Annons:
Etikettförhållande
Läst 979 ggr
lchf_rocker
2/2/15, 5:16 PM

Sambon gjorde slut

Ja, som rubriken lyder. Efter 2,5 års förhållande, varav 1år som sambos gjorde han slut. Hipp som happ, en vecka efter att han bjudit mig på en resa. Fick inte ihop det. Jag trodde, seriöst, att det var ett skämt. Dagen efter tog han tillbaka allt, sa att han bara varit i obalans. Det kom fram att han hade ekonomiska svårigheter, något han hållit hemligt för mig då han skämdes över det. Jag ifrågasatte varför han hade bjudit mig på en resa när han inte hade ekonomi till det, och han kunde inte svara på det. Tilliten till den man jag älskar var obefintlig. Insåg att lägenheten vi bor i inte kunde vara kvar, den är alldeles för dyr för det och vi fann en billigare. Jag krävde då att den skulle bli MIN, jag vill känna en säkerhet ifall det är så att han vill dra igen. Jag måste få känna en självständighet i allt detta. 
Sedan gjorde han slut igen (…!) och dagen efter var han så ångerfull att det riktigt skar i hjärtat. Klart som fan jag förlåter honom, jag älskar ju honom. Problemet är ju bara vad han känner… Han sa att han kände sig som två personer och jag föreslog par-terapi, vilket visade sig vara skitdyrt (som sagt, ekonomin kunde ju varit bättre för både honom och mig.)
Han gick till en bank, och de löste faktiskt hans ekonomiska svårigheter på ett riktigt bra vis, och jävlar vilken förändring! Han är så glad och go, som han var innan allt detta hände. Kvar sitter jag, livrädd. Vågar knappt säga något, osäkerheten att han ska försvinna från mig gör så ont. Han säger att han förstår det, och att han ska göra allt för att bevisa att allt detta bara var beviset på att han verkligen mått dåligt en längre tid. Och visst har han börjat prata, och berättar saker som jag innan inte visste om. Jag försöker vara tillmötesgående och lyssnar, ger feedback utan att vara dömande. 
På något sett känns det som jag glömmer bort mig själv. JAG har blivit den förstående och hjälpsamme, när det är jag som behöver stöd och en utsträckt hand från honom. Hur skulle ni ha reagerat? Familj och vänner är stöttande, till största delen. En del av mina vänner vill att jag ska gå vidare, men jag börjar undra om de ens vet vad riktigt kärlek är… Därför vänder jag mig till er, som varken känner mig eller sambon. Har ni varit med om något liknande? Och hur gick det?

When things go wrong... don´t go with them.

Annons:
Lejonhund
2/2/15, 5:27 PM
#1

Om du vill vara kvar på riktigt och verkligen vill försöka, så är det enda sätt jag kan se att du jobbar stenhårt med ditt eget tänkande. Slutar vara rädd utan mår bra i att just i denna stund är ni tillsammans och trivs med varandra.

Det är ju din hjärna som lägger upp en massa skräckscenarion, som inte alls behöver vara sanna.

Man tycker samtidigt att om du inte kan komma över den tröskeln så backa då undan och hitta dig själv. Kommer aldrig sluta bra om du går runt och ger dig själv skit hela tiden och är rädd att inte duga.

Jag har stora svårigheter med det själv. Börjar bli riktigt duktig dock, på att köra "byt och bryt". När dåliga och obehagliga känslor/tankar dyker upp på hindrar jag det genom att tänka på något helt annat, typ någon trevlig händelse framöver, ett gammalt minne som är kärt eller planerar typ någon stor grej jag skulle vilja göra i framtiden. På så vis kan jag ändra min inställning och ta bort oron. Samtidigt som jag mer att då tänka ut roliga saker för framtiden och saker jag är bra på i mig själv, kan vara mindre rädd för att bli ensam. Jag säger klart och tydligt med bra målbilder att jag kan ha det fantastiskt bra med mig själv också.

Och framförallt att det är helt okej att tappa det och bli ledsen och orolig ibland Det går inte att undvika helt, men viktigt att komma ihåg att det går över. Jag tycker i alla fall att de stunderna är mindre läskiga om jag ofta tänker "så här känns det nu, men om en stund är det över".

OlgaMaria
2/2/15, 5:29 PM
#2

Han var helt enkelt i ekonomiskt knipa och mådde riktigt dåligt över det. Så det hade nog egentligen inget med dig att göra. I perioder måste man stötta mer än man upplever att man får. Frågan är hur han är mot dig i andra perioder, och om du älskar honom och vill kämpa för det ni har?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Candela
2/2/15, 5:32 PM
#3

Min pojkvän har också vid några tillfällen "gjort slut". Ja, jag uppfattade det i alla fall som att han gjorde slut (han sa "Jag kan inte vara tillsammans med dig mer"). Dagen efter hävdade han att han inte alls hade gjort slut. Men hans ord ledde ju till att jag kände mig osäker inför framtiden. 

Så jag förstår känslan du går med. För vår del var det över ett år sen senast han "gjorde slut", och nu känner jag mig trygg igen. Det som fick honom att sluta slänga ur sig såna saker när vi grälade var att jag ställde krav. Jag sa att jag inte kan vara tillsammans med honom mer om han fortsätter med det beteendet. Att jag känner mig otrygg och oälskad.

Det senaste året har det blivit allt bättre. Vi har haft mindre svackor, men jag väljer att lita på att han faktiskt tänker stanna. Att det handlar om honom, hans dåliga självförtroende, och inte om mig.

Upp till toppen
Annons: