Annons:
Etikettförhållande
Läst 3381 ggr
Jenny
2015-02-07 22:00

Han ''reduceras'' med mig

Hallå!
Jag och min pojkvän har varit tillsammans sedan November och saker har känts bra och så, men han är verkligen sjukligt rädd för att säga någonting som sårar mig eller gör mig upprörd. Han har själv berättat att han ibland känner att han måste hålla sig tillbaka och att han inte riktigt vågar vara sig själv fullt ut när jag är med.
Jag förstår att jag är en del av det här problemet. Jag blir sur ganska lätt och när jag blir det håller jag det inte inne, till skillnad från honom, men jag får ofta i efterhand be om ursäkt för att jag överreagerat. Jag och han har pratat om detta och han säger att han förstår.
Det känns som om att han på ett sätt reduceras och blir liten när han är med mig. Speciellt när andra är med. Detta känns väldigt tråkigt då han egentligen är en sprudlande glad och väldigt utåtriktad människa (medan jag är introvert), och att detta är en del av honom som jag verkligen älskar.

Jag skulle verkligen uppskatta om någon hade tips på bra sätt att tänka/agera. :)
Tack på förhand!

// Jenny Blomma
Sajtvärd på Nintendo iFokus

Annons:
Andorr
2015-02-07 22:09
#1

Är du intelligentare än han?

Är du den som bestämmer i ert förhållande?

Jenny
2015-02-07 22:10
#2

Jag vet inte om jag kan kalla mig själv mer intelligent, faktiskt. Jag tror att vi ligger på ungefär samma nivå. :)

Jag är ganska dominant av mig i förhållanden, men jag tror inte att det är så att det går över en gräns.

// Jenny Blomma
Sajtvärd på Nintendo iFokus

Anon
2015-02-07 22:11
#3

Inte bli sur så lätt kanske? Eller ja även om du blir sur så håll det inne, räkna till 30 i huvudet och börja sen fundera på om du ska påpeka att han sa/gjorde något dumt eller om du ska släppa det, och hur du i så fall ska påpeka det. För om han känner att du blir sur lätt så är det ju inte konstigt egentligen att han börjar oroa sig för att göra dig sur.

Skogsraah
2015-02-07 22:12
#4

Ja, det är ju upp till honom känner jag. Att kunna vara ärlig och säga vad han tycker. Har det dock blivit mycket bråk för att du överreagerat eller blivit sur har han väl taggat ner och blivit "rädd". Men samtidigt har ni pratat om det. Då borde han snart känna sig övertygad om att han får komma med kritik, eller vad det nu kan vara som tidigare gjort dig sur. Men det beror ju på om det verkligen skett en förändring i agerandet från din sida? Han kanske bara behöver tid? Han kanske har blivit sårad ifall du varit väldigt dominant. Ni har ju för det första inte varit tillsammans så länge.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Jenny
2015-02-07 22:24
#5

Vi har pratat en del om att kunna och våga säga vad man känner och jag upprepar så ofta jag kan att jag verkligen skulle uppskatta om han berättade mer om vad han känner i tillfället då han känner det, men han fortsätter hålla inne saker och må dåligt över dem istället.

Jag har ärligt talat haft väldigt svårt att tänka efter innan jag påpekar saker. Det blir som en vägg framför ögonen som inte försvinner förrän jag lugnat ned mig lite, eller om han sagt någonting som fått mig att insé att jag överreagerar.

Jag är inte väldigt dominant, vad jag vet. Jag är väl egentligen inte den som tar beslut då jag är rätt passiv med sådana saker, men jag tror att jag har ett sätt som får mig att ''verka'' eller rentav vara med dominant. Jag vet faktiskt ingenting. Jag är bara sjukt förvirrad och har ingen aning om vad jag ska göra…

// Jenny Blomma
Sajtvärd på Nintendo iFokus

Skogsraah
2015-02-07 22:29
#6

#5 I vilken grad håller han saker inne? Kan du ge något exempel? Vissa är ju konflikträdda, behöver inte ens finnas någon orsak. Håller han saker inne till den grad att ni börjar bråka eller att du inte vet vart du har honom får han ju lov att jobba på det här hårdare. Bra kommunikation krävs i ett förhållande.

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

Annons:
Jenny
2015-02-07 22:52
#7

#6 Han vågar inte berätta om jag har gjort fel och han vågar inte visa att han är arg. Han kan visserligen vara sur, men då är han bara tyst. Jag önskar att han kunde reagera och bara bli arg eller åtminstone säga ifrån, om du förstår vad jag menar?

Vi börjar oftast inte bråka på grund av att han håller någonting inne. Det känns bara väldigt olustigt att två veckor i efterhand få höra om någonting jag sade som fick honom att må dåligt (han är väldigt långsint), istället för att fått höra det direkt och rett ut det. Särskilt om man inte hade någon aning om det och det kommer från ingenstans.

Sakerna han håller inne är inte heller ofta väldigt stora saker. Det handlar oftast om någonting jag sagt eller något sätt jag uttryckt någonting på, men det kan vara viktigare saker om mitt beteende eller att känner sig nere över något.

Han har från början haft svårt att förstå och se hur jag är som person. Han har sagt att jag har en blyg och försynt utstrålning och att jag beter mig på detta sätt också, men att jag ibland berättar om saker jag gjort som är helt tvärtom. Detta är också något vi bråkat om, då jag bara känner att en människa inte kan vara helt på ett sätt. Alla har olika sidor. Men han säger att jag inte verkar förstå exakt vad han menar, så det är väl antagligen på det viset.

Tack så mycket för att du tar dig tid! :)

// Jenny Blomma
Sajtvärd på Nintendo iFokus

Skogsraah
2015-02-07 23:01
#8

#7 Okej, ja jag känner igen det där. Tyvärr är vissa bara sämre på att visa känslor, eller ta upp saker som man undrar över eller blev påverkad av. Är det säkert att han inte har varit såhär hela tiden? Jag tänker när du skriver att det nog är på grund av hur du reagerat och så. Många är som sagt såhär utan vidare orsak. Stänger lätt in sådant som är jobbigt eller är konflikträdda. Hur som helst vet jag inte om du kan göra så mycket mer än att "bli bättre" på att ta kritik, visa det och att göra honom bekväm med att prata med dig. Men det har du säkert redan försökt med! Problemet ligger ändå hos honom och jag tror att alla konflikträdda personer i förhållanden blir bättre och bättre med tiden med att vara ärlig och att säga till när saker känns fel. Som sagt, ni har inte varit tillsammans allt för lång tid heller!

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

LinaLj
2015-02-07 23:24
#9

Jag skulle nog kunna reagera som din pojkvän om min partner blev sur/arg så fort saker gick emot dem. Även om han skulle säga åt mig att vara ärlig så skulle jag dra mig för att vara ärlig om småsaker om jag upplevde att han överreagerade varje gång. Det skulle inte vara värt det enligt mig. 

Nu har jag aldrig haft en sådan partner, men väl ett par vänner med de tendenserna och jag sållar ganska kraftigt vad jag säger till dem för jag vill inte spendera ett par timmar med personer som är sura för att jag säger att jag hellre vill gå och se film x än film y. Sedan blir sådana vänner sällan långvariga i mitt liv.

Så om du vill att han ska vara mer öppen och ärlig så tror jag att du måste tygla ditt humör så ni kan mötas på mitten.

Jenny
2015-02-08 01:15
#10

Det är ju inte precis så att jag blir arg och sur så fort minsta lilla går emot. Jag har jobbat jättemycket med att bli bättre på att ta kritik och att försöka att inte reagera direkt, utan att bara lyssna lugnt på vad han har att säga. Även om mitt humör är en del av problemet, så tror jag inte att det är själva grunden i det. 

Tack så jättemycket för hjälpen alla ni som svarat. Det är väldigt uppskattat! :)

// Jenny Blomma
Sajtvärd på Nintendo iFokus

[JenniN]
2015-02-08 09:07
#11

10# Svaret är enkelt i mina ögon, du måste vara berädd att ändra på dig. Att hela tiden överreagera får ju vem som helst att bita sig i tungan hela tiden för att inte säga något som personen kanske, möjligtvis, förmodligen kan reagera på. 

Du borde helt enkelt lära dig att göra som han, bit dig i tungan när du tänker starta igång med meningslöst tjafs. Om du bitar dig i tungan tillräckligt många gånger  så kommer nog hans energi att komma fram igen. 
Gör det inte det så tror jag inte att erat förhållande blir långlivat. 

Men måste också påpeka att eftersom han redan har sagt åt dig att han inte vågar säga eller göra vissa saker för att han är rädd att du blir bitter är väl första singalen på att du måste ändra på dig. 
DU kan bara ändra dig själv, att ändra honom är fruktansvärt orättvist.

OlgaMaria
2015-02-08 11:01
#12

Rekommenderar den här boken

http://www.amazon.co.uk/For-Women-Only-about-Inner/dp/1601424442

Öppnar upp ögonen för hur vi män och Kvinnor (ofta) är olika. Boken är baserad på massor av intervjuer och enkäter med män så det är inte bara något som någon tycker. Denna bok har verkligen hjälpt mig massor att förstå hur min man tänker och känner och hur han reagerar på saker jag säger. Verkligen ögonöppnare. Vissa saker i boken kanske inte stämmer lika bra i Sverige som i USA (som avsnittet om hur män känner kring sin roll som familjeförsörjare) för vi har ändå olika kulturer men i stort var det i alla fall mitt i prick i mitt och min mans förhållande. Stärkte oss massor!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Jenny
2015-02-08 11:16
#13

#11 Det har du nog väldigt rätt i. Självklart vill jag inte ändra honom. Jag älskar honom precis som den han är.

#12 Åh, tack så jättemycket! Ska läsa den! :)

// Jenny Blomma
Sajtvärd på Nintendo iFokus

Annons:
MrLife
2015-02-08 17:27
#14

Hej på dig!!

När jag läste ditt inlägg, trodde jag först att det var mitt ex som hade skrivit ett inlägg här på iFokus.

Jag undrade lite över varför hon skrev "Min pojkvän "reduceras", då vi har varit gifta i över 10 år.

För jag har varit den som krympt som person, pga att jag älskat mitt ex så enormt mycket att jag varit rädd att mista henne.

Detta gjorde att jag misste henne till slut…. jag var en toffel och detta var något som mitt ex tog upp med mig då och då under vår relation, att hon ville ha en man….

Jag förstod inte vad hon menade då, men nu när vi har skilt oss och vår kärleksrelation är slut, ser jag precis vad hon menade och ser att jag har varit en toffel till max…. utan att jag har valt det själv.

Jag älskar ju mitt ex lika mycket som jag har gjort under de 11 år som vi har varit ihop….men när mitt ex vill ha ut mer av en kärleksrelation än jag kan ge henne, så har vi beslutat om att skilja på oss.

Nu är det ju inte bara en orsak till att vi har skilt oss, det är många småbitar här och var som har lett till detta.

Men just detta att man reduceras som du säger…..det är ett problem som jag inte tror att du kan ändra på…det ligger nog mer hos din kille….att han behöver ändra på hur han ser på sig själv.

Jag känner lite att det kanske hade gett er något att prata med mig båda två.

Då jag har varit i liknande situation själv…..bara det att jag såg det inte själv från början…..det är först nu när vi har skilt på oss som jag ser detta att jag krympte som person, för jag älskade mitt ex för mycket…… om man säger så.

Var i landet bor ni?

Upp till toppen
Annons: