Varför har du ens haft en bekant som du inte gått ihop med? Varför inte avsluta den kontakten? För att svara på din fråga så måste jag nog säga att det är rätt mänskligt att känna så även om det är lite hemskt.

1# Vi har inte haft direkt kontakt på många år, men har haft gemensamma ställen som vi vitstas på och gemensamma vänner, så helt ute ur bilden har hon aldrig varit. Och kommer förmodligen inte vara nu heller. Visst kan jag säga upp kontakten eller starta ett tredje världskrig med henne. Men jag orkar inte med den sortens drama. Haha :)

Skadegjälje heter det nog och är en av "dödssyndarna". De flesta har nog upplevt det någon gång.

Tycker du är mest löjlig som ens orkar bry dig över någon som du knappt ens har i ditt liv, samt att du inte heller har modet att bara skita i henne. Men visst, känner du dig lyckligare så är väl det bra för dig.

Jag tror att alla känner så för/mot någon. Visst är det taskigt att tänka eller tycka så om någon, men ibland blir det bara så. Hade en bästa vän innan som tog killar och kompisar från mig hela tiden. och ja hon bokstavligen tog de från mig och fick de att hata mig för något hon gjort och inte jag. Jag har förlåtit henne varje gång i 3 år! tills nu. Ida om jag för reda på att hennes killar stuckit skrattar jag bara, dock bryr jag mig så lite om de så jag gör det framför henne eller till våra gemensamma kompisar.  Jag har många gånger funderat på om detta är elakt men inte "orkat bry mig" pga det hon har gjort mot mig.

Så känner väl alla någon gång ibland. Lite elakt, visst, men inte onormalt heller. Om man behåller sina tankar och känslor för sig själv lider ju inte personen av de heller.

4# Men hjälp vilket aggressivt inlägg. 

Bryr mig? Jag skulle säga att stinget jag kände och denna tråd är max för hur mycket jag bryr mig. Så där vet jag inte vad du vill få ut. 
Har mod att skita i henne? Du bidrar med exakt den sortens drama som jag tycker är till för femtonåringar. 

Vi har gemensamma vänner, jag vill kunna umgås med alla som vi göra ibland utan att någon eller några måste vara osams och kasta blickar mot varandra. Eller undvika varandra för den delen.

Det är nog ganska mänskligt att känna så. Men eftersom du frågar så känner du kanske någonstans att det inte är det optimala reaktionen.  Någonstans djupt inne känner du att det kanske inte är i linje med hur du skulle vilja känna. 

Att känna acceptans och respekt för alla människor är nog vår innersta önskan. Sen får vi förlåta oss själva när vi blir "mänskliga" 😉

Jag tror inte det är onormalt att ibland känna skadeglädje. Vi alla har nog känt något liknande i någon situation.

Däremot om det är hälsosamt är kanske en annan fråga. Så länge man inte spenderar för mycket tid på att känna sådana känslor så är det väl inga större problem.

#7 om det är ändå en person som du själv menar påinte har större roll i ditt liv än bekant och som du ändå inte gillar men ändå slösar energi på att känna skadeglädje så känns det tämligen löjligt ja. Men det går väl att säga till folk på ett bra sätt att man inte är sugen på att ha som bekanta utan att en hel grupp ogillar dig. Behöver inte bli nå "drama". då slipper du dels lägga energi på exempelvis sådana onödiga känslor.

Skadeglädje är den sanna glädjen ;) Och ja, det är helt okej. Eller känna likgiltighet inför någon annans lycka.

#10 För mig tar lite skadeglädje ingen eneri.

Ser det som något naturligt och tror de flesta upplever det i sitt liv.

Absolut! Skadeglädje känner nog alla av någon gång. ;)

Tar ju ingen energi och skadar ingen så länge du inte skrattar henne rakt upp i ansiktet. Gläds på du bara :p

Det är säkert jätte-elakt att känna skadeglädje men tyvärr känner jag samma. "Ledaren" i gänget som mobbade mig i 9 års tid hela grundskolan har nyligen drabbats av en stroke och blivit ganska handikappad. Jag borde verkligen tycka synd om henne men det gör jag tyvärr inte.

#15 - Det är helt vanliga känslor och inget att säga "tyvärr" över! Det är mänskligt med skadeglädje.

Fast att önska ngn få en stroke är verkligen hemskt. Om det bara var att det tog slut med partnern så är det väl ok att tycka det var rätt åt h*n men inte att personen blir sjuk.

#17 vem har önskat någon en stroke?

18. Tänkte på det 15 skrev

#19 Hon skrev inte att hon önskade någon en stroke.

jag tolkade det som att hon tyckte det var lite roligt att hennes mobbare drabbats. Och jag tyckte det var hemskt

#21 Hur du tolkar känslan bakom säger jag inget om. Men du skrev att hon önskade någon en stroke och det står det inte.

men usch. Lägg inte till saker jag inte sagt #17

Det kan hända vem som helst, och jag tror att alla förr eller senare känner skadeglädje över något i livet. Så länge det inte tar över ens liv och går till överdrift ser jag det inte som något problem. Man får ha känslor, det är viktigt att låta sig få känna de känslor man har. Mycket bättre än att inte låtsas om dem eller försöka tränga undan dem.

Jag kan säga att jag var rätt skadeglad när mitt ex blev dumpar av tjejen han dumpade mig för! Och jag kan tycka att det är ok med skadeglädje, så länge man håller det till sig själv!

Jag kunde vara skadeglad förr när jag var i puberteten/ung vuxen men jag kan nog säga med säkerhet att jag inte är det längre, iaf inte på samma sätt. Om ngn på min arbetsplats som jag inte tycker sådär jättemkt om får en låg löneökning så tänker jag nog bara-" hehe" men jag tänker inte vidare på det och gottar mig åt det.

Så jag kan vara lugn över att jag knappast känner sorg över deras uppbrott. Det är bra. Jag brukar annars inte känna skadeglädje alls. Jag tycker snarare synd om människor, även de som jag hatar. Men jag kan ju inte rå för vad jag känner och denna gången var det skadeglädje.

Döm inte dig själv så jäkla hårt. Du är inte mer än mänsklig.

#27 Precis, det är inget du kan rå för.

Nej, jag vet att jag är mänsklig. Men ibland är människor ganska hårda på vad som minsann är rätt och fel. Men som sagt, men kan inte rå för vad man känner. Man kan bara rå över vad man gör.

#30 Precis! Det är en sak att känna saker, en helt annan att agera på dem. Och man måste få känna, både bra och dåliga känslor.