Jag har lite liknande, men inte i lika hög grad som dig. Jag duschar inte med klasskompisarna efter idrotten, men kan gå och simma själv (och då byta om med andra samt visa mig i baddräkt/bikini). Har bytt om inför familj, och skulle kunna göra det för en pojkvän. 

Och det är klart du inte måste söka hjälp, men då kommer du ju förmodligen leva såhär resten av livet. Vill du verkligen det? Det verkar ju trots allt vara ett problem och något som stör vardagen, och då kan det väl vara skönt om det går att lösa, så du slipper tänka som du gör?

Vad är ditt tidigaste minne av detta? Vad skulle ha kunnat börja denna onda spiral? Är det något du upplevt, något någon sagt?

Jag tkr verkligen du borde söka terapeut. Andra beteenden och tankar som du går å bär på också blir åtgärdade. Absolut du borde göra nåt åt det. Det stör ditt liv. Att bada är ju underbart och det får du bara inte förneka dig.

#2 Ingen aning. Jag har tyvärr inget minne av att det "börjat" nån gång. Bara att det är så.

#3 Vad menar du för andra tankar och  beteenden jag bär på? Jag har inga andra konstiga tankar eller beteenden för mig vad jag vet. Jag kommer tyvärr alldrig tycka att bada är underbart. Jag har alltid hatat det. Sola är ok med lagomt med kläder på mig typ shorts linne men alldrig bad. Skulle inte gilla det ens om jag tyckte det var ok att vara naken med folk.

Måste du göra något åt det? Nej, men du går miste om så mycket. När du ställer den frågan låter det som att du känner att det vore jobbigt att behöva ta tag i det här, att du inte vill det riktigt. Men om du vill så tror jag du kommer klara av det. Det är bara att öva, öva, öva. Din pojkvän är ju perfekt att öva tillsammans med.

#5 ja det stämmer som du säger att jg inte vill och tycker det är jättejobbigt. Det var så skönt när jag gått ut skolan och slippa alla som frågade jämt varför jag inte duscha efter idrotten, men så råkade jag bli kär istället och problemet kom tillbaka. Ibland har jag funderat på att det vore bäst att vara singel för då skulle jag inte behöva känna  nån press på att det förväntas att man måste vara naken med nån.

Varför har du de här känslorna tror du? Jag förstår att du inte vill, samtidigt är det nog viktigt i en relation att kunna vara nära varandra fysiskt. Även om du inte känner det så nu så känner väl din pojkvän att han vill komma närmre dig. Förstår att det känns pressande för dig och att du kanske känner dig dålig och får dåligt samvete. Tänk dig att du skulle klä av dig naken och ställa dig inför din pojkvän. Hur skulle det kännas? Vad är du rädd för? Jag tror att det din pojkvän framför allt skulle se är ditt mod och din kärlek till honom som vågar göra något sådant. Kära du. Vill inte öka på pressen på dig, men tror du skulle bli så glad och befriad om du kom förbi det här.

Jag har själv inte heller trivs bra att visa mig naken. Jag börja med att varje dag titta mig i spegeln och sen även tog jag kort för ofta ser man för mycket fel när man tittar sig själv i spegeln men på kort får man lite mer avstånd. Jag var naken eller hade på mig underkläder detta har hjälpt iaf mig idag visar jag mig naken utan att jag mår dåligt tvärtom jag visar mig gärna naken för min man :)

håller med TheresiaW. Du kan ju ta de långsamt fram och testa saker med din kille. Tror oxå de kommer vara väldigt skönt när du kommer över detta :)

Det är många som tycker det är lite obekvämt att visa sig nakna i gemensamma duschar, eller första gången inför en ny partner.  Du känner ungefär samma sak som de flesta, bara mer.  Jag skulle inte säga att det är onormalt, men det verkar jobbigt att ha det så!

Om du ska söka hjälp eller inte beror ju på vilket du bedömer som mest jobbigt - att fortsätta ha det som du har det, eller att ta tag i det och be någon om hjälp.  När man väljer att söka hjälp för något brukar det bero på att man har kommit till en punkt där lidandet helt enkelt blivit så stort att det överväger motståndet mot att söka hjälp.

Om du ska försöka ändra det på egen hand genom att utsätta dig för att vara avklädd fast det känns obehagligt är det viktigt att du tar såpass små steg att du faktiskt klarar av det.

Men har ni varit ihop 2,5 år och aldrig haft sex?

#11 Man kan ju ha sex utan att vara helt naken, och utan att behöva visa upp allt.

Tycker nog att man bör söka hjälp ifall man har så extrema problem man går miste om så mycket här i livet om man inte vågar visa sig naken eller ens i badkläder. Det är ju underbart att simma, sola,  basta mm. Du kanske får barn som vill umgås med sin mamma i simhallen, sjön,vattenlandet  mm. Och då är det inte bara dig själv du förnekar delar av livet utan du tar bort det från dina ev. barn ifall du inte kan delta med dem  i nöjen barn brukar gilla

Men inte bara det du är ung nu men oddsen är ju att du blir sjuk nån gång, ska föda barn mm. och såna saker är skrämmande och om du dessutom har nån slags fobi för att ta av dig kläderna kan det ju bli extremt jobbigt eller farligt. Du kanske drar dig för länge med att söka läkarhjälp etc. så att det är för sent när du väl kommer dit.

Jag tycker faktiskt inte stt det låter riktigt "normalt". Däremot betyder inte det att du måste göra något åt det! Hur mår du över det? Mår du dåligt över det, eller är du helt okej med det? Blir du ibland frustrerad över vad du inte klarar av (rent psykiskt)?

Jag är som du. Jag HATAR att visa mig naken. Om jag badar i sjön har jag alltid linne å shorts på mig. Jag var aldrig med på gympan ens och jag badar sällan i badhuset. När jag träffade mitt ex så fick han blunda när jag skulle ta av mig. Han fick inte titta på mig förrän jag låg i sängen under täcket. Han ville duscha tillsammans men det fick han totalt glömma. Men sen en kväll så tänkte jag "skit samma, han älskar ju mig" typ så när jag skulle ta av mig så tittade han bort som vanligt å jag bara "nej, det är okej" och även fast det va skitjobbigt första, andra, tredje gången så blev det lättare och lättare för varje gång. Slutade med att vi alltid duschade tillsammans, sov nakna och om det t.ex regnade och vi inte skulle ut så brydde vi oss inte om att klä på oss ens. Kunde sitta/stå helt naken framför honom utan att ens reagera på det. Det blev naturligt. Så mitt råd är att träna med honom, träna träna träna. Det är jobbigt och obehagligt i början men det blir lättare! Jag har en anledning till det här också då jag blev mobbad genom hela grundskolan. Fick hela tiden, varje dag höra att jag var tjock, ful osv. Men det går att jobba bort och pojkvännen är som sagt den bästa starten. Lycka till!

#15 :-) :-) Så roligt att läsa!

#11 jo vi har sex men jag har en av hans stoora t-shirts på mig då

Jag har också haft stora, om än inte så stora som TS, problem att visa mig naken. Med pojkvän/man har det dock så småningom gått bra, men det har varit jobbigt i början. Trots att det känts jobbigt så har jag tvingat mig till det. Han har ju faktiskt valt att vara med mig, så vad har jag att förlora liksom? Hade han inte kunnat acceptera mig som jag var så hade han ju inte varit den underbara man jag blev kär i!

När jag fick barn bestämde jag mig för att aldrig dölja min kropp för dem. Det hade ju varit att säga att alla inte är lika mycket värda. De ska baske mig veta att folk faktiskt inte går omkring och är reklam-perfekta! Att jag har visat min kropp hemma har faktiskt hjälpt mig mycket även med att göra det inför andra människor. Man kan se till att ge sig själv tillvänjning, jag lovar! 

Jag har alltid älskat att bada, men att bada med mina barn var något jag länge undvek. Sen gav jag mig själv en utskällning och åkte vid några tillfällen till ett vattenland långt borta, där vi inte skulle möta någon vi kände 😃. Barnen uppskattade det mycket och så småningom kunde jag även bada i hemmasimhallen. I början roade jag mig på att i smyg titta på alla andras operfektheter. ALLA har dem, mer eller mindre, jag lovar!!!

Jag är nu i ett nytt förhållande där det aldrig har funnits några såna betänkligheter När det gäller sexet kan jag lova att du får ut så mycket mer av det om du är trygg i din kropp. Så det är verkligen, på många sätt, värt att jobba för! Själva nakenheten och det totala accepterandet är ju en stor del av känslan i sex. Tycker jag i alla fall!

Lycka till!

När jag känner mig obekväm i en situation går jag in i en karaktär som inspirerar mig tex en människa som e väldigt social och utåtriktad eller den sjukt sexiga tjejen i filmen man såg. Det hjälpte mig och hjälper mig sjukt mycket. Nu är jag mer socialt obekväm. Men som många andra säger din pojke har valt dig för du är perfekt i hans ögon och i och med att ni har sex och förmodligen annan fysisk kontakt så känner han ju din kropp steget till att då visa honom den kanske inte känns så stor då :) Ger situationen dig obehag borde du kanske överväga att jobba på det, det är ju jobbigt att leva med ångest över sin kropp för den kommer ju alltid va där. Önskar dig lycka till med hur du än gör :D

Livet skulle ju vara så mycket enklare om du inte hade det här problemet. tycker verkligen att du ska söka hjälp.

Men så klart att du är onormal. Du behöver hjälp av psykolog och ev psykiater.Beställ tid snarast

Jag kan tänka mig att det inte bara blir ett problem för dig utan också för din pojkvän. Det är ju fint om han har tålamod och kan förstå dig men jag vet inte hur det lär hålla i längden.

Jag vet att min kille inte skulle orka i längden om jag aldrig skulle kunna vara naken inför honom. Inte för att han är så desperat på att se mig naken men för att han känner sig sämre om han inte kan få mig att känna mig tillräckligt bekväm tillsammans med honom. Han är redan lite ledsen över att jag inte riktigt känner mig fullständigt bekväm med att vara helt och hållet naken inför honom, eftersom han känner sig fullständigt bekväm med mig och vill att det ska vara ömsesidigt.