans med någon som investerar så mycket i spelande och så lite i mig. Så jag måste gå vidare.

Jag tror nämligen att det är omöjligt för honom att bygga bra relationer så länge han fortsätter spela. Någon gång måste han välja vad han vill leva för. Kanske hjälper dina ord honom att komma till insikt och välja dig. Annars kan de hjälpa honom i framtiden när han försöker bygga något med någon annan.

Tuffa ord… men jag tror verkligen du måste släppa idén att han ska kunna spela lagom. Han är en missbrukare och han kan inte spela lagom. Tyvärr är det allt eller inget.

Ta inte till dig det där han säger om tidigare flickvänner. Han har inte bildat familj och levt hela livet med dem. Han säger bara så för att försvaga dig så att han får fortsätta spela. Att du säger klart och tydligt vad som gäller för dig tror jag bara kommer få honom att känna mer respekt för dig, att han går miste om något om han låter dig gå.

Men du måste vara beredd på att detta får ett slut. Lägg inte ditt liv i en missbrukares händer.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Rita-S
2014-12-19 12:49
#50

Jag tror tyvärr #49 har rätt. Handlar det om missbruk är det svårt att få personen hålla det lagom. Ett missbruk är tyvärr ett missbruk oavsett om det handlar om alkohol, droger eller spelande. Att säga till en spellmissbrukare att bara spela litegrann är som att säga till en alkoholiker att ta bara en eller två drinkar av en hel flaska sprit.. :(

Men sen är ju frågan om detta faktisk handlar om missbruk eller inte. Så långt har han haft förhållanden med tjejer som inte har satt gränser: Det kan helt enkelt vara vana lika mycket som något  annat. Jag vill inte säga bu eller bä om du skall flytta i hop eller inte, för det är bara du som kan bestämma, men du måste berätta öppet för honom hur det skall vara för din del.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

taylor__lambert
2014-12-19 17:56
#51

Min pappa var spelmissbrukare, och nog finns det tecken för det, men om det skulle vara så att det är det så finns det hjälp som faktiskt funkar.

Men tar man min kille som har ADD så behöver han spelandet, WOW, Destiny osv för att kunna utagera sig. Visserligen har han fortfarande tid för mig även om han sitter fastklistrad i skärmen, men det stör mig inte så mycket, jag vet att han behöver det, jag har själv ADD och behöver min egna sysselsättningar för att fungera normalt.

Men när han väl spelar så brukar han alltid fråga om jag vill pröva, dock nekar jag det alltid då jag blir för lätt irriterad av hans spel, nä, ligger hellre bredvid och myser på det sätt som passar mig.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

[Xenomorphine]
2014-12-20 18:42
#52

Nu har jag inte läst allt. Men, jag skulle aldrig acceptera det. Än mindre flytta ihop med honom. Kan du inte säga till honom att om han inte kan visa att han kan sätta dig före spelandet, så vill du helt enkelt inte flytta ihop med honom? Ge honom ett dilemma. Antingen så fortsätter han som vanligt = du inte flyttar ihop med honom, eller så visar han att han kan sätta av tid för dig = du kan ge det en chans? Jag förstår att det är en svår situation.
Jag har själv varit med om liknande och det slutade med att jag sa " nej, nu är det nog" och lämnade honom. Efter många (långa) försök att få honom att förstå.
Jag själv spelar väldigt mycket datorspel, men jag skulle aldrig låta det gå ut över min partner. Det är en fråga om vad man vill prioritera. 

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er båda!

[Devya]
2014-12-21 10:52
#53

Jag tror det är inte smart av er att redan ha skrivit på ett kontrakt för en lägenhet då ni har sådana här problem. Ni borde FÖRST ta itu med de här problemen och vänta ett par månader för att se om situationen har ändrats och sen börja planera att flytta ihop.

Får vibbarna att ni gräver er egen grav här.

Ni är för ivriga på att få flytta ihop att ni väljer att försöka "snabb-fixa" era problem så ni kan spola fram till den bit som ni fantiserar om. Kanske ni lyckas eller så går det som för de flesta, ni klarar av en lite period och sen måste ni flytta isär för ni märker att ni egentligen bara sopade problemen under mattan och tog aldrig itu med dem ordentligt. Farliga saker det där.

xxmammaxx
2015-02-26 23:32
#54

Jag själv sitter i samma sits! Bara d att vi bor i hop nu sen ett år tillbaka och har 2 barn tillsammans på 4 månader (tvillingar) D första han gör när han vaknar e å sätta sig vid datorn.. Och där sitter han hela dagen å spelar CS eller Diablo. Somnar ca 2 timmar mitt på dagen å sen spelar han igen.. Iblan e han även vaken på nätterna å spelar.. Helt ärligt har jag vant mig vid detta. När ja lagat mat brukar jag ofta ge honom maten när han sitter vid datorn.. så dör han på cs så äter han lite ah å holler på så..D låter kanske sjukt men ja har aldrig älskat en människa så mycket som jag älskar honom.. Han är sjukskriven så han sitter verkligen vid datorn 24/7  Måste även säjja att min kar e faktiskt 35. Jag e 27.. Vi har vart ihop i 4 år.

Förutom våra tvillingar på 4 månader så har jag två egna på 5 och 8 år. D låter kanske hämskt att säga  "man vänjer sig" Men jag har ju jort det och ja bryr mig inte längre om det.. jag lägger all min tid på mina barn nu när ja e mamma ledig. samt hemmet. Annars jobbar ja som undersköterska men skit samma..

Men jag tycker inte du ska flytta in till honom om du inte redan jort det! Stanna hemma eller skaffa egen lägenhet! <3

Sarah
2015-02-27 07:11
#55

#54 förlåt om jag låter dömande, men vad är det för förebild du vill ha till dina barn? Tycker du att det är bra att de ser att mamma ska passa upp på en lat karl?

Annons:
OlgaMaria
2015-02-27 07:18
#56

#54 Nån gång när barnen sover skulle ni kunna kolla på det här tv-programmet: http://www.kanal5play.se/play/program/2316892271/video/2615502586

Situationen är extremt lik eran. 

Men jag förstår på något sätt att du vant dig och att du inte orkar bry dig riktigt just nu. Du har nog fullt upp med att fokusera på dina barn. Om det ska bli någon förändring just nu så behöver det nog komma från honom. Eller be honom kolla på programmet själv, så slipper du engagera dig känslomässigt i det här "problemet" just nu, men kan ändå ge honom en chans att få ett annat perspektiv på sitt liv.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

xxmammaxx
2015-02-27 08:24
#57

Jag kollade på avsnittet och delvis e d väll likt men endå inte.. Min kille mår i och för sig med dåligt och sätter hällst inte ens sin fot ute.. Men om han sitter å spelar å jag ber om hjälp så hjälper han ju mig.. d tar bara lite tid.. får la vänta 20 min ibland..

OlgaMaria
2015-02-27 08:36
#58

Jo men det är väl framför allt inte hans hjälp som saknas, utan hans engagemang för dig och familjen och över huvud taget hans välmående?

Det är slitsamt att vara tillsammans med någon som inte tar hand om sig själv och jobbar för att må bra. Det är otroligt utmattande att sitta och spela så länge, det vet jag. Men man lägger inte riktigt märke till det så länge man tycker att spelet är roligare än allt annat.

Sen kanske du kommer känna annorlunda när barnen blir större. Känslan av att han inte hjälper till tillräckligt kanske växer med tiden, även om det inte känns så påtagligt nu.

Jag vill inte hetsa dig till att bli arg eller börja gnälla och tjata på honom. Tror nog att du hanterar situationen så gott du kan just nu. Men det låter som något som inte kommer fungera i längden, och också att din kille inte alls mår bra av att leva på det där sättet. Ni borde fundera kring det, för att slippa en kris längre fram.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Sarah
2015-02-27 08:48
#59

#57 hjälper till om du ber om det… Wow. Inget eget initiativ. Det är ju en vuxen människa vi pratar om!

Aleya
2015-02-27 08:58
#60

#57 du inser väl att du har ett barn extra att ha hand om? Nog för att både min kille och jag spelar. Men vi har gränser. när vi är med varandra så är det inte som så att hushållsarbete eller dylikt blir undansatt. Inte heller måste jag vänta 20 min om jag vill ha hjälp med maten. Och behöver ej fråga heller.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

taylor__lambert
2015-02-27 09:38
#61

#57 nog för att han är sjuk, men nån gång måste han ta sig ifrån spelandet och börja bearbeta med sig själv. Nu vet vi ju inte vad för sjuk han är men det låter som något som han måste börja ta tag i och bearbeta på egen hand med stöd ifrån familjen, men det är han som måste ta första steget.

Att ha 4 barn, varav två är hans är säkerligen slitsamt att ta hand om själv. De andra två på 5 och 8 år kanske inte är hos dig så ofta? Att han sedan inte hjälper till så pass som han borde gör honom till ett 5:e barn. Men jag tycker iaf att det minsta han kunde göra är att hjälpa dig utan att du behöver fråga honom, ta hand om barnen på 4 månader. Jag skulle aldrig kunna vänja mig vid den situation du lever i det låter slitsamt och nästan plågsamt, även om jag älskar min kille som jag har så skulle jag inte tolerera att han spelade så mycket, för visst spelar han man han kan ju sluta om jag ber honom och så låter han spelet vara för resten av dagen.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

OlgaMaria
2015-02-27 09:50
#62

Vore roligt att höra hur det gått för Lindizen också… :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
xxmammaxx
2015-02-27 23:43
#63

Tycker det e synd att alla reagerar så negativt.. Tar enna illa upp.. Min kille träffar facktiskt en kurator just nu. Han har depritioner därför han inte mår bra.. Men han försöker ju ta tag i det.. Det va facktisk jag som bad honom att typ söka hjälp på vårdcentralen.. Jo ,mina stora barn har ja allt ofta! Min stora son har ja på heltid och dottern på 5 varannan vecka..

Sen så skrev inte jag d här för att andra ska få mig att må dåligt.. utan ja skrev detta till den här tjejjen att ja tyckte att hon inte skulle flytta in till honnom.. Det här e hennes tråd och jag ville bara berätta att jag satt i en liknande sits som hon hade kunnat göra om hon flytta hem till honom.

taylor__lambert
2015-02-28 00:36
#64

#63 alltid bra att ge mer info när man skriver saker, så som att tex din man är riktigt sjuk MEN han har sökt hjälp och får hjälp. Man missuppfattar allting som sägs på internet väldigt lätt, för det är trotts allt internet, vi står inte bredvid dig och vet alla fakta därför är det viktigt att förmedla det. Sen är det inte riktigt samma sits som TS, du är äldre har många barn samt att din man är sjuk och får vård. Då är det du skrev innan något som det såg ut förr än hur det ser ut nu med tanke på att i första du skrev lät det mer som att han inte gjorde någonting, nu senaste låter det mer som att han gör något åt det hela. Det är också viktigt att förmedla, hur det var förr och hur det är nu för som sagt man missuppfattar lätt genom att bara läsa en text.

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Aleya
2015-02-28 01:39
#65

#63 visst att depression är en diagnos, men man behöver inte bete sig som ett vuxet barn enbart för det. Man kan faktiskt inte skylla allt på det. Men visst är det bra om man tar tag i sitt problem.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Gur4m1
2015-03-01 09:11
#66

#64 ts kille beter sig som någon som faktiskt är sjuk. Att vara så besatt (beroende) av spel är även det ohälsosamt och många gånger ett tecken på att man är en beroendesituation och ofta beror det på t.ex en depression.

Jag har själv lämnat en man efter nästan 7å år pga att han gled in i en sådan period och aldrig kom ut igen- jag försökte få honom att ägna mer tid till mig, jag har väldigt lätt att kommunicera vad jag vill- men till slut blev det ju mer "tjat" och "gnäll" när man för hundrade gången säger att han spelar för mycket och aldrig har tid fr mig.

Jag skulle stannat och stöttat om han insett sitt problem och sökt seriös vård, men han bara måste ordna det på egen hand coh kan inte söka hjälp och då sa jag hejdå.

Det är normalt att vilja spela, dvs ägna sig åt nöjen helt på egen hand, man måste inte vara med sin partner jämt- fick jag alltid höra när jag  försökt hitta stöd hos hans vänner och familj, Men att spela ALL vaken tid är inte normalt. Att försaka ALLA sociala sammanhang, all social kontakt för att spela är inte normalt. Att såra sin partner för att kunna spela är inte normalt, och att vända på sin dygnsrytm eller anpassa hela sitt liv utifrån ett spel….är inte bra. 

När jag inte hört av mig till honom på en månad och han inte reagerat på detta (vi har gett varandra rätt mycke frihet i allmänhet dåvi båda gillar egentid) och han abrafortsatte att inte höra av sig, så gjorde jag slut under hösten. Dåhade jag börjat få in i hans skalle att han led av en depression- men han ville fortfarande inte söka hjälp. Då kan jag inte göra mer, annat än dras ner med honom. Så jag lämnade.

Depressioner har många gånger en orsak även om själva depressionen i sig är en sjukdom. Det kan vara t.ex att man har svårt med det sociala- vilket han har, ja misstänker ju att han har lättautism eller ja, AS t.ex. Så när saker blev tungt ute i livet, gled han bara djupare in i spelandet. Det är där han får den sociala kontakten  och stimulansen han behöver. 

Jag gillar själv att spela och hamnade i en liknande sits med mitt ex, när jag precis lämnat min uppväxt ort och flyttat 100 mil, inte kände någon, arbetslös och depressioner (odiagnostiserad ADHD). Jag sökte hjälp, men det tog något år eller så. När jag tittar tillbaka ser jag de två åren jag spenderade 24/7 på onlinespel, var ett sådant slöseri. För spela är underhållning. Det är lite som att äta tårta 24/7. Det blir inte så kul efter ett tag… Man gör det för att man upplever att man måste göra det för att iaf må lite bättre.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: