Familj

Falska människor

2015-02-28 20:43 #0 av: LinaLj

Jag har väldigt svårt att hantera falska människor och nu vet jag inte riktigt hur jag ska hantera en person i min släkt. (långt inlägg)

Jag har en liten udda släkt men för att göra en lång historia kort så har min gammelmoster alltid varit som en mormor för mig och min mammas kusiner har varit mer som mina kusiner, Vi är en väldigt liten släkt så min gammelmoster betydde väldigt mycket för mig under min uppväxt och naturligtvis även senare. Jag har dessutom alltid varit nära två av hennes döttrar som ligger ganska nära mig i ålder. Den yngsta och jag umgicks väldigt mycket när vi bodde grannar och jobbade även på samma ställe ett par år och fick en hel del gemensamma vänner.

Nu så har den yngsta skaffat sambo och de har precis fått sitt andra barn och det är hennes sambo som jag har så enormt svårt för. Jag vet aldrig var jag har honom, ena gången man träffas så är han sur och oförskämd och man får verkligen säga ifrån, nästa gång så är den "Heeeej vad lääänge sedan. Så kul och träffa dig" *kram kram*. Jag blir förvirrad, jag hade hellre tagit att han var en skitstövel hela tiden för då visste jag vad som väntade och man kunde säga ifrån. Det värsta är att när han är så där supertrevlig så känns det falskt och påklistrat och han kan komma med kommentarer som kan tolkas som förklädda oförskämdheter. Som när han var här efter jag renoverat sovrummet "Så fint det blev, men du har ju så mycket kvar att göra".  Öh, jaha tack?

Första gången han träffade min mamma så frågade han varför hon såg ut som hon gör. Min mamma är överviktig på grund av en rad sjukdomar som påverkat hennes ämnesomsättning i kombination med att hon drabbades av en depression när min pappa dog tätt följt av att även min mormor dog. Som tur är så har mamma skinn på näsan och drog hela sin sjukdomshistorik med cancer och än det ena än det andra och sedan dödsfallen. Vilket han blev lite chockad av. Det låter som han är en klumpig tonåring men han är snart 50 år så man tycker människan borde ha lite takt och ton.

Sedan vet jag att han inte gillar mig, av någon anledning. När min "kusin" ska komma hit följer han aldrig med (vilket är skönt) för han har alltid en ursäkt. Men som i somras när vi hade bestämt att hela familjen skulle komma så ringer min kusin dagen innan och säger att hennes sambo inte följer med för han måste tapetsera. Visst, inga problem, så länge hon och pojken kommer tänkte jag. Så ringde en av våra gemensamma vänner och frågade om hon och hennes pojkvän kunde komma förbi nästa dag. Jag sa att min kusin skulle komma men att jag kunde ringa och fråga om hon hade något emot att vi blev ett par till. Sagt och gjort, inga problem tyckte hon, bara kul. Så jag ringde tillbaka till vännen och sa att de var så välkomna. Så gick det 5 min så fick jag sms från kusinen att sambon visst kan komma med, han kände inte för att tapetsera. Saken är den att jag till 99% vet att han endast kommer för att vår gemensamma väns pojkvän ska komma för att de gillar båda att åka mc. Det är så genomskinligt så varför inte säga det? Det känns som de tror att man är dum och inte ser det.

Men det som verkligen irriterar mig allra mest är att pratat skit om min gammelmoster (hans sambos mamma) som nu har gått bort och därför inte kan försvara sig. Min kusin var adopterad, inom familjen, för att hennes biologiska mammas nya pojkvän inte ville att hon skulle ha "bagage" med sig i förhållandet. Nu så pratar han hela tiden om hur min gammelmoster kunde göra något sådant mot min kusin, att ta henne från hennes biologiska mamma. Hur han önskade att hans barn kunde säga mormor till sin "riktiga" mormor osv. Jag blir verkligen förbannad på det för jag vet hur sårad min gammelmoster hade blivit om hon hade hört det. Jag brukar säga ifrån, brukar säga att hon inte tog min kusin från någon utan det var min kusins biologiska mamma som valde att lämna bort henne. Men det biter inte och min kusin låssas som hon inte hör. Min andra kusin blir lika förbannad hon (det är ju hennes mamma han pratar om). 

Så hur gör man? Tar jag helt avstånd från honom så kommer jag ju missta ännu mer kontakt med min kusin och hennes barn vilket jag verkligen inte vill. Fortsätter det som nu finns risken att jag ger honom en örfil eller något åt det hållet.     

Anmäl
2015-02-28 21:04 #1 av: Gur4m1

JAg tycker du känns som en spänd fiolsträng och verkligen söker saker att bli upprörd hos din..."svåger". 

Ja han är klumpig, men jag skulle nog bara försöka acceptera hur han faktiskt är. Det kunde varit värre, om vi säger så. Det där är i mina ögon skitsaker att bli ovän över med släkten. Ska förklara lite hur jag tänker:

1. Din mamma är tjock, förmodligne väldigt tjock, din mor har skinn på näsan och förklarar varför när han är klumpig- men faktiskt väldigt rak. Detta upplever inte jag som en man som är falsk. Om inte din mor blir förnärmad, varför blir du?  Jag gick nog upp 20 kg på bara några månader under en depression och folk frågade om jag var gravid och liknande. Folk sa rakt ut att jag blivit tjock. Vet du vad, jag blev ledsen och arg, men det var ju inte direkt en hemlighet att jag var tjock- och inte mådde bra. Så varför ska jag bli arg på någon annan än mig själv egentligen? blir du lika upprörd om någon frågar om din hårfärg, vad den heter eller om du äter något tillskott för att få så fina naglar? Han verkar rak och rätt på- klumpig men så är vissa. Samma sak gällande renoveringen av ditt rum. Där tycker jag att du kansk läser in mer "elakt" i hans kommentar än vd han menade att förmedla. Han sa det han upplever istället för att VARA FALSK och säga "åh vad fint och perfekt, vad bra att du är klar!" :P

2. Jag kan också känna ibland när man är överbjuden att man inte riktigt orkar med det, och då hittar man på en ursäkt som inte ska stöta sig med värden som bjudit över en. Att tapetsera lät som en rätt okej orsak att släppa iväg resten av familjen men själv få lite egentid. Men sen hörde han att dne där härliga snubben, som förmodligne ÄR mycket roligare att umgå med, än med dig, pga den ansträgning som verkar finnas mellan er två, skulle komma över- och känslan på att genomlida din inbjudning blev genast roligare och sådär. Så han ändrade sig! :P Ser inte varför du blir upprörd, för du själv vill ju främst ha henne och barnet över?

3. Det är inte din plats att läxa upp honom angående din gammelmoster. det är hans sambo som ska göra det, men detta är nog något DE två förmodligen pratat om, sinsemellan redan.  Han verkar klumpig som sagt..men jag märker inget elakt i det han säger. Försök istället byta ämne och ignorera konsekvent alltid om er gammelmoster förs på tal, istället för att bli förnärmad och slå in split ännu mer mellan er. Ni har helt enkelt två olika uppfattningar över situationen och han har ju fått sin någonstans ifrån. Efterosm hans sambo är tyst och håller sig utanför, så utgår jag från att han fått sin åsikt någonstans ifrån men är det värt att bråka och rota i? Prata om annat.

Summan ä att du snarare saknar att han filtrerar det han säger och helt enkelt BÖR vara mer falsk än vad han är. Det du beskriver i början av ditt inlägg är nog just även det en "öppen" sak, som att hans beteende mot dig baseras på hans humör den dagen ni ses. Ibland är han genuint glad att ses, andra dagar har det kanske varit sämre....

Testa att bara acceptera honom och att sluta köra allt han säger genom ett negativt analys-filter. Räkna till tio, ta inte allt så personligt osv.

Mina two coins...

Anmäl
2015-02-28 21:22 #2 av: LinaLj

#1 Min mamma blev sårad och ledsen men det var inget hon ville visa för honom. Hon har nu helt tagit avstånd från honom (inte bara på grund utav det utan på grund av flera andra saker han har sagt och gjort). Det gör naturligtvis att han ligger ännu sämre till i mina ögon eftersom han upprepade gånger har sårat min mamma.

Jag uppskattar folk som är ärliga och när man ena gången är jätte glad och positiv och vill kramas och pussas på kinden och man nästa gång knappt får ett hej så upplever jag personen som falsk. Jag begär inte att man ska vara glad hela tiden men man kan ju säga "Hej, har lite ont i huvudet idag så jag är inte så kul" eller något åt det hållet. Är man dessutom oförskämd så är det ännu värre.

Kanske borde jag inte bli irriterad över att han bara kommer om det är andra som lockar, men varför inte vara ärlig? Jag gillar som sagt ärliga människor.

Ja jag blir arg när han baktalar min gammelmoster och jag tror inte att jag någonsin klarar att sitta där och inte säga något. Det skulle vara som att acceptera det han säger. När han inte är med kan min kusin säga att hon tycker att det är jobbigt att han pratar så om hennes mamma eller att hon inte vill ha kontakt med sin biologiska mamma mer än vad hon har idag osv. Hon väljer att inte säga emot därför att hon är sådan som person och det gör inget. Men jag tänker inte acceptera att han sitter i mitt kök och hånar och förtalar någon som betydde så mycket för mig. Och som sagt, jag är ju inte den enda i familjen som protesterar. 

Vi är ganska högljudda och frispråkiga som familj när vi träffas och det tillhör vårt sätt att umgås att man protesterar om något någon annan säger är galet enligt vad man själv tycker. Vi har ett par "original"  som är riktigt udda och som kan säga en hel del konstiga saker och som vi kan diskutera ganska vilt. Men trotts detta är det ingen som förut har sårat någon annan eller varit oförskämd eller faktiskt fått någon annan att ta avstånd från dem. 

Anmäl
2015-02-28 21:30 #3 av: Gur4m1

Jag känner inte din familj men jag upplever det inte som "högt i tak" om ni alla blivit så sårade och förnärmade av hans kommentarer. Och varfr hon skulle tiga när han diskuterar det med er men sena pratar med er om det förstår jag inte heller, det känns om något som ett falskt beteende, bara appropå.

Varför blev din mor sårad? Han frågade, hon svarade. Hon ÄR fet, och hon har orsaker till varför hon blivit det. Han sa inte "varför är du så ful?" antar jag? Min systers svåger är också otroligt fet, jag undrade varför- men sa det aldrig rakt ut. Men varje gång vi satt där, var det ungefär allt jag kunde tänka på. Tids nog fick jag svaret på det. För när en människa är kraftigt överviktig så beror det oftast på någonting. Jag ser det som nyfikenhet, men din mor blev alltså sårad. Det är tråkigt.

Anmäl
2015-02-28 21:58 #4 av: Cindy S

Jag tycker att han verkar falsk och riktigt otrevlig, men visst som de säger ovanför kan du ha fel om vissa saker och antar för mycket, men jag kommer anta att du inte har det. Han verkar vara en otrevlig typ, och inte en som kommer att lyssna, så det du kan göra, annat än att ignorera honom och ändå umgås med din kusin, är att prata ut med din kusin. Var ärlig, säg att du vill umgås med henne och barnen men inte honom, p.g.a. av hans beteende och ovilja att vara med dig, MEN att du inte vill att han ska komma emellan er och att du kan kompromissa och hoppas att hon också vill det(t.ex. att du bjuder över henne och barnen och inte sambon, att ni inte låtsas och låter det ligga och pyra under ytan).

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Anmäl
2015-02-28 22:03 #5 av: Gur4m1

#4 ja det är ett klokt sätt att kompromissa. Det kan ju inte ha undgått kusinen att relationen mellan hennes make och kusin (TS) är ansträngd.

Anmäl
2015-02-28 22:31 #6 av: [JenniN]

Jag tycker att du ska fortsätta som du gör, säg ifrån när han gör fel och beter sig konstigt. Och resten av tiden kanske ventilera med en nära vän om hans jobbiga beteende. 

Min bror var tillsammans med en tjej i sju år, som var lite av allt som du beskriver fast sjutton gånger värre, och vi kom i luven på varandra många gånger. Någon gång gick det nästa över till ett fysiskt slagsmål. Men det hjälpte inte, det enda som hände var att jag och min bror gled isär, vi kom längre och längre ifrån varandra, 
Nu har de äntligen gjort slut och han har insett vilken pucko hon är. 
Men det hjälpte inte att hon och jag bråkade som galningar, de var tillsammans ändå. i SJU år. 

Så bråka inte för mycket med honom, säg ifrån när han gör fel och försök att inte störa dig på hans beteende (lättare sagt än gjort), och om du stör dig iallafall så är det bra att ha en vän att ventilera till. 
Men mer än så vill du inte göra för att undvika att glida isär med kusinen din. 


Anmäl
2015-03-01 12:11 #7 av: [silkesnosen]

Jag anser att han verkar extremt socialt osmidig och nej man kan inte vara ärlig och rak hur som helst. Det är viktigt att visa hänsyn mot andra människor och man påpekar definitivt inte att andra är överviktiga och man har inte med det att göra. Att han snackar skit är även det en väldigt otrevlig sak...kan inte förstå vad han tror ska bli bättre av det. En del människor är fullblodsegoister och ser bara sig själva och vad de själva önskar. Jag tror att det bästa du kan göra är att vara lugn och tydlig och markera var gränserna går. Sedan är det ju sorgligt att hans egen partner inte vågar säga ifrån, men hon väljer ju honom själv. Jag tror att du ska försöka minska ner kontakten till ett minimum och försöka vara lugn och fokusera på annat kring honom. 

Anmäl
2015-03-01 13:41 #8 av: [höstlöv]

Jag tycker det är direkt otrevligt att säga att någon är fet/ tjock. Med tanke på de ideal som finns idag och hur stor betydelse människors utseende har generellt i samhället så kan man inte säga att "Nej han ville nog inte vara otrevlig". Så säger man inte bara. Jag hade skämts om jag hade haft en 5 åring som sagt så, men då hade det iallafall varit mer ok. Varför har du så stor näsa? Varför är du tjock? Varför har du akne? mm. Det är ju uppenbart inget man tycker är positivt eftersom man frågar Varför och jag tycker det är under all kritik att fråga när man inte ens känner människan. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.