Kriser

Jag förlåter inte pappa.

2015-01-19 13:39 #0 av: triumpha

Pappa har varit otrogen mot mamma. Vilket svinigt beteende. Nu bara gråter hon när hon inte tror att jag och min lillebror ser. Det har gått 4 veckor sen det avslöjades men det är kaos hemma. Pappa sover på soffan fast sover inte för dom skriker åt varann hela natten eller mamma skriker åt pappa att han är allt möjligt hemskt monster, äckel mm. men mig vill hon inte prata med om det. Hon säger till mig att allt är bra och det ordnar sig osv och låtsas se glad ut men sen vänder hon sig om och gråter. När jag och min bror "somnat" börjar dom alltid  bråka och håller på till 3-4 på morgonen när dom tror att vi sover.

Jag tyckte pappa var rolig och snäll innan men nu hatar jag han. Mamma var också glad och snäll men nu har pappa förstört henne att alltid vara arg och ledsen. och för det hatar jag han. Han kunde hellre skilt sig. Då hade i inte mamma blivit så här hemskt förstörd. Mamma var smal innan men nu ser hon hemsk ut. Hon äter inget mer än fil varje dag och lagar ingen mat annars. Hon är sjukskriven från sitt jobb sen hon kom på pappa. Det är jag som lagar all mat hemma när jag inte är i skolan men bara jag och min lillebror som äter det jag lagar. Mamma säger alltid att hon "ätit redan" men hon blir smalare och smalare.

Pappa jobbar mycke och äter där. Fast ingen vet om han är på jobbet. Jag undrar om han fortsätter träffa sin älskarinna. Han höll ju på med hon 3 veckor förut också. Varför skulle han sluta med det bara för att mamma kom på dom?? Om han brydde sig kanske skulle han varit hemma mer på dagarna istället och bry sig om mamma och inte bara komma hem sent på kvällen varje kväll  och göra mamma arg så dom håller mig vaken hela natten med att bråka. Min lillebror säger att han inte hört nåt på natten men han är inte så öppen som jag. Han verkar inte vilja prata som jag utan håller för sig själv saker. Men det är jag som måste tänka på att göra klart hans gympagrejer och allt när han ska ha med ig nåt till skolan för mamma har slutat att bry sig. Hon orkar väl inte. och jag skyller inte på hon utan allt är pappas fel.

Anmäl
2015-01-19 13:51 #1 av: OlgaMaria

Åh vad jobbigt! :-(

Jag tycker du ska fråga din pappa om han fortfarande träffar någon annan. Försök att fråga lugnt och sansat utan att gå till attack. Då kan du få ett vettigt svar. Och om han inte svarar, försök behålla lugnet och fråga igen. Om han säger nej, så kanske du kan säga till honom att det vore bra om han var hemma mer och hjälpte till hemma. Om han säger ja, ja då kanske han ska flytta isåfall.

Det kanske också vore bra att bestämma en tyst-tid. Säg till dina föräldrar att du inte kan sova för att de bråkar sent på nätterna. Det är nog nödvändigt att de får tid att bråka en del tyvärr. Men de kanske kan bestämma en stopp-tid, för allas bästa. Och de kan säkert vara tystare också när de får veta att du faktiskt ligger vaken och lyssnar.

Jag kan tänka mig att din pappa håller sig borta från hemmet eftersom han bara får skäll så fort han kommer dit. Det är nog det som är anledningen. Och att han förmodligen skäms inför er alla.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-01-19 13:58 #2 av: Portie

Vet ungefär hur det känns då jag varit i liknande situation när jag var runt 11 år. Bara det att jag listade ut det på egen hand eftersom varken mamma eller pappa ville säga anledningen till deras separation. Men ja mamma grät ofta om nätterna och pappa var nästan aldrig hemma. Pappa flyttade ut snabbt och efter det hade vi inte så bra kontakt. Jag hade inte särskilt bra förtroende för honom och tyckte synd om mamma.  Tog hand om mina syskon (min bror var runt 1 - 2 år) så mycket jag kunde, dom förstod ju såklart inte anledningen till varför pappa hade flyttat.

Men allteftersom så blev det bättre och bättre, mamma träffade en ny (pappa var tillsammans med hon han var otrogen med) och var tillsammans med honom i många år innan det tog slut. Även pappas förhållande tog slut (tror det var av samma anledning). Våran kontakt var inte särskilt bra under ganska lång tid men på senare år har den blivit bättre och bättre och jag har accepterat vad som har hänt och strukit ett streck över det.

Anmäl
2015-01-19 14:04 #3 av: redstaryena

# 1 tror inte att hon bör ställa frågor till honom ang otroheten. Dom frågorna ska de vuxna sköta sinsemellan. Klart att hon annars ska berätta hur hon mår och känner inför det som hänt och att de bråkar.
De vill verka som om allt är bra , men samtidigt bråkas det och skriks på nätterna. Och det rimmar lite dåligt och gör barn förvirrade.
Du TS , klart man inte ska vara otrogen mot ens partner. Men kan säga med säkerhet, att det aldrig handlade om er barn. Och han älskar er precis som förut. Tror som #1 skrev . Att han undviker hemmet, för att slippa bråket. Kanske han förstår att ni tycker det är jobbigt, och vill skona er

Anmäl
2015-01-19 14:19 #4 av: vallhund

Föräldrarnas sexliv är inget som har med barnen att göra.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 
Anmäl
2015-01-19 14:20 #5 av: OlgaMaria

#3 Fast det påverkar ju dottern på alla sätt och vis. Hon har väl också rätt att prata med sin pappa om det som hänt?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2015-01-19 14:36 #6 av: [JenniN]

Jag tycker att du ska försöka att inte lyssna på dina föräldrar när de bråkar och framför allt, försök att umgås så mycket du kan med din lillebror. Det är viktigt att ni har varandra i en sån här situation där det inte riktigt är ett alternativ att prata med mamma eller pappa om det. 

Men sen tycker jag att du inte ska hata din pappa. Han är och kommer alltid vara din pappa och förmodligen så ville han inte såra dig, det var nog aldrig hans mening. 

Anmäl
2015-01-19 15:51 #7 av: triumpha

ok fast om barnen inte har nåt med föräldrarnas sexliv att göra så skulle han ju inte gjort som han gjort. Det är faktiskt inte mitt fel att jag fått höra. Jag vet tillomed vem han låg med för hon har varit här förut fast då visste vi ju inte att det var nåt mellan dom. Då var ocn bara en på hans jobb fasgt sen slutade hon. Och pappa säger att det var då dom började träffas och ligga. Det gjorde dom inte när dom jobbade ihop. Fast det är lögn tror mamma. Hon tror att dom hade nåt på gång långt innan för annars skulle dom inte börja ses när hon slutade heller.

Dom har ju inte berättat nåt för mig men jag hör ju allt ändå eftersom dom skriker och mitt rum är vägg i vägg typ med vardagsrummet. Dom brukar ha tvn på med säkert för att inte det ska höras men jag är inte dum precis.

Jag fattar att han inte gjorde det för o såra MIG men för han var kåt och trodde han skulle kunna spela dubbelspel och både ha en fru som städar och tvättar hans äckliga kalsonger och en annan "roligare" tjej utanför  när inte mamma dög.

Jag är 14 år i år om ni undrar, lillebror är 10

Anmäl
2015-01-19 17:18 #8 av: Majken!

Har du en moster/morbror/mormor/morfar att prata med? Du ska inte behöva ta det ansvaret du gör nu, prata med någon som känner din mamma och be om hjälp.

Och en liten tröst. Även fast det inte känns så just nu så kommer det bli bättre. Jag lovar.

Anmäl
2015-01-19 17:34 #9 av: bettan1967

Hans otrohet har inget med dig att göra egentligen.. och att din mamma är ledsen förstår man och klart att det drabbar hela familjen. Men de kanske haft problem eller nåt innan.

Du får inte lägga skuld på dig. Någon av ovanstående skrev nåt om att ta hand om din bror och stötta varandra.

Prata med dina vänner eller någon nära.

Min pappa hade en annan kvinna i över ett år när jag var runt 13-14 år. Jag genom gick en egen process och det var svårt.

Det blir bättre oavsett vad som händer.

Anmäl
2015-01-19 17:38 #10 av: redstaryena

# 7 ingen har sagt eller tycker att du gjort något fel. Självklart kan inte du hjälpa att du vet så mycket eller hört dom bråka. Om jag var du i din ålder, skulle jag förmodligen resonerat likadant , och valt min mammas parti och även hennes ord. Och ingen klandrar dej för det. Klart du får vara arg. Tycker ändå (och det får jag tycka 😉) att de vuxna kunde skött det lite bättre.

Anmäl
2015-01-19 18:47 #11 av: IceTee

Jag håller med om att det vore en bra idé att säga till att de inte får bråka för att du hör dem och att du inte kan sova. Det är bra att du hjälper till hemma, men låt det inte gå överstyr bara!

Jag håller också med om att du inte borde lägga dig i för mycket, dina föräldrar är vuxna och måste få reda ut det själv. Det du kan göra är att säga att du mår dåligt av att de bråkar om nätterna, men jag tycker att du sen kan lämna det där.

Du kanske hade mått bra av att prata med någon, typ kurator? Det kan hjälpa mycket att bara få lätta sitt hjärta hos någon som inte dömmer!

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-01-20 11:32 #12 av: Myrrami

Jag har går precis igenom en väldigt jobbig skilsmässa och mina barn är 8 och 12 år.

Barnen bor vid mig varannan vecka. Jag och pappan pratar med varandra när barnen inte är med (tex de är i skolan) för att de skall slippa höra hur ledsen jag blir och för att jag tycker det är väldigt viktigt att de inte skall behöva välja sida. Sen sitter jag ner i lugn och ro och låter de fråga och jag berättar hur vi står till varandra.

Jag förstår att det här påverkar dig mycket och att det vänder hela din värd upp och ner. Du behöver inte veta i detalj vad som har hänt och vad som pågår. Men jag tycker att du skall sätta dig ner med din pappa och prata med honom om hur det påverkar dig och att du har många frågor du vill ha svar på. Tala om för honom att du är arg på honom. Tala om för honom att du har hört att de skriker om det.

Det är ok att vara arg och ledsen över det här. Din mamma kommer att vara ledsen över det länge. Men det är ok! Hon kommer att hitta tillbaka och bli glad igen. Just nu bearbetar hon allt  för att ta sig igenom det.

Jag tror inte att någon av de inblandade vuxna ville att det skulle bli så här. De behöver att du säger i från och ber dem att respektera dig också. Du är inte vuxen ännu och det gör din åsikt om det hela ännu viktigare. De kan inte låta dig bestämma hur de skall lösa det här men de kan lyssna på dig och ta i beaktande att detta är lika stort och jobbigt för dig även om det är på ett annat sätt.

Det är inte alltid lätt att prata med någon som sitter framför en. Om du inte vill göra det kanske det skulle vara lättare för dig att skriva ett brev till dem eller skicka sms.

Om du vill skriva av dig till en vuxen som står helt utanför det hela och som ingen av er känner får du gärna skicka pm till mig. Jag kan inte hjälpa dig konkret men lyssnar om du behöver det.

Anmäl
2015-01-20 14:46 #13 av: pyromanen

Jag tycker också alla borde sitta ner o prata. Det är inte en fråga " om de vuxnas sexliv" det är inte sex som är ämnet men som 14 åring/barn ska man informeras om vad som pågår, åtminstone i stora drag, det berör ju i hög grad. Är pappan ihop med nån annan? Ska de skiljas eller inte?
Och nattsömn och måltider är inte ok att det inte fungerar och det är inte en 13 årig som ska behöva ta ansvaret för att mindre syskon får mat. Mår mamma så psykiskt dålugt att hon inte fixar laga mat, då får pappa ta ansvar.
Men en 14 årig ska inte heller ha rollen att styra upp skuran. Bäst vore om mamma och pappa gemensamt tog hjälp av en familierådgivare!

Anmäl
2015-01-20 14:53 #14 av: redstaryena

"Triumpha" här ovan har du fått många goda råd . #12 har barn som varit/är i liknande. situation och det är inte fel att prata med en främling😊 (om du nu saknar någon att prata med) Personen verkar vettig. ..så varför inte ? Hoppas det blir bättre för dig och din familj

Anmäl
2015-01-21 06:32 #15 av: Zyperior

Har du och dina syskon någon släkting nära som ni kan bo hos tills bråket är "över". Så att ni slipper lida mer än nödvändigt på grund av dem? Om jag försöker sätta mig in i din situation så hade jag nog önskat mig bort därifrån och komma hem när allt har lagt sig och de är överens om hur familjen ska fungera utan bråk. Jag kanske har fel dock..?

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl
2015-01-22 08:44 #16 av: Katti

Det här är inte ditt eller din brors fel!
Dina föräldrars relation är inte din sak att reda ut!

Men som dina föräldrar agerar blir det här ditt och din brors problem, och det är något dina föräldrar måste få klart för sig. De agerar just nu inte som de vuxna förebilder de ska vara för dig och din bror. För din egen, och även din familjs skull, behöver du prata med någon vuxen om det här. Det kan vara någon i skolan som du litar på. Spelar inte någon roll om det är lärare eller annan personal, skolsköterska eller kurator t ex. Det kan också vara en vän eller släkting. Kanske en kompis förälder som du litar på. Finns det ingen i din närhet som du kan vända dig till så tveka inte att ta kontakt med Bris. Samtalet kostar inget och registreras inte i någon samtalslista. Deras telefonnummer är 116 111. Det går även att chatta eller maila med dem! http://bris.se/

Ett enda krav tycker jag att du ska ställa på dina föräldrar i nuläget, och det är att de tar hjälp av utomstående när de pratar med varandra och att de inte gör det inför er. Inte under någon tid på dygnet, men framför allt inte nattetid...

Förhoppningsvis kommer då de dagliga rutierna som hjälper familjen att må bra tillbaka, som mat och sömn. Funkar det inte så kan det behövas insatser i någon form för familjen, men det är i nuläget en senare fråga. Nu måste den akuta krisen lösas. 

Stort lycka till önskar jag dig!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl
2015-01-23 09:01 #17 av: [Juel70]

Åh vad jobbig situation! Kramas Jag vet hur föräldrars bråk tär på barn.. jag var med om det själv när jag var liten. Dom bråkade vareviga dag!  Det var tråkigt höra att er pappa valt att vara otrogen, för det hjälper ingen. 

Jag tycker du faktiskt ska prata allvar med din mamma och dels fråga henne om hennes hälsa (för mig låter det som anorexia eller början på anorexia) och har hon dessutom tappat ork och lust så att allt går ut över er, så är det verkligen inte bra för er. Det är ju dom som ska vara stöd i livet åt er och inte tvärtom. 

Tycker du ska säga till din mamma att hon borde söka hjälp för sina matstörningar och eventuell depression och kanske separation för att huvudsaken är att ni  mår bra och mamma verkar ju inte må bra heller. 

Det är ju skönt att du och din lillebror har varandra och jag tycker du ska fortsätta prata med honom och fråga om hans känslor så han inte blir känslomässigt avtrubbad av allt det som sker. Du är stark!

Har ni någon nära släkting som ni kan prata med också och få lite stöd och hjälp? Kanske också BRIS kan vara nyttigt för dig att ringa till och prata av dig och få stöd.  Jag hoppas verkligen att hela situationen blir bättre och att ni får vara barn och skratta och att er mamma får hjälp och mår bättre snart igen. 

Skickar styrkekramar i massor! Hjärta

Anmäl
2015-01-23 10:15 #18 av: Devya

#17 Man ska vara försiktig då man använder ordet anorexia. Jag tycker inte att man borde slänga det ordet omkring sig. Hon är tydligen upprörd och ledsen och vad som kan hända då är att man tappar matlusten. Hon borde söka hjälp för det som har hänt och så brukar resten lösa sig. Hennes "ätstörning" är ju mest troligen ett symptom på vad som har hänt.

Anmäl
2015-01-23 10:42 #19 av: [Juel70]

#18 Ätstörningar kan man ju säga då Glad

Anmäl
2015-01-23 11:34 #20 av: [höstlöv]

# 19 fast ätstörningar (bulimi, anorexia hetsätningsstörning mm) handlar om en besatthet kring vad man äter och sin vikt, jag tror inte heller det passar in här. Det handlar snarare om att hon är ledsen,  orolig och tappat orken lite grann i största allmänhet tror jag, detta har såklart påverkan på aptiten :) Det är ju viktigt att man får hjälp med att hitta tillbaka igen ändå, för hälsans skull också :)

Anmäl
2015-01-23 12:10 #21 av: [Juel70]

#20 Ja fast du känner ju inte till hennes bakgrund (inte jag heller) ifall hon haft ätstörningar tidigare.  Vi vet ju inte om depression orsakat  ätstörningarna eller om hon haft sådant innan och det förvärrats igen, men att hon har ätstörningar, det kan vi ju tydligt läsa här ovan.

Ätstörningar handlar förresten inte bara om anorexi eller bulimi, det kan handla om andra slags ätstörningar orsakade av annat också.

Anmäl
2015-01-23 13:10 #22 av: [höstlöv]

# 21 Ja ätstörningar och ångest sitter ihop men att sakna aptit och medvetet t.ex. svälta sig själv till döds för att man anser sig själv vara för tjock är olika saker :) När man har t.ex. anorexia har man en väldigt skev verklighetsuppfattning. Vad jag kan förstå handlar detta om att hon mår dåligt över att hennes pappa varit otrogen, men att säga att de ska sluta bråka för att annars får hon anorexia låter lite fel. Dock kan hon absolut säga att hon  mår dåligt och får ångest av det :) 

Anmäl
2015-01-23 13:35 #23 av: Sarah

Men snöa inte in på om mamman ska kallas ätstörd eller inte, det är inte vad tråden handlar om. 

Kan bara hålla med Pyromanen i #13. Det är upp till båda föräldrarna att se till att ni barn blir informerade och omhändertagna på bästa sätt. Du, TS ska inte behöva hålla skeppet flytande. Det är båda dina föräldrars ansvar att se till att ni får mat som ni ska osv. Om de inte kan hantera det här bättre så tycker jag att du ska be dem gå i familjeterapi. Berätta hur tydligt allt hörs, hur jobbigt det är för dig att måsta ta allt ansvar och hur jobbigt det är för dig att de inte berättar vad som pågår. 

Anmäl
2015-01-23 13:47 #24 av: [Juel70]

#22 Ja ätstörningar och ångest sitter ihop men att sakna aptit och medvetet t.ex. svälta sig själv till döds för att man anser sig själv vara för tjock är olika saker :) 

 Svar: Det kallas  ÄTSTÖRNING oavsett orsak. Men nu handlar tråden inte om det.

Anmäl
2015-01-23 14:18 #25 av: [höstlöv]

# 24 vi har olika uppfattningar bara, nog om det :)
Hoppas det löser sig för hela familjen! :)

Anmäl
2015-01-23 16:45 #26 av: triumpha

Nu har mamma kastat ut pappa och jag tycker det var bra han förtjänar inte bo här. Dom ska skiljas förmodligen  säger mamma. Han bor hos en kompis tydligen nu. Hon har inte anorexia och har alldrig hållit på och bantat förut men mår inte så bra nu viket jag fattar för vem gör det? Men det lugnt nu på natten så det är ju nånting bra

Anmäl
2015-01-23 16:49 #27 av: IceTee

#26 det tycker jag faktiskt var bra för henne! Hon mår inte bra av att ha honom nära sig!

Medarbetare på Skor iFokus

Anmäl
2015-01-23 22:05 #28 av: redstaryena

Hoppas dom reder upp det på bästa sätt, för er barns skull men även för dom själva. Och din mamma behöver nog få vara arg ett tag, men försök att inte gå in så mycket i hennes känslor. Det finns ingen ursäkt för otrohet men det kan ligga "vuxen problem" bakom som inte ni barn känner till och när du sen blir äldre, kommer du kanske att tänka annorlunda på deras situation......vem vet. Hoppas du och övriga i familjen finner lite ro inom snar framtid. 🙏

Anmäl
2015-01-25 02:51 #29 av: nickiee

26... jätte bra av henne å hoppas allt kommer bli som vanligt hemma hos er sakta men säkert

Anmäl
2015-01-25 15:08 #30 av: Devya

Det jag har lärt mig är att inte se på allt i svart och vitt. Min mamma pratade jämt om pappas otrohet. Sen då jag var vuxen dök sanningen upp, båda hade gått och varit otrogna, inte bara pappa och min syster visade sig vara min halvsyster. 

Jag har alltid sagt till min mamma att jag bryr mig tusan om vad hon eller pappa har gjort mot varandra. Det enda som betyder något är hur de har behandlat mig. Vad som har hänt mellan dem är deras sak och inte min. 

Med andra ord, försök att inte dömma din pappa så hårt, låt din mamma göra det. 

Anmäl
2015-01-25 15:26 #31 av: Aleya

Jag tycker du ts har fått veta så mycket som egentligen kanske du inte ska behöva ha vetskap om.

Jag tycker du ska gå och prata med någon utanför denna soppan.

Sen tycker jag att det är onödigt att du börjar hata din far för detta. Han är samma pappa som du alltid haft. Han har dock gjort ett snedsteg.

Det är lättare att hata ibland. Men låt inte hatet förtära dig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-01-25 15:36 #32 av: triumpha

nej han har inte gjort ETT snedsteg utan haft sex med den andra i 3veckor bakom ryggen på mamma. dvs inte som att råka göra det en gång. klart jag tycker allt är hans fel för spelar ingen roll OM dom hade dåligt innan vilket dom inte hade men OM dom haft det så får han ta ut skilsmässa isåfall inte träffa en annan i 3 veckor o inte sluta förrän mamma KOM PÅ DOM av en slump annars hade han ju hållit på än o lurat oss.

Anmäl
2015-01-25 15:44 #33 av: Aleya

#32 det jag menar är att hela allt är ett steg som är snett.
Hur många gånger det än skett. Jag menar inte att det han gjort är rätt.

Du vet inte varför han gjort detta. Ingen här vet det.
Och du kanske får veta varför då du är vuxen.

Det jag dock vill komma till är att du bör ändå prata med någon. Du ska inte behöva bära oket av både din bror, mor och ditt egna. Så uppfattar jag att du gör.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-01-25 16:09 #34 av: Hera

#33 Det är verkligen inte ett steg som är snett. Hur tänker du?

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2015-01-26 07:37 #35 av: Zyperior

Jag kan också se snedsteg som en förklaring men det beror på hur han förhåller sig till relationen med sin fru nu när det uppdagats tror jag. Om han är ångerfull och skulle göra mycket, i princip allt, för att få det att funka. (Skadan är ju tyvärr skedd så någon annan utgång än skilsmässa är såklart ett mirakel)
Från egen erfarenhet, t.ex. om man lider av depression, kan man få självmordstankar.  Det tog mig ett och ett halvt år, kanske mer, och flertalet läkare, terapeuter, psykologer innan jag fick reda på varför jag hade depression och dessa tankar. Det är inte mitt fel att jag mådde som jag gjorde. Jag hade precis rätt typ av gener och genomgick precis rätt typ av omständigheter för att hamna där. Mycket av min depression gick ut över mitt dåvarande förhållande som nu är slut.
Jag kan förstå att man får tankar på omoraliskt agerande om omständigheterna är rätt för dem. En del begår självmord pga självmordstankar, en del är otrogna pga tankar på det.
Jag kan förstå att man är arg på personen som gör detta omoraliska, men om personen verkligen är ångerfull och inte tidigare visat tendenser för sådant beteende så kan det vara mer angeläget att rikta sin ilska på omständigheterna som lett till att det blivit som det blev. Risken är ju annars att man "gör sig av" med en mamma eller pappa som inte kan rå för att dem gjort fel, dvs ett snedsteg.

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl
2015-01-26 08:07 #36 av: Hera

#35 "Risken är ju annars att man "gör sig av" med en mamma eller pappa som inte kan rå för att dem gjort fel, dvs ett snedsteg."

Jag anser att man alltid kan rå för otrohet. Det är något man väljer helt själv.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2015-01-26 08:19 #37 av: Zyperior

Agree to disagree then.

Avstängd från Feminism iFokus. Rätt nöjd med det.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.