Annons:
Etikettkänslor
Läst 2700 ggr
Azeman86
2015-01-28 17:38

Han ska ha ev ha barn med sitt ex

Nu så kopierar jag inlägget från ett annat forum som jag skrev för ett tag sedan, så det kanske ser lite konstigt ut.

_Livet är inte lätt ibland, denna helg är som tagen från en drama film. Jag hoppas det slutar väl och lyckligt som i en typisk kärleksfilm, men med min tur i livet så blir det nog inte så och tar nog slut här och nu. Först och främst, jag är så korkad… Varför skulle jag försvåra det för mig med att be han stanna kvar? Men jag ångrar inget!
_

"Igår var jag på en dejt med en kille, första gången vi träffades igår, bara chattat lite. Och jag tänkte mest att det kunna vara trevligt att komma ut o träffa lite folk och så, inget märkvärdigt. Men så fel jag hade!

Dejten bestod utav en middag på Kina, mycket trevligt var det, sen så lite spontant så gick vi även på bio efteråt. Det var väldigt trevligt och roligt, slappnade av med varans sällskap direkt. Och på tal om inget, tipsar om filmen American Sniper.

Han körde sedan hem mig, släppte av mig och åkte vidare. Efter ett litet tag smsade jag honom att jag kanske skulle ha bjudit upp han på kopp kaffe (nej, ingen bak tanke) innan han åkte hem igen då han åkte ända från Sundsvall som han skulle åka tbx till. Och sen så kände jag att jag vela träffas en längre stund - det räckte inte på långa vägar, och vet ni vad han gjorde? Han vände om trotts han var nästan 2 mil utanför (jag har aldrig varit med om det tidigare att någon har vänt så där), han kände samma sak att han inte vela åka hem. Så hem till mig kom han, vi satt i soffan. Jag saft och han kaffe och vi tittade på tvn på en massa filmer och pratade enormt mycket (såklart dök en massa sex scener upp på filmerna på raken - genant blev det^^).

Dock dök lite saker upp. Kände att han var för perfekt, perfekt är han på så många vis, så förbannat underbar! Men det var för bra för att vara sant. Jag kan ta det att jag fick reda på att han har varit gift som han inte berättade om innan vi träffade, det kan jag ta ändå. Han pratade lite för mycket om sina ex när vi åt middag, det kan jag med ta då jag vet att han inte menade nå illa med det - lite klumpig bara som pratar på. Men tyvärr så sprack det då jag fick veta att hans fd för nå par månader sedan kanske skulle få hans barn, som han med nyligen fick reda på utav henne medans hon hade vetat det i någon månad. Och jag kände att jag inte kan vara med på det, kändes som en isig blixt genom kroppen när jag fick veta det. Jag kan inte dejta han medans han väntar på ett barn med någon annan. Har du någon gång dejtat en kille som väntar barn med sitt ex? Hur gick det för er? Hur stog du ut? Stannade du kvar eller stack du fort som satan?

När han nämnde om graviditeten så blev det en hel del tyst, lite dålig stämning osv. Men vi fortsatte att kolla vidare på filmerna och pratade lite smått.Sen så släppte det smått och det blev rätt så okej igen. Eller ja, något då! Jag sa ärligt att jag inte kan dejta han om det visar sig vara hans barn eller så, och jag vill inte vara med som tredje hjulet - han säger att dom inte har nå känslor för varann alls, men han ska finnas där för barnet osv. Förstår det, men gör ont ändå. Slutade med att han fick trösta mig lite, och det ena ledde till det andra. Efter många om och men att han skulle åka så slutade det med att han blev kvar över natten, han ville inte åka och jag ville inte att han skulle åka. Jag bad han stanna kvar inatt, och han ville inte åka hem igen som sagt. Trotts jag visste att det skulle göra ont med, men jag vela njuta utav hans sällskap, hans lukt och allt. Han kändes inte som alla andra! Vi var vaken större delen utav natten utav att prata och titta på varann och "lite sånt där" (och så bra gick det att vi skulle gå sakta framåt som vi sa från början), Men mest låg vi bara och pratade och höll om varann, sen så små somnade vi lite smått då och då, och då och då kollade vi på varann. Han hade tydligen kollat på mig större delen utav natten medans jag låg och sovde.

Men morgonen kom, och dagen gick ungefär i samma stuk. Prat, gos och försöka klura ut om situationen skulle funka ändå mellan oss, gråt, tröstande, osv. Men jag kom hela tiden fram till att jag inte klarar av det, jag är inte stark nog. Så nu när vi sa hejdå så sa vi hejdå för alltid, fast vi inte ville. Vi ville fortsätta. Men jag klarar inte av det. Men de ska göra faderskapstest sedan, men först i augusti. Lång tid fram tills dess! Och jag, jag är inte stark nog. Blir illamående bara utav tanken att leva ett sånt liv.

Men gud vilken toppen kille jag mister! Känns som att det inte var igår vi träffades, utan att vi hade känt varann så länge - i flera år. Det bara klickade för oss båda och båda kände likadant för varann. Han är inte som alla andra. Han säger en massa saker som INGEN har sagt till mig, INGEN. När han pratade och sa de orden så grät jag så enormt mycket å allt. Jag till och med öppnade mig för honom om större delen utav mitt liv och uppväxt, jag grät och han bara höll om mig och tröstade eftersom de minnen tar hårt på mig fortfarande. Det var så skönt, för att jag kände en sån tillit till han, tillit som jag inte har känt för någon tidigare. Han verkligen var där vid min sida, han verkligen såg mig och allt. Verkligen en toppen och drömkille som jag mister. Och vi tycker och tänker så mycket lika, vi har samma mål i livet och allt. Men just den där graviditeten stoppar allt, det där barnet. Kan man klandra att jag tänker taskiga och dumma saker om just det graviditeten? Mest utav allt att det inte är hans, önskar få bort den bara. Men jag känner mig så elak då, inte barnets fel - men det är i vägen! Smiley frown

Men denna helg har varit fylld med ömhet, passion, intensitet, och allt. Så mycket hände på en så mycket kort tid!

Men som vanligt med min tur i livet, bita ihop och gå vidare. Men är ledsen för hans skull med som själv också får gå igenom en massa, han förtjänar inte detta. Han är så helt underbar.

Nu tänker jag göra chokladbollar, för att jag behöver sött i mig. Jag behöver unna mig!

_MEN jag ångrar absolut inget av denna helg! Fy fasiken vilken underbar man, han öppnade mig, ny syn livet och om mig själv. Jag känner sorg, men ändå någon lugn."

_

I ett annat inlägg skriver jag:

_Jag har mått hemskt dåligt hela sommaren, hösten och vintern med ångest och självskadebeteende. Självförtroende och självkänsla har jag inget, så svartsjuka blir det. Plus att jag har svårt för att kontrollera mina känslor pga vissa sjukdomar. Jag känner att jag kommer att må dåligt utav det hela, svartsjuka, ångest och utanförkänslan som är värst utav allt. Jag är inte stark nog. Men det gör ont att mista honom med.

_

Och ännu ett annat:

Jag är också orolig för en sak med. Nog säger han att han vill vara med mig. Han älskar inte sitt ex och är det slut med sitt ex så är det slut med sitt ex. Jag har tillit till han, men detta är verkligen en speciell situation. Graviditet, förlossning och barn kanske för dom ihop igen?

Men sen så filura jag och hoppas att allt löser sig ändå. Att man kanske ska försöka iallafall? Känns som att vi hör ihop på något konstigt vis. Men det kommer att bli jobbigt. Dock har jag bett honom om vissa saker och bad han att fundera över de sakerna. Han kommer ikväll igen, så får prata mera då med honom. :)

Har ni någon gång varit med en kille att han ska få barn med sitt ex eller en annan fruntimmer? Vad gjorde du då? Hur kände du dig? Hur löste ni det? Ställde du krav? Nu är krav ett fult ord med under vissa situationer, men ajja. Vad bad du honom? osv. 

Sen vi sågs första gången har vi hunnit träffats en gång till. Nog att vi inte har känt varann länge som kanske får många att störa sig på, men ändå så känns allt så bra och rätt. Ev kommer vi att träffas igen till helgen och ev nästa helg med. Sen så ska hans ex på ultraljudet den 11e, och med resultatet där med att se hur gammalt det är om det kan vara hans eller ej. Jag är så skraj över att det ska vara hans. Vad ska jag då göra? Jag har chansen att träffa han två gånger till innan ultraljudet. Sen så vet jag inte om jag ska fortsätta att träffa honom eller inte, det är så svårt. Jag är inte troende, men denna gång ber jag till gud, änglar och allt om hjälp och jag ber allt jag kan om att det inte är hans. Jag har haft så mycket otur och motgångar i mitt liv, nu, denna gång, jag vill ha tur! Jag vill ha ett liv med honom. Men inte på det vis om det är hans barn, jag vet inte om jag är stark nog för det. Jag vet att jag låter självisk, men ändå. Han vill inte alls ha det barnet heller, och han känner bara kyla mot sin ex. Han är så knäckt över situationen och jag lider så med han!

Annons:
ChristineL
2015-01-28 17:51
#1

Jag skulle vara väldigt glad för att han var öppen med det på en gång. Men det är en stor sak att bli förälder, livet förändras på ett ögonblick! Vad för ansvar tänker han ta för barnet?

Jag tycker du ska ge honom en chans ändå, men jag tror inte ni känner varandra tillräckligt än heller, ni har "chattat lite". Han säger själv att exet är ett ex, då får man ju anta att det är så och det finns en anledning till att det tog slut.

Aristarcos
2015-01-28 17:55
#2

Been there, när jag var ung vuxen, så började jag träffa en kille, de hade  träffats, men inte klickat direkt, men tjejen bodde fortfarande hon var bara några månader in i graviditeten när vi träffades!! ( av lathet?) kvar i huset . Hon var gravid, de hade bara varit ihop ett kortare tag och det var en olyckhändelse, men han ville inte ha med henne att göra och jag frågade 1000ggr om han var riktigt säker på det.

Vi fortsatte vår relation, efter en tid  flyttade hon ut ur huset. Och jag flyttade in dit ett tag efter det. Han följde med till MVC, och han var med på förlossningen. ( skitjobbigt, var mycket orolig/svartsjuk att han skulle gå tillbaka trots allt) var lite mer svartsjuk ett tag efter det, för han fick ju inte träffa barnet utan henne. Men när barnet var uppemot ett halvår eller så började han få hem barnet några timmar, och även över natten ibland.

Det gick rätt bra trots min svartsjuka, han ville ha mig ! Var dryga 20 när detta hände. Vi var ett par i 4 år, men förhållandet sprack inte pga barnet, utan snarare arbetssituationen.

Men summan av kardemumman är, man klarar av det, och är det ens själsfrände och man vet hur sin partner resonerar och hur han vill ha det. Så fungerar det bra. Men det är viktigt att prata ut om det !

Lycka till hur du än väljer att göra!

Azeman86
2015-01-28 18:18
#3

#1: Om det är hans så tänker han ta sitt ansvar för barnet.

#2 Gud så starkt gjort utav dig! Att jag inte vill genomgå det där är också pga min svartsjuka. Men sen så att jag vill uppleva alla dom där första gånger ihop med honom, och han med mig. Han vill det med. Jag har inga barn sen tidigare, inte han heller. Jag har sökt mig till karlar som inte har barn sen tidigare tack vare detta, pga jag vill uppleva såna saker, minnen och allt sånt första gången ihop med han, och han ihop mig. Förstår du vad jag menar? Se det att han gör det ihop med någon annan, tanken på det ger mig en kylig ilning genom kroppen. :(

Rita-S
2015-01-28 18:26
#4

Helt allvarligt? Jag tycker inte du skall låta ett barn komma i vägen för dig när det gäller en fin kille. de gror faktisk inte på träd!. Han vill ta sitt ansvar om det skulle vara hans barn = han skulle ställa upp för dig om ni skulle råka bli gravida, du behöver aldrig frukta att han skulle bejla från dig och ev en bebbe i magen om så skulle hända. Han får dig må bra. Vad skulle säga att ett barn skulle göra att det inte funkar? är det för att han då måste ha kontakt med sitt ex? jaha, men då är det väl så då, om båda beter sig som vuxna kan jag inte se problemet. Han är inte med hon. Han vill vara med dig. Han väljer altså dig framför hon. Jag tycker faktisk du borde ge det en chans ändå.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

ChristineL
2015-01-28 18:29
#5

#4 - Word! Håller helt med! Ge det en chans och ta ett steg i taget :)

Azeman86
2015-01-28 18:34
#6

Det är väl mera just det att jag har sökt att göra allt det där första gången med min partner, uv, föräldrakurser, bestämma namn tillsammans, prata om graviditeten, förlossningen, första tiden ihop med den nyfödda, osv. Att se honom göra det med någon annan gör ont.

Annons:
Rita-S
2015-01-28 18:43
#7

Men det kommer nog till er med när den tiden är mogen. Jag förstår det känns konstigt att se en du gillar/håller på få kännslor för/har kännslor/älskar göra dessa saker med en annan, men om han vill ta sitt ansvar som ev blivande pappa så kommer han göra det. Du kan lita på att han kommer göra presis lika med dig när den tiden kommer, och kanske även mer då han (om ni är ett par från nu och framåt) älskar dig och säker yter ännu mer för DIG och inte bara för barnet. 

Han kommer gå med sitt ex på föräldrakurser för att bli en fin pappa för sitt barn (om det nu är hans). Han kommer gå med dig till de samma grejer för att bli en bra pappa för erat barn i framtiden men även för att han vill vara där för DIG med. Det är en himlastor skillnad även om det kanske inte känns så när det gör ont att se för sig honom göra det med någon annan än dig och du längtar efter det samma, det förstår jag, men jag lovar, det är en skillnad! 

Han var otroligt ärlig med dig från första stunden. Tro mig, det finns många som skulle väntat en bra bit längre innan de ens nämde att de råkar ha ett ex ens, långt mindre att denna kanske råkar vara gravid med deras barn! Han verkar från din beskrivning att vara en ärlig och rak kille, snäll och ansvarsfull! Tro mig, det är många killar där ute som inte alls beter sig ens hälften så ärligt. Nu säger jag inte att det bara är skitstövlar där ute, men jag vet av erfarenhet att det kan vara svårt för oss tjejer att lära oss tillrägligt med signaler så vi snabbt silar klinten från veten. 

Jag kan inte säga dig att du skall eller inte skall varken det ena eller det andra, men jag tycker ändå, min egen synpunkt, att det kan vara väl värd att satsa på denna killen trots allt.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Azeman86
2015-01-28 18:48
#8

Men hur ska jag kunna klara av att gå igenom allt det där? Kan jag ställa krav/be om något? Vad skulle du ställa? Hur ska jag bete mig och vara? Hur ska jag klara av det? Glömde kanske att nämna att jag har även psykiska problem, bland annat en hel del ångest.

Madde
2015-01-28 18:49
#9

#0: Jag har skickat ett PM.

Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.

Azeman86
2015-01-28 19:01
#10

Pga lathet så kopierar jag in ett annat inlägg som jag nyligen skrev på ett annat ställe.

_Det är ju det hur jag ska klara av att gå igenom allt det där?  Om det nu är hans. Jag drömde om att gå igenom allt sånt där ihop med min partner, inte se han göra det med någon annan. Och det ska vara våra första minnen ihop, tillsammans. Men vårt första barn ihop. Inte att han ska gå igenom det med sitt ex. Att vi ska gå igenom det tillsammans, ihop, med vårt första barn.

Jag har varit gravid två gånger tidigare, och gjorde abort mest för att jag ville ha en partner att gå igenom allt det där ihop med tillsammans, med det första barnet och allt. Inte se han gå igenom allt det där ihop med någon annan. Jag har velat ha barn så länge, graviditet så länge. Skulle jag klara av att se min partner göra allt det där ihop med någon annan? Något som jag drömmer. Och alla hans första gången med ul, förlossning och allt gör han ihop med sitt ex, inte med mig. Jag kommer att vara tredjehjulet._

Rita-S
2015-01-28 19:07
#11

jag kan nog inte ge dig några facitsvar på dina frågot.. skulle gärna gjort det, men du kan nog säkert komma överens med honom hur detta skall ske så att du får så lite ont som råd är samtidig som du kan få ha honom, tror du inte? Om han är så ärlig och rak, så omtänksam och ansvarsfull är jag helt säker på att ni tillsammans kan komma överens om kompromisser som gör att ni kan få varandra utan att du skall lida för allt han kommer behöva göra framöver för att ta sitt ansvar om det är hans barn. 

Om jag skulle stå i din sits skulle jag nog inte ha något problem med att min kärlek skulle ta sitt ansvar för något som hänt innan mig, men låt oss nu låtsas jag skulle haft det.. vilka krav skulle jag ställt? Om det skulle göra mig så ont skulle jag själv inte vilja höra detaljer om det . Jag skulle nog villa veta när han skall göra saker, föräldramöter, kurser, ultraljud etc, så att jag vet att jag inte skall ringa eller söka honom just då, och så att jag skulle kunde planera något med mina vänner så jag släpper vara ensam och tänka på det medan det pågår, och sen ställa som krav att han inte säger mer om det som pågår till mig än att "dettta datum skall jag på…" och sen inte mer om det.. 

Jag skulle nog även ställt som krav att hans planer tillsammans med sitt ex inte skall gå i vägen för saker jag och han redan har planerat utan att fråga mig först. Låt oss säga vi har planerat att denna weekend skall vi åka nånstans. sen kommer exet och vill ha honom med på något snabbt, handla barnvagn eller något annat som inte är hälsa eller livhotande för hon eller bebbe.. Jag skulle inte acceptera att han skulle vraka våran redan planerade weekend med mig för att åka på något bagatell med sitt ex. En annan sag vore om hon i panik ringer och blöder och har ont och är livredd för missfall, det är en medisinsk situation som tyvärr hade fått gå före min och hans weekend. Du ser hur jag tänker?

Jag tror detta är de ända två krav jag rättmässigt kunde ställa. Andra saker tror jag nog man får komma överens om tillsammans. 

Men om vi nu återgår till hur jag är som person i värkligheten.. om min kille skulle råka vänta ett barn emd ett ex innan mig skulle jag nog kanske gärna försöka ta del av det, barnet kommer ju faktisk bli en del av även mitt liv i framtiden, som styvmoder/reservmoder. Såframt exet är ett vuxet människa som beter sig med hyfs och normalt vett skulle jag så långt det går försöka vara vänlig mot denna då min partner kommer ha en föräldersamarbete med exet, och därmed kommer exet vara en mindre del av vårat liv oavsett hur jag känner och vill, och barnet en riktig stor del. Barnet OCH jag skulle absolut gynnas av att alla vuxna försöker samarbeta i detta.  Och nu säger inte jag att du skall trotsa alla dina problem och göra saker som för dig inte känns naturligt för dig, detta är bara hur jag sjalv tänker. Hur du eventuellt skall ha en relationsform med hans ex måste du själv känna efter hur du orkar, kan och vill i nuläget, och sen kan ju detta ändra sig med tiden, åt det possitiva hållet. Du måste bara vara lika rak och öppen i din kommunikation till killen som han har varit till dig, du måste säga rakt ut att det kommer bli svårt för dig och du kommer behöva hans hjälp OCH stöd för att klara detta om ni skall ge det en chans. Men du måste även våga chansa och ge honom ditt stöd i det mån du kan tillbaka. 

Jag är rätt säker på att du och han skulle kunde hitta en överenskomst er i mellan som skulle fungera, om du bara vågar ta små steg i taget :) Jag hejjar på dig, och oavsett vilket val du nu kommer ta måste du ta det val som känns bäst för DIG!

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

ChristineL
2015-01-28 19:13
#12

Det är upp till dig själv hur du vill göra såklart. Jag tycker han verkar värd en chans, det hade ju varit mycket värre om ni blev tillsammans och han berättar efter att barnet är fött att han blivit pappa.

MsSofieG
2015-01-28 19:19
#13

Ärligt talat, känner du att du verkligen inte fixar att han möjligtvis har ett barn på väg och kommer tillängna sitt barn tid så är det lika bra att gå skillda vägar. Nu är det så här det ser ut. Han kanske är pappa och det är bara att acceptera att det här är hans liv och han måste leva sitt utifrån de förrutsättningar han har. 

Men du kan också kämpa för ert förhållande. Men då kan du inte fastna på att han råkar ha barn med en annan kvinna fokusera på att han är en underbar karl som tycker om dig. Fokusera på att ni kan få uppleva miraklet med barn tillsammans en dag. Ni kommer finnas där för varandra från början till slut, det kommer bli en första gång med honom för den här gången upplever han det separat, från sin egen bubbla. Den dagen ni skapar barn kommer han få se det från ditt perspektiv och kunna ta hand om och finnas för både dig och bäbisen från början. Det är skillnaden. 

Vill du kämpa för det ni har så gör det! Och acceptera att hans liv ser ut som det gör, det kommer gynna er båda.

Annons:
teddykaniner
2015-01-28 19:24
#14

Eftersom ni inte känt varandra så länge ännu skulle jag dra nu om jag kände som dig, jag tycker du har rätt att inte vilja ha honom pga eventuellt barn eftersom det troligen kommer bli en ganska stor del av hans liv. Tror att de som kommer säga att det är fel av dig. Själv skulle jag inte heller vilja ha en partner som väntar barn med sitt ex, dels också för att jag vill ha barn tillsammans med min partner och dels för att jag ännu är ganska ung. Ser inget fel i att känna så. Det svåra ligger nog i att bryta kontakten och att gå vidare, ifall du väljer att inte satsa på honom.

Med vänlig hälsning,
Jenny

Aristarcos
2015-01-28 19:51
#15

Det är ingen som kan säga hur du ska göra, du måste själv väga för och nackdelar, men när man blir äldre så förstår man att det inte alla gånger blir det dröm scenario som man drömt om.

Har en vän som absolut inte skulle ha någon som hade barn,och  skulle bo i samma stad som som hen bodde i. Det blev till slut ingetdera 😃Flyttade långt, och en partner som inte hade ett, utan TVÅ barn sedan innan !

Desto viktigare är ju att det är rätt person som man finner !

Skogsraah
2015-01-28 19:58
#16

Kopierar in det jag skrev i din tråd på kvinna iFokus, en liten annan syn på det: 

Det verkar ju helt klart som att det gått snabbt mellan er, ifall ni liksom "grät tillsammans" och kände er uppgivna för att det kan bli svårt för er att vara tillsammans - på första dejten.

Jag hade förstått om ni hade dejtat längre, några månader, börjat prata lite om framtid och så, och att han sedan plötsligt fick ett samtal eller vad som helst om att han nog kommer bli pappa. Men detta går ni igenom på er första dejt? 

Vet du hur längesedan det var han och exet gjorde slut? Det är ju helt upp er till er. Ni kanske hade hunnit lära känna varandra bra innan ni träffades, hade snackat länge osv. Men det känns för mig underligt att du är säker på att han är den rätta efter en natt tillsammans… Du skriver att ni träffats två gånger, men du verkade vara säker efter bara några timmar på första dejten.

Jag antar att det inte är något fel med det. Men kanske bör du backa lite och blicka över situationen. Känner du honom verkligen så väl? Sitter man och pratar om sina ex vid middagen på första dejten? Det hajade jag till lite på. Är det verkligen så stark tillit du känner, redan? Var rädd om dig.

Bara några frågor värt att reflektera över. Så du inte hoppar in i något som kommer bryta ner dig eller såra dig Glad

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Azeman86
2015-01-28 22:18
#17

Tydligen så kommer han i helgen igen. Vi pratar än och fortfarande, Men det är tungt! Så länge höll det att inte ses innan den 11e. Vi båda hoppas på att det inte är hans, han och hans pappa har även räknat på det att det inte skulle kunna vara hans. Men han säger också att hon inte skulle ljuga om något sånt här, men man vet aldrig.

Han säger nu också att han skulle vilja göra vad som helst för att vara med mig. Även att skippa träffa barnet, som får mig både glad och ledsen. Suck! Såklart känns inte det rätt eller bra heller. Bara hålla tummarna över att det inte är hans.

Rita-S
2015-01-28 22:31
#18

#17 det är just det jag menar med att du kan säkert komma överens med honom om en ordning som låter honom få ta sin plikt som ev. blivande pappa utan att såra dig! Verkar som en otrolig fin kille du har hittat. Sen kan det ju vara detta inte ens är hans barn. Hon behöver ju inte juga utan ha räknat fel. Eller hon bara sagt hon inte är säker på vem som är pappan, vilket det är vet ju inte jag naturlig nog.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Azeman86
2015-01-28 22:36
#19

Detta låter säkert taskigt och ovettigt,
men kan man säga att barnet kan komma in senare?  Att han skippar ul (förutom den 11e), förlossning och allt sånt där, och träffa barn efter allt sånt? Vet att det låter så enormt själviskt. Men ja, det är liksom bara det jag kan tänka ut, eller finns det andra lösningar?

Sarah
2015-01-28 22:42
#20

Kom ihåg, om ni sitter och räknar, att de första veckorna i graviditeten är man inte gravid. Om hon säger att hon är i ex v11. Då är det ungefär 9 veckor sen det blev till.

Annons:
Azeman86
2015-01-28 22:48
#21

Jag nämnde det för honom och han skriver:

"Japp vi har räknat på det :) hon är i vecka 16 å första gången vi låg med varandra är drygt 12 veckor sen så pappa trodde inte att jag kan vara pappa"

Ah vad jag är skraj. Så skraj så jag skakar! Så rädd för att få veta resultatet den 11e.

Sarah
2015-01-28 22:50
#22

My bad, jag menade såklart 8 veckor sen det blev till.

Sarah
2015-01-28 22:52
#23

Jag är själv i slutet av v 15. v.16 på fredag. Min bebis blev till i början av november.

Azeman86
2015-01-28 22:54
#24

Han skriver också:

"Efter hennes sista dag på mensen till vi låg med var det ungefär 3,5-4 veckor så ägglossningen borde vara slut"

Azeman86
2015-01-28 22:58
#25

frågade när de var med varann och han skriver "första gången var i början av november"

Sarah
2015-01-28 22:58
#26

#24 det säger inte så mycket, när man inte vet vad hon har för menscykel. 

Ledsen om jag strör salt i såren, men om det var drygt 12 veckor sedan de hade sex, och hon är i v.16. Alltså 15 veckor +  dagar. De första 2-2,5 veckorna är man inte gravid (om man har en normal cykel), så jag tycker att det låter som att de hade sex ganska precis då hon blev gravid.

Azeman86
2015-01-28 23:08
#27

Han skriver nu:

"Kollade nu hon är i vecka 17 inte 16"
"Gravid vecka 18 men det är tydligen vecka 17 då"
"Från hennes sista mens till vi låg med varandra så var det 27 dagar"

Annons:
Sarah
2015-01-28 23:17
#28

Innan man gjort ultraljudet, så räknas graviditeten från första dagen i sista mensen. Har man oregelbunden mens är det mer eller mindre omöjligt att veta exakt när bebis blev till. Men, är den regelbunden så låter det ju som att hon kan ha varit gravid redan då de hade sex. Om hon är i v18. Jag håller tummarna för er. 

Oavsett så tycker jag nog att du ska hålla kvar vid honom och försöka ändå. Det verkar vara en bra kille och ni har uppenbart redan starka känslor för varandra. Det är värt att kämpa för. Bara för att någon har en upplevelse med en person, så tar inte det ifrån om man har samma upplevelse igen med ngn annan. Även om det skulle vara hans och han finns där för barnet så kommer det inte göra det mindre speciellt för er om ni någon dag skulle få barn ihop.

Azeman86
2015-01-28 23:24
#29

Enligt han så har hon regelbunden.

Jag vet inte vad jag ska göra, är så skraj för att det kommer att göra så ont. Jag har redan gått igenom så mycket i mitt liv. 

Men ja, han är underbar. Men kan man verkligen be han att inte på ul, förlossning och allt sånt där? Jag vet inte vad jag ska göra. Känner mig så kall och tom just nu och bara skakar. Och ångesten är runt hörnet, vet inte ut eller in längre nu. Bara skakar, fryser, känner mig yr å allt. Så mycket grubblande och tänkande idag.

Katti
2015-01-29 00:16
#30

Nej, det tycker jag absout inte att man kan be någon om. Är det hans barn så är det hans barn redan innan det är fött! Försök att se det från andra hållet. Vore han den fina kille du beskriver om han struntade (mer eller mindre) i sitt barn? Att han i så fall skulle göra det för din skull gör det inte finare i mina ögon.

Helt allvarligt så kväver du honom med din svartsjuka. Håller det inte mellan er så tror jag att det är mycket större risk att det beror på den än på barnet han (kanske) ska ha med en kvinna han inte bryr sig om. Du måste se hans ex som en person och barnet de (kanske) ska ha som en annan!

Jag tror att du behöver bena ut de känslor du har. Redan tidigt skrev du att han är för bra för att vara sann. Är det kanske där skon klämmer? Att du tror att du ska mista honom, och nu har det dykt upp något som skulle kunna bli en anledning? Det kallas för självuppfyllande profetia och är mycket vanligt när man inte mår bra. Är han så bra som du skriver så är han värd en hel del arbete från din sida. Arbete med dig själv! Inte bara han utan kanske framför allt DU är värd det ❤️.

Lycka till!!!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Azeman86
2015-01-29 00:28
#31

Jag är inte svartsjuk, det är inte det vad det handlar om.

Katti
2015-01-29 00:36
#32

Men det skriver du ju själv, upprepade gånger…

_Jag har mått hemskt dåligt hela sommaren, hösten och vintern med ångest och självskadebeteende. Självförtroende och självkänsla har jag inget, så svartsjuka blir det. Plus att jag har svårt för att kontrollera mina känslor pga vissa sjukdomar. Jag känner att jag kommer att må dåligt utav det hela, svartsjuka, ångest och utanförkänslan som är värst utav allt. Jag är inte stark nog. Men det gör ont att mista honom med.
_

Jag är också orolig för en sak med. Nog säger han att han vill vara med mig. Han älskar inte sitt ex och är det slut med sitt ex så är det slut med sitt ex. Jag har tillit till han, men detta är verkligen en speciell situation. Graviditet, förlossning och barn kanske för dom ihop igen?

Om  inte det är svartsjuka så vet jag inte vad som är det!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

skotty
2015-01-29 03:48
#33

Alltså, förlåt, men hur dum får man vara? Har han gjort sitt ex gravid och han vill ta sitt ansvar så ska han få göra det. Jag tycker inte att du förtjänar honom så som du beter dig. Vi pratar om ett oskyldigt litet barn, som antagligen är hans barn.. Vill du verkligen ta ifrån det barnet hans/hennes pappa? Jag tycker att du är självisk och det är dags för dig att växa upp!

Jag pratar med en kille som jag eventuellt ska träffa. Han har en son på 2 år snart och kanske ett barn till påväg. Han är väldigt upprörd över det och tror inte att jag kommer vilja träffas osv, men liksom.. varför? Visst, jag vill ha egna barn. Men vill man ha en person OCH tycker om barn, så borde det inte vara några problem. Om den här tjejen är gravid så kommer jag att uppmuntra honom till att ta sitt ansvar för den här tjejen och deras barn. Jag kommer aldrig att göra någonting för att sabotera relationen mellan honom, hans barn och deras mammor. Barn är ALLTID, och jag menar verkligen ALLTID, viktigast. De kommer ALLTID först.

Suck it up and get over it.

Azeman86
2015-01-29 09:35
#34

#32 som sagt så är det inte svartsjukan som är det största problemet.

Annons:
Azeman86
2015-01-29 09:36
#35

#33 Ja, jag vet att jag inte förtjänar honom, är värd honom eller att jag ens är värt detta liv att leva, hatar redan mig själv och mitt liv enormt mycket. Ber om ursäkt om du tog illa vid dig, det var inte meningen.

Azeman86
2015-01-29 09:41
#36

Antar ni har rätt, jag är dum i huvudet. Men jag mår redan skit, men måste ni sparka någon som redan ligger ned?

Azeman86
2015-01-29 09:47
#37

Han vet allt hur jag tänker och känner, och jag försökte skjuta undan honom igår, men det gick inte.

Sarah
2015-01-29 09:47
#38

Lyssna inte på de otrevliga människorna. Det här är en jättestor grej och det är inte konstigt att det känns tungt. 

Som jag sa tidigare, jag är övertygad om att ni kan ta er igenom det hur det än blir, om ni vill.

Azeman86
2015-01-29 09:54
#39

Tack så hemskt mycket Sarah!

Maria
2015-01-29 10:16
#40

Jag känner ett par som träffades och blev störtförälskade. Det visade sig att efter några veckor så hörde en annan tjej av sig och berättade att hon skulle föda hans barn.

Det var ett tillfälle bara. Han tog sitt ansvar och var t.om med på förlossningen. Han har haft delad vårdnad om barnet.

Han gifte sig med sin tjej och fick barn, som då har ett halvsyskon. De är fortfarande gifta och alla barnen vuxna🙂

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Azeman86
2015-01-29 10:21
#43

Det låter bra Maria. Men hur klarade hon sig igenom det?

Maria
2015-01-29 10:24
#44

Hon älskade ju sin kille och vad som hänt var ju alldeles strax innan de träffats och att det skulle leda till ett barn var ju inte planerat.

Vad hon kände innerst inne vet jag inget om. Jag vet bara att de fått ett lyckligt äktenskap och att barnet är en lika stor del i deras familj som helsyskonen.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Azeman86
2015-01-29 10:25
#45

Okej, ta det är ju bra och positivt,. :)

Sarah
2015-01-29 10:33
#46

Det är inte hela världen helt enkelt :) Saker är jobbiga ett tag, sen går man vidare och det som var jobbigt känns sen normalt och självklart.

Azeman86
2015-01-29 11:31
#47

Han kommer i helgen igen, ev imorgon eller på lördag, och vi ska då prata mera. Eller jag tänker allafall att prata med honom. Antagligen kommer jag att avveckla från honom denna helg tyvärr. Försöka med det igen allafall.

Azeman86
2015-01-29 11:47
#48

Jag frågade om hur stor chans han tror att det är hans, och den var inte stor. Mera att det är den andra killens.

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Honestyisdead
2015-01-29 12:31
#50

Säker kommer han nog inte kunna vara fören barnet är fött och man gör faderskapstest.

Azeman86
2015-01-29 12:38
#51

Sant det, men verkar som att hon döljer något. För han försöker prata med henne, men hon svarar inte. Hon undviker även ögonkontakt och allt, vågade inte kolla honom in ögonen sist. Han har försökt att få tag i henne, men lyckas inte. Kanske vet hon redan att det inte är han som är pappan? Han säger att det känns som att det är något som inte vågar berätta, eller skäms över något.

ChristineL
2015-01-29 12:42
#52

#51 - Hon skäms säkert över hela situationen. Men det är han som känner henne, inte du eller någon av oss så det är svårt att säga.

Annette
2015-01-29 12:58
#53

Jag har inte orkat läsa alla inlägg. En sak är dock säker, jag hade lagt benen på ryggen och sprungit från karln så fort jag kunnat. Relationer som är struliga redan från början är inget för mig.

IceTee
2015-01-29 14:16
#54

Det verkar som att det största problemet är att du ville gå igenom det med din partner och att det ska vara eran första gång för båda. Men tänk såhär- alla graviditeter är olika, din graviditet skulle också vara full men "första gånger". Dessutom hade jag tyckt det var skönt med en partner som visste lite mer om hur allt funkade, istället för att båda bara är förvirrade över alla kurser och möten och undersökningar!

Medarbetare på Skor iFokus

Azeman86
2015-01-29 14:20
#55

Jo, det är så det #54. Jag vill ju att det ska vara första gången för båda med allt.

Annons:
Azeman86
2015-01-29 14:23
#56

Många tycker säkert att jag är självisk, absolut. Men för en gång skull i mitt liv så känner jag också att jag vill vara lite självisk, första gången mitt liv så vill jag tänka på mig själv lite och vara självisk. Jag har jämt fått skjuta undan mig själv annars för att hjälpa och stötta andra och anpassa mig efter alla andra, och även många gånger har jag själv fått lida för att andra så få det de vill ha och få det bra. Så första gången i mitt liv som jag vill vara lite självisk, är det så fel att vara självisk? Visst, i denna situation kanske som är som den är, men ändå. Såklart kan jag inte göra så mot han heller.

Men ändå så förtjänar jag inte personangrepp som jag har fått! Vuxna människor använder inte personangrepp mot andra människor. Speciellt när man inte känner människan.

Skogsraah
2015-01-29 14:37
#57

#56 Jag tycker Skotty har en fruktansvärt dömande ton. Sådana kommentarer ska du försöka att inte ta åt dig av. Man kan framföra en åsikt på ett… trevligare sätt. 

Jag förstår absolut att du känner att du behöver tänka på dig själv. Särskilt ifall du haft det tufft innan och inte haft så mycket att säga till om, kanske. Men då blir det ju på bekostnad av kärleken, ifall du känner så starkt för den här mannen. Är det värt att vara "självisk" och på kuppen bli av med en potentiell partner? 

Du hävdar att det inte har att göra med att du är rädd att han ska gå tillbaka till sitt ex, eller att hon ska komma emellan, och jag tror inte heller du menar att du har något emot barn. Så vad finns det då att vara rädd för? Du hade kunnat träffa den här mannen när han precis blivit pappa. Hade du varit lika tveksam då? Många singelföräldrar letar nya partners. Ja, till och med innan barnet är fött, som i det här fallet. Om du känner starkt för honom och att han känner detsamma för dig känns det riktigt dumt om det här ska behöva stå i vägen. För situationen är ju som den är. Är han pappa till barnet är det så, antingen köper du det och fortsätter relationen eller inte. Situationen går inte att förändra.

Men var ärlig mot dig själv. Handlar det om svartsjuka eller oro inför att bli åtsidosatt pga läkarbesök, förlossning, kontakt med exet - erkänn det för dig själv. När du vet vart den största rädslan ligger kan du ta det vidare med honom eller till exempel en kurator. Men nej, det går ju inte att förhindra att barnet kommer att komma till världen och att han kommer bli pappa "utan dig". Finns ingen vits att känna sig hotad av det.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

MsSofieG
2015-01-29 14:43
#58

Men sätt dig själv i första rummet den här gången då och leta dig vidare? Eftersom det är såpass viktigt för dig att det ska vara bådas första gång och första upplevelse, vilket det inte kommer bli med den här mannen om han skulle visa sig vara pappan (vilket ni inte vet med full säkerhet förren barnet har fötts och det kan göra ett faderskapstest). 
Att vänta i 9 månader bara för att vara säker kan ju vara ruskigt påfrestande och också en tid då du skulle kunna hitta en annan partner som är lika snäll och trevlig men utan barn :)

Allt handlar ju igentligen om du tycker att det är värt att inte ha dessa förstagångsupplevelser men ha kvar karln eller inte ha kvar karln men få förstagångsupplevelserna?

Skogsraah
2015-01-29 14:46
#59

Håller med #58 ! Svaret är enkelt om du tycker det är för jobbigt det med att detta inte blir er gemensamma första gång. Det är dina prioriteringar och dina värderingar. Kanske är det inte helt rätt mellan er då, om detta gnager så pass mycket. Annars hade du säkert kunnat acceptera det här, enklare om inte annat.

Ni har ju inte ens dejtat i en månad. Kan vara värt att komma ihåg. Ni har ju bara träffats två, tre gånger? Livet är inte över för att du väljer att gå vidare.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Annette
2015-01-29 14:51
#60

Men allvarligt: Hur kul kan det vara att bli ihop med en kille som väntar barn med en annan? Strunt samma om det var planerat eller inte.

Honestyisdead
2015-01-29 15:03
#61

#60 Jag ser det inte som ett stort problem faktiskt. Inte värre än att träffa någon som redan har barn.

Azeman86
2015-01-29 15:18
#62

Tack för ditt inlägg #57!

Jag är inte rädd för barnet, om vi hade mött senare livet och barnet kanske skulle vara något år äldre hade det kanske gått lättare, trotts att jag främst letat efter män utan barn. Men hamna mitt i den hela processen…. En process som jag vill ha med honom.

Lite svartsjuka såklart hon får något ihop med honom - sett och får se sidor som jag inte har fått eller får se, men främst är jag rädd för att bli åsidosatt (för att jag är uppväxt med det), och något avundsjuka. Och sen det där som jag nämnde tidigare att jag ville gå igenom allt sånt där första gången ihop med min partner där det också ska vara första gången för honom. Och liksom skapa upplevelserna och minnena ihop - som jag tycker är så viktigt i livet.

Jag har drömt om barn länge, gjort abort två gånger - en utav aborterna var extremt plågamt, men gjorde aborterna pga tanke för alla andras skull - inte för min egen skull för att jag ville såklart ha dom kvar. Och min andra abort gjorde jag en chansning med att plocka bort den pga, den bara dök upp när jag inte trodde att jag någonsin skulle kunna bli gravid igen pga sjukdomar (elak artade tumörer, pcos, osv)  - jag vet att jag kan bli det, men det kan bli svårt. Men jag chansade och gjorde aborten ändå för tanken på alla andra. Jag är INTE självisk, som det står längre upp i tråden. Jag har ALDRIG varit självisk och har därför jämt också blivit åsidosatt.

Men jag såg fram emot att gå igenom det där, graviditeten, ihop med någon. Som gärna helst inte har gått igenom det tidigare. Såg så enormt fram emot det! Ni kan inte ana hur mycket jag såg fram emot det, uppleva alla våra första gånger ihop, tillsammans, skapa minnen ihop osv.  Men att se han ha min dröm ihop med någon annan typ, upplevelserna, minnena som skapas osv.  Och jag kollar på som tredje hjulet, min dröm. Även om han vill blanda in mig i det helt och hållet, men jag blir ju tredje hjulet ändå som jag är livrädd för, helt off från bilden. Det är tufft! Eftersom jag vill ju ha dom minnena ihop med honom, uppleva det ihop med honom. Men han får ett försprång att lära sig allt och uppleva, och jag känner att det inte riktigt blir samma sak iallafall - även om vi skulle få barn senare ihop, och graviditeter och allt sånt är olika, men det skulle ändå inte bli samma sak.  För att han redan gjort allt det där då, så jag är rädd för att känna mig ensam då med. Eller att han kommer och ex "Så här brukade vi göra", "så här går det till", osv. Även om han inte är en sån, men jag är rädd för att känna mig ensam ändå.  Som sagt så är det något som jag vill uppleva ihop med min partner, ihop, tillsammans, alla första gånger och allt. Jag vill dela det ihop med någon. Svårt att förklara känslan….

Sen så är det tufft att se han plågas, eftersom att han inte alls vill ha detta barn. Han vill verkligen inte det, han bara gråter.  Och han vill inte alls ha något med mamman att göra, han vill inte alls att ett barn ska skapas på detta vis. Han vill också göra allt det där med mig, första gångerna och så. Men hans ex är helt koko rent ut sagt, och han lyckas inte prata alls så mycket med henne och kolla om det verkligen är hans eller inte. Svarar inte eller något. Som sagt så önskar jag att pappor kunde ha mera att säga till om, trotts att det är kvinnan som bär på det. Man är två om ett barn. Och jag lider med barnet pga denna situation.

Jag lider också utav en del olika psykiska sjukdomar med, bland annat lite par olika personlighetsstörningar, så det är svårt att besluta. Ena stunden känner man sig stark för ena beslutet, och andra stunden stark för ett annat beslut. Det växlar ofta och snabbt och skapar ångest.

Annons:
Azeman86
2015-01-29 15:21
#63

#60, Tack så mycket för att du förstår.

Alla människor tycker och tänker olika. Jag tycker inte att det är inte så roligt, medans andra kanske tycker att det inte är nå problem. Men bara för att vissa inte har nå problem med det så betyder det inte alla andra inte har det. Och förtjänar därför inte skit pga det, osm jag känner att jag har fått en del i denna tråd bara pga det inte känns okej för mig eller roligt.

Honestyisdead
2015-01-29 15:23
#64

#62 Fast han går ju inte igenom det med henne heller. Dom är inte ett par. Han kommer inte ligga och prata med hennes mage om kvällarna. Han kommer inte bo med henne. Inte dela på vem som går upp på natten.

Det enda dom kommer dela är själva barnet. Det andra missar han.

Azeman86
2015-01-29 15:24
#65

#58 , sant. Och det är det som jag klurar på. Men han är den första människan som behandlar mig som en människa, den första som visar mig respekt och kärlek. Så ja, det är svårt. Men jag måste besluta snart, men han kommer i helgen så får se. Jag bad han att försöka lösa det med sitt ex och kolla varför hon smiter undan, kanske är det inte hans barn och hon kanske vet om det. Dock kan hon även ha utnyttjat honom för graviditetens skull. Men förhoppningsvis så visar ul på att graviditeten har gått en längre tid så det inte kan vara hans. Små chansningar, men hoppas och be för det kan man.

Annette
2015-01-29 15:27
#66

Jag tycker det är en otroligt stor skillnad att bli ihop med en som redan har barn och att bli ihop med en som väntar barn. Själv skulle jag inte ens tänka tanken på att inleda en relation med en man som just genomgår en graviditet med allt vad det innebär tillsammans med en annan kvinna.

Azeman86
2015-01-29 15:27
#67

#64

Mm, sant det. Absolut. Men ändå, det känns inte riktigt samma sak ändå, vet inte hur jag ska förklara känslan.

Azeman86
2015-01-29 15:28
#68

#66 Håller med dig!

Annette
2015-01-29 15:31
#69

#64. Riktigt så enkelt är det nog inte. Måste fråga, har du själv barn?

Annons:
Honestyisdead
2015-01-29 15:36
#70

#69 Det blir inte svårare än vad man gör det till.

Azeman86
2015-01-29 15:40
#71

#70 Fast situationen är redan riktigt svår pga omständigheterna. Och är långt ifrån enkelt överhuvudtaget. ^^

MsSofieG
2015-01-29 15:42
#72

#65 Tro mig, det finns fler människor i världen som kommer visa dig respekt och kärlek. Han må vara underbar och speciell men han är inte den enda och jag hoppas du vet det 🌺 Du behöver inte låsa dig redan här för att du tror att det är din enda chans till ett förhållande med respekt och jämnställdhet. 
Ta hand om dig, och tro på att du är värd allt du vill ha och uppleva!

Sarah
2015-01-29 15:43
#73

#69 Tror att det är precis så enkelt. 

Har man inte en vardag ihop så upplever man inte graviditeten tillsammans. Jag är särbo under hela min graviditet nu och även om min kille är med på alla möten hos BM (vilket den här killen inte är) och vi ses två gånger i veckan, så är jag fortfarande ganska själv om graviditeten just nu. 

Och, vill mamman verkligen ha med honom på allt? Vill hon ha honom där på förlossningen? Vill hon ha delad vårdnad? Tror inte att jag skulle be ett ex vara med på min förlossning, även om han var pappan. Det är en allt för utsatt situation. Jag skulle hellre ha min mamma där då och låta exet komma senare. Jag skulle inte uppleva en graviditet tillsammans med ngn som inte vill ha barnet, jag skulle låta den personen ta ett beslut om hur delaktig han vill vara, efter barnet är fött.

Honestyisdead
2015-01-29 15:46
#74

#71 Har aldrig sagt att det är enkelt. Däremot skrev jag att dom inte kommer uppleva graviditeten tillsammans.

ChristineL
2015-01-29 15:46
#75

Fast såhär är det ju, det kanske inte ens är hans barn. Varför ska han då vara med under graviditeten? Och antagligen connecta med ett barn som senare kanske inte ens är hans?

Azeman86
2015-01-29 15:46
#76

#72 Tyvärr så blir det kanske lätt så att man låser sig pga de orsakerna, som sagt så är han den första. Inte ens från min egen familj har jag fått det, han är det första. Han är den första som vill mig väl och skäller på mig att jag ska tänka på mig själv främst och ta hand om mig själv. Jag är snart 30 år och han är den första. Och den första som jag trivs så väl, perfekta killar växer tråkigt nog inte på träd. Men sant, finns nog många ute där. Han kommer i helgen, förhoppningsvis imorgon redan. Så ska vi njuta lite med vår ev sista tid ihop, och prata lite mer. Och jag får fundera en sista gång. :) Men tack så mycket!

Annons:
Sarah
2015-01-29 15:50
#77

#76 Kasta inte bort honom, som verkar vara så bra för dig. Ta istället till dig av #73-75. De kommer inte uppleva det här tillsammans oavsett.

Azeman86
2015-01-29 15:50
#78

Jag har sagt åt han att försöka få tag på henne så att dom kan prata igenom det hela åtminstone och se vad de kommer fram till. Men som sagt, hon verkar vara svår att ha med att göra. Sagt åt han att gå genom hennes mamma eller något, fattar inte varför hon smiter. Släpper en bomb och smiter/undviker sedan. Om inte annat så träffa han henne ev den 11e under ul.

Sarah
2015-01-29 15:52
#79

Det är väl ett tecken om ngt att han inte kommer vara delaktig i hennes graviditet.

Skogsraah
2015-01-29 15:54
#80

#76 Jag tror att det är just för att du upplever att han är den första under ditt snart 30-åriga liv som uppskattar dig och vill dig väl som du höjer honom lite väl högt upp till skyarna. Jag tror inte det är nyttigt för dig att göra så. Ingen är "perfekt".

Killar som bryr sig om en och vill en väl finns det gott om, ja. Du verkar ha haft riktigt otur, men det hör inte till normen att gå in i förhållanden för att fullständigt utnyttja och vara elak mot någon.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Azeman86
2015-01-29 15:55
#81

Ja, något i mig hoppas på det enormt. Eller att hon säger nu snart eller att det visar sig under ul att det inte är hans. Men jag är ändå så enormt ledsen för hans skull!

Azeman86
2015-01-29 15:57
#82

#80 Ja, det kanske är så och är nog sant med. Vet att du kan ha det rätt. Men ändå! Hans lukt är så god, och han har såna extremt klara lysande blåa ögon - så enormt intensiv i färgen. Så vackert. hehe. :) Men ja, du kan nog ha rätt.

ChristineL
2015-01-29 15:58
#83

#81 - På ul kan man inte se vem som är fadern, däremot tror jag man kan göra fostervattenprov.

Annons:
Honestyisdead
2015-01-29 15:59
#84

#83 Är det inte ganska riskfullt?

Azeman86
2015-01-29 16:00
#85

#83 Om jag har förstått det så är det riskfyllt och kan bara göras i allvarliga situationer, typ med hjälp av domstolen eller något sånt tror jag?

ChristineL
2015-01-29 16:01
#86

#84 #85 - Missfallsrisken vid fostervattenprov är 0, 5-1% så inte så riskfyllt.

Skogsraah
2015-01-29 16:01
#87

#82 Men eftersom du tycker om honom så mycket, och uppenbarligen hade satsat på ett förhållande utan tvekan om det inte handlade om att han kanske ska bli pappa. Varför inte lägga barnfrågan åt sidan? Lär känna honom och spendera tid med honom utan denna hets kring barnet? Det angår ju faktiskt inte dig, ändå. Inte än.

Det låter inte sunt om du ska gå och ha ångest inför diverse läkarbesök och så. Räkna veckor och ha ont i magen. Särskilt inte när ni precis träffats och ni "bör" ägna er åt varandra och vara kära. Låt tiden ha sin gång. Slappna av tills ni vet! I alla fall du. Du har ju inget ansvar som blivande förälder. Ni är inte bundna till varandra för att ni dejtar ett tag. Känns det väldigt fel senare är det bara att avsluta. Då har ni i alla fall provat och sett hur det fungerat. Lämnar du nu av oro eller osäkerhet inför framtiden (som ju uppenbarligen är rätt oviss) finns det en stor risk att du ångrar dig.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

obstitant
2015-01-29 16:14
#88

#83 Nej, men man kan väl få en bättre uppfattning om när barnet blev till?

Azeman86
2015-01-29 16:16
#89

#88
Ja, det är det vi hoppas på att få veta.

Azeman86
2015-01-29 16:20
#90

#87,  Sant. Jag har inget med det att göra eller något, men han vill att jag ska vara delaktig och allt om det skulle vara så.
Men sant, försiktigt ska vi gå framåt iallafall fast det blev som det blev nu i början, om vi skulle fortsätta att ses. Men lite skraj att kära när mig allt mera i honom eller tvärttom, och sen att man kanske inte klarar av att gå igenom allt det där iallafall och lämnar honom, och risken för att såra honom. Han har gråtit så mycket nu den senaste tiden, men han passar bäst med leende och värme i kroppen. =)

Men ja, han kommer i helgen så vi ska väl prata mera då.  :) Hoppas han kommer imorgon redan!

Annons:
Skogsraah
2015-01-29 16:23
#91

#90 Det tycker jag låter vettigt!

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

ChristineL
2015-01-29 16:45
#92

#88 - Det är inte så det fungerar. Man mäter barnet för att se hur stort det borde vara för att se hur långt det är till v.40+0. man kan bli flyttat upp till två veckor fram eller tillbaka även om man vet exakt när befruktningen skedde, som exempelvis vid ivf eller inseminering.

Azeman86
2015-01-29 16:52
#93

Faderskapstestets svar kan ju dröja skit länge att få! :/ Läst runt lite nu. Och fostervattensprov kan tydligen blir väldigt svårt att få.

Katti
2015-01-29 17:09
#94

Dagens teknik är bra mycket mer exakt än så ChristineL. När jag väntade mitt första barn 1998 visste jag exakt när jag hade ägglossning och därmed när han hade blivit till. Detta eftersom jag följde billingsmedoden för att bli gravid. På egen hand hade jag räknat ut att BF var 12 juni. Vi gjorde ett första ultraljud i vecka 12. Datorn stod i rummet bredvid och när läkaren gick dit för att se vilket datum datorn sa påtalade jag skämtsamt att "det vet jag redan". Hon kom tillbaka, log och sa "Du har på dagen rätt!" 🙂.  Datum för beräknad förlossning ändras där, vid första ultraljudet. Då kan det förflyttas en hel del om kvinnan har oregelbunden mens. Fram till dess har den ju beräknats på sista mensens första dag.

Fast i fall som detta är självklart inget avgjort förrän faderskapstest är gjort.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

ChristineL
2015-01-29 17:19
#95

#94 - Jo, man kan fortfarande bli flyttad efter en ivf, då jag själv gjorde en för två år sen så frågade jag om just detta. Det är helt normalt och foster växer olika men runt vecka 18-20 när man normalt gör första (och enda) ul så alla barn ungefär lika stora, och man räknar ut hur långt det är kvar till vecka 40+0 för att ta reda på vecka.

vallhund
2015-01-29 17:34
#96

#57 Var hittar du pensonangrepp? Om det förekommit skall du göra värd/moddar uppmärksamma på det.

En del inlägg kan säkert uppfattas som kränkande av TS, tillsammans med andra inlägg på diverse ifokusfora. Man anmäler personangrepp, utan anmälan är påståenden av  påståendet ganska irrelevant.

kl vill man dela allt med sin partner så får man gå på jakt efter lammkött.

Nu är jag visserligen inte purung, men skulle knappast dejta  någon i min ålder som är oskuld.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Azeman86
2015-01-29 18:04
#97

#96 Jag hitta i inlägg lite uppe i.

Va? Menar inte dela på allt i livet (typ), förutom graviditet och barn som jag tycker är speciellt. Vad är det för fel? med det att man vill dela det med någon som även är första gången med den personen? Varför måste man leta lammkött för det? Vad har oskuld & lammkött med detta att göra? Alla äldre eller karlar i min ålder har inte barn, för de så är de ju inte oskuld heller.

Annons:
Nirvana_Ophelia
2015-01-31 17:52
#98

jag har varit där, att killen jag då var kär i, gjorde ngn gravid bakom min rygg.  Jag orkade knappt med det och blev inlåst på psyk efter självmordsförsök som höll på att ta kål på mig, tog 7 sömntabletter och somnade, allt blev bara svart och tyst.

Det gjorde ont kan jag säga, jobbigt se barnet och dem tillsammans, sedan var jag kär i en annan kille som också fick barn, då bara på avstånd. Så jag VET.

Och ont kommer det att göra, men tar man det som en mogen människa, så ska det gå. Man får bita ihop helt enkelt. Till slut tog det slut med exet som skulle bli pappa och lika bra var väl det, eftersom han var ett riktigt svin och dum i huvudet.

PHEW! Egentligen tänker jag att det här kan vara jobbigt med detta för dig, om du skulle hitta en samtalskontakt så du kan prata med någon? Man behöver stöd genom sånt här.  Ett trauma som kan ligga kvar många år.  Men ifall er kärlek klarar av det och ni  är kära, så go for it. Men det kan bli svårt.

Man sätter barnet i första hand, även om det kan kännas jobbigt.  Även om man inte vill att det ska vara så, så är det nu så. Men hoppas och ber att det INTE är hans barn!! Du får gärna PMa mig om du vill! Stor kram! Berätta om hur det går, och kom  ihåg, ni kan få egna barn ihop! hans ex verkar quite immature.

IceTee
2015-01-31 18:33
#99

#98 fast nu har ju inte TS "kille" gått bakom hennes rygg? Detta hände innan de träffats, så det är lite skillnad för hur det var för dig

Medarbetare på Skor iFokus

Nirvana_Ophelia
2015-02-01 14:15
#100

Jag vet, men jag vet också hur det är när de ska ha barn med ens kille. Så jag skrev. Nå! Ifall han är en underbar person, som du säger att han är så tycker jag du ska satsa. Man är starkare än man tror och du kan klara av det här.  Ifall det är hans, får han ta ansvar för barnet, som hon väntar. Jag förstår att det är jobbigt och förj-vligt, men samtidigt klarar er kärlek det om den är stark nog. :)  Oavsett hur det blir, tycker jag du ska göra det som känns bäst för DIG,  och att göra dig själv lycklig.  Du kommer må bättre och jag vet, har själv haft det jobbigt, men det kommer bli ljusare.  Styrkekram. Jobbigt. Styrka.  Tro mig, ifall han är värd dig så kommer han att kämpa för dig och ert förhållande. Det kommer vara mycket berg och dalbana, men det kommer bli lättare.  Ni får kämpa för det.  Han kan ta ansvar och samtidigt ha ett förhållande med dig. Jag tror inte de kommer bli tillsammans igen, men jag tror ni kommer få det bättre.=) Kram! Är barnet hans spelar det ingen roll, ifall det är DIG han älskar. Idag är det vanligt med bagage.

Azeman86
2015-02-01 15:59
#101

Han har nu vart här i helgen då vi har pratat en del. Som det ser ut nu så skulle vi satsa och försöka. Så nu så stannar jag med han och hoppas att det går vägen. :) Får se hur det går!

Aristarcos
2015-02-01 16:16
#102

Lycka till, verkar vara en toppen kille, så jag tror du valde rätt !

Azeman86
2015-02-01 16:20
#103

Tack så mycket! Ja, jag tror det jag med. Han är verkligen det, har aldrig träffat en sån kille. Hårdrockare men mjuk och fin, känslig så lätt till gråt, han syr, skit duktig på matlagning, kan mycket, han till och med syr och allt. Och sen så luktar han så förbaskat gott. Och så snäll och omtänksam, Bra i sängen. Han lyssnar på mig, pratar med mig. Så mycket plus med honom. =)

IceTee
2015-02-01 19:00
#104

#101 det låter ju jätte bra!

Medarbetare på Skor iFokus

Annons:
ChristineL
2015-02-01 19:23
#105

Jag tycker att det låter jättebra! Och att ni verkligen pratar från början är viktigt. Håll oss uppdaterade, lycka till :)

Upp till toppen
Annons: