Singel

Rädd att förbli singel resten av livet.

2015-01-06 19:17 #0 av: Emil68

Är en singelpappa med två barn. Jag ser bra ut och är social mm. Har lätt för att få tjejer intresserade, men det slutar oftast med sex eller vänskap (hamnar i friendszone) Jag söker någon att bygga bo med. Hur ska jag göra för att hitta hon med stort H ?

Anmäl
2015-01-06 19:29 #1 av: Tjeja

Darn! Nu kommer du 10 år försent och berättar detta nu???

Letade med ljus och lykta efter en singelpappa att bygga bo med då!..

Poängen.. jo vi finns! ... jag undrar lite vart du letar bara? och vad du signalerar utåt när du letar tjej..

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-01-06 19:30 #2 av: Inkanyezi

Talar du spanska och kan tänka dig att åka långt för att hämta henne skulle jag kunna ge dig en del råd, men just det där första är essentiellt i det sammanhanget.

Men det handlar lite grann om att dels leta på rätt ställe, men framför allt på rätt sätt. Ju fler kontakter man har med andra människor, desto fler träffar man. Med två barn borde det nästan vara lättare att träffa en fin tjej tänker jag mig, men det hänger så klart på personkemi om man får saker och ting att stämma.

Anmäl
2015-01-06 19:43 #3 av: Tjeja

Ja precis... en kille med barn var betydligt mer attraktiv i mina ögon när jag var singel än en kille utan några barn...

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-01-06 19:47 #4 av: Emil68

Till Tjeja ! Har mest letat på nätet i ca 9 månader. Jag signalerar inget speciellt är bara mig själv så som social och humoristisk vilket jag är.

Anmäl
2015-01-06 19:58 #5 av: OlgaMaria

Du kanske inte är på rätt sidor? Många dejtingsidor verkar vara oseriösa och mest för folk som vill ha något kortvarigt/sex. Tycker nog inte heller att du ska gå i säng med folk så fort. Tror inte det är rätt sätt att hitta något långvarigt på.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-01-06 20:50 #6 av: Emil68

Till Theresia W : Du har rätt i mycket i det du skrev. Funderar stark på att ge upp sökandet överhuvudtaget eftersom det egentligen inte ger något i långa loppet. 

Anmäl
2015-01-06 21:18 #7 av: Inkanyezi

När jag åkte till Santiago de Cuba hade jag inte en tanke på att ragga, men jag hade kunnat bli bortgift flera gånger om dagen... Det ledde efter många resor och några år till ett fast förhållande som varar än, efter tolv års äktenskap. Likförbannat stöter tjejerna på mig titt som tätt, också här i Stockholmstrakten, vilket egentligen nästan aldrig hände under den ganska långa depression jag hade efter skilsmässan - ungefär tjugo år.

Så att ge upp "sökande" tror jag på, men att vara öppen för att det faktiskt händer, är nog viktigare. Att vara trygg i sig själv och tillräckligt ha bearbetat sådant som kan vara jobbigt gör det lättare att vara öppen och ta vara på tillfället när det bjuds. Det kommer, men man kan nog inte veta riktigt när eller hur.

Anmäl
2015-01-06 21:30 #8 av: OlgaMaria

#6 Du kanske ska ge upp det sökandet du hållt på med hittills, men tycker inte du ska ge upp hoppet, och kanske kan du söka på andra sätt. Tro på dig själv och tänk långsiktigt när du dejtar. Det är attraktivt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-01-06 21:39 #9 av: [silkesnosen]

Jag förstår dig och känner ofta detsamma. Jag är numera bara aktivibland, men tänker allt mer att är det meningen så är det. Jag tror kanske att dejtingscenen på nätet är något annat än vad det var för några år sedan. Idag är det mest sex eller kontakt utan ansvar. Det känns därför som en utmaning. 

Anmäl
2015-01-06 21:43 #10 av: Sjöstjärna

Nätdejting ger jag inte mycket för, hur rätt någon än är "på pappret" så är det meningslöst om inte personkemin finns där, så fokusera på att träffa någon i verkliga livet istället. Du skriver att du har lätt att träffa tjejer och få dem intresserade men att det sedan faller på att ni antingen har sex och intresset svalnar eller att ni blir kompisar. Okej, då ska du få en hemläxa av mig. Skämtar Nästa gång du träffar en tjej som du tycker verkar trevlig och bjuder på fika (eller vad du nu brukar göra) så måste du vänta minst en månad (eller två eller tre) innan du har sex med henne men samtidigt ska du flörta allt vad du kan med henne under den tiden. Tänk gammaldags uppvaktning och ge järnet. Glad

Anmäl
2015-01-06 22:01 #11 av: OlgaMaria

#10 Håller med! :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-01-07 00:10 #12 av: redstaryena

Man brukar säga, den som letar, han finner. Men tror lite på tvärtom .

Väldigt unga tjejer kan nog tycka det är lite sött med en man som har barn,men är inte alltid mogna för att dela sin vardag med dom Så åldern kan spela en viss roll.

#7 Att åka till ett annat land, som vissa människor dessutom bara vill fly ifrån, för att hitta den rätta, är väl inget bra alternativ. Som du själv sa, du åkte inte dit för att ragga, och det blev jätte bra. Men om du åkte dit enbart för att hitta någon, kunde allt blivit fel. Jag är själv en person som älskar detta land och människorna där. Och det finns många som aldrig hade kunnat tänka sig att leva nån annanstans (alla de jag känner) men sen finns det dom som tänker annorlunda. Och jag har sett hur fel det blivit för just dessa män och kvinnor.
Vill inte vara taskig men ärligt, männen är jäkligt heta där borta och om du nu höll på att bli "bort gift" vid flera tillfällen där nere, vad tror du är anledningen till det??

Anmäl
2015-01-07 00:30 #13 av: Katti

Jag höll på att ge upp. Många gånger! Gick med på några sidor - och gick ur igen, så innerligt trött på hela skiten! Hur kul är det när man har skrivit en lång presentation, där man försöker beskriva sig själv rättvist, oftast bara får ett ord som svar. Ligga? Några trevliga svar kom det förstås också, men jag är långsam i starten och vill skriva ett tag innan jag träffar någon. Lära känna varandra lite.

Så en dag kom det ett trevligt litet meddelande! Eller faktiskt två, för han hade glömt skriva något och skrev ett till direkt efter! Jag gick in på profilen. Fan också, röker - och snusar! Tatuerad. Jag svarade inte direkt. Varför skulle jag göra det, han var ju inte min typ! Men sen tänkte jag att ett trevligt brev ju faktiskt kan få ett trevligt svar. Så jag svarade. Det slutade med att vi skrev till varandra varje kväll i en månad. Sedan träffades vi. Det var jättetrevligt! Kompisen frågade: Hur var det? Hur känns det? Är det något? Blir det något? Ja, men något måste du ju känna!!! Ja, jag kände att det var en himla trevlig kille, men såna hade jag ju träffat ett antal. Utan att det blivit mer än någon fika och kanske en middag.

Men den här killen fortsatte jag att träffa! Tredje gången bjöd han hem mig på lyxmiddag. Han kan laga mat den killen Skämtar. Fjärde gången bjöd han  på teater (Den sanna kärleken!). Femte gången var vi också hos honom. Alla gångerna blev jag kvar sent (fyra eller så!). Vi hade så mycket att prata om! Men alltid bara en kram, eller ett par, när jag skulle åka. Det var den där femte gången jag blev kär!!! Jag vet exakt i vilken sekund Hjärta. Det tog 1½ månad från att vi träffades första gången tills vi var ett par. 2½ månad från att vi började skriva till varandra.

Så vad jag vill ha sagt är att jag helt håller med #10 Sjöstjärna om att ge det tid, tid och åter tid!!! Fast jag dissar inte nätdejting!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2015-01-07 01:08 #14 av: redstaryena

# 2 Jag retar mig på din inställning faktiskt. " är du beredd på att åka långt för att hämta henne" . Varför inte åka till Danmark och hämta någon? Varför Kuba tro?

Anmäl
2015-01-07 01:16 #15 av: Inkanyezi

#12 av: redstaryena  "Vill inte vara taskig men ärligt, männen är jäkligt heta där borta och om du nu höll på att bli "bort gift" vid flera tillfällen där nere, vad tror du är anledningen till det?"

Just det är jag nog rätt klar över efter ungefär femton år i ganska nära kontakt med många människor därifrån, både här i Sverige och på andra håll i världen. Som utlänning är man högvilt, och det handlar i väldigt hög grad om en enkel biljett därifrån. Sedan ska man inte heller underskatta att just Kuba har en märklig struktur på prostitutionen, där "jineteras" försöker slå sig i lag med turister för att få ut så mycket som möjligt; endera pengar, men också möjligheten att kunna lämna landet och ta sig till ett ställe där det går att få ett annat liv.

Jag skulle inte rekommendera någon som inte talar flytande spanska sedan väldigt många år att åka dit så som jag gjorde. Första frieriet kom redan efter någon timme där. Jag trodde det var på skoj, tog det inte på allvar, eftersom jag inte kände till mycket om situationen där. Så småningom trillade myntet ner; det var helt allvarligt menat. Jag hade med avsikt undvikit att hämta in för mycket information, eftersom jag ville bygga mig en egen uppfattning om landet. Min anledning att resa dit var främst att jag var nyfiken på musiken. Jag spelar själv, och jag hade mycket kontakt med musik och musiker när jag var där. Min första kväll i Santiago spelade jag på Casa de la Trova tillsammans med två olika band.

Jag tror faktiskt att det går att hitta en livskamrat där betydligt lättare kanske än på många andra ställen, bland annat just för att de är så pass öppna för det, men att man nog inte ska vara alltför naiv, och att man bör ha ganska god kontakt med människor runtomkring och inte vara alltför lättledd. Det tog två år innan vi etablerade det förhållande som ledde till äktenskap, och jag hade gjort många resor då. Vi har varit gifta i tolv år, och min fru är lite flyttfågel, eftersom hon inte gillar svensk vinter. Resorna är en rätt kostsam historia. Jag brukar stanna i Sverige över vintern och numera stannar jag inte länge på Kuba när jag åker dit. Senast var det tre veckor, i vintras, januari-februari. Året innan möttes vi i Miami och flög hem tillsammans efter ett par veckor där. 

Och jag känner faktiskt några damer i skilda åldrar som verkligen är intresserade av att etablera ett seriöst förhållande med någon utifrån, gärna i Sverige, men jag har inte gjort några direkta ansträngningar för att hitta någon partner. Jag tänker att det är sådant som folk borde fixa själva. Men jag tror inte att det är så enkelt heller för någon som har barn att sticka ut och resa heller, så mitt svar var kanske inte helt allvarligt menat, mer som peppning.

Och det förekommer faktiskt också rena bedrägerier när kvinnor, eller män, gifter sig med en utlänning, för att komma därifrån, och sedan avslutar äktenskapet ganska snart för att ta över den partner de redan har där, eller för att helt enkelt fnaska i det nya landet eller emigrera till ett annat som de anser mer intressant. Många kanadensare har råkat ut för det, eftersom det land som drar är USA, och främst Miami.

Och att det har funkat så bra för oss har nog en hel del att göra med att det inte var därför jag åkte till Kuba, inte första gången, och inte heller andra, tredje eller fjärde. Jag sysslade med annat, coachade ett tjejband bland annat. Det var en septett, men en av tjejerna slutade ganska snart, så att det bara var sex kvar. Jag brukade skoja och säga att "på den sjunde dagen vilade han sig". Vi hade faktiskt rätt kul under den tid som jag var med bandet. Efter ett par år fick de ett gig i Mexiko och fyra av tjejerna avvek. Två av dem tog sig till USA, en åkte tillbaka till Kuba senare, och den fjärde har jag inte hört av. Två åkte tillbaka hem efter giget de hade på ett hotell i Mexico D.F.

Jag är nog ganska väl medveten om varför jag fick så många frierier, och jag har tackat nej många gånger. 

Och när det gäller din kommentar i #14 tror jag att du övertolkar ganska rejält. Du har nog väldigt lite pejl på "min inställning".

Anmäl
2015-01-07 01:33 #16 av: redstaryena

Har också varit där. Inte pga musiken utan delar deras värderingar i mångt och mycket och min familj har många goda vänner där. Tycker inte om när västerländska män eller kvinnor drar fördel av att söka lyckan i länder där det råder stor fattigdom. och att man gör det, just av den anledningen.

Tog därför lite illa vid mig 

Anmäl
2015-01-07 02:05 #17 av: Inkanyezi

Menar du att kubaner, eller Kuba som nation, skulle ha någon särskild sorts relativt homogena värderingar, som skiljer sig från dem i andra länder? Undrar vad det skulle kunna vara? Är det hyllningen av massmördaren Ernesto Guevara de la Serna möjligen, eller att deras kommittéer för försvar av "Revolutionen" kan samla ihop en mobb för att spöa folk som av en eller annan anledning har pekats ut som "kontrarevolutionärer"? Eller är det möjligen den rasism som är tämligen öppen, där folk med mörkare hudfärg nedvärderas?

Jag har inte upptäckt några direkt enhetliga värderingar där, bortsett från att väldigt få egentligen tror på den så kallade "revolutionen" och i övrigt är som folk är mest på många håll i världen. Men du kanske har djupare inblick än jag.

Anmäl
2015-01-07 10:32 #18 av: redstaryena

Jag har det ja! Men tror de diskussionerna tillhör ett annat forum

Anmäl
2015-01-07 10:44 #19 av: [JenniN]

Ts: Du kanske ska försöka leta utanför internet? ✴

Anmäl
2015-01-07 10:54 #20 av: Inkanyezi

#18 Jag tvivlar starkt på att du har det. Och diskussionen om vem som drar fördel av kontakter mellan utlänningar och kubaner tillhör definitivt det här forumet, men om det vore aktuellt, ska det nog tas under ett annat ämne än den här tråden.

Så TS, det var inte helt allvarligt menat, men jag tror definitivt inte att det skulle vara kört för dig, bara att du kanske letar på fel ställe, som han som letade efter nyckeln under gatlyktan, för att man ser bättre där än i det mörka hörn där han tappade den.

Anmäl
2015-01-07 11:17 #21 av: redstaryena

#20 Tvivla inte på det! Om vi nu skulle diskutera relationer ENDAST mellan västerlänningar och kubaner, kanske det tillhör detta forumet, fast knappast denna tråden! Men skulle vi göra en djupdykning i dina kontra mina politiska åsikter , då tillhör det definitivt ett annat forum och den diskussionen hade inte blivit långvarig eftersom jag hade plattat till dig ganska omgående

Anmäl
2015-01-07 11:25 #22 av: Inkanyezi

Var kom nu politiska åsikter in i det här. Mina åsikter om de brott mot mänskliga rättigheter som begås och har begåtts på Kuba har inte särskilt mycket med politiska åsikter att göra, utan de är mer en fråga om rättvisa och moral. Jag gillar helt enkelt inte att regimen sänder ut mobbar för att trakassera och misshandla folk, och jag ser Che Guevaras slakt av tusentals kubaner som mord. Men du kanske ser det som politik. I vart fall ligger det kanske inte riktigt under det här forumets agenda. Men mänskliga rättigheter är nog också en politisk fråga...

Anmäl
2015-01-07 11:45 #23 av: Emil68

Till Inkanyezi : Du har ju tagit ifrån fokus från mitt inlägg helt och hållet. Är inte som du och åker till andra länder för att hitta någon, om du vill göra det så är det upp till dig men jag är inte intresserad. Vill ha någon som delar mina värderingar mm

Anmäl
2015-01-07 11:55 #24 av: redstaryena

#23 Ledsen om även jag bidrog till det.
Klart du kommer att hitta någon. Är väl lite i samma sits själv men letar inte direkt utan hoppas mer att det "att det kommer när det kommer". Vilket såklart inte är en jätte bra taktik om man inte vistas i sociala sammanhang alls. Fast du verkar inte ha det problemet😊

Anmäl
2015-01-07 12:03 #25 av: redstaryena

Hur gamla är dina barn förresten? Gick med på tennis träningarna med min son när han var yngre, och där hade jag nog kunnat få napp (om jag velat)Det var ju inte därför jag följde med men man kan slå två flugor i en smäll genom att vara delaktig i barnens aktiviteter och samtidigt spana lite. 😉

Anmäl
2015-01-07 12:04 #26 av: Emil68

Det är lugnt !

Anmäl
2015-01-07 12:04 #27 av: Emil68

Mina barn är 9 och 12

Anmäl
2015-01-07 12:07 #28 av: Åsa S

Det är svårt hitta nån tycker jag även om man är seriös och vill ha nått äkta och inte bara lite kul. Tog mig rätt många års internetdejtande innan jag hittade rätt och det blev en man utan barn jag gifte mig med.  Du har bara testat i 9mån. Jag ville ha nån som hade tid för mig och ville ha mig som bästa vän och livskamrat. Fick mest intrycket av de män via internet som  hade barn att de mest ville ha nån att träffa varannan vecka och att de just inte hade så mycket tid att ge och  att de var rätt nöjda med det, men jag ville ha en livskamrat, äktenskap mm alltså hela rubbet så för det mesta kändes det som det inte var nån ide ens fortsätta träffa nån med barn eftersom man kände sig helt bortglömd och ointressant varannan vecka. Så har man barn och verkligen vill satsa på nån måste man våga ta en chans + hitta tid och våga visa vad man känner. +Man måste vara öppen och inte sätta upp en mall för hur en partner ska vara och se ut. Hade jag satt upp en bild över hur min kommande partner skulle vara och se ut så tror jag aldrig jag träffat min man.

+En fälla många internetdejtare faller i är att man alltid tror att nästa dejt är bättre = man blir rätt långvarig eftersom man aldrig får chans lära känna nån. Ofta tar det ju mer än en fikadejt innan man lär känna nån. Så det kan vara bra lära känna en person i taget och du det är OK att logga ut från dejtingsidorna medan man lär känna nån det visar ofta att man är seriös, men väldigt få verkar göra det men är man seriös uppskattar man det.

Anmäl
2015-01-07 12:12 #29 av: Emil68

Problemet är att efter en dejt eller att ha pratat på tel så försvinner dom eller att det helt enkelt rinner ut i sanden. Är väldigt omtänksam och snäll av mig och är trevlig säger alla och att jag ser bra ut. Så jag vet ej vad jag gör för fel, kan bara vara mig själv. Börjar inse att det inte finns någon för mig helt enkelt.

Anmäl
2015-01-07 12:16 #30 av: Inkanyezi

#23 av: Emil68  "Är inte som du och åker till andra länder för att hitta någon"

Det ser ut som om du har missuppfattat något. Jag har inga förutfattade meningar om dig, men jag har heller inte "åkt till andra länder för att hitta någon". Det är nog snarare så att jag har hittat någon där jag har varit av helt andra skäl. 

Jag är nog mer inne på det som uttrycks i #24 av: redstaryena.

Men för att komma någon vart är det så klart bra att ha kontaktpunkter. 

Och jag tycker nog att ditt fokus kanske kan vinna på att lämna det som trådens rubrik beskriver och att det kan vara bra med en mer hoppfull attityd.

Det finns massor av människor därute, det gäller bara att hitta dem som man trivs ihop med.

Anmäl
2015-01-07 12:19 #31 av: Åsa S

Så var det för mig med, så är det nog för många som dejtar de flesta dejter leder inte till nått. Man hamnar i en situation som inte riktigt känns normal. För många är det nog ungefär som att gå på jobbintervju och man har bråttom och vill hitta mr/mrs right direkt, man ska hamna i sjunde himlen direkt då man tittar in i varandras ögon annars vandrar de vidare. Jag hade i stort sett gett upp då jag träffade min man och föreslog vi sågs som vänner och sedan såg vart allt ledde till så vi gick på parkteater, bio, åkte och badade och dyl utan att ha någon intim kontakt, men ju mer vi lärde känna varann och märkte hur kul vi hade ihop desto mer började vi tycka om varann och känslor väcktes och vi flyttade ihop rätt snabbt då.

Anmäl
2015-01-07 12:34 #32 av: [JenniN]

Ett tips kan väl vara att träffa liksinnade som kanske också har barn? Kanske börja hänga i lekparken för att träffa likasinnade, oavsett om de är singlar eller ej. Jag menar inte att du ska ragga på de som redan är upptagna, snarare att det alltid är bra med mycket vänner och kontakter, tillslut så är det någon som känner någon som introducerar dig till en dam :) 

Jag träffade min karl på fest och det lär kanske inte vara ett alternativ. 

Anmäl
2015-01-07 12:43 #33 av: Emil68

Att träffa någon som trivs med en och som jag trivs med verkar vara en omöjlighet. Så jag ger nog upp när det gäller den biten, väljer ensamheten som är pest istället för att hela tiden bli besviken.

Anmäl
2015-01-07 12:45 #34 av: [JenniN]

33#  fast jag tycker inte att du ska tappa hoppet helt och leva i "pest" . Tycker snarare att du ska fokusera på annat och njuta till fullo av livet, det är nog då som du kommer att hitta henne, eller kanske är det då hon hittar dig. Hur som så behöver inte livet gå under bara för att du inte har en tjej,  :) 

Anmäl
2015-01-07 12:58 #35 av: Hayabusa

@Emil68 - Tycker att du ska sluta med att fundera över vad som är "fel". Som du själv skriver, du kan bara vara dig själv. Visst finns det saker man ändra på, till det bättre, men i grund & botten är man den person är. Det är en klen tröst, men du är långt ifrån ensam i din situation. 

Har själv varit singel i många år, över 17 år. Mina döttrar var 5 & 7 år när vi skildes åt. De första åren som singel så förekom det en del romanser, men de senaste 10 åren har jag varit 100% singel. Någonstans på vägen tröttnade jag på att söka efter en kvinna, nätdejting och liknande känns för min del totalt meningslöst. Jag sa till mig själv att; "Nä, nu får det vara nog med att anstränga sig - släpp tanken". Låter kanske märkligt, men det var som att jag accepterade mitt liv som singel. Som trots allt har väldigt många fördelar Tummen upp Efter det blev mitt liv betydligt mer harmoniskt med ro i själen.

Konstigt nog har jag betydligt fler tjejer än killar som vänner, men så är det. Dock är det ingen av dem som ser mig som annat än vän (eller möjligen bror). Känns som att jag har ett helt koppel systrar Skämtar

Mitt råd är att inte låta sökandet efter en partner bli en fixering. Försök se livets positiva sidor, även om det är svårt.

Lycka till!

Anmäl
2015-01-07 13:00 #36 av: Sjöstjärna

#33 Okej, är du inne på den linjen så går ju det också bra. Ensamhet är inte alls så dumt faktiskt och en klart undervärderad livsstil. Jag har alltid sagt att jag är tusen gånger hellre ensam än med fel man och det vidhåller jag fortfarande. Det finns ingen värre ensamhet än den när man är tillsammans med fel människa. Är man ensam så har man alla valmöjligheterna kvar och all makt själv att utveckla sitt liv som man vill.

Anmäl
2015-01-07 13:09 #37 av: Emil68

Jag läser och förstår vad ni skriver. Men att vara själv resten av livet är inget jag vill, vill ha någon att dela livet med. Jag är ingen singelmänniska och vill att någon tycker om mig för den jag är och är stolt över mig. Hatar att bo själv, alla andra i min omgivning har någon som tycker om dom men inte jag. Jag tycker jag är värd att ha någon vid min sida.

Anmäl
2015-01-07 13:12 #38 av: Emil68

Har inte så stor umgängeskrets nu eftersom jag mest umgicks med x:ets vänner.

Anmäl
2015-01-07 13:18 #39 av: redstaryena

Ibland kan det även bli att man vill för mycket i början av en relation . En killkompis till mig funkar så och är även i samma sits som du. Han ser väldigt trevlig ut och många tjejer vill träffa honom...till en början. Fast sen avtar intresset just för att han försöker för mycket. Så nu ska han byta taktik . Han ska försöka vara lite mer easy going och svårflirtad 😊 Vet inte hur du fungerar såklart men överanalyserar man för mycket lyser det igenom. Dock verkar du inte ha problem med att träffa någon, utan problemet verkar vara att det sen rinner ut i sanden. Kanske du bör ha en mer "lay back" framtoning ? Kanske är jag helt ute och cyklar men fundera på det

Anmäl
2015-01-07 13:26 #40 av: Inkanyezi

Jag vet att det kanske inte direkt är någon tröst, men det som du kanske missuppfattade av mina postningar var just det där att åka till annat land för att hitta någon. Så var det inte. Jag hade blivit så klar med mig själv, bearbetat det som hade varit, att jag var helt trygg i mig själv och inte funderade över att jag inte hade någon kvinna vid min sida.

I den situationen tillbakavisade jag först alla anbud jag fick, vilket var väldigt många. Jag var helt enkelt inte intresserad av att binda mig vid, eller vara ihop med, ungefär vem som helst. När jag jobbade med damsextetten var det väldigt kul att göra någonting kreativt, och jag hade stort utbyte av det. Vi var kompisar, och flera av tjejerna hade förhållanden - endera med varandra eller någon utanför gruppen. För mig var det en väldig lättnad medan jag var med bandet, eftersom jag också slapp gatloppet varje kväll från Casa de la Trova, med alla "jineteras" som ville göra mig sin kur.

Kvinnan som jag så småningom gifte mig med kände jag sedan min första resa, och jag hade bott i hennes hus då, liksom vid senare tillfällen. Bara vid en av resorna bodde jag på en annan plats. Vi kände varandra i mer än två år innan vi inledde ett förhållande, och vi gifte oss först efter tre år. Jag hade då tagit ansvar i hennes hushåll, genom att stötta dotterns och barnbarnets emigration.

Men jag letade inte efter någon. Jag var inte uppgiven och inte "på jakt".

Jag tror att jag behövde bli klar med mig själv innan jag var mogen att ge mig in i ett nytt förhållande, och för mig tog det lite mer än tjugo år. Jag mådde tidvis under den tiden ganska dåligt, och det handlade faktiskt om en djup depression, där väldigt mycket förföll omkring mig. När jag första gången reste till Kuba hade jag redan "lyft mig själv i håret" och blev därmed öppen och mottaglig för det som senare hände. Jag fick väldigt många kontakter, och jag hade kunnat klanta till det ordentligt, eftersom det var så pass många som visade intresse. Många av dem var mycket yngre, och mycket attraktiva.

Så det du upplever nu, och att du ställer frågan här, kanske tyder på att du inte är riktigt mogen än att ta steget in i ett nytt förhållande. Att du kanske inte har den grundtrygghet i dig själv som ger dig möjligheten att möta någon på ett bra sätt.

Jag vet inte om jag hade kunnat jobba mer effektivt för att få till ett nytt förhållande, men det som slutligen gav mig det inre lugn jag behövde, hängde ihop med att mina barn blev vuxna. Se det som sår. En del sår behöver mycket tid för att läka.

Anmäl
2015-01-07 13:34 #41 av: Emil68

Jag är redo för ett förhållande, är bara trött på ensamheten. Har visserligen bara varit själv i 9 månader.

Anmäl
2015-01-07 13:34 #42 av: ChristineL

Du har inte funderat på att gå nån kvällskurs eller så? Där träffar man ju massa nya människor! Finns ju mycket att välja på, allt från hantverk till språk eller dans.

Anmäl
2015-01-07 13:41 #43 av: Sjöstjärna

Om du bara har varit singel i nio månader så tror jag ärligt talat inte att du har landat i dig själv än sedan ditt förra förhållande. Har du dessutom hållit på att dejta en del av den tiden så är sannolikheten ännu större för att du lever kvar i någon sorts känslomässig tvåsamhet där du fortfarande ser dig själv som en av två, bara det att den andra saknas. Du gör nog klokt i att fokusera på din egen utveckling och känslomässiga välmående under en tid innan du börjar leta efter någon ny att dela livet med, att komma igen efter en relation tar tid och för att alls lyckas med det så måste man först acceptera det nya läget, annars utvecklas man inte utan trampar bara på i samma hjulspår.

Anmäl
2015-01-07 13:43 #44 av: oh-la

du uttrycker en viss desperation i dina inlägg. att efter endast 9 månaders letande utdöma sig själv som för alltid singel, dömd till ett liv i pestig ensamhet är lite radikalt, tycker du inte det? 9 månader är ingenting i sammanhanget. att på den tiden både träffat tjejer och i alla haft sex med några. du är inne på datingsighter, antar att du även söker, även indirekt i din vardag. 

min erfarenhet, även om de flesta förnekar det som synden, är att den helt orimliga inställningen du har på dig själv och på kärlek (som inte går att tidsbestämma) läcker igenom. istället för att se att 9 månader knappt är tid att på riktigt lära känna någon, om man bortser från det faktum att man även ska lyckas få kontakt med en person som faktiskt får det att pirra lite extra av alla tusen och åter tusen människor där ute, försök att se dina bedrifter. jobba med dig själv, sluta se dig som ett offer för ensamheten. parrelationer är bara en liten liten del av livet, framför allt för dig som rent krasst inte lever i någon. livet är inte slut för att man inte har någon att skicka gulliga sms till. ge dig själv lite tid istället för att fokusera på det du inte har. fortsätt nätdejta, en sluta pressa dig och se det som din väg ur ett svart hål av mörker och ensamhet, som sagt, den desperationen läcker igenom. vare sig du är medveten om det eller ej kan önskan om att ha någon (och i ditt fall är det ju just tanken av att ha någon, inte Henne utan någon) faktiskt lämna en lite desperat vibb som är otroligt avskräckande. 

tänk också på att oavsett hur rolig och snygg och härlig du är finns det ingen som är den ultimata pusselbiten som passar med alla andra pusselbitar. det verkar vara en sån där missuppfattning som personer som hamnat ett par gånger i friend zone drar till för att lägga problemet lite på andra. börja med dig själv! ta av offerkoftan, den klär ingen! ditt liv ska inte kretsa kring att hitta någon att leva med, det ska kretsa kring dig i första hand. 

fortsätt med nätet, men se det inte som en marknad, se det som ett kontaktforum. försök inte i första hand träffa en livskamrat, försök träffa människor. se inte din ensamtid som mörker och elände, se det som en chans att testa något nytt, förverkliga dig själv. börja med en aktivitet, börja träna, ta en nybörjarkurs i vuxengrupp på ridskola, börja spela tennis, gå med i "matsvampens vänner" eller vad sjutton som helst. lev lite och låt resten komma. 

och jag tror absolut att det du skriver om dig stämmer, att du är en snygg, charmig härlig 2-barnsfar med massor att ge, och jag tror absolut att det finns en härlig tjej där ute som du kommer få leva många härliga stunder tillsammans med. du måste bara hitta lite ro i dig själv :)

Anmäl
2015-01-07 14:20 #45 av: Emil68

Måste säga att jag fått  bra input och tänkvärdheter av er alla som skrivit. / Kram 

Anmäl
2015-01-07 15:20 #46 av: OlgaMaria

Det kan nog vara så att många tjejer försvinner precis i inledningen. Många resonerar nog så att man vill vara typ säker på att de vill satsa på dig i och med att du har barn, man vill inte komma in och sen sticka efter ett tag, så bättre att sticka i början. Tror även att kvinnor med barn kan tänka så. Så det kanske kan vara bättre att hitta fler möjligheter att umgås utan att det är dejter, lite som #35 är inne på, skaffa vänner, bygg relationer till folk utan att blanda in romantik. Kanske kan en vänskap utvecklas till något mer, när någon verkligen fått lära känna dig. Ge inte upp hoppet, men du kanske skulle må bra av en paus från allt vad dejtande och sökande heter.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-01-07 15:33 #47 av: Sarah

Tror också att du måste finna ro först. Det är en klyscha, att du ska trivas som singel och sluta söka, då hittar du ngn direkt. Men, det stämmer ganska bra. Du har varit singel en kort tid och som jag förstått det, börjat leta på nätet direkt. Inte ovanligt, men en viss desperation kan lysa igenom. 

Varför inte dejta bara för att det är kul. Det är ju inte fel att vara tydlig med vad man vill, men samtidigt så skadar det inte att ha lite roligt på vägen. Du kan ju fortsätta dejta med inställningen att du ska träffa nya sköna människor. Hittar man folk man trivs med, ja då kan man fortsätta hänga och ha skoj, men utan att det ska gå så fort fram. 

Lycka till, jag tror absolut att du hittar ngn. 

Anmäl
2015-01-08 00:05 #48 av: Winta

Du blir inte ensam för hela livet ut. :)

Jag har varit singel över 2,5 år och tycker det är skönt att vara det. T.ex  kan göra vad man vill, resa utomlands med vänner, äta vad man vill, osv osv. Kanske en bra tanke för dig?

och njut av den tiden tills den dagen du möter den tjejen du blir kär i.

Känner du dig ensam så gå ut och umgås med vänner. Samt gå på kurser  för något nytt du vill lära dig (samt lära känna nya folk och eventuellt brudar). Också göra saker som du inte hade hunnit då och börja med det igen. :)

Anmäl
2015-12-09 18:09 #49 av: Emil68

17 månader och fortfarande sk singel. Nu har jag nog gett upp att hitta hon med stort H.

Anmäl
2015-12-09 18:28 #50 av: Tjeja

Ibland är det ju förstås just det att sluta leta och anstränga sig som behövs för att man skall råka på det man letat efter. Det är lätt att bli blind och stressad när man aktivt letar.

Om du fokuserar på att trivas med ditt liv och bygga upp ett bra liv som det är kommer du snart må mycket bättre själv. När du mår bättre kommer du per automatik bli mer attraktiv och lockande eftersom välmående smittar av sig och attraherar. 

Jag tror fortfarande inte att du kommer förbli singel för resten av ditt liv! Däremot kan jag tänka mig att du behöver balans och trivsel i ditt liv som det är även som singel och kanske leva så ett tag för att kvinnor i din omgivning skall "upptäcka" vilken go och härlig kille du är!

Förr eller senare kommer du träffa någon om du slappnar av och inte går i ide och gömmer dig förstås. ;-)

17 månader desperat letande... spontant tänker jag att det är bortslösad tid du borde lägga på att uppleva och njuta av dina barn medans dem är barn. Kärlek kommer förr eller senare ändå. Kanske i enklare tillfälliga relationer i början och mer som romanser än kärlek. Men rätt vad det är så blir det rätt och bra! Oftast inte alls så som man hade tänkt sig, men helt rätt och bra ändå! Skämtar

Så ge inte upp hoppet, bara lägg ner ansträngningar och förväntningar och fokusera på ditt eget liv och dina barn istället. Livet är inte det som skall komma utan dagarna som går här och nu! Lev nu med det du har! Rätt vad det är finns det någon mer med i bilden eller  knackar på för att få vara med.Hjärta

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-09 18:37 #51 av: Emil68

Får påpeka att det är första gången jag är singel så här länge sedan jag var 16 år, har alltid haft någon även om det har varit olika.

Anmäl
2015-12-09 18:52 #52 av: Tjeja

Vågar man fråga hur gammal du är nu?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-09 18:54 #53 av: Emil68

47

Anmäl
2015-12-09 19:17 #54 av: [silkesnosen]

Hm förstår och funderar allvarlig på att leva ensam nu. Sedan tror jag inte på att man bara ramlar på någon, men livet har nog sin egen plan kan jag tänka.

Anmäl
2015-12-09 19:18 #55 av: Tjeja

Ja då har du ju verkligen ingen vana av att vara singel...

Då kan du behöva lite tid att bygga upp ett eget liv för dig och dina barn. Annars blir det lätt jobbigt för en ny partner om den får känna att du hänger upp hela ditt livstillvaro på partnern i ditt liv. Det kan ju skrämma bort endel. I vår ålder är man ju sällan ute efter en symbios utan en jämnlik partner man kan ha roligt med utan att allt hänger på relationens vara eller icke vara. Eller.. ja så tänker jag i alla fall. 

Letar du efter en ny kvinna att fylla hålet i din tillvaro av någon som skall ta hand om dig och familjen kan jag förstå att du får det svårt att träffa någon som är beredd på att stanna och ta det ansvaret.  I så fall kan du behöva lära dig att axla det själv på ett sådant vis att en partner kan känna sig välkommen och ompysslad istället.

Tänker att har båda den inställningen att ta hand om varandra blir det mycket trevligare. Och känner man sig uppskattad lockar det mer än om man möter ett desperat behov som kräver fyllas. 

Men oavsett dessa saker, så tänker jag att du haft partner så länge att du kanske behöver vara singel ett tag för att hitta en balans i livet som lockar kvinnor runt dig att vilja bli en del av ditt liv. När du inte trivs med det själv lockar det ju inte att bli en del av det du själv inte trivs med så att säga.. 

Om det "makes any sence"? 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-09 19:25 #56 av: Emil68

Det handlar överhuvudtaget inte om att någon ska fylla ett tomrum eller ska ta hand om något, det fixar jag själv väldigt bra. Har bott själv innan så det är inte det det är frågan om.  Är väldigt självständig och klarar mig bra på egen hand. Saknar tvåsamheten med allt vad det innerbär, kort o gott.

Anmäl
2015-12-09 19:59 #57 av: Tjeja

Ok. Ja oavsett livssituationen i övrigt är det nog fördel om du fokuserar mer på ditt eget välmående i det liv du har nu än på att hitta en partner. Det känns ju liksom när någon är på jakt och det kan ju skrämma bort endel om man har otur. Men tycker inte du ska ge upp hoppet om att träffa någon ny i framtiden. Bara sluta leta och var öppen om det dyker upp någon istället. 17 månader är ändå inte så mycket i ett större perspektiv. Njut av korta romanser o enklare dejter på vägen istället. Rätt vad det är hittar ni varandra.
Och om inget annat... kanske denna tanke kan trösta lite på vägen: på äldreboendena slåss gummorna om gubbarna i alla fall! 😉

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-09 20:01 #58 av: Emil68

Haha ! Ja så länge vill jag faan inte vänta Gapskrattar

Anmäl
2015-12-09 20:06 #59 av: Tjeja

Tror knappast du behöver vänta så länge heller! 😁
Tror du blir upptäckt av kvinnor runt dig när du slutat leta och bara trivs ändå. ☺

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2015-12-10 05:45 #60 av: Devya

Det kan vara lite skrämmande att bli ihop med en singelpappa om exet är fortfarande med i bilden. Jag har nog tyvärr sållat bort ett flertal killar pga att de har barn med sitt ex.  Jag finner det problematiskt, tyvärr. De killar jag har träffat har haft jobbiga relationer med sina ex och sådant är inget jag vill blanda mig in i överhuvudtaget. Däremot o jag själv vore i samma situation (singelmamma) så skulle dock en singelpappa vara önskvärd. Man kan då eventuellt relatera mera till varandra.

Jag kan tro att du inte har det särskilt lätt... =/ 

Anmäl
2015-12-10 13:45 #61 av: Emil68

Devya : Tror inte att det är det som är problemet att jag har barn. Så det är din personliga åsikt att just du ej vill träffa någon med barn. Alla har inte jobbigt med sina ex.

Anmäl
2015-12-10 17:24 #62 av: Devya

#61  Såklart det är min personliga åsikt, det skrev jag ju också i princip. Jag menade  att det kan vara en anledning till varför vissa andra inte vill inleda något seriöst med dig. Det är en tänkbar orsak även om det inte kanske är en trevlig tanke. Jag tvekade även med att skriva min åsikt eftersom det är absolut inget som jag är stolt över att erkänna, det är väldigt pinsamt. Det är något jag drar mig för att berätta.

Jag hade en gång en kk som hade barn och det var en upplevelse som jag gärna kunde ha varit utan. Vi hade det väldigt trevligt tillsammans men jag dumpade honom efter en tid. Hela situationen blev jobbig direkt då jag insåg att han ville ha något seriöst ihop med mig . Innan var det helt ok att bara ha kul tillsammans med honom men genast då han fick starkare känslor för mig så började jag inse att det här är inte vad jag vill ha. Jag ville inte bli ihop med någon som hela tiden var tvungen att ha en människa i sitt liv som lät helt förfärlig i mina öron (hörde honom klaga om henne nu som då).  Han var väldigt fin, omtänksam, smart och attraktiv, men jag kunde bara inte tänka mig bli delaktig i "familjen". Jag började måla upp hemska scenarier om hur hans ex kunde bli sur om hennes barn började tyda sig till mig osv. Det var många skräck situationer som målades upp i mitt huvud och därför drog jag mig tillbaka. Det skrämde helt enkelt iväg mig. Det hjälpte ju inte heller precis att ha hört andra skräckhistorier om hur sådana förhållanden kunde se ut.

Jag tror inte det är många som drar sig för att bli ihop med en singelpappa, men det finns faktiskt de som drar sig undan dem om det börjar bli för seriöst. Singelpappor är väldigt attraktiva i mina ögon, att se hur väl de tar hand om sina barn värmer mitt hjärta, men då jag försätts i en situation där det kan bli allvar mellan mig och en sådan person så springer jag hellre iväg. Det är den tråkiga, pinsamma sanningen och jag tror inte att jag är den enda som tänker så. Det är dock kanske något som inte vemsomhelst vill erkänna för det känns ju otroligt ytligt. 

Anmäl
2015-12-10 17:42 #63 av: pyromanen

För 15 år sedan var jag nyseparerat med två barn. gick väldigt snabbt (för?) att träffa en ny. För honom var det nåt positivt att jag hade barn och ville ha fler för han hade långe långtat efter familj. Är övertygad om att många kvinnor har liknande positiv inställning. Min bästa kompus från gymnasiet blev ihop med en man som är själv med 4 grabbar när hon själv var singel med två söner. De har doch vald att vara särbo för som hon (som annars är ovanligt barnkär) sa så var det kaos när alla 6 grabbar var ihop och det orkade hon inte på heltid.

Anmäl
2015-12-18 17:29 #64 av: katsy

Har varit ensam i 11 år och för längesedan tröttnat på mitt eget sällskap.
Känner oxå en längtan efter en tvåsamhet på gott och ont, sällskap i vardagen.
Visst har jag varit på dejtingsidor och träffat killar under årens lopp men som heltidsförälder är det inte så lätt att få tid för sig själv att springa på dejter hur ofta som helst.
Dessutom är det få killar som vill ha 3 ungar "på köpet"
Jag har oxå gett upp nu, får väl slåss om gubbarna på ålderdomshemmet om man lever så länge 😜

Anmäl
2015-12-26 15:16 #65 av: P3pz

Det kommer när det kommer. 
Det kan vara så att tjejerna antingen tycker att du är för "på" eller för "avvaktande", men att ingen skulle vilja vara med någon för att denne har barn sedan innan tror jag inte på.. Speciellt inte eftersom jag själv har varit en singelmamma. 

Men det kan ju helt enkelt bara vara så att du inte hittat någon som vill ha något seriöst, ni kanske pratar för kort tid innan ni träffas på riktigt (om ni träffas t.ex på nätet). Eller så kan det vara så att ni helt enkelt inte är på samma nivå, du kanske ska vara mer öppen om att du letar efter något seriöst. 

(Mitt inlägg är inte menat att komma med påhopp, utan jag spekulerar endast.. Är ju lite svårt att veta vad det kan bero på om man inte vet så mycket om dig från början) :)

"There is life after abuse. This is mine"

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.